Print Friendly

Ledare; Den borgerliga revolutionen

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

lEDARE
Den borgerliga
revolutionen
U
nder den närmaste treårsperioden kan de borgerliga partierna
tillsammans revolutionera det
svenska samhället. Revolutionen kan bli
av omvälvande betydelse och ställer inga
krav på våld. Verkningarna av den kan bli
så omfattande att den kan komma att lägga en helt ny grund för den svenska samhällsutvecklingen en lång bit in på 2000-
talet. Revolutionen kommer inte att få
några offer, ej heller kommer någon att
kunna kalla sig förlorare. Den revolution
som de borgerliga partierna skulle kunna
genomföra – om de vinner valet – har
bland medborgarna enbart vinnare.
Det finns nämligen en fråga som mer
än andra konkretiserar de borgerligas
ideologiska gemenskap. Den enskilda äganderätten har en avgörande betydelse
för en lång rad olika viktiga borgerliga
ideal. Den lägger en viktig och stärkande
grund för borgerlig politik inom de flesta
samhällsområden. Mångfalden i vårt
samhälle förutsätter ett spritt enskilt
ägande som g.ör många till oberoende beslutsfattare. Aganderätten ger personligt
ansvar.Äganderätten är marknadsekonomins mest grundläggande förutsättning.
Äganderätten är den enskilda strävsamhetens grund. Äganderätten gör många
enskilda delaktiga och engagerade i vår
samhällsutveckling.Den enskilda äganderätten möjliggör en ansvarsfull förvaltning av samhällets tillgångar.
Den enskilda äganderättens betydelse
berör dessutom vart och ett av de borgerliga partiernas innersta strängar. Mångfalden, familjens oberoende, marknadsekonomin, ny- och småföretagande, sparande, press- och yttrandefriheten, det enskilda lantbruket och decentralism är alla
avhängiga ett spritt enskilt ägande.
Om de borgerliga kommer till makten
har de många uppgifter framför sig. Skatte- och budgetpolitiken rymmer inom sig
många svårigheter även om de inte är
större än att de kommer att kunna lösas.
Borgerligheten står varandra trots allt
närmare i dessa frågor än vad socialdemokratins olika fraktioner tillsammans
med kommunisterna sinsemellan gör, vilket socialdemokratins oförmåga att föra
någon målmedveten och realistisk skattepolitik vittnar om. Alltmedan finansminister och statsminister talat om det höga
skattetryckets skadeverkningar och målsättningar om ett 50 %-igt skattetryck,
utan att kunna redovisa sin skattepolitik
inför väljarna, har skatterna glidit upp
mot ett nytt världsrekord på drygt 55%.
När det gäller frågor om skatteoch budgetpolitik kommer emellertid
skilda uppfattningar och nya uppdykande problem att fungera som begränsningar av tempot och offensiven
i det omvandlingsarbete som är nödvändigt. Även om man med framgång
lyckas hantera svåra frågor rymmer
även den treåriga mandatperioden klara begränsningar för vad man hinner
åstadkomma inför väljarna. Sänkta
skatter, begränsade offentliga utgifter
och en utökad valfrihet är dessutom
politiska reformer vars resultat kan gå
förlorade vid en framtida valförlust
Reformer inom äganderättsområdet
löper knappast dessa risker. Vad man
uppnår i form av enskilt ägande låter
sig inte rullas tillbaka lika lätt som
t ex skattesänkningar. Ett ökat spritt
enskilt ägande kommer att direkt på-
verka den politiska scenen långt bortom den nu kommande mandatperioden. Reformer som ger ett spritt enskilt ägande förändrar dessutom vårt
samhälle i dess grundläggande struktur och banar väg för fortsatta borgerliga reformer inom skatte-, utgiftsoch valfrihetsområdet
Skall en i högsta grad social folkkapitalism kunna förverkligas är det
viktigt att de tre partierna tillsammans
etablerar detta som ett strategiskt viktigt framgångsområde. Sverige befinner
sig i den för övriga västvärlden unika
situationen att vi har ett negativt hushållssparande. Samtidigt minskar det
personliga ägandet i näringslivet till
förmån för det institutionella.
När det gäller äganderätten och det
enskilda ägandet är det därför nödvändigt att man formulerar en gemensam och mycket konkret ideologisk
linje. Reformer som skall förverkligas
inom ramen för denna linje får inte
fördröjas på grund av att andra sakfrågor kan vara svårare att lösa. Äganderättsfrågorna spänner över flera
departementsområden. De får inte
drunkna eller skymmas av de enskilda
departementens ärendebelastning. De
måste därför hållas ihop på ett särskilt sätt.
Löntagarfondernas avveckling är ett
led i en borgerlig ägandepolitik.
Vinstandelar befriade från sociala avgifter ett annat. Utförsäljning av hyresrätter
till de hyresgäster som så vill ett tredje.
Särskilda sparstimulanser som syftar till
målinriktat personligt sparande ett fjärde.
Ett avskaffande av dubbelbeskattningen
på aktier ett femte. En kraftig lindring av
arvs- och förmögenhetsskatten ett sjätte.
Privatiseringen av statliga företag ett sjunde. En återbetalning av pensionsskatten
ett åttonde. Ett grundlagsskydd av ägan- 267
derätten ett nionde. Förändringar i jordförvärvslagen som stärker säljarens och
köparens ställning i familjeföretag ett
elfte. Förändringar i kapitalbeskattningen
så att inte det personliga ägandet missgynnas framför det institutionella ett
tolfte.
Det finns många fler exempel på vad
som kan göras inom ramen för en borgerlig ägandepolitik skattepolitiken som så-
dan är givetvis central. Ägandepolitiken
kan dessutom ha betydelse för de borgerligas politiska initiativ inom andra {rågeområden, till exempel miljöpolitiken.
Det viktiga är emellertid att alla dessa
och andra åtgärder skall ses inom ramen
för en prioriterad gemensam ideologisk
målsättning där helheten måste gå före
motsättningar i detalj. Det blir då naturligt att söka fler reformer med det spridda
ägandet som syfte utan att eventuell
oenighet om enskildheter tillåts hindra
processen. Det är ju trots allt så att om det
finns dubbelt så många svenskar som äger
sin lägenhet om tre år, dubbelt så många
aktieägare och dubbelt så många som har
ett sparkapital på över 50 000 så har nå-
got stort skett i Sverige.
Det blir då inte bara Sveriges politiska
karta som förändrats. Än viktigare är att
sarnhällsdynarnik, medborgarskap, kultur, mångfald och personlig trygghet fått
hela nya förutsättningar inför det sekel
som snart skall komma. Motsvarande förändringar i slutet av det förra århundradet
gav omvälvande välfärdseffekter i vårt då
fattiga land, effekter som fortfarande i dag
har en framträdande betydelse inom så
gott som alla samhällsområden. Tre år är
förvisso en kort tid. Men används de till
att med kraft omsätta en borgerlig vision
om ett spritt ägande kan de räcka långt.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner