Print Friendly

Lettlands val: Reformisterna slog oligarkerna

Av Anders Åslund | 30 september 2011

En seger för ryssarna, utropade svenska medier efter det extra parlamentsvalet i Lettland den 17 september, när rysspartiet Harmonicentrum ökade med två mandat. En helt annan bild är att det blev en seger för reformpartierna över oligarkpartierna, konstaterar Anders Åslund, Baltikumexpert vid den amerikanska tankesmedjan Peterson Institute i Washington, DC.

Valet utlystes efter en folkomröstning sedan avgående presidenten Valdis Zatlers hade upplöst parlamentet. Den utlösande faktorn var att parlamentet hade låtit en ledamot, oligarken Ainars Slesers behålla sin immunitet trots åtal för korruption. I juli röstade letterna överväldigande för upplösning och nyvalets resultat blev en andra tydlig seger för reformpartierna.

Skiljelinjerna i lettisk politik är helt annorlunda än i andra länder. En klyfta går mellan etniska ryssar, som utgör ungefär en fjärdedel av de röstande, och etniska letter. Den andra går mellan oligarker som anses ha skapat sina förmögenheter genom förmånliga uppgörelser med en rad regeringar, och center-högerreformister som förespråkar en renare och mer rättvis form av kapitalism.

Av tradition har Lettland haft tre partier formade runt en oligark: Ainars Slesers, Aivars Lembergs och Andris Skele. Deras partier har normalt fått hälften av mandaten i parlamentet. På 90-talet blandades dessa med liberala reformister och nationalister i persondominerade partier, men under det senaste årtiondet har grupperna gradvis glidit isär. Under finanskrisen 2008-09 när BNP sjönk med 25 procent insåg letterna i ökad utsträckning att oligarkerna borde få skulden.

Lettiska regeringar är vanligtvis instabila och håller normalt ett eller några år. De två senaste har varit obekväma koalitioner mellan statsminister Valdis Dombrovskis reformvänliga enhetsparti och oligarker. Det ledde till att Dombrovskis kunde genomföra ett åtstramningsprogram från Internationella Valutafonden som vände det snabba raset utför till tillväxt på bara två år. Andra kvartalet 2011 växte BNP överraskande med en årstakt på 5,6 procent och arbetslösheten har fallit från 21 procent till 16. Men vid varje kritisk punkt har oligarkerna försökt stoppa det framgångsrika stabiliseringsprogrammet, ända tills de insåg att alternativet hade varit nationell konkurs.

I valet 2006 fick de tre oligarkpartierna 51 av 100 mandat, mot 18 procent för Dombrovskis reformister. 2010 tog två av oligarkpartierna 30 platser mot 33 för Dombrovskis. I den senaste fick det enda kvarvarande bara 13 mandat, medan de numera två till förväxling likadana reformpartierna sammanlagt ökade till 42, med 22 för Zatlers nya parti och en minskning till 20 för Dombrovskis.

Valet 2010 handlade om ekonomiska reformer och åtstramning, och center-högern vann på trovärdiga krislösningar. Kampanjen fokuserade på det faktum att oligarkerna hade berikat sig själva genom icke genomskinliga affärer med staten. Det ledde till att Skele gav upp och lade ned sitt parti före nyvalet i september. Slesers klarade inte femprocentsspärren. Bara Lembergs återstår, men lämnas för första gången utan säte i regeringskoalitionen.

Reformpartierna beslöt snabbt forma en koalition och har redan kommit överens om den ekonomiska politiken; budgetunderskottet ska ner till 2,5 procent av BNP nästa år och euron införas 2014.

Frågan återstår vilket av de två återstående partierna som ansluter sig, bara ett behövs för majoritet i parlamentet. Det förväntade är nationalistalliansen, som ökade från 8 till 14 mandat. Det stöder den ekonomiska politiken och har deltagit i de flesta tidigare regeringar.

Alternativet är Harmonicentrum, det etniska rysspartiet, som blev största parti med 31 mandat, men bara ökade två och saknar allierade. Dess stora problem är att det inte lyckats erkänna att Sovjetunionen faktiskt ockuperade Lettland, en hållning som inte kan accepteras av övriga partier. Dessutom har Harmonicentrum stadigt röstat med oligarkerna i parlamentet, men kan nu inte nå majoritet med Lambergs.

Egendomligt nog har bland ledande utländska medier bara nyhetsbyrån Bloomberg, med en utmärkt korrespondent i Riga, förstått poängen. Övriga vidhåller att det är omskakande att ett etniskt ryskt parti blev ”den största vinnaren”. Då förbiser man det proportionella systemets regler under vilka den största koalitionen bildar regering.

Sådan rapportering skapar en felaktig bild av valutgången. Några citat: ”Ett proryskt vänsterparti fick flest röster i en historisk seger…” (Wall Street Journal), ”Ett proryskt parti blev den stora vinnaren i en historisk vattendelare…” (Washington Post), ”Det ryska partiets lyft till högsta höjd är remarkabelt…” (New York Times), ”Proryskt parti kan ta makten i Lettland…” (Guardian).

Sådana påståenden speglar bara partiets egen propaganda. Summan av de två senaste valen är den motsatta: majoriteten av väljarna har röstat för att besegra oligarkerna, eftersom åtstramningen avslöjat dem som skadliga. Relationerna mellan Ryssland och Lettland har aldrig varit bättre och de etniska frågorna aldrig mindre kontroversiella. Och den ekonomiska återhämtningen fortsätter.


Anders Åslund
är ledamot av tankesmedjan Frivärlds Advisory Board.

Läs även Pauls Raudseps Sista steget kvar på den baltiska frigörelsen (16/9)

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner