Print Friendly

Levande dualism eller realism?

Av Tord Bergmark | 20 januari 2017

Är moral, medlidande och mänsklighet i själva verket bara materia och elektriska impulser – och spelar det någon roll om så är fallet? Tord Bergmark reagerar på en recension av Mary Midgleys ”Är du en illusion?”

Den 97-åriga brittiska filosofen Mary Midgleys bok Är du en illusion? har nyligen recenserats i SvD. Midgley beskrivs som en ”blåslampa mot alla former av naturvetenskaplig självbelåtenhet”, vilket kan te sig behövligt efter Macchiariniaffären och annat forskningsfusk.

Men Midgley’s bok visar sig vara ett korståg mot vetenskaplig materialism, som påstås vara själsdödande och reduktionistisk. Enligt Midgley betyder det att naturvetare ser människor som ”själlösa automater”; att ”jaget inte finns” och att det föreligger en ”konflikt mellan materialism och medvetande”.

Vidare skulle syftet med naturvetenskap vara att få oss att avstå från att se eller ”beakta någons inre liv”, (inte olikt behaviorister och filosofen Ludwig Wittgenstein i mitten av förra seklet).

Som exempel på reduktionism citeras nobelpristagaren Francis Crick från 1994: ”din fria vilja är faktiskt ingenting annat än beteendet hos en enorm ansamling av nervceller och deras åtföljande molekyler”, ett påstående som ju inte är mindre sant idag, två decennier senare.

Visserligen menar Midgley att rationaliteten kan betraktas som ett stundtals ”användbart verktyg” – men verktyget i sig skapar likväl en ”främmande blick”, den är ”onaturlig” för oss, och den är inte ”meningsfull”. Verktyget ger en ”likgiltighet” och kan utöva ”en förintande blick på oss” som människor.

Ytterligare några teser i recesentens/Midgley’s värld: ”Om medvetandet inte är något annat än död materia är det inte långt till tanken att döda maskiner kan vara medvetna och intelligenta.” – ”Vänder vi den likgiltiga blicken mot oss själva kommer den inte att urskilja ett levande medvetande. Beroende på vilken skala den är inställd kommer den bara att se kemi, kvarkar eller tomhet. Den kommer inte att urskilja något av det som är meningsfullt för människor, från musik till moralfilosofi.”

Onekligen ett skräckscenario om det vore sant.

Varje cell i våra kroppar, i djuren och i växterna är små levande universum i sig. Här finns ingen död materia. De möjligheter att uppfatta, känna, bedöma och fatta beslut, att till exempel skriva en recension, skapas i hjärnans främre delar, huvudkontoret för yttre och inre varseblivningar.

För intresserade finns aktuella och tillgängliga delkunskaper och rön om hjärnans uppbyggnad och funktioner. Inte minst mängden av relativt enkla beståndsdelar, över 100 miljarder nervceller i hjärnan och deras billioner nervtrådsförbindelser, som uppbyggda i system skapar emergens, det vill säga uppdykande egenskaper som de mindre delarna inte har var för sig. Det ger oss förmågor att intellektuellt uppfatta och förstå, analysera och bedöma, inkluderande den svåra konsten att värdera rätt och fel och låta sig vägledas av sitt samvete. Tanken att hjärnan i sig alstrar själ och medvetande innebär inte längre reduktionism.

Det är nu ett drygt decennium sedan hjärnforskare med fMRI- och PET-studier kunde bestämma var till exempel förmågan till medlidande är beläget i en av frontalloberna genom undersökning av hjärnaktiviteten under pågående meditation.

Man kan numera visa att adhd och emotionellt instabil personlighet (borderline) handlar om en försämrad reglering av samspelande (under- eller överfungerande) hjärnområden, något som kan bidra till bättre förståelse (och tolerans) av tillstånden. Symtom som ”oro, irritabilitet och impulsivitet” är dessutom spridda i befolkningen, men utan att ge kliniska syndrom.

Nåväl, i slutet av recensionen av Midgleys bok Är du en illusion? finner recensenten äntligen att boken inte är helt uppdaterad och hoppar till synes av Midgley’s budskap: ”Den stränga reduktionismen är på väg bort. Den håller på att ersättas av epigenetikens komplexa samspel mellan gener, organism och miljö.” Gott så.

Epigenetik bildar bryggan mellan naturvetenskap och humaniora, mellan natur och kultur. Hjärnforskning rör sig mot upptäckten av en bokstavligen besjälad materialism. Viktiga saker som filosofi, juridik, moral och rättsväsende blir inte mindre viktiga för oss människor för att hjärnans (ibland nedsatta) funktioner blir kända; troligen blir det precis tvärtom.

Relativistisk postmodernism (”ingenting är mer sant och trovärdigt än något annat”) är ännu väl förankrad inom bland annat skol-, universitets- medie- och kulturvärlden. Ändå anas idag en postmodernistisk svanesång till förmån för sanning och realism.

Tord Bergmark är läkare och skribent

 


Vidare läsning:

Antonio Damasio: Descartes misstag. Känsla förnuft och den mänskliga hjärnan (Natur & Kultur 1999) samt Du och din hjärna, (Optimal Förlag 2011). En kortare introduktion finns i Bergmark: Finns fri vilja? (Tidskrift för Svensk Psykiatri nr 3/2011, s. 91).

Hur enkla beståndsdelar kan bilda oändlig komplexitet beskrivs i Ingemar Ernberg m.fl: Vad är liv i kosmos, i cellen, i människan (Karolinska Institutet University Press 2010, särskilt kapitlen Tankemodeller för levande system och Vilken biologi? Vilken fysik?)

Richard Davidsons studier av hjärnaktivitet i frontalloberna, levandegjort i Daniel Goleman: Destructive emotions. A scientific dialogue with Dalai Lama (Bantam Books 2003).

En högst informativ bok är hjärnforskaren Predrag Petrovic: Känslostormar (Natur & Kultur 2015). En kortare version av Petrovic finns i artikeln Hjärnan ger en fördjupad förståelse för personlighetssyndrom (Läkartidningen 7/12 2016 s. 2245)

Maurizio Ferraris: Manifest för en ny realism (Daidalos 2014).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner