Print Friendly

Kvinnolönefrågan

Av Redaktionen | 31 december 1951


1951


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

.:
I(VINNOLÖNEFRÅGAN
UNDER sin nu snart femtonåriga tillvaro har den mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen upprättade arbetsmarknadskommitten – vanligen kallad Saltsjöbadskommitten – löst
åtskilliga för arbetsmarknaden väsentliga spörsmål av annan än
lönekaraktär. Den senast av kommitten slutförda uppgiften, avseende med kvinnoarbetet sammanhängande problem, har dock
även inrymt lönepolitiska aspekter av största vikt. Experter från
de båda organisationerna ha på kommittens uppdrag verkställt en
omfattande utredning i dessa frågor och avgivit ett betänkande,
vilket antagits av kommitten och vilket om en tid kommer att
offentliggöras i något förkortad form.
I utredningen har hänsyn huvudsakligen tagits till inom industrin verksamma kvinnor i arbetarställning. Självfallet ha dock
utblickar måst göras rörande kvinnornas allmänna ställning på
arbetsmarknaden.
Kvinnoarbetets problem har under senare år fått en allt starkare
aktualitet, dels på grund av en internationell diskussion i likalönsfrågan, dels till följd av en alltmer accentuerad brist på kvinnlig
arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden.
Då frågans behandling i internationella sammanhang var en
av orsakerna till kvinnoutredningens tillkomst, har även denna
sida av saken tagits upp, men då avgörandet internationellt kommer att ske först vid sommarens arbetskonferens i Geneve, har
den berörts mera flyktigt, detta desto mer som det internationella avgörandet ej får någon automatisk inverkan på svenska
förhållanden.
Bristen på kvinnlig arbetskraft åter har varit avgörande för
arbetsgivarnas intresse och tillsammans med andra faktorer sannolikt utgjort ett huvudmotiv för landsorganisationen att med åberopande av en intern utredning begära kvinnoarbetsproblemens
upptagande i arbetsmarknadskommitten. Något ingående referat
av utredningens många specialundersökningar skall här ej lämnas,
men de viktigaste slutsatserna äro dock av ett obestridligt in- 122
K vinnolönefrågan
tresse och siL betydelsefulla, att de förtjäna allmän uppmärksamhet.
Vad först löneavvägningen mellan manliga och kvinnliga arbetare· angår, har man på basis av omfattande individuallöneundersökningar kunnat konstatera, att kvinnornas löner år 1949
utgjorde 67-77 °/o av de manliga arbetarnas inom samma bransch.
En viss relativ lönelyftning för kvinnor har ägt rum under det
sista decenniet. Lönedifferensen har motiverats dels av viss skiljaktighet i manliga och kvinnliga arbetsuppgifter, dels av vissa
faktorer, som försämra kvinnornas insats på arbetsmarknaden.
Härvid åsyftas sådana allmänt kända fakta som kvinnornas större
frånvaro, deras kortare »industriella livslängd» och deras vanligen bristande mekaniska sinne samt – i synnerhet beträffande
de gifta förvärvsarbetande kvinnorna – dubbelarbetet och intressesplittringen mellan hem och förvärvsarbete.
Vid övervägandet av möjligheten att taga hänsyn till arbetskraftens värde individuellt har utredningen med beklagande måst
konstatera, att det svenska avtalssystemet nödvändiggör en schablonmässig lönesättning gruppvis i stället för en lönesättning efter
helt individuella linjer. Man har dock fastslagit, att lönesättning
efter kön är en principiell orimlighet, och framhållit önskvärdheten av en individuell lönesättning för alla arbetstagare. En
sådan lönesättning skulle, anser man, vara produktionsbefrämjande.
Kommittens ståndpunkt är, att lönen skall avvägas efter arbetsinsatsens värde och att till grund för denna avvägning följaktligen
bör läggas principen lika lön för likvärdig arbetsinsats. Man måste
dock härvid ta hänsyn till alla faktorer, som direkt eller indirekt
inverka på arbetsinsatsens värde, så att de totala produktionskostnaderna bli desamma oavsett vilken arbetskraft som anlitas
för ett arbete. Hur i de enskilda fallen lönerna mellan män och
kvinnor skola avvägas, blir en uppgift för de avtalsslutande parterna, vilka sålunda ha att draga de lönepolitiska slutsatserna
med hänsyn till förhållandena i olika branscher.
Kommitten har i åtskilliga frågor gjort uttalanden rörande åtgärder, ägnade att underlätta särskilt mödrarnas möjlighet att
taga förvärvsarbete. Man har däri behandlat bl. a. hemrationalisering, barneftersynens ordnande, affärernas öppethållande, beskattningspolitiken och den allmänna socialpolitiken. För att följa
dylika frågor och för att åstadkomma initiativ ha arbetsgivareföreningen och landsorganisationen beslutat gemensamt tillsätta
123
; ..
K vinnolönefrågan
arbetsmarknadens nämnd för kvinnofrågor med två representanter för vardera parten.
Den nu ifrågavarande utredningen är ett nytt, viktigt resultat
av det samarbete, som på många områden i vårt land äger rum
mellan arbetsmarknadens två största riksorganisationer, vilket
samarbete för hela samhället är av utomordentlig betydelse.
124
.~-rrmz ~ …

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner