Print Friendly

Lars Jilmstad, Sven Otto Littorin; Sydamerikas Schweiz på utförsväg

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SYDAMERIKAS SCHWEIZ
o
PA UTFORSVAG
LARSJILMSTAD & SVEN OTIO LITIORIN
Uruguay har många gånger liknats vid Schweiz. Det har varit ett mycket rikt land och politiskt
sett har man, liksom i Schweiz, använt sig av samstyret som princip. Skillnaden är att det har
gåttfullständigt snett i Uruguay.
F
ram till några år efter andra
världskriget var Uruguay ett av
världens rikaste länder. Landet
var så välmående, att man t o m
skickade nödhjälp till de fattiga nordboma när Sundsvall brann 1888.
Grunden for framgången var jordbruket och djurhållningen. Uruguay är placerat på nordöstra sidan av Rio de la
Plata, på en fortsättning av de bördiga
Pampasslätterna. Förutsättningarna for
jord- och hjordägare var och är goda och
ansträngningarna gav rik frukt.
Tillväxtför given
takt med att landet blev rikt gjordes
samma misstag som på så många andra
håll – Uruguays politiker tog tillväxten
och rikedomarna for givna. De brydde
LARSJILMSTAD och SVEN OTIO LITIORIN
är verksa111111a iiiOI/1 SAF respektive Kreab. De har just
utko111111it 111ed boke11 ”Fallet Uruguay – jrå11 ??? till
uppgivet/het”, Ti111brc• 1994.
sig mera om distribution och fordelning
än produktion och skapande.
Två ledord
Det finns två ledord for den uruguayska
utvecklingen – batl/ismo och coparticipaci6n. Batllismo är namnet på Uruguays
välfärdspolitik, uppkallad efterJose Batlle
y Ord6nez, Uruguays president dels mellan 1903-07 och en andra gång 1911-15.
Denne mans betydelse for Uruguay
överstiger förmodligen en Per-Albin, en
Kennedy eller en Thatcher. Två politiska
rörelser bär idag hans namn och familjen
är fortfarande politiskt aktiv. En son blev
president på 50-talet och en sonson är en
av många presidentkandidater i valet hösten 1994. Hans namn är än idag forknippat med den välfärdsstat många nostalgiskt drömmer om. ”Batllismo” är landets ord fOr välfärdspolitik.
I ett tal 1905 gav Batlle en programförklaring for sin politiska gärning: ”I
länder som vårt, där frihetsproblemet reSVENSK TIDSKR.IFT 239
. – – , ..____
dan är löst, är det nödvändigt att börja
lösa sociala problem”. Lösningen var given – en statsexpansion: ”sfären av stadig
interventation expanderar i varje civiliserat land”, uttalar Badle med självklar auktoritet.
Statlig expansion
Och efter ord kom handling. Steg for steg
inleddes statens expansion, såväl genom
olika typer av trygghetssystem som genom
en aktiv och interventionistisk industripolitik. Åtta timmars arbetsdag och fyrtiofyra
tinunars arbetsvecka infordes redan år 1915.
1920 blev det obligatoriskt med minst en
vilodag per vecka. Redan 1914 krävdes av
arbetsgivarna att de vidtog vederbörliga
forsiktighetsmått for att undvika olycksfall i
arbetet. Lagen utvecklades i början av
1940-talet till att omfatta tydliga kompensationsskyldigheter for arbetsgivare.
Behovsprövat barnbidrag
1926 infordes minimilön for hamnarbetare och de flesta andra kategorier av arbetare foljde raskt efter. Semester med
bibehållen lön infårdes 1941 och
utsträcktes därefter i omgångar. Samtidigt
reglerades formerna får uppsägning.
1943 infordes ett behovsprövat barnbidrag for barn upp till fjorton års ålder.
Näringsrik mat serverades till subventionerade priser under krisåren på 30-talet
och systemet kom att hänga kvar även efter krisåren.
En månad mödraledighet infordes
1934. Som om Alva Myrdal påverkat den
uruguayske lagstiftaren slog en lag från
samma år fast att staten har ett särskilt ansvar for barnens utveckling- från fodseln
till vuxen ålder. Ett nationellt barnråd
inrättades for att sköta översynen av lagens tillämpning.
Förstatliganden
Men staten utvecklade inte enbart ett
omfattande trygghets- och skyddsnät for
medborgarna. Genom en aktiv näringspolitik kom staten att a ett allt starkare
inflytande över det tidigare privata nä-
ringslivet. 1896 inrättades centralbanken,
med vars hjälp staten fick inflytande över
65 procent av affärsbankernas verksamhet. I sanuna veva inrättades Banco de la
Republica i syfte att formedla billiga
jordbrukskrediter. För att subventionera
byggindustrin köpte staten en hypoteksbank for att ge billiga inteckningslån.
Dålig Service
Redan 1911 forstadigades den allt överskuggande delen av forsäkringsbranschen
– ett forhållande som gällt fram till idag.
Det är framfor allt bilforsäkringarna som
givit staten stora inkomster – och konsumenten a val, höga premier och dålig
service. I oktober 1993 beslutade kongressen, med en majoritet av såväl de
borgerliga, blancos, som de mera
vänsterinfluerade colorados, att öppna
upp monopolet från mitten av 1994. Då
kommer Banco de Seguros del Estado att
a konkurrens på allt utom forsäkringar
av offendiga lokaler.
240 SVENSK TIDSKRIFT
Fri konkurrens
Det var inte bara försäkringsbranschen
som förstadigades under Badles och hans
efterföljares tid. Eldistributionen förstatligades 1912 i företaget UTE och landets hamnar hamnade i huvudsak i statliga händer 1916. Där skulle hamnarna
förbli till 1992 då kongressen upphävde
monopolet och införde fri konkurrens
mellan olika privata hamnbolag.
Från 1915 köpte staten successivt ut
transporter sköttes av statliga bolag. Dessa
tjänster är nu i huvudsak privatiserade.
ANCAP är kanske det största monopolföretaget – från 1920-talet drivs i detta
företag monopol på oljeimport och distribution samt alkohol- och cementtillverkning. Det finns ännu inga planer på
privatisering eller konkurrensutsättning
av verksamheterna, men oljemonopolet
kommer att försvinna den 1 januari 1996
på grund av bestänunelser i den sydameframför allt brittiska ägare av järnvägarna rikanska handelsöverenskommelsen
och samma år tog staten över ANTEL, Mercosur.
det nationella telefonbolaget. Sedan dess
har persontrafiken i Uruguay lagts ned
och i en folkomröstnig 1992 om
ANTEL:s delprivatisering röstade en förkrossande majoritet (mer än 70 procent)
mot regeringens privatiseringsförslag.
ANTEL fortsätter att vara statsägt, men
en rad privata, udändska, företag fungerar
som underleverantörer, varav svenska
Ericsson är det största. Två privata företag upprätthåller konkurrensen på ett relativt slumrande mobiltelefonnät.
Alltfrån bussar till cement
Framför allt Montevideo Stad har följt
statens exempel och kommunaliserade tidigt bussar och spårvägar för att därefter
subventionera dem kraftigt. Droskbilarna
subventionerades på liknande sätt.
Staten äger också ett flygbolag,
PLUNA, som skall privatiseras under
1994. Staten ägde tidigare också, via
försvarsmakten, inrikesflyget och samtliga flygplatser med tillhörande terminaler. All hantering i samband med flygGott liv
De statliga företagen skapades och fick
monopolställning inte så mycket för
statsintäkternas skull som i syfte att skapa
ett gott liv åt medborgarna. Har det nå-
gonsin funnits ett paradis för sociala ingenjörer så var det i Uruguay. Här fanns
ett överflöd av produktionsresurser och
lämpliga betingelser för boskapsskötsel,
duktiga och arbetsanuna invandrare
framför allt från Europa – allt i sådana
mängder att tillgångssidan kunde uppfattas som en given storhet. Här fanns också
ett utvecklat skyddsnät för den välutbildade befolkningen och ett lagsystem som
tillät, uppmuntrade och utvecklade statens hegemoni och inflytande över snart
sagt va~e sektor.
Nymerkantilister
Säkerligen med god vilja och ärligt uppsåt reglerades ekonomin genom att statsmakten drog i spakarna. Som vore de
nymerkantilister ville makthavarna värna
SvEN sK TIDsKRI FT 241
den inhemska industrin och skydda den PLUNA det högsta antalet anställda per
från utländsk konkurrens. Tullmurar och flygplan av alla flygbolag i världen.
kvoteringar infördes och höjdes år efter
år ju mer uppenbart det blev att den
urugayska industrin inte klarade av att
möta konkurrensen utifrån.
Men det är klart, Batlle själv hade angivit tonen i ett av sina många tal: ”En
slösaktig skötsel från statens sida är alltid
att föredra framför ett utländskt företags
effektivitet.” Denna attityd verkar i viss
mån fortfarande prägla den uruguayska
inställningen till konkurrens utifrån. Det
har också inneburit att de privatiseringar
som nu genomförts och diskuterats inte
inneburit en avreglering och dänned
mera konkurrens. I stället privatiseras i
stor utsträckning monopolverksamheter
med hänvisning till att ”Uruguay är så litet”.
Offentliga sektorn växer
Sanna skämt
”Det finns många skämt i Uruguay om
byråkratin, och de är alla sanna” skrev
den kände författaren V S Naipaul 1973
och berättade att PLUNA, med tusen anställda, då bara hade ett enda flygplan i
trafik…
Det går också att finna löjeväckande
interiörer inom utbildningsväsendet. Det
fria tillträdet till universitetsstudier har
gett landet fler utbildade läkare än det avsevärt folkrikare New York. Ocks<i inom
andra högstatusyrken utbildas långt fler
än vad som någonsin kan räkna med
adekvat jobb. Utbildningen störs också
av ständiga konflikter eller planeringsnussar med det resultatet att den genomsnittliga tiden fram till examen överstiger
tio år! Det är ingen tillfållighet att
Under Batlles tid startade tillväxten i den Montevideo troligen har de mest högoffentliga sektorn. Redan 1919 fanns det utbildade taxichaufförerna i världen.
fler offentliganställda i Uruguay än i industrisektorn. Utvecklingen fortsatte
raskt. På sextiotalet var andelen offentliganställda per capita nästan fem gånger så
stor som i t ex Holland. Idag är 270 000
offentliganställda samtidigt som 600 000
pensionärer delar på 800 000 pensionsutbetalningar.
Resultatet av den sociala ingenjörskonsten i Uruguay blev rent löjeväckande. 1966 hade det statliga flygbolaget
PLUNA skurit ned från nio till sex flygplan – och samtidigt ökat antalet anställda
från 700 till 1000 personer. Därmed fick
Samstyre
Det andra nyckelordet i Uruguays 1900-
talspolitik var coparticipaci6n – samstyre
– som innebar att regeringen och opposition delade på alla uppdrag. Coparticipaci6n hade sina rötter i det korrumperade 1800-talet. Oppositionspartiet
blancos accepterade en aning korrumption förutsatt att regeringspartiet
colorados lät blancos vara med och dela
p<i kakan. Resultatet blev en situation där
valen i praktiken kom att avgöra vem
som fick de flesta platserna i regeringen
242 SVENSK TIOSKRIFT
och andra styrande organ – i statsförvaltningen, i atTårsverken och i de statligt
ägda företagen, som än i dag har politiskt
tillsatta styrelser med minst sagt begränsad kompetens i sak.
Coparticipaci6n, som fram till andra
världskriget varit praxis, omsattes i lag i
och med att en ny konstitution utarbetades i början av 1950-talet. Under ett par
decennier avskaffades till och med presidentämbetet och ersattes med ett 3+2-
sarnmansatt presidentråd – tre från vinnarpartiet och två från oppositionen.
Det ville sig inte bättre än att denna slutliga manifestation av samstyre kom att
sammanfalla med slutet får det uruguayska välståndet – ullmarknadens kollaps i
slutet av 1950-talet.
Demokratin undergrävdes
Samstyre låter fint i kristider – det finns
något tilltalande i att ta politikerna att
samarbeta och gå ihop om svåra saker.
Resultatet från Uruguay är dock avskräckande.
I ett samhälle där det fårväntas att alla
skall göra upp om allting kommer minsta
gemensanm1a nämnarens politik att gälla.
I Uruguays fall innebar det att politikerna
visserligen gjorde upp, var överens och
regerade tillsammans – men till priset av
att demokratin avskaffades. Det var militärdiktatur i landet mellan 1973 och
1985.
Missnöjd medelklass
Militärdiktaturen kom till makten genom den politiska demokratins svaghet.
Steg får steg infördes undantagslagar och
krigstillstånd, censur och förföljelser av
oliktänkande från framfår allt en missnöjd medelklass, genom lagliga beslut av
ett demokratiskt valt parlament. Det slutliga maktöverlämnandet till militären
blev mera en formell handling som bekräftade sakernas reella tillstånd.
Det fårsta steget på den vägen togs genom att ekonomin raserades genom frånvaron av en sund ekonomisk politik. Det
slutliga steget togs därefter genom de
undantagsbeslut som den folkvalda kongressen fattade. Politikerna vågade helt
enkelt inte ta konflikt. Först och främst
ville man vara överens när det gällde
svåra ekonomiska beslut – vilket ledde
till att det inte fattades några. slutligen
vågade man inte ens ta strid får grundläggande demokratiska värden.
Vår läxa
Idag är Uruguay fattigt. Vi i Norden har
blivit åtminstone tre gånger rikare sedan
1955. I Uruguay har det gått åt andra hållet. Idag är man fattigare än får 40 år sedan. Inflationen ligger fortfarande på runt
50 procent, tillväxten är låg, arbetsfrekvensen likaså. Att driva företag och
förse människor med jobb är inte lätt.
Varje privatanställd skall bära upp tre andra uruguayare – pensionärer, bidragstagare, offentliganställda.
Läxan får vår egen del är tvåfaldig. För
det forsta räcker det inte med att bara
göra upp över block- och partigränser
och med nationella handslag söka markera handlingskraft. Det n1.åste vara ett
SvENsK TmsKRirT 243
reellt innehåll i politiken.
Det andra vi lär oss är att nymerkantilism; dvs skyhöga tullar och interna
och har vant sig vid sakernas ordning.
Facket ser hotbilder i alla slags forändring, särskilt om det gäller den offentliga
subventioner, i kombination med stark sektorn.
statscentralism – i byråkratin, i statsägandet och i den obefintliga budget- Varnande exempel
disciplinen – är ett säkert recept på eko- Därfor är framtidsbilden for Uruguay
nomisk tillbakagång. tämligen mörk. Krispaket kommer forDet sorgliga är att det inte verkar fin- modligen att avlösa krispaket, även om
nas någon forändringskraft i Uruguay. det idag ser lite bättre ut än for tio år sePolitikerna tycker att de är handlings- dan. Men den sakta dansen över det slutkraftiga när de snurrar ytterligare ett par tande planet kommer att fortsätta. För
varv på statsapparatens skruvar. Företags- svensk del är Uruguay ett oroväckande
ledarna är rädda for utländsk konkurrens och varnande exempel.
244 SVENSK TIDSKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner