Print Friendly

Ledare; Svensk Tidskrift och moderaterna

Av Redaktionen | 31 december 1987


1987


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

•FDARE
Svensk Tidskrift och
moderaterna
F
ör den borgerliga människan är politiken inget självändamål. Det är
inte genom politiken man skapar
lyckan eller förverkligar sig själv. Det gör
man i familjen och i medmänniskornas
gemenskap, genom personligt ansvar och
genom att anta de utmaningar livet ger.
Det är i arbetslivet som den egna skickligheten och kompetensen i första hand sätts
på prov. Det är genom de egna insatserna i
samhällslivet som solidaritet och idealitet
demonstreras, inte genom högstämda
krav på vad det offentliga bör göra.
Det är genom den egna identiteten den
borgerlige förverkligar sig själv och finner
sin samhällsroll, man må vara hemmafru
eller karriärist, levnadskonstnär som arbetar halvtid eller intensiv företagare som
inte ens längtar efter fritid, en äldre person som njuter av de erfarenheter livet
gett och fortfarande ger eller en ung människa som med nyfikenhet söker kunskap
inom ständigt nya områden.
Den borgerlige söker därför inte forma
sitt liv och vinna sin välfärd och lycka genom den politiska beslutsprocessen. Han
söker heller inte sin identitet genom den
politiska grupptillhörigheten, eller någon
annan grupptillhörighet Livets utmaningar och kraven på yrkesmässig professionalism kommer inte iförsta hand från den
politiska arenan utan från samhället i övrigt.
Det säger sig därför själv att den borgerlige har ett annat synsätt på, och ett annat engagemang för, det politiska livet och
den egna rollen däri än vad socialisterna
har. Socialisten, som genom att göra samhället tilllika med staten söker den totala
politiska kontrollen över människors välfärd och lycka, ser ju ingen annan samhällelig dimension än den politiska.
I ett samhälle där så mycket är underställt politiskt beslutsfattande som i det
svenska skapar detta givetvis problem för
dem som hävdar borgerliga värderingar
och den enskildes frihet. För socialisten
är nämligen politiken en lockelse och det
politiska beslutsfattandet en naturlig lösning på samhälleliga problem. För den
borgerlige är det däremot inte alltid självklart att värna den personliga friheten genom politisk aktivitet. Inte för att ideerna
är sämre- eller ens står sig svagare ifolkopinionen – utan för att den borgerliga
människan har en svagare motivation för
politisk aktivitet eftersom han ser så
många andra dimensioner i samhället än
den politiska.
Det borde inte behöva vara så här. Det
är borgerliga principer som äganderätten,
avtalsfriheten och näringsfriheten som
har lagt grunden för det svenska samhällets välfärd och kultur. Det är pressens frihet och den borgerliga iden om en rättsstat där ingen – inte ens staten och den
politiska makten – är förmer än någon
annan inför lagen, som gjort Sverige till ett
öppet samhälle. Det är tryckfriheten och
samhällsdebattens mångfald – inte statens kontroll – som ger demokratin ett innehålllångt utöver den formella rätten att
en gång vart tredje år få lägga sin röst. Det
är dessa borgerliga ideal, som var och en
för sig står i en motsatsställning till
socialistiska ideal om kollektivets kontroll, som gjort Sverige till ett rikt land.
Det är därför inte bara ett nödvändigt
ont att värna dessa ideal utan en angelä-
gen medborgerlig uppgift som endast kan
fullgöras inom det politiska livet. Politiken erbjuder den borgerliga människan
en möjlighet som är betydligt mer mångfacetterad än vad den socialistiska människan någonsin kan hoppas få ut av politiken, nämligen möjligheten att med politiken som medel slå vakt om och utveckla
de principer som ger varje medborgare
ett samhälle av mångfald att leva i. Det är i
själva verket så att politiken kan skydda
och utöka varenda medborgaresfrihetmedan den obegränsade politiska makten endast kan ge socialisten möjlighet att dorninera andra.
Därför är det till den borgerliga människan som politiken i det svenska samhället erbjuder de fascinerande visionerna.
Politiken behöver inte vara en uttröttande
försvarsstrid utan kan bli en inspirerande
och lockande offensiv som dessutom har
sin särskilda styrka i att borgerliga värderingar återfinns långt inne i den socialdemokratiska valmanskåren. Respekten
för äganderätten, viljan till personligt ansvarstagande, känslan för familjen som en
särskild gemenskap, kraven på kunskap i
skolan samt ordning och reda inom kriminalvården, egenskaper som sparsamhet,
strävsamhet och frihetslängtan är inget
unikt för de borgerliga partiernas valmanskårer. De borgerliga partierna skiljer
sig däremot från socialdemokratin genom
att de i sin faktiska politik stöder och stimulerar dessa principer och egenskaper
medan socialdemokratin politiskt motarbetar och motverkar dem. Vad som nu
krävs av borgerligheten är att man tar tillvara de möjligheter som politiken ger genom att hävda de värderingar och ideal
som ger den politiska makten dess begränsningar och de enskilda medborgarna deras frihet, i stället för att på socialdemokratins villkor diskutera om den
politiska makten skall utsträckas och hur
den skall utövas. Det kräver ideologisk
konsekvens och en vision om hur framtid- 371
ens samhälle kan se ut.
Bland borgerligheten intar moderata
samlingspartiet i detta avseende en särställning. Sveriges moderna politiska historia visar att moderaternas – och tidigare Högerpartiets – intellektuella debattberedskap är avgörande för borgerlighetens ideologiska självförtroende.
Försvarsstriden på 30-talet, planhushållningsmotståndet på 40-talet och
ATP-debatten på 50-talet är några exempel på vad högerpartiets ideologiska konsekvens kommit att betyda för borgerligheten och den svenska samhällsdebatten.
Det ideologiska försvaret mot 60-talets
vänstervåg och den förnuftsmässiga argumentationen mot flumvänsterns doktriner för utbildning, kriminal- och socialvård är några exempel på att man haft den
intellektuella styrkan att stå fast vid borgerliga värderingar även när man stått ensam. Debatten om löntagarfonderna är ett
ytterligare exempel på hur moderaternas
ideologiska styrka varit avgörande för att
samla borgerligheten. I debatten om Europa, rättsstaten, försvaret inför 90-talet
och skattepolitiken ser vi nya exempel på
moderaternas betydelse. Den idepolitiska
debatten inom moderaterna är viktig för
hela borgerligheten.
Behovet av Svensk Tidskrift och tidskriftens relation till Moderata Samlingspartiet är mot denna bakgrund lätt att inse. Svensk Tidskrift vill med sin oberoende ställning vara ett öppet forum för all
borgerlig idedebatt, samtidigt som moderaternas centrala roll i denna gör det naturligt att söka skapa förutsättningar för
en sådan debatt i och runt Moderata Samlingspartiet. För de moderater som är intresserade av ide- och kulturdebatt skall
det vara naturligt att se Svensk Tidskrift
372
som den egna tidskriften och som en del i
den moderata idedebatten utan att detta
för den skull skall upplevas som en partipolitisk bindning av den allmänborgerlige
skribenten eller läsaren. Tidigare medlemmar av Svensk Tidskrifts redaktion
som Gösta Bagge, Elis Håstad, Gunnar
Heckscher och Erik Anners illustrerar
tillsammans med en ofta återkommande
medarbetare som Gösta Bohman en tradition av intellektuell integritet kombinerad med ett partipolitiskt engagemang
som för den borgerliga människan – oavsett partitillhörighet – visar politikens
möjligheter. Den traditionen vill Svensk
Tidskrifts nuvarande redaktion fullfölja.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner