Print Friendly

Ledare; Den som aldrig anställer löper ingen risk

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

~………..
JONAS HELLMAN & ANDERS HULTIN:
Den som aldrig anställer
löper tngen risk
et är möjligt att det
skulle vara bättre
med fler blandäktenskap, att människor från olika
etniska grupper i större utsträckning
gifte sig med varandra. Men ingen
skulle komma på tanken att hävda att
den som gifter sig med någon från
samma etniska grupp ägnar sig åt diskriminering. Inte ens om det sker flera äktenskap i rad.
När samma fenomen kan noteras
på arbetsmarknaden anser däremot
regeringen att det handlar om diskriminering. Inte alltid medveten sådan,
men ändå. Därfor behövs en lagstiftning for att öka mångfalden på landets arbetsplatser, tycker den.
Det är redan forbjudet for arbetsgivare att diskriminera på etnisk grund
när foretaget skall anställa. I utredningen Räkna med mångfald! foreslår
ensamutredaren Margareta Wadstein
att denna lagstiftning skall skärpas.
Det skall bland annat bli forbjudet for
arbetsgivare att i samband med rekry- 2
tering av nya medarbetare ”sålla ut”
människor med utländskt namn och
utländsk brytning vid en telefonkontakt.
Enligt direktiven vill regenngen
utreda möjligheten att infora en motsvarighet till jämställdhetslagens jämställdhetsplaner. Företagen skall alltså
bli skyldiga att kartlägga de anställdas
etniska bakgrund och därefter upprätta en ”mångfaldsplan”. Margareta
W adstein foreslår dock att det inledningsvis skall vara frivilligt att upprätta mångfaldsplaner. Skälet är att hon
bedömer att tiden inte är mogen for
tvång ännu.
Etnisk kategorisering
Att upprätta mångfaldsplaner är ett
betydligt mer komplicerat projekt än
att upprätta jämställdhetsplaner.
Skälet är att det ofta inte är uppenbart
vilken etnisk bakgrund olika personer har. En del kanske inte vill avslöja sin etniska bakgrund och har
därfor bytt namn. Andra kan ha foräldrar med olika bakgrund. Vilken
SVENSK TIDSKRIFT
grupp skall de i så fall räknas till?
För att kunna upprätta mångfaldsplaner krävs regler for hur människor
skall kategoriseras. Margareta Wadstein går runt detta problem genom
att tala om ”självidentifiering”, de
anställda skall alltså själva ta ange vilken etnisk grupp de tillhör. Men om
mångfaldsplanerna med tiden skall bli
lag kommer det likväl att krävas en
gränsdragning som domstolama tillämpar. Annars kommer vem som
helst kunna uppge sig tillhöra vilken
etnisk grupp som helst, och på
grundval av detta anse sig diskriminerad.
Iden att staten skall kategorisera
människor med avseende på deras etniska tillhörighet känns olustig. Den
for tankarna till 1930-talet.
Ett annat problem med forslaget är
att det strider mot hur arbetsmarknaden fungerar. När foretag söker medarbetare söker de ofta personer med
speciell kompetens. Ibland är det till
och med så att en tjänsts uppkomst är
ett resultat av att arbetsgivaren stött
på en viss person. Tjänsten skulle inte ha inrättats, om inte just den personen hade velat ha den.
Jobb förmedlas via direkta kontakter. Människor som träffats ser möjligheter att uträtta saker tillsammans.
Att utannonsera ett jobb offentligt
föder ofta större problem än det lö-
ser. Det blir bara tidskrävande att
hantera alla de ansökningar som
kommer in från personer som ändå
inte är lämpliga. Bättre är det då att
fråga runt i bekantskapskretsen.
Ökade anställningskostnader
Men enligt utredningen är denna rekryteringsmetod olämplig. ”Om så-
dana informella kanaler (‘mun-motmun’-metoden) används på arbetsplatser som saknar arbetstagare från
etniska minoritetsgrupper, riskerar
dessa att utestängas från möjligheten
till anställning”, står det.
Invandrare tjänar knappast på ett
mer formaliserat rekryteringsförfarande. När invandrare far jobb ät det
nätnligen ofta genom direkta kontakter. Man anlitar varandra inom den
egna etniska gruppen.
Regeringens lagstiftningsambitioner visar att den inte har förstått fenomenet etniskt företagande. Det är
ingen slump att invandrare över hela
världen är överrepresenterade bland
företagare. Företagande har alltid varit en metod för invandrare att skaffa
sig en plattform i det nya samhället.
Förklaringen är enkel: de möts av
fördomar och misstänksamhet från
ursprungsbefolkningen. Ofta har de
svårt att förstå språket.
Det finns dock en person som kan
bedöma invandrarens kvalifikationer
bättre än någon annan, nämligen invandraren själv. Detta kommer ofta
till uttryck genom att han anställer sig
själv, det vill säga blir egen företagare. Genom att starta eget kan invandraren kringgå den misstänksamhet
som finns hos ursprungsbefolkningen. Formella meriter och bakgrund
spelar ingen roll när man startar eget.
Kunderna kommer bara priserna är
tillräckligt låga.
här typen av förslag påverkar arbetsmarknaden. Att anställa är sällan nå-
got lätt beslut för en företagare. Det
innebär ett stort åtagande gentemot
en annan individ. Dessutom ät det
förknippat med en lång rad statliga
och fackliga pålagor. Till dessa pålagor vill nu regeringen lägga risken för
att vid en anställning bli anklagad för
att inte ha anställt någon annan.
Tandlösa lagar
Den som aldrig anställer löper ingen
Liksom många svenska företagare risk. Den som anställer någon från
föredrar att anställa svenskar föredrar
många invandrarföretagare att anställa andra invandrare, som regel ur
samma etniska grupp. Därmed far de
medarbetare som de litar på. Det kan
kanske tyckas som ett inskränkt beteende. Men i grunden är det mycket
rationellt. Det handlar inte om fördornar, utan om att värna sitt företag.
Invandrarföretag bygger i större
utsträckning på informella kontakter
än vad svenskägda företag gör. Invandrare har svårare att gå den formella vägen eftersom de inte behärskar det svenska språket lika väl.
Regeringen begår ett tankefel när
den föreställer sig alla invandrare som
arbetssökande vilka kommer att gynnas av den föreslagna lagstiftningen.
Många invandrare ät företagare vilka
kommer att uppfatta lagstiftningen
som ännu en pålaga. Varför skall tio
invandrare som driver ett åkeri uppmanas att författa en ”mångfaldsplan”?
Men ett ännu värre tankefel av regeringen är att den inte inser hur den
SVENSK TIDSKRIFT
den egna etniska gruppen är däremot
automatiskt misstänkt. Har verkligen
alla ansträngningar gjorts för att kontrollera att det inte finns någon med
motsvarande kvalifikationer från en
annan etnisk grupp som är intresserad
av jobbet?
En lagstiftning som denna kommer, som tur är, att bli tandlös. Den
går helt enkelt inte att tillämpa i nå-
gon större utsträckning. Men den bidrar ändå till att byråkratisera nä-
ringslivet.
Det finns 10.000 sidor lagar och
regler som direkt berör företagen.
Varje år förändras eller läggs til!S.OOO
sidor. Knappast någon företagare kan
känna till alla dessa regler. Ändå är alla företagare skyldiga att känna till
dem.
Förslag som dessa leder knappast
till att dörrama öppnas för invandrare
på landets arbetsplatser. Däremot leder de till att det blir svårare för invandrare att starta eget. Resultatet
blir att arbetsmarknaden för mvandrare förvärras ytterligare.
3

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner