Print Friendly

Kring ett svenskt institut och dess uppgifter

Av Redaktionen | 31 december 1945


1945


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Kring ett s1,enskt institut och dess uppgifter
hävdat sig i hård konkurrens och under den gångna hösten och
vintern fått ett allt större inflytande.
Den svenska bulletinen trycktes förra året i c:a 600 ex. och utkom
3 a 4 gånger i veckan. Den går till alla svensk-amerikanska tidningar i Staterna och Kanada, till svenska och svensk-amerikanska
institutioner, bl. a. våra konsulat, samt till svenskar och svenskamerikaner, som önska bästa möjliga kontakt med Sverige. Denna
bulletin är givetvis främst avsedd för den svensk-amerikanska pressen, som har en totalupplaga på c:a 125,000 ex. Till denna utsändes sålunda dels artiklar, dels rikssvenska bygdenotiser, c:a 5 a 6
spalter av vardera. Materialet sättes på tidningen Nordstjernan
i New York. Somliga artiklar illustreras genom byråns bildtjänst;
i genomsnitt utsändes två matriser per vecka. Ofta infogas små-
artiklarna i serier, såsom »Svenskar i närbild», »Svensk syn på
efterkrigsproblemen», »Vad svenskarna tycker och tror», »Svenska
landskap» etc. Artiklarnas källor äro antingen från byråns stockholmskontor eller klipp från rikssvenska tidningar, särskilt vid
lokalnotiser, eller artiklar av New York-byråns medarbetare. Det
måste sägas, att materialet utnyttjas omsorgsfullt, ehuru en allmän önskan om större fyllighet förekommit. Den ledande Svenska
Amerikanaren Tribunen i Chicago med en upplaga på över 50,000
ex., som förr vanligen höll sig med egna källor, använder nu regelbundet byråns material, utan vilket den svensk-amerikanska
pressen knappast skulle vara i stånd att under dessa tider skänka
sina läsare en tydlig bild av Sverige i dag.
Byråns ekonomiska releas – Business News Letter – distribuerades i över 1,300 ex. med två n:r i månaden sedan i höstas.
Adressatlistan upptager alla mer kända tidningar och tidskrifter
med ekonomiska nyheter som specialitet, ämbetsmän i statliga
institutioner, som å tjänstens vägnar intressera sig för den ekonomiska utvecklingen i Sverige, sekreterare i handelskamrar, bankmän, större företagare med svenska förbindelser. De personer, som
våra handelsdelegater stått i kontakt med, erhålla den även.
Speeialinformationerna, som ju betingas av nyhetstelegrammen
från Stockholm, erbjudas de stora nyhetsbyråerna, främst A. P.
och U. P., ofta per telefon. Nyheter om kyrkliga händelser lämnas
till Religions News Service, om Greklandshjälpen till Greek W ar
Relief Association, sjöfartsnyheter till A. P :s pressavdelning samt
till större sjöfartsredaktioner, personnyheter till A. P. och U. P.
samt till de största New York-tidningarnas »Obituary editors»,
vartill byrån även lämnar kompletterande upplysningar. Så ha
411
Sven Thorborg
t. ex. Gerard de Geer, Hans Larsson, Gustaf Stridsberg, Gustaf
Cassel, amiral Ehrensvärd fått fylliga eftermälen i New York
Times och Herald Tribune.
De dagar, telegrammen innehålla mycket viktigt och värdefullt
material, har en kort extrabulletin på en helsida utsänts.
En viktig verksamhet har varit att distribuera tryckt informationsmaterial, tidningar, tidskrifter och böcker, t. ex. Naboth Hedins »Sweden- The Dilemma of a Neutral», eller Toksvigs »How
Neutral is Swedenh eller »Sweden speaks», som utgavs 1939 i
samband med världsutställningen, eller minister Boströms »Sweden Looks to the Postwar World», ett särtryck på 15,000 ex. av
en artikel i American-Scandinavian Review. Förra året distribuerades nästan hela upplagan, 8,000 ex., av »Sweden – A W artime Survey», som utgavs under byråns medverkan. Boken fick
överlag ett gott mottagande och utförliga recensioner. 17 av artiklarna i denna bok placerades genom byrån i olika amerikanska
tidskrifter. Till svensk-amerikanska tidningar utsändes även rikssvenska tidningar, tidskrifter och böcker, som fås från Stockholm.
Sju svensk-amerikanska colleges och seminarier och institutioner,
som främja svensk-amerikanska förbindelser, vissa universitetslärare etc. erhålla också detta rikhaltiga material.
Tack vare intresse från rikssvensk sida har byråns bildtjänst
genom rikhaltiga sändningar vunnit anseende under kriget. Före
kriget var försäljningen av aktuellt material, »Spot news pictures»,
en av byråns större inkomstkällor. Ännu 1944 kunde dylikt material icke erhållas. Utlåning utan ersättning har varit vanlig. Det
biografiska bildarkivet har utökats. Bildutställningen »Sweden’s
Defense in Pictures», som började i New York 1943, har körts hela
året 1944 staterna runt med stor framgång.
Till de förnämliga tidskrifterna »American-Swedish Monthly»
och »American-Scandinavian Review» (kvartalstidskrift) lämna
byråns medarbetare regelbundet bidrag.
En mycket viktig del av byråns arbete går ut på skapande och
förmedling av kontakter, anordnande av intervjuer, t. ex. med
medlemmar av svenska handelsdelegationer utav representanter för
U. P., A. P. och Reuters, underlättande av arbetet för svenska korrespondenter i New York etc. Nyhetsbyrån är även specialkorrespondent till T. T., ehuru den tid som anslås till denna sidouppgift
är starkt begränsad.
Detta är i korthet de allra viktigaste sidorna av byråns verksamhet. Att den behöver utöka sin personal med tanke på de
412
Kring ett svenskt institut·och dess uppgifter
växande uppgifterna är uppenbart. Men det är också en ekonomisk fråga. Vi få hoppas, att svensk-amerikanska mecenater skola
förstå vårt beträngda läge. Freden eller rättare sagt efterkrigstiden har i c k e minskat behovet av svensk information i USA,
tvärtom gör d~n en ökning av Institutets arbete i USA dubbelt
nödvändig. Sveriges ökade ekonomiska betydelse har bidragit till
att den amerikanska opinionen bedömer vårt läge mera realistiskt.
Undertonen av sympati och välvilja är mer konstant än motsatsen. Vi ha stora tidningar, som äro pålitliga Sverigevänner, t. ex.
New York Times, men vad som ur svensk synpunkt gör starkast
intryck, är den vilja och förmåga att förstå våra problem, som
kommer till synes i vad man skulle kunna kalla den .rena landsortspressen. För Sveriges goodwill på längre sikt är det således
under nuvarande läge i Europa av allra största vikt, att det
svenska upplysningsarbetet, speciellt i byråns regi, kan utökas,
intensifieras och ytterligare specialiseras.
413
KRING ETT SVENSKT
INSTITUT OCH DESS UPPGIFTER
Av pol. mag. SVEN THORBORG, Djursholm
I.
EFTER ett knappt års arbete har en organisationskommitte under fackmäns ledning skapat en institution, Svenska Institutet för
kulturellt utbyte med utlandet, som avser att vara det centrala
samarbetsorganet för alla former av svensk upplysningsverksamhet i utlandet. Den l februari i år började den nya organisationen
sin verksamhet.
Utan tvivel – de organisatoriska utgångspositionerna äro de
bästa. Vi ha fått flertalet ledande kulturella och fackliga organisationer och spetsarna av vårt ekonomiska liv som stödjande medlemmar, d. v. s. de ha insett betydelsen av samgående även på
detta synnerligen viktiga område. Och i organisationens råd sitta
samlade en lång rad av kulturella förgrundsmän. Kanske skulle
den kritiske vilja invända, att den imponerande samlingen är alltför särpräglad till sina delar för att kunna samlas till konkreta
arbetsuppgifter under tillämpande av effektiva metoder. Man får
emellertid icke förväxla de delegerades stödjande och rådgivande
uppgift med själva institutets praktiska arbete.
Låt oss kritiskt granska organisationens f ö r u t s ä t t n i n g a r
och mål.
Av de f ö r r a kunna vi peka på några avgjort positiva: att
fackkunskapen i utrikesledningen har en väsentlig del i institutets
utformning, att ett lyckligt öde sparat vår kulturella och ekonomiska kapacitet till tider, då insatsen av dem kan väntas bliva
dubbelt effektiv samt sist men icke minst att vi nu åtnjuter en
helt annan goodwill världen runt än efter förra kriget. Men det
är ungefär också allt vi veta i positiv riktning.
Tyvärr veta vi också, att vi icke kunna räkna med någon återgång till förkrigsförhållanden, att vi icke få lätt att återerövra
402
Kring ett svenskt institut och dess uppgifter
vissa marknader, som glidit oss ur händerna under avspärrningsperioden, samt att vi föga veta om Europas kommande politiska
och kulturella livsformer, om en kommande fredsorganisations
stabilitet och vår egen roll i det nya Europa, som tager form under förfärlig vånda.
Vad m å l e n angår yttrade envoyen Boheman, vid institutets
grundande, i en översikt över arbetet bl. a.: Efter den första efterkrigsperioden följer en andra, då vi måste kämpa om exportmarknaderna och för vilken vi redan nu måste förbereda oss. – –
I fråga om intressena på lång sikt ingår detta institut som en
betydande faktor. – – Men vår propaganda får ej taga några
överdrivna former. Ordet propaganda bör man ej använda. Det
har fått en dålig klang under kriget. – – –
Här har vi alltså i största korthet antytt, dels att huvudaccenten kommer att ligga på främjandet av vår export, den rent kommersiella och den kulturella, som ju delvis också har ekonomisk
karaktär och liksom industriens även förutsätter en räntabilitetskalkyl. Dessutom – och det är väsentligt – tonvikten lägges på
saklig upplysning och i n f o r m a t i o n, samt s a m a r b e t e med
berörda makter; direktören för institutet, docent Gunnar Granberg, har också upprepade gånger i skrift betonat, att principen
städse måste vara att tillmötesgå ett spontant intresse från utlandets sida för att genom samverkan mellan utländska önskemål
och svensk beredvillighet åstadkomma ett fruktbärande samarbete.
Låt oss granska u t g å n g s l ä g e t. Arbetet för Sverige ute i
världen har länge varit splittrat på en rad specialorganisationer.
Som ett resultat av erfarenheterna från förra kriget omorganiserades Utrikesdepartementets pressbyrå vid 20-talets början samt
tillskapades institutioner såsom Svensk-amerikanska Nyhetsbyrån
och senare Svensk-internationella pressbyrån samt Sverige-Amerika Stiftelsen. I mitten av 30-talet tillskapades i effektivitetens
intresse det s. k. kulturrådet, ett 100-mannaråd med upplysningsnämnden som arbetsutskott; dess verkställande organ var U. D:s
pressbyrå. Det var emellertid resultatet av en kompromiss och
fyllde icke förväntningarna samt upphörde med sin verksamhet
i början av året.
På det rent kulturella området ha våra utlandslektorer och
stipendiater fyllt en betydande uppgift. Riksföreningen för
svenskhetens bevarande i utlandet är moderorganisationen för det
u t l a n d s-svenska arbetet, som numera med ökat statsunderstöd
bedrives av Utlandssvenskarnas Förening. Vi ha vidare Gustav
403
Sven Thorborg
Adolfsföreningarna i Tyskland och dess stiftelser, vi ha den samarbetande men självständiga Augustanasynoden med konfessionsbetoning och vi ha Vasa-orden of USA; alla medverka de var på
sitt sätt i upplysningsarbetet och kulturutbytet. I Göteborg ha vi
ett ibero-amerikanskt institut, som vi hoppas kan utöka sin verksamhet väsentligt, i Rom ett Svenskt institut av tyvärr blott övervägande arkeologisk och konsthistorisk karaktär. Men fr. o. m.
nu existerar alltså ett samarbetsorgan för all vår kulturella utländska upplysning.
På det kommersiella området har länge saknats en enhetlig
hand, Svenska Exportföreningens specialuppgifter och några stora
semimonopolföretags arbete till trots. Det är emellertid icke alldeles givet, att en centralt ledd propaganda här skulle vara enbart till gagn.
Nu invänder kanske någon, att vi måste bestämt skilja på å
ena sidan upplysningsverksamheten o m och f ö r Sverige och
dess produkter, å andra sidan det utlandssvenska arbetet i allmänhet. Jag vill emellertid göra en motfråga: hur är det i praktiken~
Realiter ha dessa båda ting ofta gått hand i hand. Och vad mera
är: utlandssvenskarna ha med glädje engagerat sig i det ökade
arbetet för Sverige – sedan det äntligen gått upp för statsmakterna, att de kunde brukas därtill. Lika litet som vi hittills i
praktiken skilt dessa ting åt, lika litet är det skäl att i fortsättningen göra det. Den allmänna tendensen runt om i världen är
ju- kriget har accentuerat det – att varje stat alltmera betraktar sina utskickade eller utom riket levande landsmän som representanter, kulturellt, ekonomiskt och politiskt. Det skall erkännas,
att konsekvenserna ofta varit en skärpning av nationella motsättningar. Men vi ha ingen orsak att vänta en ändring i dessa förhållanden nu efter kriget, och vi ha att inrätta oss därefter –
om vi icke vilja ligga efter i konkurrensen.
Det är alltså att hoppas, att vårt nya institut i praktiken förmår
samla a l l svensk utiandsverksamhet under e n hatt. Det är inte
för likriktningens egen skull, men väl för e f f e k t i v i t e t e n s.
Vi ha all anledning att hoppas – i brist på klara uttalanden
härom – att e f t e r s o m Svenska Institutet tillkommit som ett
av resultaten av den av envoy{m Boheman på sin tid ledda amerikautredningen, med dess konstellation av kommersiella och utlandssvenska problem, så blir resultatet också ett effektiviserat
samarbete mellan alla grenar av Svensk utiandsverksamhet o c h
u n d e r i n s t i t u t e t s e g i d.
404
Kring ett svenskt institut och dess uppgifter
IL
Vi vilja så beröra arbetets y t t r e f ö r u t s ä t t n i n g a r och
önskvärda m å l s ä t t n i n g a r.
Se vi till förhållandena världen runt, måste vi inse, att arbetets
resultat beror på smidighet och anpassningsförmåga till olika
institutionella förhållanden, m. a. o. en stark differentiering av
metoder och medel. De radikala politiska förändringar i Europa,
som kriget åstadkommit, måste också resultera i en tyngdpunktförskjutning i institutets verksamhet.
I pressen har diskuterats möjligheten att börja en goodwillkampanj för och om vårt land i Sovjetunionen. Med kännedom
om de speciella ryska publicitetsförhållandena kan man uppenbarligen icke så snart vänta sig en principiell rysk omsvängning till
förmån för ett ex-neutralt land, när Rysslands allierade först nu
uppnått väsentlig ändring i Unionens presspolitik. Lika uppenbart,
som det är, att vi för vår handels skull måste effektivisera förbindelserna, lika tydligt är det, att vad f o r m e r n a angår få vi
i största utsträckning taga hänsyn till den ryska statsledningens
önskningar. Det har här sina bestämda fördelar att kunna delegera en del av dessa uppgifter till intresserade fackorganisationer.
Detta hindrar icke, att opinionen här väntar på att få erfara, att
något positivt uppnåtts.
Det är ovisst hur livlig vår kulturella kontakt med öst- och
Syrlösteuropa under rysk dominans kan bli. De sista månadernas
erfarenheter giva oss likväl anledning till en viss optimism. Vad
Centraleuropa angår är hela problemet ställt på framtiden. Under kriget har två nordiska länder fått parallellorganisationer till
vårt institut, nämligen »Det danske Selskab» och »Finlandia>>.
Med en konsekvent och medveten kulturpolitisk nordism som gemensam grundval kunna vi hoppas att här inleda ett fruktbärande
samarbete av alltmera permanent karaktär. Gent emot England
och imperieländerna torde det väl knappast vara skäl att avvika
från den redan inslagna linjen. Det är ett centralt svenskt intresse
att utvidga kontakten, och av institutets styrelseberättelse för
verksamheten fram till 30 juni framgår, att ett intimt samarbete inletts med den brittiska parallellorganisationen, »British
Council». Vi ha också nyligen utsett en institutets egen representant i England.
Det måste ligga oss om hjärtat att återupptaga kontakten med
Frankrike. Under ockupationstiden var den nästan rent. kommer- 405
Sven Thorborg
siell. Vi ha emellertid – det verkar som många glömt det – ett
svenskt studenthem vid Parisuniversitetet, sedan många år förtjänstfullt lett av den framstående författaren och kännaren av
Norden, Lucien Maury. Det finnes ett skriande behov av stipendier och donationer för att åter få igång detta för Sverige så befruktande kulturutbyte och vi skulle med glädje se återinrättandet
av en svensk avdelning vid gymnasiet i Grenoble. Man bör betänka, att sedan 1800-talets mitt har vår kulturella kontakt med
Frankrike oavbrutet retarderat, med reservation gjord för konstnärerna kring vårt vackra Maison Watteau i Paris. Här behövs
verkligen krafttag för att få en strömkantring till stånd. Bara
det förhållandet, att Parisuniversitetets svenska institutioner gjordes till en clearingcentral för romanska språkstudier, att de nationalekonomiska studierna där begåvades med rikare stipendiemedel
från svenska banker och andra företag, skulle betyda oerhört
mycket. Men kontakten behöver icke bliva ensidig. Socialt och
kulturellt lika väl som ekonomiskt ha vi, trots vissa mindervärdeskänslor härvidlag, mycket att bjuda, och det skulle glädja oss,
om det nyligen ingångna handelsavtalet kunde åtföljas av ett lika
lovande kulturutbyte. Det är med tillfredsställelse vi se skaparen
av Institutet i sin nya uppgift som svensk envoye i Paris; vi
kunna vara förvissade om, att han känner behoven och utvägarna.
Vi ha anledning att f. n. ställa ganska höga förväntningar på
Sydamerika som exportland och arbetsfält för svenska pionjärer,
d. v. s. skolade fackmän med något kapital. Det har ofta varnats
för att spänna förväntningarna för högt; den autarkipolitik många
av republikerna tvingats föra under kriget samt i viss mån den
monopolistiska särställning, som USA under vår avspärrningstid
kunnat skaffa sig på många marknader där, försvårar saken. Det
måste emellertid betonas, att där återstår oerhört mycket att uträtta. Tyvärr ha vi många gånger haft känslan av, att detta ökade
intresse icke motsvaras av ett liknande intresse f ö r o s s från de
ledande ABC-staternas sida. Icke desto mindre böra vi med alla
medel söka fördjupa de ömsesidiga relationerna. Det vore därför
i högsta grad önskvärt, att samtliga grenar av vårt arbete där
nere kunde effektivt befordras av ett till Buenos Aires förlagt
ibero-amerikanskt institut. En början har gjorts genom skapandet
av en pressattachebefattning i Buenos för Göteborgsinstitutets ledande man. Mexico och Mellanamerika äro såsom goda export- 406
Kring ett svenskt institut och dess uppgifter
länder även föremål för vårt intresse, och en svensk upplysningsbyrå har tillkommit i Mexico City.
Inför uppgifter av en helt annan karaktär står Institutet vis-avis USA. Vi ha att göra med en överlägsen handelspartner och
samtidigt med en komplicerad kulturuppgift bland landets svenskar och svenskättlingar. Den kulturpolitiska målsättningen vill
självklart icke gå ut på att fördröja en svenskättlingarnas ofrånkomliga inväxt i det amerikanska samhället – en process, som
ingen makt i världen torde kunna förhindra. Men den vill och
måste hålla det svenska arvet levande, vad detta innebär av nordisk livssyn och kulturpolitiska förpliktelser. Det har varit med
odelad tillfredsställelse och stolthet vi sett de svenska pionjärernas ättlingar intaga allt fler ledande positioner i staterna och den
stora massan av utvandrare i andra och tredje generationen stiga
från »unskilled labour» till besuttna farmare, affärsmän och specialister. Länge, alltför länge, ha de fått reda sig själva och i
sitt behov av kontakt med det gamla landet varit hänvisade till
egna, privata initiativ. Vi ha så fått en rad landskapsföreningar
och på det konfessionella området Augustanasynodens mäktiga
skapelse av år 1860, den officiella lutheranska kyrkaorganisationen
på svensk grund med dess colleges, vid sidan av metodist- och
baptistkyrkorna. Dess insats i kampen mot »avsvenskningen» i
mellersta västerns och nordöststaternas svenskbygder kan ej överskattas. Detsamma kan sägas om den icke obetydliga skaran
svensk-amerikanska pressmän, som fört en hård och föga uppskattad, ojämn kamp för traditionerna hemifrån.
Så har äntligen statsmakterna fått upp ögonen för den oerhörda
betydelsen av de egentliga svenskbygderna i den utpräglat nordeuropeiska mellersta västern och börjat förstå vad de kunna betyda för svensk goodwill, om de kulturella förbindelserna skötas
rätt. Det första steget togs, när efter förra kriget som förut
nämnts Svenska Amerika Stiftelsen bildades liksom Svensk-Amerikanska nyhetsbyrån. Nyhetsbyråns verksamhet har under detta
kriget varit av allra största betydelse för Sverige och den svenskamerikanska pressen skulle icke kunnat existera utan dess nyhetstjänst från hemlandet. Ett litet men dock steg har tagits i rätt
riktning genom att begåva några av de största metropolerna där,
såsom Minncapolis och Saint Paul med ständig, rikssvensk konsulär representation. Men- vi behöva ständiga vandringsutställningar av svenska kvalitetsprodukter, vi behöva ett rikt och stort
bildmaterial från Sverige, god svensk litteratur, studiecirklar,
407
Sven Thorborg
resesekreterare och först och sist stipendier för studier i Sverige.
Kort sagt, vi behöva för svenskbygderna inte bara ett generalkonsulat utan ett helt »kulturdepartement» i institutets regi och,
det måste hårt poängteras, starkt rikssvenskt understöd (annonser
och dyl.) åt de svensk-amerikanska pressorganen. Nu kanske nå-
gon invänder, att svensk-amerikanarna säkert inte skulle tycka
om ostentativa, rikssvenska förmyndarlater. Det är naturligtvis
meningen, att i varje fråga taga råd av samarbetande svenska
kulturpersonligheter i USA och helt inrätta oss efter svensk-amerikanarnas egna önskemål. Trots att Svenska Institutet så nyligen
startat, har det redan hunnit upprätta ett par just för svenskamerikaner avsedda upplysningsbyråer i svenskcentra och den
under Svenska Turisttrafikförbundets överinseende stående turistbyrån i New York skall intensifiera sin verksamhet.
Kanske någon vill föreslå: varför inte låta nordbornas ättlingar
i USA tillämpa nordismens principer och i effektivitetens intresse slå sig samman om kulturarbetet. Tyvärr måste då svaras, att det visserligen alltjämt förekommer ett samarbete, men
att detta av skilda skäl (bl. a. så förvånansvärda som den djupa
chismen mellan svenskt och norskt i USA i samband med unionskrisen Sverige-Norge 1905) stannat vid goda ansatser och en
god portion självtillräcklighet. Ett berömvärt initiativ har dock
Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån tagit genom att under kriget
även utgiva en norsk bulletin för den norsk-amerikanska pressen,
vilken bulletin även effektivt bemött den antisvenska kampanjen
från visst norsk-amerikanskt håll i kritiska frågor under kriget.
För alla dessa kulturuppgifter, som naturligtvis måste handhas
med största varsamhet och inlevelse, måste ett fördjupat samarbete med de amerikanska myndigheterna inledas. På så sätt skulle
vi genom Institutets länkar över det stora landet på några decennier skapa något för Sverige varaktigt positivt, en säkerhetsgaranti, förankrad i den svensk-amerikanska allmänna opinionen.
Låt oss emellertid i vårt utiandsarbete icke förfalla till exklusivitet och byråkrati. Det är lätt att sätta en stor organisation på
benen, att katalogisera och överorganisera. Det är svårare att
göra ett organ både mångsidigt, effektivt och smidigt. Direktören
för Institutet framhåller också, att det essentiella är och förblir
att det nya centralorganet arbetar effektivt, snabbt och smidigt
och att det ej utöver de beståendes ram skapas permanenta organ,
408
Kring ett svenskt institut och dess uppgifter
som ej nödvändigtvis behövas. Vi få inte vara självtillräckliga,
det kan stöta bort många begeistrade medarbetare. Det borde därför övervägas ett sätt att låta ledande utlandssvenskar intimt taga
del av Institutets arbete i egenskap av medlemmar och representanter för s i t t lands svenska intressen. Detta sker ju redan,
men bara partiellt, i Riksföreningen för svenskhetens bevarande
i utlandet. Många ha naturligtvis sin glädje i en vasatrissa och
en konsulstitel, men vi taga säkert icke miste, om de i grund och
botten skulle intressera sig ännu mer för att deltaga i det svenska
utiandsarbetets utformning för just deras eget domicilland. Ett
antal specialdelegater från varje land och för varje huvudgren
av verksamheten skulle säkert vara på sin plats. Det är f. ö. alldeles uppenbart, att en person, som i större delen av sitt liv vistas
i ett främmande land, får en betydligt djupare insikt om svenskhetens behov där än en aldrig så nitisk eller skicklig karriärdiplomat, som något kort år handhar ett konsulats pappersmaskineri eller sköter representationen i ett större centrum. Just för
att nå fördjupad insikt och hålla lekmannaintresset levande är en
sådan rådgivande utiandskrets praktiskt erforderlig.
Men – lika betydelsefullt som det är att grunda ett svenskt
filialföretag eller ett utiandslektorat eller öppna en utställning,
lika viktigt är det, att kontakten nied de stora svenska intressesområdena och den levande svenska organisation, som utlandssvenskhetens diaspora bör vara, ständigt hålles uppe genom talrika svenska representanter, som ha e t t mål i sikte: för Sverige.
Vare sig resans mål är kulturellt eller kommersiellt, varje svensk,
som reser ut, bör känna sig som representant för det folk, som med
alla sina intressesorganisationer står bakom Institutet, han bör
ge utlandet intryck av s a k l i g h e t, k v a l i t e t och e ff e kt i v i t e t.
Som en avslutning på denna uppsats må lämnas några uppgifter om det svenska upplysningsarbetet i Förenta Staterna under
kriget. Dess omfattning torde nämligen vara mindre känd för
den stora allmänheten.
Den viktigaste av de med Institutet samarbetande institutionerna för den dagsaktuella, fortlöpande informationsverksamheten är den Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån, American-Swedish
News Exchange, som snart 25 år utövat sin viktiga verksamhet
409
Sven Thorborg
så gott som hela tiden under den framstående svenskfödda, amerikanske journalisten Naboth Hedins ledning. Första världskriget
ställde ökade krav på svensk utlandspropaganda. Då skapades
bl. a. Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån och Sverige-Amerika-stiftelsen. Av Svenska Institutets budget- förra året beviljade statsmakterna ett anslag på c:a 400,000 kr. och tills dato har c:a
300,000 kr. erhållits från Institutets privata medlemmar – upptager bidraget till Nyhetsbyrån en så betydande summa som
223,000 kr. Tidigare har byrån erhållit bidraget såsom direkt statsanslag. Därutöver har den sedan 1941 fått ett verksamt stöd av
den s. k. Industrifonden, vars medel nu emellertid äro uttömda.
Syftet med nyhetsbyråns verksamhet har varit dels att leverera
nyhetsbulletiner, de s. k. releaserna, en engelskspråkig, en svenskspråkig, en norskspråkig, en ekonomisk bulletin på engelska, dels
att lämna specialinformationer och -bulletiner om viktigare händelser och gestalter i svensk politik och svenskt kulturliv. Vidare
att distribuera tryckt informationsmaterial om svensk politik och
svensk ekonomi, även rikssvenska böcker, tidningar och tidskrifter, och likaså besvara förfrågningar, granska artiklar, anordna
intervjuer o. s. v. Byrån har även en viktig bildtjänst, skriver
artiklar för American-Swedish Monthly, är specialkorrespondent
till T. T. o. s. v.
Nyhetsbyråns viktigaste instrument för upplysning är releaserna. Den engelska, vilken hitintills bekostats av Industrifonden
– Swedish Industries Fund – distribuerades 1944 i c:a 10,000 ex.
med ett nummer i veckan. Den tillställes institutioner och myndigheter, som ha intresse och behov av Sverigenytt, alla tidningar
och betydande publikationer, större bibliotek, en rad professorer
och lärare, armens bildningsverksamhet samt ett stort antal privatpersoner, som intressera sig för Sverige eller rekvirerat bulletinen. Det är nu meningen, att en mindre prenumerationsavgift
skall införas för privatabonnenter i samband med adressatlistans
revidering. Vi ha dagligen sett bevis i de amerikanska tidningarnas ledare på att den engelska releasen verkligen läses och utnyttjas på redaktionerna, även i form av direktcitat. Icke sällan
påträffar man ledarnotiser och smärre artiklar, som helt äro hämtade från den, antingen det gäller uttalanden av ledande svenskar
eller beskrivning av den svenska krisanpassningen, hjälpverksamheten eller efterkrigsplaneringen. Bulletinen, som har ett stadgat
anseende för saklighet och ett betydande nyhetsvärde, har just
därför att den saknat en accentuerad propagandakaraktär, väl
410

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner