Print Friendly

Ledare; Högertrenden

Av Redaktionen | 31 december 1986


1986


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LEDARE
Högertrenden
D
en nye moderatledaren Carl
Bildt, som härmed av Svensk
Tidskrift hälsas varmt välkommen till sin viktiga uppgift, har ett givet
värv, att återigen få högervindarna att
blåsa friskt över Sveriges land. Som utvecklingen efter valet har visat så är ett
kraftfullt och ideologiskt starkt Moderata Samlingsparti nödvändigt för att det
borgerliga blocket skall återges trovärdighet som regeringsalternativ. Som
också sommarens politiska debatt har
utvisat tycks mittenpartierna lida av en
svårkurerad oförmåga att utmejsla och
under längre tid vidmakthålla en klar
ideologisk profil. Existerar inte ett klart,
konsekvent och attraktivt högeralternativ blir riktkarlen för ”mitten” alltför lätt
socialdemokratin.
Högervindarna har inte slutat att blåsa
över världen även om de socialdemokratiska partistrategerna försöker påstå
att så är fallet.
Sant är att en del av de val som nu ägt
rum och väntar i Europa kan komma att
ge socialdemokraterna framgångar. Valen i juni i Spanien gav regeringen Gonzales förstärkt majoritet. I Västtyskland
är frågan hur regeringen Kohl skall hävda sig i valen nästa januari. Självaste
Margaret Thatcher har lidit en del besvä-
rande nederlag i fyllnadsval till parlamentet. Så långt kan de teckentydare
som vill se en förändring i den politiska
konjunkturen få stöd för sin tes.
Men göres analysen djupare och besvärar man sig med att analysera den
politik som föres i respektive land av
respektive åsiktsriktning så framträder
en helt annan bild. De socialdemokratiska partier som nu noterar framgång är de
partier som sökt anamma högervinden.
De har rört sig in mot politikens centrum
och de har övertagit en hel del av borgerlighetens politik.
I Norge lanserade arbeiderpartiet för
ett år sedan sin egen frihetskampanj. De
var mera rättframma än sina svenska
bröder och dolde sig inte under några
”frihet från” begrepp.
I England försöker labourpartiet genomföra en nästan total ansiktslyftning
med hjälp av citys mest framgångsrika
reklammän. Marxismen och den röda
färgen tonas bort. Grått skall nu bli labours färg. Frihet och rättvisa skall vara
partiets slagord. Omvandlingen är smått
fantastisk då den iscensättes av ett av
Europas mest gammalmodiga och
marxisttrogna socialistpartier.
I Frankrike hejdades en förkrossande
seger för borgerligheten enbart av den
mycket målmedvetna omläggning av regeringspolitiken i marknadsekonomisk
riktning som socialisterna genomförde
dryga året före vårens val. Den socialistiska frontförändringen, som även hann
ha gynnsamma effekter på Frankrikes
ekonomi, begränsade valförlusterna som
ändå blev så stora att högern fick bilda
regering. Frankrike uppvisar i dag en
unik politisk konstellation där president
Mitterrand skall bevittna hur premiärminister Chirac privatiserar banker och fö-
retag som han själv förstatligade i början
av sin regeringsperiod.
Det spännande och hoppingivande i
dagens politiska utveckling är att det
finns ingenting som tyder på att högervindarna blåst över. Valet i Holland i
början av sommaren där den kristdemokratiska regeringen Lubbers fick förnyat förtroende trots en hårdhänt ekonomisk saneringspolitik ger ytterligare belägg härför. Det är SvT:s övertygelse, att
världspolitiken i dag befinner sig i en
mera långsiktig utvecklingsfas, där
länder och regeringar kommer att söka
sig till marknadsekonomiska och frihettiga lösningar på samhällsproblemen.
Den utvecklingen är redan på full gång
i Västeuropa i dag. Näringslivet avregleras och privata initiativ stimuleras.
Samma utveckling sker också i utvecklingsländerna, där de framgångsrika
marknadsekonomierna i Sydostasien
kontrasterar mot stagnerande socialistexperiment i Afrika och Latinamerika.
Till och med kommunistiska länder
söker förbättra sin försäljning med hjälp
av marknadsekonomin. Kina är det mest
slående exemplet.
Chrustjev sade en gång att när den
tiden var inne, då industriproduktionen
per invånare i Sovjetunionen överträffade den i Förenta Staterna, skulle folket
i Asien och Afrika i sina magar bli övertygade om att kommunismen var ett
bättre system. Utvecklingen har blivit
den rakt motsatta och det finns ingenting
som tyder på att styrkan i det amerikanska exemplet kommer att mattas under
det kommande decenniet. Tjernobylolyckan har ytterligare illustrerat Sovjetsystemets stelbenthet och bristande
utvecklingskraft.
Sverige har att leva i och konkurrera
med en omvärld som restaurerar sina
marknadsekonomier och sänker skatterna för sina medborgare. De skattesatser som nu beslutats i Förenta Staterna, omkring 30 procent, ter sig smått
fantastiska i svenska öron. Även i Västeuropa genomföres betydande skattesänkningar på arbetsinkomster. Sverige
267
måste vandra samma väg som de västeuropeiska länderna i liberaliserande riktning eller också i ännu högre grad bli
Landet Annorlunda, dominerat av offentliga monopol, ett statssubventionerat parti-, press- och kulturliv och en
stagnerande välfärdsutveckling.
Även svensk socialdemokrati har rört
sig åt höger. Den har gjort det på de mest
näraliggande områdena, de som handlar
om svensk ekonomis överlevnad på kort
sikt. Här har marknadsekonomin tagits
till heders som hjälpmedel. Men ingenting har ännu ändrats i den långsiktiga
färdriktningen. De offentliga monopolen
försvaras liksom löntagarfonderna. Kvalitetsförsämringen i skolan fortsätter.
Det personliga ägandet urgröpes.
Dagordningen för den svenska borgerligheten är således given: att i samklang
med de gynnsamma ideologiska strömningar som världsscenen i dag erbjuder
kämpa för en liberalisering och förnyelse
av också svenskt samhällsliv.
Den nye moderatledaren har här sin
stora uppgift. Det är han som måste ta
upp den ideologiska kampen med en socialdemokrati som under Ingvar Carlssons ledning tycks välja en mjukare profil. En socialdemokrati som inte längre
talar så mycket om socialism utan desto
mera om folkhem och samverkan med
näringslivet.
En gråare socialdemokrati blir inte en
lättare motståndare. Desto viktigare är
det för moderaterna och borgerligheten
att med fantasi och uthållighet för väljarna kunna presentera positiva och konkreta förslag om hur ett friare och mera
kvalitetsmedvetet svenskt samhälle skall
kunna återupprättas.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner