Print Friendly

Ledare; Stark men begränsad statsmakt

Av Redaktionen | 31 december 1983


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Stark men begränsad statsmakt
– Den moderata politiken förenar liberalismens frihetssträvan med konservatismens krav på gemensamt ansvar.
Konservatismens metod att basera reformer på erfarenheter från det förflutna
utgör en stabil grund för att med optimism möta framtiden. Så lyder några av
de första meningarna i det förslag till nytt
moderat partiprogram som utarbetats av
partiets programkommitte under ledning
av Staffan Burenstam Linder.
Möjlighetemas samhälle är rubriken
för det inledande avsnitt som anger
tonen, den allmänna inriktningen och
den samhällssyn som är grunden och
bakgrunden till de följande konkreta programpunkterna. Det viktiga avsnittet har
både lyftning och ger ett gott och slagkraftigt uttryck för det nytänkande som
på senare år har ägt rum inom partiet.
Sveriges förändring från bondesamhälle till industriland har möjliggjorts av.
en fruktbar kombination av ekonomisk
liberalisering och politisk demokratisering. Enligt programförslaget är det den
offentliga sektoms ohämmade tillväxt,
tillsammans med överdrivna fördelningspolitiska ambitioner hos stat och kommun, som har brutit denna positiva utveckling och lett till att en allt större del
av den enskildes liv blivit mer politiserad. Ett alltmer oöverskådligt nätverk
av lagar och regleringar byråkratiserar
samhället.
Det är värdefullt att moderatema så
kraftigt som sker också lyfter fram begreppet demokratisk rättsstat. Rättsstaten är äldre än demokratin. Demokratins
krav på att en folkmajoritet har rätt att
fatta vilka beslut den önskar kan stå i
strid med de krav som en rättsstat uppställer. Det är därför man har en grundlag. Det är mycket olyckligt att vi i Sverige har haft en konstitutionell utveckling
som lett till att grundlagen i praktiken
ersatts med något som liknar sedvanerätt
och att detta har lett till att få svenskar
har någon känsla av att grundlagen är ett
viktigt dokument.
En författningsdomstol sägs ofta ha
nackdelar. Det har den säkert – alla regeringar kommer naturligtvis att försöka
politisera den till sin fördel. Men före·
komsten av en författningsdomstol mar·
kerar tydligt och klart att inte bara regeringen utan även riksdagen lyder under
lagarna, att demokratin är ett specialfall
av rättsstaten. Det är mot den bakgrunden beklagligt att moderatema inte gått
längre än till att kräva att domstolarna
skall få en mer preciserad lagprövningsrätt, vad som nu döljer sig bakom den
formuleringen.
– Demokratins mål är friheten, heter
det också i programförslaget. Det kan
man nog hålla med om. Problemet är
bara att ett annat parti kan anse att demokratins mål är jämlikhet. Vem har dA
rätt? Har verkligen demokratin något
mål annat än att besluten skall fattas på
visst sätt?
Det är naturligt att man i dagens läge
med speciellt intresse studerar vad programförslaget har att säga om den filosofi och verklighetsuppfattning som ligger
bakom de förslag som skall ta Sverige ur
den ekonomiska krisen. Ett partiprogram skall ange hur saker och ting är,
hur de borde vara och ange medel för att
förändra samhället i önskad riktning.
Man kan inte beskylla författarna av
programförslaget för att vara några monetarister av Mrs Thatchers märke.
Tvärtom saknar man en mer fyllig beskrivning av vad moderaterna anser att
inflationen – som sägs undergräva den
ekonomiska stabiliteten, äventyra sammanhållningen i samhället, hota den fulla
produktiva sysselsättningen, hindra nä-
ringslivet från att växa, underminera förutsättningarna för arbete och sparande,
III medföra att samhällets tillgångar fördelas orättvist samt genom att föröda vårt
lands internationella konkurrenskraft
förorsaka underskott gentemot omvärlden – beror på och hur den skall bekämpas.
Enligt programförslaget har arbetsmarknadens parter ett eget ansvar för att
dämpa prisstegringarna. Skall den eko-·
nomiska politiken kunna leda till stabila
priser måste höjda löner motsvaras av
ökad produktivitet, heter det. En skattepolitik som undergräver villkoren för arbete och sparande leder till inflation,
~~ heter det vidare i programförslaget.
Det skulle vare sig Friedman, Hayek
eller Mrs Thatcher skriva under på. Enligt dem beror inflationen på att penningmängden under en tidigare period – kanske eftersläpningen är två år – har ökat
snabbare än produktionen.
Ordet penningmängd finns, förmodligen avsiktligt, inte med i programmet.
385
Det som sägs är bara att ” underskotten
(i de totala offentliga finanserna) leder
till ökad inflation och växande arbetslöshet”.
Man behöver inte vara hårdhjärtad för
att anse att det faktiskt förhåller sig så att
inflationen beror på penningmängdens
ökningstakt. Om det är så eller inte är en
vetenskaplig fråga – inte en ideologisk.
Sedan kan man ha olika mening om vilken politik som bör bedrivas mot bakgrunden av den insikten.
Avsnittet om välfärdssamhälle i stället
för välfärdsstat hör till det bästa i programmet. Där finns en ny ansats som
bådar gott för framtiden.
Även avsnittet om Sverige i världen är
befriande att läsa i dagens läge. Där sägs
inte bara att Sverige tillhör den västerländska kulturkretsen, och att vi skall
stödja frihet och demokrati i andra
länder. Där konstateras också att freden
i längden inte låter sig förenas med förtryck och att vi bland annat därför bör ge
folken i Öst- och Centraleuropa vårt moraliska stöd i deras strävan efter frihet
och nationellt oberoende samt att missskötta statsfinanser aldrig får leda till en
misskött säkerhetspolitik.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner