Print Friendly

Ledare; Nu kommer vargen

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Nu kommer vargen
Enligt Meidners förslag från år 1975 skulle löntagarfonderna la aktier genom att företagen avstod en del av sin vinst. Enligt det nu framlagda förslaget skall företagen dels avstå en del
av sin ”övervinst”, dels betala en avgift till
fondsystemet baserad på lönesumman. Det kan
finnas ideologiskt inriktade personer som anser
det viktigt huruvida socialismen i Sverige skall
införas genom avsättningar i procent av vinstsumman eller i procent av lönesumman. Detta
är dock skäligen ointressant. Det som är intressant är inte hur det blir socialism utan om det
blir socialism. Det kan också ha ett visst intresse att veta när det blir socialism.
Eftersom fondsystemet skulle la mer pengar
enligt det nu aktuella förslaget än enligt
Meidners förslag från år 1975 kommer införandet av socialismen att gå snabbare. Därför är
1981 års fondförslag farligare än vad Meidners
förslag var. Förslaget är också farligare eftersom riskerna för att det skall bli genomfört är
betydligt större. LO och det socialdemokratis·
ka partiet har den här gången använt ett antal
år åt att fundera igenom saken. Det är nu – får
man antaga – efter moget övervägande i sak
och med hänsynstagande till politiskt-taktiska
överväganden som LO och socialdemokraterna
kommit fram till att driva löntagarfondsfrågan
vidare. Risken att fondsocialismen skall bli
verklighet har också ökat genom att vi nu har
haft borgerlig regering sedan 1976, att denna
regering, genom egen förskyllan eller ej, har
misslyckats med att la ordning på landets ekonomi och att risken därför är att väljarna 1982
vid fortsatt ekonomisk kris i sin desperation
skall ånyo söka sig till socialdemokraterna
bortseende ifrån att dessa har lovat inte bara
att ta Sverige ur den ekonomiska krisen utan
även lovat att införa fondsocialism.
Kanske beroende på att löntagarfondsfrågan
känns uttjatad, kanske därför att nyhetsvärdet
bedömdes som lågt eller kanske därför att and.”
ra saker – t ex avtalsrörelsen för de närmaste
två åren, eller regeringens senaste sparplan for
de närmaste sex månaderna – har ansetts vik·
tigare, har kommentarerna till LO/SAPförsla·
get varit sparsamma och loja. Den borgerliga
pressen har visserligen, vilket är glädjande, ta·
git avstånd från LO/SAPs förslag, men det har
gjorts utan större engagemang eller, synes det,
utan större insikt i frågans betydelse.
Aktiebörsen verkar inte ha tagit någon notis
alls om LO/SAPs förslag om att avskaffa det
privata aktieägandet. Fondbörsens unga lejon
ägnar sig mer åt de aktuella P/E-talen och åt
det glädjande faktum att regeringen, den bor·
gerliga, har mildrat aktievinstbeskattningen
och infört gynnsammare regler för skattefonds·
sparandet. Att det är val nästa år och att en
valseger för socialdemokraterna är möjlig ocb
att detta parti av allt att döma mer eller mindre
enhälligt kommer att besluta sig för att infora
fonder som i sin tur leder till socialism, är
ingenting som stämmer ner modet på aktie·
marknaden.
Om lönsamheten höjs från en för låg till en
skälig nivå kan man inte med rätta hävda att
löntagarna avstår från att ta ut en löneökning
som annars rätteligen hade bort tillfalla dem.
SIF talar i sitt senaste fondförslag om ”den
kapitalbildning som uppstår genom vår lönepolitik”. Resonemanget bygger på den lika
marxistiska som felaktiga tanken att hela
duktiansresultatet borde tillfalla de anställda.
Det är en ren tillämpning av Marx’ mervärdelära, som numera knappast längre accepteras
av någon.
Företagen lider inte brist på kapital. Företagen har brist på lönsamma investeringsprojekt.
Detta kan inte rättas till genom infcirande av
löntagarfonder. Det är värt att notera att löntagarfonder skulle vara ett otjänligt medel fcir att
&se fOretagen med riskkapital även om det
wms en kapitalbrist. Det är mycket enkelt att
iireskriva i lag att alla fciretag skall inbetala X
procent av lönesumman och Y procent av
vinstsumman till fondsystemets checkräkning.
Vad som däremot är svårare att genomfora är
att omvandla pengarna på fondens checkräkning till aktiekapital ute i fciretagen.
Det räcker inte med att fonden köper aktier
på börsen. De pengarna går inte till foretagen
utan till den person som sålde de aktier som
fOnden köpte. Fonden kan bara fcirse fOretagen
145
med pengar genom att delta i nyemissioner.
Men det är omöjligt att konstruera ett system
med löntagarfonder som utan tvång kan fcirse
fOretagen med riskkapital på marknadsmässiga
villkor. Skälet härfcir är börstekniskt men avgö-
rande. Vid nuvarande vinst- och kursläge är
det inte lönsamt fcir fOretagen att nyemittera till
börskurs.
De borgerliga partierna måste vinna valet
1982 for att fOrhindra fondsocialism. LO/SAPs
fcirslag till fonder ger också de borgerliga partierna en chans att vinna 1982 års val, en chans
partierna annars aldrig hade haft. Men for att
detta skall vara möjligt måste alla på den borgerliga sidan inse att den socialistiska vargen
nu är här och att det är den som måste skjutas,
inte den lurviga björn som man tidigare gått ut
på jakt fcir att fålla.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner