Print Friendly

Lars Lundin; Var tar demokratin vägen

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

VAR TAR DEMOKRATIN VÄGEN?
LARS LUNDIN
Förtroendet för de demokratiska institutionerna sjunker. Delaktigheten minskar och inslagen av
elitism ökar. De offentliga förvaltningarna har blivit teknokratier styrda av självutnämnda
experter och byråkrater. Under de senaste åren har en mängdförsök gjorts för att hejda denna
utveckling; kommundelsnämnder, brukarinflytande och beställar- och utförarmodeller är
politikernasförsök att återupprätta demokratin. Problemet är att inte heller detta visat sigfungera.
I
en debattartikel Dagens Nyheter
(940514) skriver Nie Grönvall,
Sveriges representant i Eftas övervakningsorgan ESA att ”vår representativa demokrati är sjuk”, den lider
mer eller mindre av kraftlöshet. För att
bota sjukdomen föreslår han att den representativa demokratin ges mindre utrymme för att lämna plats för ett nytt
styrelseskick. Dessa slutsatser bygger på
en insikt hos Grönvall som han förvärvat
under sin tid i Bryssel. Han konstaterar
att folkviljan inte längre går att kanalisera
med hjälp av vårt representativa styrelseskick: ”Regeringsmaktens förslagsrätt har
ersatts av byråkratins exklusiva förslagsmakt”. Uppmärksamma att Grönvall
andvänder ordet ”förslagsrätt” när han
beskriver folkviljan och ”förslagsmakt”
om byråkratins inflytande. Det sistnämnda brukar också kallas för problemLARS LUNDIN ärsatnhällsvetare,Jöifattareoch ledatnot
i dm 11ystartade Sat~dlerstiftelsetl.
formuleringsmakt eller monopol på rätten att beskriva och förklara livet och
verkligheten.
Sista spiken
Skälet till att jag inleder en artikel som
ska handla om Sandlerstiftelsen med att
citera Nie Grönvall är att jag delar hans
uppfattning om att det praktiska utövandet av demokrati för att kanalisera folkviljan inte längre fungerar. Våra demokratiska institutioner som levande organismer är på väg att mumifieras och ingenting har vi att sätta i dess ställe. Det är
detta som Grönvall försöker bota med att
erbjuda folken i Europa att i efterhand
kontrollera om forskare, experter och
byråkrater har skött sig. Vi är med andra
ord på väg att slå i den sista spiken i kistan
genom att övergå från folkvilja till folkkontroll av vad alla de gör (forskare, experter, byråkrater) som gömmer sig i nya
strukturer oåtkomliga för all slags folkvilja.
336 Sve NsK TIDs KRI FT
Nie Grönvall utgår ifrån ett EV-perspektiv när han gör sin analys. Jag tänker
göra min analys utifrån ett kornmunperspektiv for att visa att demokratins kris
börjar redan hos individen. De problem
Grönvall tar upp berör alla nivåer i samhället såväl i Sverige som ute i Europa.
Aktivt medborgarskap
Låt oss for ett ögonblick blicka bakåt och
påminna oss om att vår tids tänkande i
huvudsak bygger på de ideer som hänger
samman med reformationen då bland annat de nordiska länderna bröt kyrkans
universella makt och ställde kyrkan under staten. Men det är forst under upplysningstiden som ett aktivt medborgarskap
och rätten att tänka fritt började diskuteras. Franska revolutionen forlöser fransmännen och gör dem i ett slag rill medborgare. Samhället framstod som en angelägenhet att befatta sig med. Demokratin som samhällsmodell föddes.
Med övertygandets och den förnuftiga
överenskommelsens metod skulle samhällen byggas. Det skulle också, menade
man, vara omöjligt att fortrycka folk som
satt inne med kunskap och medborgerlig
bildning. Kommunen, det lilla samhället
där vi kan se varandra och ingen kan
smita undan sitt ansvar, var den organisatoriska lösning man valde.
Lekmannaförvaltare
I vårt eget land är det 1862 års kornmunreform som markerar systemskiftet.
Medborgama i 2800 kommuner skulle
själva börja förvalta sina gemensamrna
angelägenheter. Att förvalta sina gemensamma angelägenheter var grundtanken i
reformen och skälet var att människorna i
samhället skulle skolas/bildas till demokratiska ansvarstagande medborgare. Det
fanns med andra ord en klar strategi om
vad man ville uppnå. I de lokala arenor
som byggdes upp fungerade de fortroendevalda både som belutsfattare och
förvaltare. Vi kallade dessa personer for
lekmannaforvaltare.
Rationalismens intåg
Det dröjde en bit in på 1900-talet innan
en annan tankeström dök upp. Tilliten
till förnuftet och demokratin fick konkurrens från de som förespråkade
värdeneutrala faktorer for samhällsbyggandet. Vi kallar denna tankeinriktning for rationalism. Samhällen ska
med andra ord byggas med hjälp av fakta
och fakta framställs genom rillämpning av
det vetenskapliga hantverket. Med detta
synsätt var det planerama som skulle fatta
besluten och inte politikerna. Speciellt
tränade experter skulle bli en formedlande länk mellan kunskap och handling.
Begreppet planerare dyker upp under
20-talet som beteckning på dessa experter. Sedan dess har planerama hävdat att
valet mellan olika tillvägagångssätt är en
teknisk fråga som ska beslutas enbart på
effektivitetsgrunder.
Att bygga samhällen med hjälp av vetenskapligt framställda kunskaper blev en
metod som i arkitekten Uno Åhrens
tappning blev till verklighet. I ett brev rill
Alva Myrdal från 1940-talet skriver
SvEN sK TIDsKR IFT 337
Åhren: ”Genom en utvidning av den sociala ingenjörstekniken blir behovet av
teknikens redskap, det vill säga vetenskap, större eftersom en utvidgad planering får skapandet av bättre människor
kräver mer kunskap”.
Förskjutna maktpositioner
Det saknades inte kritiker till rationalisternas synsätt. Många hävdade att det
i avancerade industrisamhällen finns en
risk att den politiska makten fårskjuts
från de demokratiska fårsamlingarna till
olika expertorgan, därfår att experter och
vetenskapsmän strävar efter att eliminera
tyckande, värderingar och ideologier.
Omvandlingen till ett modert samhälle
skulle leda till att vetenskapen tar makten
över självförståelsen och tränger undan
förmågan att fundera över meningen
med både stora och små frågor. Förmå-
gan att bruka sitt eget fårstånd skulle
minska i betydelse.
Ökad expertmakt
Rationalisternas tankegångar blev, trots
kritikerna, det som vägledde oss när vi
beslutade om 1952 års kommunreform.
Huvudargumentet får att genomfåra reformen var att det behövdes starka kommuner som kunde planera, organisera
och fårverkliga välfårdsbygget. De fårsta
egentliga experterna som anställdes var
kommunalingenjören och kommunalkamreraren. Det dröjer inte många år
förrän den fårsta diskussionen såg dagens
ljus. I slutet på 1950-talet började man
fundera om ett kommunalkarnrerareSverige höll på att utvecklas.Ingen tog då
speciellt allvarligt på att experter och
byråkrater fick ökad makt. Det är forst i
slutet på 60-talet som problemet experter
och byråkrater leder till att man började
forska om problemet. Sedan dess har ett
antal kommunalforskningsprojekt sjö-
satts.
Mångdubblade byråkrater
Trots massiva forskningsinsatser är resultatet magert. Vi har fatt fårre fritidspolitiker men fler heltidspolitiker i takt
med att antalet kommuner minskat. Experiment med institutionsstyrelser, kommundelsnämnder, brukarinflytande, bestillar- utfårarmodeller eller vad de nu
kallas, har prövats med varierande framgång under de senaste 20 åren. Ingen av
de prövade lösningarna har fårbättrat demokratin. Under samma period har istället antalet experter/byråkrater mångdubblats. Beslut och befogenheter har
decentraliserats och medborgare är inte
längre medborgare utan kunder.
Ansvarsblifriad behovsborgare
Författaren och journalisten Martin Heden har beskrivit det här fenomenet på
sitt speciella sätt. Han filosoferar om
behovsborgaren på följande sätt: ”Behovsborgaren Persson lever i ett samhälle
där allt är behovsorienterat. Han är resultatet av alla de seminarier där planerare,
forskare, byråkrater och politiker mötts
och talat om hur allt måste behovsorienteras. En behovsborgare är som du
nog vet, en människa som behöver lite
338 SVENSK TIOSKRIFT
spänning, lite trygghet, lite avslöjanden,
lite underhållning, lite ditten och lite datten. Och kanske lite protest också. Men
framför allt behöver en Behovsborgare
ansvarsbefrielse. Man kan mata Behovsborgaren med hur mycket ansvarsfrihet
som helst och han är ändå hungrig.”
Martin Heden pekar på problemet
med den av teknokratier ansvarsbefriade
behovsborgaren. Det finns många andra
som varnat för riskerna med att förvandla
medborgaren till en åskådare och samtidigt beröva honom/henne möjligheten
att påverka. Varningsropen har inte
hjälpt. Följderna har blivit ett samhälle
som skenbart är fritt eftersom det inte lö-
nar sig att ta ansvar längre. Att försöka
skapa ett demokratisk samhälle med hjälp
av konsumtionsmagi är också dömt att
misslyckas.
Bristen på förtroende för de demokratiska institutionerna leder nu till att samhället organiseras om i regioner och lokala gemenskaper. Iden om självförvaltning prövas på nytt, samtidigt som kommunerna omvandlas till produktionssystem för tjänster. Parallellt med att medborgama söker gemenskaper i sitt grannland flyr ledande politiker den lokala parlamentariska arenan (kommunerna).
Självutnämnda eliter
Byutvecklingsprojekt och regionsamarbeten har blivit en ny religion som alla
ledande politiker dyrkar. Vad man inte
diskuterar är hur dessa nya strukturer ska
inordnas i det demokratiska samhället
med val, offentlighet, insyn, pluralism,
maktdelning e t c. Istället finner vi självutnämnda eliter som driver stadsdels- och
byutvecklingsprojekt, samtidigt som ledande byråkrater/experter och heltidspolitiker söker sig till de regionala teknokratiema. Vissa försöker också ta en roll i
ett framtida Europa. Resultatet blir att de
lokala parlamenten utarmas. Kvar blir ett
B-lag av förtroendevalda som i växande
grad konuner att föraktas för sin inkompetens.
Vad som kommer att hända med
självförvaltningsexperimenten är svårt att
sia om. Organiserandet i regioner pågår
däremot för fullt. Hur dessa regioner ska
organiseras finns det två uppfattningar
om. En falang vill ha regionparlament
och en annan samverkan mellan kommuner.
Nya nätverk
Mälardalen pågår ett regionorganiserande sedan några år tilllbaka
som bygger på samverkan mellan ett
femtiotal kommuner. Den nya organisationen ”Mälardalsrådet” är ett bra exempel på hur man bygger upp en teknokrati. Grunden är ett nätverk av självutnämnda experter/byråkrater som bildar
ett skelett kring vilket medlemskommunernas heltidspolitiker (kommunalråden) far delta i olika utskott för att
legitimera vad skelettet föreslår. Att organisera nätverk är det nya sättet att samordna kompetenser istället för
heirarlcier. Till nätverkstanken hör också
iden om projektorganisation. Det bör
påpekas att ingen ännu har kommit med
SVE N SK TIDSKR IFT 339
någon ide om hur det nya sättet att organisera kompetenser och arbete på ska inlemmas i ett demokratiskt samhälle.
Odemokratiska kommuner
När Mälardalsrådet kritiseras för att vara
en odemokratisk organisation påpekar
man att det är ett sarnarbete mellan demokratiskt uppbyggda kommuner. Men
somjag tidigare påpekat är även kommunerna teknokratier. Professor Abdul
Khakee i Umeå har undersökt planeringsprocessen kring 254 kommunala
översiktsplaner. Den nya översiktsplaneringen som drogs igång för ett antal år sedan skulle göra medborgarna delaktiga i
planeringsprocessen. Planeringsprocessen
skulle med andra ord vara demokratisk.
Med det demokratiska inslaget blev det
lite si och så. 70 procent av planerna blev
rena tjänstemanna- eller konsultprodukter. Även merparten av de förtroendevalda tvingades bli åskådare när
den egna kommunens framtid planerades. Medborgarna blev inte ens åskådare,
de hade ingen aning om att det pågick ett
planeringsarbete. Så frågan är hur demokratiska kommunerna är?
Ovan beskrivna problem berör demokratins kärnfrågor. Aena sidan måste det i
en demokrati finnas sätt att göra sig av med
företrädare/ledare som drogats av makt eller är odugliga och hindra dem från att
ställa till med alltför stor skada. Aandra sidan måste demokratin omorganiseras så att
det finns plats för sannings- och meningssökande, självförståelse och dialog.
Demokrati måste praktiseras
Då kan vi fråga oss på vilket sätt vi gör oss
av med odugliga ledare och var någonstans i samhället den demokratiska skolningen sker? Ledarna/företrädarna prö-
var vi i återkommande allmänna val, men
detta är bara delvis sant. Vilka är det som
prövas i de allmänna valen? Det är de
som träder fram och säger sig företräda
någon sorts ideologi. Men vad gör vi
med alla de som inte träder fram och som
gömmer sig i teknostrukturerna, vetenskapsmän, experter, byråkrater med flera.
Det finns inte mycket man ännu kan
göra, tyvärr. Nie Grönvall vill till och
med överlåta makten till dem. Han skriver: ”Det unika med Europaunionens
konstruktion är en byråkrati som kan
agera utifrån stor integritet, stor sakkunskap och visioner som inte är tyngda av
gammaldags ideologier”. Grönvall tycker
att det behövs en ny kraft som alternativ
till den politiska kraften som är matt och
flack. Samma resonemang ligger bakom
ideerna om organiserandet i regioner.
Demokrati måste praktiseras, det insåg
de som på 1800-talet skapade ritningarna
till 1862 års kommunreform. Att lösa
konflikter och problem med hjälp av ett
kollektivt beslutsfattande, att i ordnade
former sätta sig ned kring ett bord, blev
en praktisk metod som många fick utbildning och träning i. Var och hur sker
denna träning idag?
Politisk teater
Bortser vi från de fatal formella möten
som finns kvar i kommunerna är det
340 SvENsK TmsKRIFT
tunnsått. Troligtvis har de också ~änat ut, kratier på alla nivåer i samhället med en
de är mumifierade strukturer. Den poli- fasad av demokrati och som får sin legititiska teater som utspelats i kommunernas rnitet genom röstningsfårfarande. Dagens
fullmäktigefårsamlingar är också en tra- demokratiska styrinstrument är lika funkgedi. Men i skolan får väl unga männis- tionella som seldon på en jumbojet.
kor sin demokratiska skolning? Så är det
tyvärr inte av det enkla skälet att demo- Kunskapsalstrande
krati måste praktiseras. Ett samhälle blir Sandlerstiftelsen är därfår en motkraft.
inte demokratiskt genom studier. En reaktion mot de krafter som från vänster och höger får oss allt längre in i eliVinnas i ögonblicket tism. Och allt längre bort från samhällsI en broschyr från Sandlerstiftelsen har vi
påstått att: ”Demokratin måste erövras
om och om igen. Med fårtryck är det annorlunda; tyranni kan upprättas och byggas starkare och starkare ändå. Folkstyre
kan bara vinnas i ögonblicket. Ett ögonblick går inte att hålla fast. Inget fårsvar är
tillräckligt. Inte lagar. Inte parlament.
Inte trycksvärta”. Demokratin måste därfår ständigt erövras. Vad vi idag kan se
finns inga arenor får att praktisera och
eröva demokrati på. Vi har fått teknodialogen. Detta betyder inte att stiftelsen
vill fårsvara nuvarande demokratiska institutioner. Inte heller är den politiskt
bunden till någon rörelse. Däremot ser vi
kunskapsalstrandet som en gemensam
samhällelig angelägenhet och av central
betydelse får folkmakten.
Sandlerstiftelsen har en önskan att stimulera sådant arbete vars syfte är att
forma verktyg får morgondagens folkstyre. Människor i ett samhälle måste
kunna ta sig rätt; detta är vår övertygelse.
SVENSK TIOSKRIFT 341

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner