Print Friendly

Ledare; Bodström lurar medlemmarna

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Bodström lurar medlemmarna
– TCOs offentliga sektor och kansli
kommer inte att mobiliseras för att pressa fram en lösning som Ni är negativa
till,ja inte ens för att verka för en lösning
som SIF skulle inta en ljum och likgiltig
ställning till. Det sade TCO-ordföranden
Lennart Bodström vid Svenska Industritjänstemannaförbundets kongress 1978.
Det verkar emellertid nu som om TCOledningen är i full färd med att driva igenom ett beslut på kongressen i sommar
som ledningen sedan kommer att använda som alibi för att lämna sitt stöd åt
löntagarfonder av LOs och socialdemokraternas modell.
l valet 1979 röstade enligt gjorda undersökningar 55 procent av TCOs medlemmar med något borgerligt parti, medan 43 procent röstade med socialdemokraterna eller Vpk. IMU har gjort undersökningar om vad TCOs medlemmar har
för uppfattning i fondfrågan. Enligt IMU
är det bara 30 procent som är för fonder,
46 procent är emot och 25 procent är
tveksamma eller vet ej. Det stämmer
mycket väl med hur TCOs medlemmar
kan förväntas tycka med hänsyn till
TCO-medlemmarnas partipolitiska bakgrund.
Det är således mindre än en tredjedel
av TCO-medlemmarna som vill ha fonder. Trots detta fortsätter TCO-ledningen och dess kansli sitt mångåriga arbete i
syfte att ställa vad som återstår av TCOs
auktoritet bakom förslaget om kollektiva
löntagarfonder.
Efter medlemsrevolten i SIF blev det
omöjligt för TCO-ledningen att vid 1979
års kongress driva igenom ett beslut till
förmån för fonder. Kongressen beslöt i
stället att det fortsatta arbetet skulle inriktas på att finna lösningar på vad man
kallade de fackliga utgångspunkterna~
tryggad kapitalbildning, stärkt lönta
inflytande, solidarisk lönepolitik och
pitaltillväxt i fördelningspolitiskt acc
tabla former. Med detta beslut som r
mantel har TCO-ledningen sedan
skrifter och remisser ihärdigt försökt
må medlemmarna att sluta upp bak
dessa, som det verkar, harmlösa krav.
Tanken är att TCO-kongressen ijuni
juli formellt sett inte skall ta ställ ·
vare sig för eller emot fonder. Det e
kongressen skall uttala sig om är om
ra fackliga krav på hur kapitalbildnio
bör vara utformad i vårt land. När se
en socialdemokratisk regering, efter
eventuell valseger 1982, lägger fram
förslag till löntagarfonder kommer
lika häpen som glatt överraskad T
ledning att konstatera att fondförst
enligt LO/SAP-modell precis övere
stämmer med de fackliga krav på kapi
bildningen som en enhällig eller näs
enhällig TCO-kongress har ställt sig
om. Ett sådant förslag kan TCO nat
ligtvis inte motsätta sig!
Tala om fackligt maktspråk! Här
medlemmarna i förbund efter förbund
olika sätt gjort sin stämma hörd och
att de är missnöjda med TCO-ledning
agerande i fondfrågan. De olika
hundsledningarna har lugnat sina m
lemmar med att motionera till TCO
att TCO inte skall verka för lönt
fonder. Med det har man lugnat med!
rnarna som naturligtvis i sin oskuld t
att saken därmed varit klar. Men inpf
lunda. TCO-ledningen är i stället beredl
att med hjälp av fiffiga formuleringariii
la vägen till fondsocialismen öppen.
Två gånger har medlemmarna i SIP
revolterat. Det har de kunnat göra !D’
IIIIII att förbundsledningen har tvingats
Ilskicka ut remisser tiJI medlemmarna i
*lokala klubbarna ute på de olika arplatserna. Statstjänstemannaförbun- *’däremot lyckades att göra en remiss- .png som endast nådde de förtroenMaida ganska högt upp inom förbuntt. De vanliga medlemmarna fick inget
•le att göra sin röst hörd. Statstjänsllllllannaförbundet frågade lOl avdellllgar. Bara 39 av dessa svarade. Av
tissa var 14 avdelningar för och 9 avdelllp.r emot fonder. 16 avdelningar tog
Ilie ställning. På grundval av den underIlbingen av ”medlemmarnas” uppfatt- .,ifondfrågan beslöt statstjänstemanIlförbundets kongress att motionera till
‘leO-kongressen om att förorda att lönllprfonder införs i Sverige.
Massmedia och många andra bör belika hur det kom sig att ledningen för
ettstort fackförbund på detta sätt kunde
lira över sina medlemmar utan att nå-
JIIl reagerade och slog larm så att medlirunarna kunde föra fram sin egen uppllltning.
Lennart Bodström förefaller att ha
Sillstjänstemannaförbundets sätt att arllela som modell för sitt eget och TCOs
.,ande. Lennart Bodström försöker
Il neutralisera frågan och lugna medllmnama. TCO skall inte verka för lönllprfonder får medlemmarna veta.
Simtidigt förbereder han en skrivning
at när den väl har godkänts av TCOmnsressen skall kunna tjäna som under- 161
lag för Olof Palme så att Palme i valet
kan säga att ”löntagarorganisationerna”
kräver fonder av något slag för att klara
kapitalbildningen.
En klar majoritet av TCOs medlemmar är utan tvivel mot att löntagarfonder
införs i Sverige. TCO-ledningen har till
uppgift att framföra sina medlemmars
åsikter- inte attförvanska dem. Egentligen borde TCO besluta att verka mot
fonder. Det är nämligen uppfattningen
hos en klar majoritet av TCOs medlemmar. Man skulle emellertid kunna förstå
Lennart Bodström om han ville undvika
att ta ställning i en så partipolitiskt kontroversiell fråga som fondfrågan är. Men
om TCO skall ställa sig neutralt så måste
detta i så fall ske på ett sätt som inte
lämnar något som helst tvivel om att det
är en äkta neutralitet. Det har inte Lennart Bodström och den övriga TCO-ledningen velat göra. De framhärdar i sina
försök att föra sina medlemmar bakom
ljuset i den viktigaste fråga som det
svenska folket och TCO-medlemmarna
har haft att ta ställning till på flera decennier.
Det borde vara alla rättänkande journalisters, opinionsbildares och ansvarsmedvetna TCO-medlemmars uppgift att
se till att TCO-ledningen inte lyckas att i
smyg och utan uppmärksamhet genomdriva ett beslut i fondfrågan som står i
klar strid med TCO-medlemmarnas uppfattning.
,.
l

l! r


!

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner