Print Friendly

Krigsnyheter och krigspropaganda i Vasatidens Sverige

Av Redaktionen | 31 december 1944


1944


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

– – – – – – – –
– – – — ——————–
KRIGSNYHETER
OCH KRIGsPROPAGANDA I
VASATIDENS SVERIGE
Av andre bibliotekarie KRISTER GIEROW, Lund
DEN psykologiska krigföringen spelar i det nu pågående kriget,
liksom den gjorde det i världskriget 1914-18, en ofantlig roll och
har en betydelse, som enligt mångas uppfattning är lika avgörande
som den militära. Krigspropagandan har med de hjälpmedel, som
den moderna tekniken ställt till dess förfogande, kommit att bli
ett mäktigt vapen och tillika ett försåtligt sådant.
Krigspropagandan kan i huvudsak sägas arbeta på tvenne linjer,
en inre och en yttre. På den inre linjen söker man genom förmedlandet av nyheter från fronten – i stor utsträckning naturligtvis
färglagda sådana- stärka det egna folkets förtröstan och psykiska
motståndskraft. På den yttre strävar man däremot efter att nedbryta fiendens »hemmafront» genom spridandet av verkliga, autentiska nyheter, som där undertryckts, eller av uppdiktade eller omdiktade sådana, som mer eller mindre gå stick i stäv mot de där
meddelade. Till det senare slaget av krigspropaganda kan väl även
hänföras försöken att påverka de neutrala genom utgivandet av de
under de senaste krigen så vanliga s. k. vita, blå etc. böckerna,
vilka likväl i viss mån även rikta sig till det egna folket för att
övertyga detsamma om rättmätigheten i de åtgärder, som vidtagits
från egen sida, och orättfärdigheten i fiendens aktioner.
Man tänker sig nog i allmänhet, att det endast är i den moderna
krigföringen, som propagandan kommit till användning som vapen.
Så är emellertid ingalunda fallet. I sitt intressanta arbete Psykologisk krigföring har amanuensen Torsten Husen påvisat, huru
redan under perserkrigen en intensiv ryktesoffensiv igångsattes
mot grekerna, och huru exempelvis medeltidens kamp mellan kejsare och påvedöme gav upphov till en väldig mängd stridsskrifter.
Medeltidens handskrivna nyhetsblad och pamfletter kunde likväl
618
Krigsnyheter och krigspropaganda i Vasatidens Sverige
aldrig nå en större spridning och kommo därför heller icke att
spela någon större roll såsom propagandamedeL Men liksom krigspropagandan i modern tid vunnit sin omfattning framför allt genom radioteknikens framsteg, så var det en annan teknisk uppfinning – boktryckerikonsten – som vid övergången till nyare
tiden bildade förutsättningen för en synnerligen påfallande utveckling av densamma.
I denna artikel skall ett försök göras att klargöra, huru propagandan och nyhetsförmedlingen arbetade i Vasatidens svenska
krigshistoria. Avseende kommer härvid att fästas endast vid det
tryckta materialet. Krigsnyheternas historia blir i mångt och
mycket identisk med det svenska tidningsväsendets äldre historia,
då de första tryckta nyhetsbladen i vårt land utkommo just i samband med 1600-talets stora krig och upphörde i och med fredssluten.
Framställningen bygger till denna del i huvudsak på Otto Sylwans
Svenska pressens historia och Eric Swennes Dagsnyheten förr
och nu.
Den första skrift, som kan hänföras till krigspropagandalitteraturens kategori, möter redan i samband med Gustaf Vasas befrielsekrig. Som riksföreståndare utfärdade Gustaf Vasa tillika med
rådet en pamflett mot konung Christian med följande – till modern svenska översatta- titel: Om den grymma tyranniska misshandel, som konung Christiern, med namnet den andre av Danmark, har begått i Sveriges rike. Skriften utkom på tyska i Liibeck
och Rostock i fyra olika tryck, samtliga sannolikt från år 1523,
och omfattar i de olika trycken 8-12 sidor samt innehåller en ingående skildring av den danske konungens ogärningar och löftesbrott. Den är – efter formuleringen i den i Gustaf Vasas registratur avtryckta svenska översättningen av skriften – ställd till
»Eders påvelige herligheet, kejserlige majestet, samt andre konungslige, stormäktige, kurförstlige, förstlige nåders, kärlighet och
vänner, så andelige som världslige» och är att betrakta såsom en
»vit bok», i vilken riksföreståndaren och rådet vill påverka de
neutrala och inför dem rättfärdiga upproret mot den konung, som
dock var landets laglige härskare.
Under nordiska sjuårskriget lämnade en mängd propagandaskrifter av sinsemellan olika slag tryckpressarna. Kriget började
med att de svenska och danska flottorna den 30 maj 1563 kommo
i strid vid Bornholm. Den 8 augusti riktade så Erik XIV ett mandat till de danska gränsboarna av en innebörd, som helt ställer det
i linje med våra dagars propagandaskrifter. Konungen säger sig
619
=wKrister Gierow
hava förnummit, huru dessa »fattige män samt andre Danmarks
rikes inbyggere med svåre och olidelige beskattninger och opå-
lager alltid blive besvärede och betungede» och för varje år allt
värre. Han vill därför, skriver han till dessa danskar, »förlosse
eder utav den svåre tunge … der som i, käre dannemän, vele uti
tid betenke saken och frivilligen begive eder under Oss och Sveriges krone igen . . . Tå vele vi icke allenest kenne eder god för
våre undersåter, uten ock fride och försvare eder för vold och
orett …» I annat fall skall konungen däremot »besöke eder såsom
våre och Sveriges rikis fiender och ovenner och tillfoge eder allt
det som fientligit är efter som gammalt krigsbruk medgiver». Danske konungen gav svar på tal, och i ett annat mandat till inbyggarna i de svenska gränslandskapen i augusti samma år klagar
konung Erik över att »för någen tid seden äre här några falske
brev hemligen inkomne både i Vestergötland och Småland, uten
tvivel ock väl flerestäds, vilke de danske have här instunget». I
januari 1566 utfärdar konung Erik ett liknande mandat, i vilket
riktas följande anmaning till norrmännen: »Derföre råde och förmane Vi eder, at i udi tid betenke eder egen välfärd och give eder
ifrå de danskes vold och tyranni under Sverigis krones beskydd
och försvar.» En ny skrivelse av samma innehåll följde därefter
i november samma år samt i januari 1567 och i tvenne mandat
sistnämnda år vänder konungen sig speciellt till den norska adeln.
Särskilt i de båda mandaten till adeln ger Erik en vidlyftig redogörelse för omständigheterna i samband med krigsutbrottet, väl
tillrättalag·d för mottagarna. I mars 1567 hade han även hänvänt
sig till Islands invånare med uppmaning till dem att göra gemensam sak med de svenske, när konungen inom en snar framtid skulle
låta en flotta avsegla till ön.
På så sätt sökte Erik XIV påverka invånarna i det danska rikets
yttre områden till sin förmån genom en energisk och ingalunda
oskicklig propaganda. Men även inom Sveriges gränser var propaganda av nöden. Hemmafronten behövde stärkas. Förutom det
ovannämnda mandatet till de svenska gränsboarna av år 1563 föreligga flera kungliga skrivelser riktade till olika grupper av Sveriges folk. I ett mandat av den 25 maj 1564 till frälset omtalar
Erik, »att konungen av Danmark haver allerede församlet sin
krigsmakt uti Skåne och akter med det aller förste begive sig
utöver grensen in i Småland till att belägre Kalmar slott och stad».
Påföljande år följer i mars ett nytt mandat om det danska kriget
samt om rusttjänsten o. s. v. Även i de tämligen vidlyftiga skri- 620
Krigsnyheter och krigspropaganda i V asatidens Sveri.ge
velser, som konungen utfärdade i anledning av hertigarna Johans
och Karls uppror, lämnas ett stort utrymme åt kriget mot Danmark.
Ännu mera voro givetvis de krigsnyheter, som befordrades till
trycket och som tillkännagåva de i själva verket icke alltför talrika framgångarna för de svenska vapnen, ägnade att uppmuntra
hemmafronten. Därjämte tjänade de väl också till att stärka konungens ställning utåt gentemot de kontinentala makterna. Den
första tryckta relationen av en drabbning i den svenska krigshistorien föreligger från det ovan berörda, inledande sjöslaget vid Bornholm. Den är skriven på tyska och bär den vid denna tid gängse
titeln för dylika tryckalster i Tyskland, Newe Zeittung. På titelbladet finnes årtalet 1564 angivet. Huruvida detta betecknar tryckåret eller är ett tryckfel för det år – 1563 – då drabbningen utkämpades är icke gott att säga. Dess placering i omedelbar anslutning till titeln synes tala för det sistnämnda. Från år 1565 föreligger en skildring på vers av erövringen av Varberg, skriven på
tyska och sannolikt författad av någon person tillhörande Erik
XIV:s kansli under pseudonymen Paul Schutz, och samma år utgav konungens sekreterare Martirrus Olai Helsingus en latinsk rela·
tionav krigshändelserna under året omfattande 28 sidor. Slutligen
skall från denna tid nämnas en föregiven skrift av Danmarks rikes
kansler Johan :F’riis med titeln Ein lustige Historie, enligt titelbladet tryckt »tho Kapenhagen jm jare MDLXIII Mit Königlicher
Maiestet tho Dennernarek Freiheit und Priuilegio». I själva verket
har författaren sannolikt tillhört Erik XIV:s kansli, och skriften
har tryckts i Stockholm på Around Laurentssons tryckeri. Av de
båda tryck, i vilka skriften utgått, har det ena på titelbladets baksida en satirisk förvrängning av det danska riksvapnet och en
likaledes förvrängd överskrift. Fredrik II:s namn har här ändrats
till »Fredbrech», fredsbrytaren, m. m. Den på plattyska författade
skriften utgör över huvud taget en rimmad smädeskrift mot den
danske konungen. Att förlöjliga motståndaren har ju alltid betraktats som en synnerligen effektiv form av krigspropaganda.
Även från .Johan III:s kansli utgingo ett antal mandat, som
beröra kriget med Danmark. I det första av dessa, daterat den
31 aug. 1569, omtalar konungen, huru han alltsedan sitt regeringstillträde bemödat sig om att »det skadelige och longvarige krig
emellen vårt käre fädernes rike Sverige och Danmark måtte komme
till en god ende». Han hade för den skull sänt två delegater, Göran
Gyllenstierna och Ture Bielke, till Danmark för att där bedriva
621
•.
J{rister Gierow
fredsunderhandlingar. Emellertid hade den danske konungen förelagt »så ond och olidelig velkor … i så måtte att han mong land
och befestninger begärode ifrå Sveriges krone» och därjämte en
»odrägelig summe penningen. Även Johans försök att genom
förmedling av sin svåger, konungen av Polen, uppnå förlikning
hade misslyckats, »Efter de Danske have stellt oss verre villkor
före, än någen tid tillförenne». Konungen passar även på tillfället
att göra den avsatte konung Erik ansvarig för att kriget icke redan
långt tidigare förts till lyckosamt slut, vilket denne »förhindret
med sine falske tyranniske och förrädlige praktiker och stemplinger», och beskyller honom för att från sitt fängelse bedriva
förrädiska underhandlingar med danskarna. Konungen erinrar nu
sina undersåtar om deras trohetsed och förehåller dem »det övervold och tyrrani som Danske män i förtiden alltid have bedrivit
på Sverigis rike, och säsom de ytterligere her efter mere av hetskhet och djevuls avund äre till sinnes att bedrive». I ett senare
mandat av den 18 febr. 1570 lämnar konung .Johan meddelande om
förnyade ansträngningar för åstadkommande av fred, vilka emellertid icke heller de lett till något resultat. – I december samma
år slöts dock efter medling av kejsaren fred mellan Sverige och
Danmark. De danska kraven på landavträdelser från svensk sida
kunde härvid icke genomdrivas. Sverige fick däremot förbinda
sig att erlägga den betungande Älvsborgs lösen.
Nordiska sjuårskriget har alltså givit upphov till en efter dåtida
förhållanden ganska rikhaltig propagandalitteratur. Givetvis utlöste de många kungliga mandaten, segerrapporterna m. m. gensvar från danskt håll i ungefär samma omfattning och av samma
typ. Det är här knappast nödvändigt att gå in på dessa. Den polemik, som föres genom dessa olika slags propagandaskrifter, kan
knappast sägas ligga på ett särskilt högt plan. Vasakonungarna
äro ju samtliga kända för att ha haft ordet i sin makt, och detta
gäller ingalunda minst svenska språkets mera kraftfulla uttryck.
Och icke heller skrivarna i deras kansli skrädde orden, när det
gällde att förfäkta den egna sakens rätt. Men detta hörde till
tonen under 1500-talet, då även stridsskrifterna i vetenskapliga, ja,
religiösa frågor voro späckade med grovkornigheter, som kommer
en nutida läsare att häpna.
Från J ohan III:s ryska krig föreligga även en del tryck av
propagandakaraktär. Ett betydande antal tryck, behandlande de
svenska framgångarna under Pontus de la Gardios ledning, utgåvos i Tyskland. Då samtliga dessa i stort sett äro av samma typ
622
Krigsnyheter och krigspropaganda i Vasatidens Sverige
som de tidigare behandlade, kunna de här förbigås. Samma är förhållandet med de tryckalster, som utsläpptes i samband med Karl
IX:s och även Gustaf II Adolfs tidigare krig. Här skall endast i
förbigående pekas på en relation av slaget vid Stångebro år 1598.
Om detta slag, vid vilket inbördeskriget mellan konung Sigismund
och hertig Karl avgjordes, föreligger en »Kurtzer und warhafftiger
Bericht» tryckt hos Andreas Gutterwitz i Stockholm samma år.
Författaren till denna relation vill synbarligen hålla sig neutral
i den pågående konflikten åtminstone att döma av dess avslutande
ord: »Was ferner zuerwarten, das wird die zeit offenbaren.» Trycket prydes med ett träsnitt föreställande en stridsscen, till vilket
vi få anledning återkomma. En dansk översättning av relationen
utgavs påföljande år i Köpenhamn.
Gustaf II Adolfs ingripande i trettioåriga kriget medförde en
ny ström av krigspropagandalitteratur av hittills osedd omfattning. Redan vid konungens landstigning i Tyskland utgavs ett
manifest, författat av statssekreteraren Johan Adler Salvius, vilken vid denna tidpunkt hade till speciell uppgift att söka vinna de
protestantiska ständerna för Gustaf Adolfs sak. I detta manifest,
som upplevde en mängd upplagor på latin, tyska, engelska, franska
och holländska, redogjordes för orsakerna till Sveriges ingripande
i stridigheterna. En del flygblad berörande de första krigshändelserna utgingo även i en mångfald upplagor på ett flertal språk,
så t. ex. en relation av segern vid Breitenfeld, som utgavs i ett
tjugotal olika upplagor. Senare spriddes exempelvis nyheten om
slaget vid Liitzen och Gustaf Adolfs död ut över Europa genom
talrika flygblad.
Alla här berörda tryck tjänade emellertid den kontinentala nyhetsförmedlingen och propagandan. Endast i liten omfattning kan
genom dem nyheterna från krigsskådeplatsen ha förmedlats till
hemorten. Ett par synbarligen från tyskan översatta broschyrer
utgåvos likväl under åren 1630-1631 i vårt land. Därjämte ha åtminstone från år 1633 periodiska nyhetsblad – alltså tidningar i
verklig bemärkelse- börjat utgivas, varigenom en ny epok i krigsnyhetsförmedlingens och därmed också i krigspropagandans historia begynte. Åtskilliga av dessa tryckalster ha gått helt förlorade,
så att intet exemplar blivit bevarat till våra dagar. De ha synbarligen bokstavligen lästs sönder av en nyhetshungrig allmänhet.
Men från år 1633 ha vi ett »Extrakt på det nederlag, som hos
Rinteln vid Weser skedd är …», vilket tryck jämte denna titel bär
uppgiften »Anno 1633 N 😮 6». Vi ha här alltså ett enstaka bevarat
623
K rister Gierow
nummer av en hel svit nyhetsblad. Från påföljande år finnas fem
blad, onumrerade men med den gemensamma titeln »Aviso». Dessa
sistnämnda innebära så till vida en nyhet som de äro illustrerade,
vilket säkerligen i hög grad bidragit till deras popularitet och
spridning, även om bildmaterialet är av synnerligen enkel beskaffenhet. Boktryckaren har ofta använt sig av tillgängligt klichematerial, trots att detta icke alltid passat särskilt väl samman med
texten. På så sätt kom det ovan nämnda träsnittet över slaget
vid Stångebro nu att få illustrera erövringen av Frankfurt an der
Oder, och i två andra tryck, som förmedlade nyheten om Wallensteins mord, har använts ett träsnitt ur Fortunati historia respektive ett, föreställande en scen, där en man mördar några barn i en
kvinnas åsyn.
Från de närmast följande tio krigsåren föreligga en del flygblad.
Några periodiska nyhetsblad synas icke ha förekommit, i varje
fall ha inga bevarats till våra dagar. I och med det danska krigets
utbrott är emellertid en våldsam ökning av antalet tryck att notera. Kriget mot arvfienden tilldrog sig ett betydligt större intresse från den svenska allmänhetens sida än händelserna på de
mera avlägsna krigsskådeplatserna, och detta intresse tillfredsställdes genom flygblad och tidningar. Av det senare slaget möta
vi ånyo en numrerad serie omfattande för år 1644 minst tio nummer. Titeln på denna tidning var »Extract Skrifwelser». I densamma lämnas rapporter från Gustaf Horns skånska fälttåg samt
från Lennart Torstenssons tåg mot Jylland m. m. Året 1645 blev
på sätt och vis en milstolpe i det svenska tidningsväsendets historia. Då utkom det första numret av Ordinarie Post Tijdender,
som sedan under långa tider var den enda regelbundet utkommande tidningen i vårt land och en direkt föregångare till våra
dagars Post- och inrikes tidningar. Till utseende och typ skilde
den sig icke nämnvärt från sina föregångare. Och liksom dessa
var den i fråga om sin existens beroende av de dåtida krigiska
förhållandena. Efter Westfaliska freden utkom den visserligen
under ännu några år, men innehållet blev allt magrare, stilen
däremot allt fetare för att bättre fylla utrymmet, och efter 1651
synes den ha upphört för några år. I och med polska krigets utbrott efter Karl X Gustafs tronbestigning förefunnos emellertid
ånyo betingelserna för utgivandet av tidningen, som nu utkom
under titeln »Nya aviser».
Den äldsta svenska tidningspressen kan sägas ha varit i högre
grad statskontrollerad än något annat lands. Detta sammanhänger
624
Krigsnyheter och krigspropaganda i Vasatidens Sverige
med förhållandena vid dess tillkomst. I Sverige förelåg vid denna
tidpunkt icke förutsättningarna för en s. k. fri press. Den låga
bildningsnivån medförde att avsättningen för ett nyhetsblad icke
kunde bli så stor, att utgivandet av ett dylikt kunde te sig som
ett frestande projekt för en enskild boktryckare. Därför kommo
också de första svenska tidningarna att utgivas genom statens
försorg, sedan den nödvändigaste betingelsen härför ordnats, nämligen ett reglerat postväsende. Tidningarnas innehåll bär också
obestridligen prägel av denna officiella ställning. Det har obetingat
karaktären av propagandamaterial. De egna truppernas svårigheter, de lidna nederlagen förbigås väl icke helt, men deras betydelse förringas, och stundom händer det, att nyheten om en vunnen
seger måste dementeras och i stället en väl inlindad uppgift om
ett bakslag lämnas. Att å andra sidan segrarna tillkännagivas
med stor utstyrsel, får väl betraktas som självfallet.
Den här givna översikten av krigspropagandan och krigsnyheterna i äldre svensk historia ger tydligt vid handen, att de i stort
sett sköttes efter samma linjer som i våra dagar. De tekniska
metoderna ha växlat och utvecklats, men den viktigaste förutsättningen för deras arbete är densamma då som nu, den mänskliga
psyken.
625

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner