Print Friendly

Kunskapsekonomi kräver sänkt statlig inkomstskatt

Av Jan Herin och Ulf Jakobsson | 29 maj 2009

Sverige är nu åter inne i en period som kommer att ge en omfattande utslagning i det svenska näringslivet. Det som slås ut måste ersättas av verksamheter som bygger på kunskapskapital. Tyvärr finns inte insikten att en sådan strategi också kräver goda förutsättningar för den enskilde individens investeringar i kunskapskapital. I denna artikel argumenterar Jan Herin, konsult, och Ulf Jakobsson, professor och konsult, för att den höga svenska beskattningen av högutbildade utgör ett viktigt hinder på Sveriges väg emot en ”kunskapsdriven ekonomi”. Därför föreslår de en betydande sänkning av den statliga inkomstskatten.

På många områden som nu möter svag efterfrågan, kommer efterfrågan tillbaka, när konjunkturen ånyo vänder uppåt. Men nedgångar i konjunkturen blottlägger också strukturella problem och bidrar till en utslagning, som är en del av en mera långsiktig strukturomvandling. För att denna omvandling skall bli framgångsrik måste ekonomin gå emot verksamheter som bygger på investeringar i kunskapskapital, dvs. utbildning och förkovran hos de enskilda individerna. Detta skapar i sin tur förutsättningar för förbättrade produktionsprocesser eller tillskapandet av nya produkter. Denna insikt är allmän i Sverige.

Däremot är förståelsen mycket mindre för att det är viktigt att det finns individuella incitament för den enskilde individen att investera i sin egen utbildning . Liksom för att det är viktigt att Sverige kan erbjuda en attraktiv miljö för högutbildad och högkompetent arbetskraft. Denna brist på förståelse tar sig bland annat uttryck i att regeringens näringspolitiska strategi att vi skall gå emot en ”kunskapsdriven ekonomi” inte backas upp av en adekvat politik.

I en rapport till Näringslivets Skattekommission argumenterar vi för att Sverige i den internationella konkurrens, som vi ser framför oss när det gäller att utveckla högkvalificerade verksamheter, hämmas starkt av den höga och progressiva beskattningen av löneinkomster. Detta framgår bland annat av en enkät riktad till företag med verksamhet såväl inom som utanför Sveriges gränser.

Vi är väl medvetna om att det finns flera andra faktorer som är viktiga i detta sammanhang. Sverige hävdar sig här ofta bra. Detta understryker vikten av att vi inte låter just lönebeskattningen av högutbildade bli ett hinder för en positiv svensk strukturomvandling.

I rapporten pekar vi på två områden där beskattningen av högutbildade har stor betydelse. Det första området är avkastningen på utbildning. Forskningen visar att denna faktor har en betydande effekt på individernas val av omfattning och inriktning på sin utbildning. Här erbjuder OECD ett omfattande material, som visar vilken avkastning individen i OECD-länderna får på sin utbildning.

Här är nettoavkastningen det mest relevanta begreppet. I en jämförelse mellan 21 OECD- länder placerar sig Sverige i detta avseende som trea från slutet med en nettoavkastning för män på drygt 6 procent och en nettoavkastning för kvinnor på c:a 5 procent. Detta kan jämföras med exempelvis Storbritannien, som ligger på tredje plats från toppen i tabellen med en nettoavkastning på 12 procent för både män och kvinnor.

Huvudförklaringarna till den låga svenska placeringen är den sammanpressade lönestrukturen och den höga progressiva inkomstbeskattningen. Den senare bidrar till en sammanpressad lönestruktur därigenom att de höga marginalskatterna minskar incitamenten för högutbildade att höja sina inkomster. OECD-kalkylerna förutsätter att den som utbildar sig i ett land också använder sig av denna utbildning i samma land. Detta är givetvis fortfarande det vanligaste förhållandet. Med en tilltagande internationalisering av såväl högre utbildning, som arbetsmarknaden för högutbildade, blir det dock allt viktigare för ett land att i konkurrens med andra länder kan erbjuda en attraktiv miljö för högutbildade, oberoende av i vilket land dessa har utbildat sig. Eftersom den totala beskattningen av högre löneinkomster i Sverige är högre än i alla andra industriländer står det klart att Sverige i en skattekonkurrens med andra länder hävdar sig mycket dåligt. Frågan är då hur betydelsefullt detta är i praktiken.

För Sveriges del finns det oroande tecken på att Sverige inte är framgångsrikt i den konkurrens vi diskuterar. De tydligaste negativa tecknen är:

– Sverige har under flera år haft ett nettoutflöde av högutbildad arbetskraft.

– Den stora utflyttningen av huvudkontor från Sverige under senare år, är ett tydligt tecken på ett misslyckande i konkurrensen om avancerade verksamheter.

– Sverige har under lång tid haft en trendmässigt fallande ”terms-of-trade”. Det vill säga vi har genom åren fått sälja våra exportvaror till allt lägre relativpriser. Detta tyder på att Sverige snarare klättrar nedåt än uppåt i värdekedjan.

I rapporten belyses dessa frågor ytterligare genom en enkätundersökning. Respondenter har varit 200 VD:ar eller andra ledande befattningshavare i utlandsägda företag verksamma i Sverige och forskningsintensiva företag med verksamhet både i Sverige och i utlandet. Företagen har tillfrågats om sin syn på det svenska företagsklimatet ur olika aspekter. De har också blivit tillfrågade om det svenska ”individklimatet” dvs. hur attraktivt Sverige är för kvalificerad arbetskraft.

Ett resultat som framträder i enkäten är att det svenska företagsklimatet generellt sett upplevs som i positivt. Resultatet dras dock ned av höga skatter och av det svenska regelverket på arbetsmarknaden. På frågor om individklimatet, uppfattas detta som mindre positivt än företagsklimatet. På en fråga om företagen upplever det som lättare eller svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft till Sverige än till andra länder svarar 71 procent av de tillfrågade företagen ”svårare” medan endast 4 procent svarar ”lättare”. Företagen blev också tillfrågade svagheter för Sveriges del som rekryteringsland. Svaren på dessa frågor framgår av tabellen. Det framgår att beskattningen, med bred marginal, upplevs som den mest negativa faktorn.

Vilka anser Du spontant vara Sveriges svagheter när det gäller att rekrytera kvalificerad arbetskraft? Andel respondenter som svarat

Skatterna i Sverige 55%

Låg lönenivå 35%

Klimatet 12%

Geografiskt läge 12%

Övriga orsaker (åtta olika orsaker) 29%

Om Sverige skall kunna utveckla den kunskapsdrivna ekonomin i den globala konkurrensen är det nödvändigt att sänka den höga och progressiva inkomstbeskattningen. Om målet sätts att likställa de skattemässiga förutsättningarna för framväxten av högkvalificerade uppgifter i Sverige med de som gäller i övriga Europa (men ej i hela OECD) måste ”värnskatten” tas bort och statsskatten sänkas till 10 % och enbart tas ut från den övre brytpunkten i skatteskalan. En inkomsttagare skulle därmed betala den kommunala inkomstskatten (ca 32 %) upp till en beskattningsbar årsinkomst på 495 000 kronor (2009) samt en statlig skatt på 10 % på inkomster därutöver. Den marginella och genomsnittliga inkomstskatten skulle därmed för högre inkomsttagare hamna i paritet med vad som genomsnittligt gäller i våra europeiska konkurrentländer.

En sådan inkomstskattereform kan beräknas ge ett initialt skattebortfall på ca 35 miljarder. Flera oberoende studier visar emellertid att en sådan sänkning av inkomstskatten efter en tid i stor utsträckning blir självfinansierad genom ett återflöde av skatteintäkter till budgeten, främst som följd av att arbetsutbudet ökar.

Vi har argumenterat för att den höga svenska beskattningen av välutbildad arbetskraft utgör ett hinder för de svenska möjligheterna att utveckla en framgångsrik kunskapsdriven ekonomin. Därför har vi också föreslagit en kraftig sänkning av statsskatten. Medan de negativa effekterna av skatten är betydande är kostnaderna för att åtgärda problemet i sammanhanget måttliga.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner