Print Friendly

Laszlo Hámori; Avspänningens pris

Av Redaktionen | 31 december 1973


1973


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LASZLO HAMORI:
Avspänningens pris
Ingen mindre än Alexander Solsjenitsyn
har framhållit betydelsen av de
amerikanskunderstödda radiosändningarna till Sovjetunionen och till
satellitländerna. ”Om vi får veta någonting alls om vad som händer i vårt eget
land, är det därifrån,” har han sagt. En
stor undersökning gjordes förra året i
USA av Radio Free Europes och Radio
Libertys verksamhet, sedan senator
Fulbright i avspänningens intresse tagit
upp frågan om de inte borde läggas ner.
Men deras sändningar är av oerhörd vikt
för folken i östländerna. Jur dr Laszlo
Hamori redogör i denna artikel för deras
organisation och understryker vilken del
de tar i den ideologiska kamp, som
östländerna i marxist-leninismens namn
för mot västvärlden. De ständiga
beskyllningarna mot dem för bl a fascism
bevisar i själva verket deras inflytande.
Avspänningspolitiken kom till en viktig
punkt, när det västtyska Bundeshaus ratificerade det s k grundavtalet mellan de
två tyska staterna den 11 maj i år. Tysklandsproblemet, den ursprungliga kärnan
av motsättningar mellan den västliga världen och Sovjetunionen, har fått sin lösning. Även om Moskva inte lyckats genomdriva Stalins krav att draga in hela
Tyskland i den sovjetiska inflytelsesfären,
vann kommunisterna så mycket att suveränitet för Östtyskland och att dess tillhörighet till sovjetblocket internationellt
erkändes och garanterades.
Visserligen har Sovjetunionen också
presterat några och inte så oväsentliga eftergifter, som t ex beträffande Vietnamkonflikten. Den fientliga propagandan mot
västvärlden har också starkt dämpats. Det
är dock för tidigt att göra upp balansen
i den stora och långvariga kraftmätningen
mellan Öst och Väst; det skulle vara som
att recensera ett drama av vilket ännu
bara den första akten är spelad. Ja, vi vet
inte ens hur många akter detta skådespel
egentligen har.
Så mycket kan man dock konstatera att
östeuropeerna, allt som allt drygt 100 miljoner människor i mitten av Europa, har
rätt att känna sig desillusionerade i fråga
om avspänningsprocedurens hittills nådda
resultat. I deras situation har knappast
någon förändring till det bättre ägt rum.
Och östeuropeerna är inte ensamma om
denna uppfattning. Londontidskriften
”The Economist” kommenterar i sitt nummer den 14 april avspänningspolitiken på
följande sätt:”.. . But it also has to be recorded that Herr Brandt paid a !arge
price of principle for these modest gains,
in coming very close to accepting the permanence of communism in eastern Europe; and that in fact the east Europeans,
whom most people thought were meant to
be the principal beneficiaries of the whole
thing, have so far received hardly any
benefits at all.”
Radio Free Europe
Man betraktar i Östeuropa ett politiskt
skådespel, som utspelades i Washington
på våren 1972, som ett tydligt tecken på
västvärldens bristande intresse för de östeuropeiska nationerna. Det var medan
den amerikanska kongressen utövade ett
starkt tryck på Vita Huset för att det skulle
göra snabbt slut på kriget i Vietnam.
Mitt under denna kampanj väckte det
förslag som senatorn J W Fulbright lade
fram ett stort uppseende. Det gick ut på
att man skulle stänga de två UsA-finansierade radiostationerna i Europa, Radio
Free Europe och Radio Liberty. ”Dessa
radiostationer föddes under det kalla kriget och har varit ett medel i det. Nu, när
vi strävar efter avspänning, är tiden inne
att avskaffa dessa rester av det kalla kriget”, sade senatorn.
Nu innehar senator Fulbright en viktig
position inom amerikansk politik: han är
ordförande i senatens utrikesutskott. Alla
hans yttranden beträffande utrikespolitiska
frågor har därför tyngd och klang. Så var
det också i detta fall. Efter en utförlig
diskussion beslöt man att en kommission
av oavhängiga experter skulle undersöka
315
de två radiostationernas verksamhet.
Expertkornmissionens rapport bekräftade inte Fulbrights påståenden, och kongressen godkände därefter fortsatta anslag
till de två radiostationerna för budgetåret
1973. Det gällde 38,5 miljoner dollar, en
för USA:s statsbudget obetydlig summa.
Senatorn hänvisade inte heller till sparsamheten i sitt förslag. Bakom detta låg
andra tankar.
Under andra hälften 1971 startade kommunistiska massmedia en koncentrerad
kampanj mot -de två radiostationerna.
Den klargjorde att sovjetledningen skulle
betrakta det som en vänlig gest från
USA:s sida om de slutade sina sändningar. Senator Fulbright och de som stödde
honom var redo att infria Moskvas önskningar i förhoppning om att sovjetledningen i sin tur skulle understödja USA beträffande Vietnam.
Polacker, ungrare, tjecker, slovaker och
rumäner var under tusen år medlemmar
i den stora europeiska folkfamiljen. Deras
kultur fick impulser från Västeuropa och
deras levnadssätt följde det västeuropeiska
mönstret. När deras länder råkade in i den
sovjetiska inflytelsesfären, betydde det inte bara att det kommunistiska systemet infördes utan också att de nästan totalt isolerades från västvärlden och att de kulturella, religiösa och politiska banden dit
avskars. Stalin syftade till att förvandla
östeuropeerna till ”sovjetmänniskor” och
hans efterföljare gav inte upp denna ambition.
Visserligen har senator Fulbright rätt i
att de två USA-subventionerade radiosta- 316
tionerna var barn av det kalla kriget.
Fram till slutet av 1956 var deras sändningar starkt färgade av propaganda och
motpropaganda. Det ändrades dock grundligt efter resningarna i Ungern och Polen hösten 1956, när styrelsen för radiostationerna måste inse att Moskva var
fast besluten att med vapenmakt nedslå
alla försök av östeuropeerna att bli fria. I
stället för revolution måste man inställa
sig på evolutionen.
En länk mot yttervärlden
Sedan 1956 innehåller Radio Free Europes och Libertys program informationer
och sansade kommentarer; man avser att
ge en verklighetsbild av händelserna och
utvecklingen. Detta konstaterade undersökningskommissionen och dementerade
därmed senator Fulbrights påstående att
radiostationerna fortfarande skulle vara
medel i det kalla kriget.
Tvivelsutan har sedan 1956 skett vissa
liberaliseringar av olika grad i de östeuropeiska länderna. Dock dirigeras fortfarande alla tidningar, radio- och TV-stationer och bokförlag centralt och hårdhänt
av staten, dvs av det kommunistiska partiet. Västerländska tryckalster, om de överhuvudtaget distribueras, är svåra att få
tag på.
Radio Free Europe, som har sin huvudredaktion i Mi.inchen, sänder dagligen 20
timmar på tjeckiska och slovakiska, 19 timmar på ungerska och lika många på polska, 12 timmar på rumänska och 7,5 timmar på bulgariska. Radio Libertys sändningar pågår praktiskt taget dygnet runt
på 20 språk som talas i sovjetriket
Radiostationerna har vardera en styre).
se i New York och amerikanska direktörer
i Mi.inchen, men de nationella redaktionerna består uteslutande av resp polac·
ker, ungrare, tjeckoslovaker, rumäner och
bulgarer och vid Radio Liberty av redak·
törer från olika sovjet-nationaliteter. l)j.
rektionerna sörjer för koordinationen, men
annars är redaktionerna självständiga och
sammanställer själva sina program och
skaffar själva material till dem.
Undersökningskommissionen har konstaterat att programmen består till 16 procent av nyheter, 35 procent av politiskt
orienterade program (kommentarer, diskussioner, pressöversikter), 19 procent aY
kulturella, vetenskapliga och andra ickepolitiska informationer, 22 av musik och
radioteater. I pressöversikten, som är en
viktig programpunkt, citeras ledande väJ.
terländska tidningar, från Sverige Dagens
Nyheter, Arbetet och GHT. Programrnea
i sin helhet ger en verklighetstrogen bildaY
livet och opinionen i västvärlden.
Rädslan för det fria ordet
Kommunistregimerna håller sig inte pato
siva till denna verksamhet och låter inte
programmen gå fram fritt. Enligt undetsökningskommissionens rapport fungerar
både egna och sovjetiska störningssänd.
ningar i Bulgarien, och ännu mer inteao
s1va är störningarna i Tjeckoslovakiea.
Den polska regimen själv upprätthållfl
inga störningssstationer, men sovjel!llo
tionerna stör de polskspråkiga sändning»
na. I Ungern och i Rumänien har mal
däremot sedan 1964 upphört med störningarna.
Förklaringen till varför störningarna
har upphört i Ungern, Polen och Rumä-
nien ligger i att störningsstationerna kostar ganska mycket pengar eftersom Free
Europe och Liberty sänder på flera våglängder samtidigt. Störningarna är inte
heller helt effektiva; en av våglängderna
måste lämnas fri för att regimernas eget
folk skall kunna avlyssna programmen.
Undersökningskommissionen tog också
reda på lyssnarfrekvensen i de enstaka östeuropeiska länderna. Oavhängiga firmor
i opinionsundersökningsbranschen har frå-
gat östeuropeiska besökare i västeuropeisb länder. Av omkring 7 000 svar framkom att nära hälften av vuxenbefolkningen lyssnar mer eller mindre regelbundet
till Free Europes sändningar. Liknande
undersökningar kunde man inte göra beträffande lyssnarfrekvensen av Radio Liberty. Sovjetmedborgare, som fått åka till
västliga länder, besvarar inte sådana frå-
gor.
Den ideologiska kampen
När Chrustjov anklagades av kinesiska
bmrater för att han ville med fredlig samlevnad upphäva den marxist-leninistiska
klasskampen, svarade han, att när man
317
., . . : . . !
avstår från väpnade konfrontationer skär,
per man samtidigt den ideologiska kam·-
pen.
Sedan dess har man åter och åter hört
från Moskva att den ideologiska kampen
mot kapitalismen och imperialismen har
hållits i full gång, trots avspänningspolitiken. Att dessa försäkringar inte bara är
tomma ord blir man övertygad om när
man tar en titt redan i svenska bokhandlares fönster. Man kan också lyssna på radiosändningarna från Öst på västliga språk
eller tänka på de förföljda intellektuella
i kommunistländerna.
Det är ett vanligt trick från vänsterhåll
att stämpla alla som motarbetar denna
ideologiska krigföring som fascister och
McCarthy-anhängare. De två radiostationerna sprider dock inte hat mot kommunismen, uppmanar inte till uppror, demonstrationer och sabotage. De kritiserar
naturligtvis och ger informationer.
Hur viktig denna verksamhet är, uttryckte Alexander Solsjenitsyn i en intervju våren 1972. Han kritiserade bristen på
korrekthet och fullständighet i den sovjetiska pressen och sade beträffande Radio Liberty följande: ”If we learn anything
about events in our own country, it’s from
there.”

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner