Print Friendly

Ledare; Juridik och politik

Av Redaktionen | 31 december 1974


1974


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Juridik och politik
U 68 har nu kommit med ett ytterligare
betänkande, denna gång med konkreta
förslag till reformer av bl a juristutbildningen. Grundtanken är att bevara en utbildning, som även i fortsättningen ger behörighet till de typiska juristyrkena. För
att bredda utbildningen och möjliggöra en
tidigare specialisering har man till en obligatorisk grund fogat ett komplicerat system med dels alternativa dels fritt valda
kurser.
Förslaget är ambitiöst och vittnar om
glad förtröstan på lärarnas pedagogiska
skicklighet liksom på studenternas receptivitet och förmåga ttill självständig studieinsats. Målsättningen är i själva verket
så avancerad att det blir nödvändigt –
även om U 68 :s principförslag om spärrad utbildning genomförs – att kraftigt
förstärka lärarresurserna. Även om denna
förutsättning uppfylls är det tvivelaktigt
om reformen skulle leda till en genomgå-
ende förbättring av utbildningsresultatet.
Kraven på studenterna är så stora att förmodligen bara högt begåvade kan motsvara dem.
I det i stort sett fackmannamässigt genomtänkta (och tacknämligt välskrivna)
betänkandet har det tyvärr kommit med
en veritabel horreur. Utredningen har givit förslag till hur kurserna, såväl obligatoriska som alternativa och valfria, skall
se ut. En av de föreslagna valfria kurserna måtte emellertid ha professor Per
Stjernquist eller någon hans meningsfrände till upphovsman. Kursen skall omfatta
”ideologiska och politiska aspekter på civilrätten”. Den sägs syfta till att närmare
studera de värderingar, som grundas på
politiska åsikter och som berör såväl hu·
vudprinciper som detaljer i det nuvaran·
de rättssystemet.
En dylik kurs är tänkbar så länge man
strikt begränsar sig att studera värdering·
arnas roll som ett led i motivbildningen
vid utformandet av rättsregler. Sådant är
vetenskap av hög klass, till på köpet av
svåraste slag, eftersom motivbildningen
hos oss människor är så svår att klarlägga.
Men den som kläckt iden tycks ha nå·
got annat i tankarna. Han talar om ”den
politiskt värderande analysen” vilket inte
gärna kan betyda annat än att analysens
resultat är bestämt på förhand.
I litteraturanvisningarna till kursen upptas nästan enbart socialistiska arbeten och
”avsevärd uppmärksamhet bör ägnas åt
den av Karl Renner drivna tesen att de
juridiska instituten har fått ny karaktär
genom den ekonomiska utvecklingen, särskilt genom uppkomsten av en starkt or·
ganiserad kapitalism”. I kursen skall
så ingå ett avsnitt om särskilda delar
den svenska civilrätten, ”sedda från
tiskt värderande synpunkter”. Det
lyses att ”olika politiska åskådningar,
blott marxistiska, bör beaktas”- vilket
lovvärt. Men det egentliga syftet
kursen uppenbarar sig i
nerna om lämpliga ämnen : ‘
rättens traditionella kapitaldominans
tieägarna tillsätter styrelsen) kan
mot kraven på representation för
tagare eller staten. Diskussionerna
fredspolitikens omfattning i
och kraven på ökad trygghet i
1
c
t
L
o
u
sa
Dingsförhållanden är andra exempel på
frågor där politiska rneningsskiljaktligheter spelar in. Motsättningarna mellan enskilda ekonomiska intressen och allmänna
intressen av ostörd miljö vid industriell
verksamhet är ett annat exempel. Berättigandet av de familjerättsliga arvsreglerna
är också ett lämpligt ämne.”
Som synes är detta en medvetet tendentiös kursplan, som fullföljd i förslagsställarens anda skulle innebära politisk agitation för socialistiska värderingar i stället
för undervisning byggd på vetenskapligt
underlag och vetenskaplig attityd till materialet.
Det är lätt att skissera en motsvarande
kursplan med liberal-konservativa förtecken. Avsevärd uppmärksamhet bör i så
fall ägnas åt den av Wilhelm Röpke drivna tesen att demokrati och socialism inte
kan förenas. Bland frågorna beträffande
den svenska rättsordningen borde berättigandet av kollektivanslutningen till politiska partier vara ett lämpligt ämne.
Tyvärr kan man inte slå bort påfundet
om de politiska kurserna som ett enstaka
uttryck för stollighet i en eljest i huvudsak resonabel utredningsskrift. Det finns
167
för många oroande tecken i dagens sarnhällsdebatt och politik på att fanatiska
och ingalunda betydelselösa vänsterkrafter
eftersträvar en politisering av universiteten. U 68 har i sitt huvudbetänkande lämnat vägen öppen härför genom de före- ·
slagna högskolestyrelserna och deras majoritet av samhällsrepresentanter. Får man
sedan t o m i juristutbildningen politiskt
tendentiösa kurser, där lärarna lägger ut
texten efter egna värderingar, blir föreläsningssalarna tummelplatser för politisk
propaganda. Den som tror att dylika farhågor är verklighetsfrämmande kan reflektera över vad som hänt med vår
”opartiska” TV.
Universiteten och andra anstalter för
högre utbildning måste i sin verksamhet
stå vid sidan av den politiska maktkampen. Får de inte göra det kan de inte lösa
sin uppgift. Förvisso gäller detta inte
minst utbildningen av människor, som så
långt det är möjligt i ett av stridande
ideologier och intressen påfrestat samhällsliv skall vara den lagliga statsmaktens lojala tjänare vid formandet av rättsreglerna och vidmakthållaodet av rättsordmngen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner