Print Friendly

LCHF – en högerdiet?

Av Maria Eriksson | 28 mars 2013

Påsken är äggens, lammstekarnas och de feta fiskarnas tid. En riktig LCHF-högtid således. Low Carb High Fat-dieten är de senaste årens stora trend inom bantning. Ändå är jag lite förvånad över att så många ledarskribenter, tankesmeder och politiska rådgivare i min omgivning har övergått till LCHF eller dess mer strikta släkting stenålderskost.

Nyliberaler och högermän som aldrig skulle ha sett Viktväktarna eller Nutrilett som ett alternativ tycks unisont ha bestämt sig för att banta bort konsultmagarna med bearnaisesås. Följer de bara den allmänna strömmen? Eller kan det vara så att LCHF är en högerdiet framför andra?

Huruvida lunchlådorna på ETC eller Arenas redaktioner också består av ägg och bacon med smör förtäljer inte historien. Men det är faktiskt inte omöjligt att hitta politiska förklaringar till att just LCHF faller borgerligt sinnade personer på läppen.

’Bantning’ och ’diet’ är ord som länge framkallade associationer som späkning, kruskakli och fasta. Maten innehöll märkliga ingredienser som köptes i hälsokostbutiker som doftade öljäst och blutsaft. Linser åts av miljöpartister, gröna vågare och hemkunskapslärare i Birkenstocktofflor.

Okej, en del har hänt sedan dess, men att banta har alltid handlat om att avstå något och varit ungefär lika roligt som att flossa tänderna. Tills nu, här kommer dieten som säger tvärtom: ”Skit i det! Glöm Livsmedelsverket och prussiluskorna – ät entrecôte, bearnaisesås och gärna ett glas vin till. Inte för mycket grönsaker bara.”

Beskäftiga kampanjer med kostcirklar och matpyramider passar inte den som helst vill att politiken ska hålla sig ifrån privatlivet. Vad kan då vara bättre än en diet som i själva verket står i strid med Livsmedelsverkets rekommendationer?

En annan förklaring kan vara LCHF-dietens biologistiska aspekter. Medan vänstern betonat sociala faktorer har högern snarare framhävt biologiska förklaringar till exempelvis könsroller. Att vi borde äta mindre spannmål – en av grundbultarna i stenåldersdieten – motiveras främst utifrån att det är så människan har levt under större delen av sin historia. Vi skulle helt enkelt inte vara biologiskt anpassade till att äta bröd och pasta.

Samtidigt brukar liberalt sinnade personer åberopa framsteg och utveckling, ofta i kombination med att sätta kulturen framför naturen. Ligger det inte något paradoxalt i detta?

Det faktum att vi blev bofasta och började odla spannmål är trots allt den viktigaste förändringen i mänsklighetens historia och något som har lett fram till den värld vi lever i idag, med allt vad det innebär av medicinsk utveckling, kulturella framsteg och tekniska möjligheter – kort sagt mänskligt välstånd. Är det inte ganska reaktionärt att vilja gå tillbaka till en tid innan allt detta uppstod?

Eller så är det helt enkelt så att fler har råd att leva på en diet bestående av franska ostar, italienska charkuterier och vin från andra sidan klotet, som är förklaringen till att LCHF blivit populärt mer allmänt. Det kanske är borgerlig politik – i form av frihandel, ökad konkurrens, välstånd och jobbskatteavdrag – som möjliggjort köttdieten? Är det för att vi blivit rikare och maten billigare som vi har råd att bli mer kvalitetsmedvetna och äta mer kött?

Å andra sidan kommer köttätande inom kort att anses lika subversivt som rökning, om köttmotståndarna får bestämma. Kanske utgör också LCHF:arna en motreaktion mot köttskatt och köttfria måndagar?

Bäst att passa på att äta av påsklammet medan tillfälle finns.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner