Print Friendly

Lena Norberg; Kommunistisk ungdom på 60-talet

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LENA NORBERG:
Kommunistisk ungdom på 60-talet
Om den kommunistiska ungdomsrörelsen på
60-talet har Svensk Tidskrifts medarbetare
Lena Norberg, lektor vid
Journalisthögskolan i Stockholm, valt att
skriva i intervjuform. Hon har intervjuat
Kjell E Johanson, som var ordförande i
Demokratisk Ungdom åren 1964-67. Han
önskade ett radikalt ungdomsförbund
snarare än ett kommunistiskt. Han var med
om att bryta uppfrån en internationell
kommunistisk organisation (DUV), men han
och hans förbund var starkt engagerade i
Vietnamfrågan och i stöd till afrikanska
upprorsrörelser. För Sveriges del anslöt han
sig till den nedrustningspolitik, som Lars
Werner förespråkade.
Den kommunistiska ungdomst·örelsen har
genomgått fler organisatoriska omvälvningar än de andra politiska ungdomsförbunden. Det nuvarande KU, Kommunistisk
Ungdom, räknar sill ursprung från det
första socialistiska ungdomsförbundet, som
följde med vänstersocialisterna vid panisprängningen 1917 och sedermet·a blev
SKU, Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund.
1952 bildades en fristående radikal ungdomsorganisation , Demokratisk Ungdom.
DU kom dock att framstå som en i allt vä-
sentligt kommunistisk grupp och 1958 sammanslogs den med SK U. Formellt var den
nya organisationen inte knuten till det kommunistiska partiet och man var inte heller
representerad i partiets olika organ. 1967
bytte DU namn till Vänsterns Ungdomsförbund.
:\1en den ”nya” politiska linjen, som dominerade inomDU-liksom inom det kommunistiska partiet under andra hälften av 50-
talet – hade inte vunnit allmänt gehör. Efter
1968 ~indrade politiken riktning och på ,·å-
ren 1970 lämnade ungdomsförbundet samarbetet med VPK. De inre spänningarna ledde till att VUF sprängdes och upplöstes och
ur spillrorna uppstod bia MLK (marxistiskleninistiska kampförbundet) och Förbundet
Kommunist. Det ungdomsförbund – KUsom idag existerar är resultatet av ett rekonstruktionsarbete som sedan dess pågålt.
Bland grundarna av DU fanns Kjell E
Johanson, förbu ndsstyrelseledamot under
50- och 60-talen och sedermera ord förande i
DU 1964-67. .Johanson, som också var redaktör föt· förbundets tidskrift Stormklockan och antologin nga Kommunister, tillhörde den grupp som plädet-ade för ett avståndstagande från Moskva-kommunismen
och en politisk samvet-kan med socialdemokratin och andra vänstergrupper. Vi har
samtalat med Johanson om de politiska frå-
gor som DU drev under denna period.
1964 var vindkantringens år för de kommunistiska organisationerna. l början av .ianuari skulle partiet h ~dla sin 20:e kongress,
och redan hösten 1963 tog oppositionen mot
den officiella partilinjen fart. l september
fick partiets cemralkommitte motta en kritisk skri,·else – ”Dc 29:s brev” – från en rad
) ngrc medlemmar av partiet. l nitiatinagarc
till bre,·et, d iir partiets politiska och organisatoriska linje ifrågasattes. var bl a Kjell E
Johan on , Ingemar Andersson (numera redaktör l”iir N} Dag) och Lars Werner. Kongressen blev en klar framgång för den ”nya··
kommunismen och C H Hermansson.
Striden inom det kommunistiska partiet
hade sin mots,·arighet inom ungdomsförbundet, d~ir Rolf Hagel var ordförande. Vid
ett stormigt förbundsstyrelsemöte på Hotcl
:\!almen i ‘ tockholm beslöt styrelsen med en
rösts majoritet att adjungera .Johanson och
Andersson. Beslutet ledde till att Hagel avgick och dc .iust ad.iunget·adc ledamöterna
valdes direkt till ordförande (Johanson) resp
internationell sekreterare (Andersson).
Ny terminologi och samarbete
Tem1inologiskt, säger Kjell E Johanson, förde vi ett resonemang, som gjorde att en del
besk) lide oss för att vara socialdemokrater.
Vi var motståndare till proletariatets dikta- 425
tui’ både som uttryck och till innehåll och vi
tyckte att en snäv ekonomisk terminologi
fått överhanden.
Vi menade att mimga kommunister hade
ett språkbruk, som var helt obegripligt för
vanliga människor. Vi försökte formulera
det så, att vi inte ,·ille kämpa för au krossa
det borgerliga samh ~illet och den borgerliga
demokratin. Det svenska samhället har en
relativt väl utbyggd politisk demokrati, och
vi ville bygga vidare och skapa också en ekonomisk demokrati.
Vi som ursprungligen grundade DU ville
.iu ime bilda ett kommunistiskt ungdomsföt–
bund utan ett n1dikalt. Och iiven när DU
slagits samman med Kommunisternas ungdomsförbund, behöll vi det gamla namnet
och ,·ille på så sätt markera vi’tr självständighet. !\len fram till 1964 ,·ar vi ganska isolerade från andra ungdomsorganisationer. Vi
fanns inte representerade i några samarbetsorgan och vi uppbar inga statliga bidrag. Efter 1964 skedde en snabb förändring och vi
blev medlemmar i t ex Föreningen Not-den,
fick bättre komakt med Sydafrikakommitteema etc. Vi deltog alltmer i diskussioner med de andra ungdomsf”öt-bunclen och
vid kongressen 1965 giistades vi av representanter för SÖ och av lils Erik Brams,·id
(CUF:s förbundssekreterare) som då var
ordförande i Föreningen Norelens ungdomsrepresemantskap. Själv har jag alltid
dt-ivit ståndpunkten att också en kommunistisk rörelse har en idegemenskap med socialelemokt-atin och iivcn med den socialpolitiska Yänstcrn inom dc burgerliga paniema.
Dialogen mellan marxister och kristna iit·
vikt ig. Fredsarbetet bör ocksit vara en ge- –~———————————
426
mensam uppgift för både socialister och Angola-Mo~ambique liksom Vietnam. Vi anandra. såg att en fast procentsats – på sikt 5 procent – av BN P skulle gå till u-hjälpen och att
biståndet skulle kanaliseras via FN. Den
Utträdet ur DUV
I DU-Nytt 1966 skrev Kjell E Johanson om
DUV – Demokratisk Ungdoms Världsorganisation – att ”till följd av konflikten mellan
Sovjetunionen och Kinesiska Folkrepubliken har arbetet inom DUV till stor del lamslagits. Representanter … har i första hand
kommit att fungera som respektive regerings företrädare i stället för att förespråka
ungdomens och den internationella solidaritetens ide . . . DUV har ej vid något tillfälle
förmått att fördomsfritt och kritiskt granska
vissa i socialistiska stater rådande förhållanden, som icke varit i överensstämmelse med
ungdomens intresse.”
Vi lämnade inte DUV, säger han, därför
att vi var motståndare till alla delaravDUVs
politiska program. Men vi var motståndare
till den östeuropeiska dominansen. DUV
uppträdde så attorganisationen kom att uppfattas som kryptokommunistisk. Vi sökte oss
bort från den dogmatiska moskva-kommunismen och tog istället kontakt med de vänstersocialistiska rörelserna i Norden. Men där
hamnade vi i en konflikt, som vi inte förutsett. Vi möttes – men på väg i olika riktningar. Vi var öppna för samverkan med socialdemokrater, men de hade just lämnat socialdemokratin och hamnade i många fall i dogmatisk leninism.
Även om vi inte längre var medlemmar i
DUV hade vi givetvis kvar kontakter med
ungdomsrörelser i andra länder. Tidigt engagerade vi oss i frigörelsen av Sydafrikastörsta skillnaden mellan vår linje och de
andra ungdomsförbundens var närmast att
vi ansåg det orimligt att försöka lösa u-landsproblemen genom barnbegränsning. Barnbegränsning skulle istället komma som en
naturlig följd av politiska och sociala reformer.
Ekonomisk demokrati och nedrustning
Egentligen hade vi, lika lite som de andra
ungdomsförbunden, något väl utvecklat
program för hur den ekonomiska demokratin skulle genomföras. Det fanns vissa ansatser i handlingsprogrammet – dels kravet
på ett samhälleligt ägande, dels de anställdas
självstyrelse av företagen. Vi var intresserade av den jugoslaviska modellen och hade
också vissa kontakter med syndikalistiska
strömningar och vi ansåg att enbart samhällsägande inte löste problemen utan kunde resultera i en tungrodd byråkrati. Men
hur programmet skulle genomföras diskuterade vi inte i samma utsträckning; vi hade
väl helt enkelt inte nog fantasi.
Vi skilde oss inte heller från de andra ungdomsförbunden i vår syn på den ekonomiska tillväxten. Vi trodde på ekonomisk utveckling och höjd levnadsstandard och det
föll oss inte in – på den tiden – att diskutera
”vad vi får för våra pengar” och innebörden
i begrepp som livskvalitet.
Frågan om ensidig svensk nedrustning
drev vi hårt inom DU i viss motsättning till
paniel. Vid partikongressen 1967 antog
man visserligen ett uttalande för ett folkförsvar, men avrustningslinjen samlade cirka
en tredjedel av deltagarna. DU:s kongress
uttalade sig således för en isolerad svensk avrustning under en femårsperiod med början
redan under 1960-talet, och 1966 väcktes
to m en motion i riksdagen av bl a Lars Werner, som tillhörde kretsen kring vår förbundsstyrelse.
Våra argument för nedrustning var dels
pacifistiska, dels säkerhetspolitiska. Det blev
också självklart au vi kom att engagera oss
för vapenvägrarna. Vi hävdade, bl a i en skrivelse till Amnesty, att de totalvägrare som
dömts till fängelsestraff – och det hände
många av oss – skulle betraktas som sam- 427
vetsfångar.
Vi var i rörelse, säger Kjell E Johanson,
och uttalandet kan gälla både DU som organisation och de s medlemmar. Vissa inom
kretsen kring DU:s styrelse återfinns alltjämt inom VPK; Johanson själv är all~ämt
partimedlem även om han numera är verksam som kommunal ~änsteman och därför
har lämnat så gott som samtliga politiska
uppdrag. Ingemar Andersson och, självfallet, Lars Werner finns också kvar inom partiet.
Såväl Johansons företrädare som efterträ-
dare på ordförandestolen – Rolf Hagel och
Anders Carlberg – har emellertid stigit av åt
vänster. Andra medlemmar återfinns idag
inom socialdemokratin.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner