Krigsherre till sen reträtt
1996
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
han är en pragmatisk betongsosse.
Hörstadius tar i sin historieskrivning upp att socialdemokratin
ända sedan 1930-talet byggt mycket
av sin trovärdighet på att vara det
parti som klarar den fulla
sysselsättningen. Han går dock inte
vidare i analysen: vad händer i så fall
1998? Partiet går mot ett historiskt
nederlag. Deras standardknep, nya
BJÖRN JANSSON:
jobb i offentlig sektor, är inte ett
tillgängligt alternativ. Aterstår alltså
att ge sig över på traditionellt
borgerlig mark och främja ny
sysselsättning i den privata sektorn.
De senaste åtgärderna inger en lätt
känsla av att betrakta en åsna i en
porslinsbutik. Höjda energiskatter,
återställd arbetsrätt, värnskatter och
tidigarelagd moms. Och sedan
forväntar de sig att företagarna ska
leverera nya jobb. Obegåvat, typ.
Frågan är vad väljarna kommer att
göra åt detta? Vänja sig vid
arbetslösheten? Gå till vänster? Eller
rent av gå högerut, till partier som
har större trovärdighet när det
handlar om företagarvänlig politik?
Tiden bär alla svar.
Krigsherre till sen reträtt
ietnarnkriget engagerade i början
av sjuttiotalet
över en halv
miljon amenkanska soldater, men till vilken nytta?
Uppbackad av Kina och
var ändamålen och varfor sådana
medel? I boken In retrospect: the
tragedy and lessons of Vietnam
analyserar Robert S. MeNamara –
USAs forsvarsminister 1961-68
under presidenterna John F.
Kennedy och Lyndon B. Johnsson –
tarvande handlingskraft, korrekthet
och intelligens av stressade, splittrade
och ofullkomliga beslutsfattare.
MeNamara söker inte rättfärdiga
tvivelaktiga beslut eller handlingar,
snarare tvärtom. Kunskapsmässiga
försummelser och/ eller andra
Sovjetunionen segrade Nord- händelseförloppet. Utgående från tillkortakonmunden – vilka beteckvietnam. USA tvingades under
forödmjukande omständigheter
retirera. Över två decennier har
passerat men de av kriget skapade
såren är fortfarande klart framträdande i det amerikanska samhället.
Ännu idag ställs många frågor.
Helgade ändamålen medlen? Vilka
forfattarens unika perspektiv
presenteras, kommenteras och
kritiseras viktiga beslut. Läsaren
guidas, ackompanjerad av det kalla
krigets vinande vindar, till platser där
presidenter, rådgivare och militärer
resonerar och agerar. Vi möter
komplicerade problemställningar,
ltl retrospect: the tragedy at1d /esso11s of Vietnam. Robert S.
McNamara, Times Books, Random House Inc. 1995.
46 SVENSK TIDSKRIFT
nas som många – lyfts fram och
begrundas. Tveklöst överraskar forfattarens öppenhet. Politiker, om
MeNamara ursäktar uttrycket,
erkänner vanligtvis ogärna hopp i
galen (krigs)-tunna.
Inget val
Författaren slår fast att kommumsmens expansionssträvanden
Asien och övriga världen var orsaken
till det amerikanska engagemanget.
Om Sydvietnam blev kommunistiskt
riskerade närliggande stater att gå
samma öde till mötes. Den fria
världens främsta forkämpe, USA,
tvingades motarbeta utvecklingen.
Det fanns inget val. Idag ifrågasätter
forfattaren giltigheten i resonemanget. Att kommunismen behövde
bemötas och närhelst nödvändigt
bekämpas kritiseras inte, tvärtom.
Frågan är huruvida de amerikanska
krigsinsatserna i Vietnam, forlusten
beaktad, avskräckte kommunisterna
från expansionsforsök annorstädes i
världen? MeNamara tvivlar. ”…they
conclude that without U.S.
intervention communist hegemony
– both Soviet and Chinese – would
have spread farther through South
and East Asia … I seriously question
such judgements.” Inte nog med att
kriget forlorades. Alla uppoffungar
forklaras i en handvändning totalt
meningslösa.
Överskattade fiender
Varfor engagerade sig USA så
kraftfullt i ett, som MeNamara
uppfattar det, meningslöst krig? Hur
kunde supermakten forlora? Elva
övergripande orsaker, till viss del
forknippade med varandra, besvarar
frågorna. Exempelvis överskattades
huvudfiendernas Kina och
Sovjetunionen- expansiva kapacitet;
Ho Chi Mihns legitimitet
N ordvietnam, som forsta hand
nationalist och inte kommunist,
missuppfattades också, samtidigt som
sydvietnamesernas vilja att kämpa for
demokratiska värderingar övervärderades; betydelsen av högteknologiska
vapen överskattades; godtagbar
experthjälp saknades. Ingen av presidenternas rådgivare hade
tillfredsställande kunskaper om
Vietnam. Detta och det faktum att
kriget var ett bland många andra
problem Kubakrisen och
sexdagarskriget var ytterligare två –
rar oss att inse beslutsfattandets
komplexitet i vietnamkriget. Det
saknades tid att utforligt värdera olika
handlingsalternativ.
västerlandets demo-kratiska traditioner, eller kan icke-demokratiska
inslag accepteras? Vidare betonar
McNamara, sitt resonemang till trots,
national-staternas betydelse for
mycket. Kulturellt och ekonomiskt
är integrationen mellan världens
nationer idag mycket långt gången.
Den politiska makten är på
efterkälken, men beaktande kapitalets rörlighet är detta inte liktydigt
med den reella makten. Regioner,
internationella institutioner och
organisationer samt ekonomiska
centra har idag mycket större
inflytande än MeNamara tycks tro.
Lära av det förgångna
Men varfor väljer forfattaren, efter
nästan trettio år av tystnad, att berätta
sin historia nu? Varfor fick inte
krigets sår läka ifred? MeNamara vill
Författaren frågar sig sedan hur ra oss att lära av det forgångna.
erfarenheterna från Vietnam kan Upprepningar av historiska misstag
appliceras framtiden. Den kan inte undvikas om kunskap
multipolära världens framväxt i
spåren av det kalla krigets bipolära
uppdelning och nationalstatens allt
tydligare tillkortakommanden diskuteras. Alla staters ökade beroende av
andra stater och därn1ed strävan efter
kollektiv säkerhet under exempelvis
Förenta Nationerna eller Europeiska
Unionen begrundas. När resonemanget börjar likna världsfederalistiska tankegångar backar
forfattaren. Flera frågor lämnas
obesvarade.
Är MeNamara värderelativist eller
värdeimperialist? Skall det internationella säkerhetsbygget grundas på
SV ENS K TID SKRIFT
rörande dessa inte finns. Utan tvivel
fordjupar forfattaren våra historiska
insikter, men ytterligare en orsak,
som inte explicit erkänns, står att
finna. MeNamara forsöker stilla sitt
dåliga samvete. I folknmn var kriget
”McNamara’s war”. Övertygad om
det rätta i att kämpa och dö for
demokrati, nationen USA och
västerländska värden agerade
forsvarsminister McNamara, under
sma inledande ministerår, militär
hök. Bland andra erfor John F.
Kennedy detta. Att han sedermera
ändrade uppfattning och aktivt sökte
motarbeta den militära
47
upptrappningen ändrar inte
historien. MeNamara med flera drev
in USA i ett krig omöjligt att fora,
vinna eller med hedern i behåll
retirera från. Följande kommentar –
filld av Lyndon Johnsson som på
grund av problemen i Vietnam
forlorade presidentstolen – åskådliggör frustrationen som den till synes
olösliga gordiska krigsknuten skapade: ”Being president is like being a
jackass in a hailstorn1. There’s nothing to do but stand there and take it.”
Vidare berör boken implicit
BENGT LUDVIGSSON:
politikens roll i dagens USA. Många
amerikaner ifrågasätter den federala
statsmaktens existensberättigande.
Ökat regionalt självstyre efterfrågas.
Det kollektiva styret anses inskränka
individens självbestämmande for
mycket. Att den politiska maktens
stora kostym kritiseras är inte
konstigt. Omfattande politikerstyre
är inte eftersträvansvärt. Men när
extrema debattörer, som exempelvis
Rush Limbaugh, deklarerar sma
åsikter blir debatten groteskt ytlig
och missvisande. In retrospect
nyanserar diskussionen. Politikens
svagheter blottläggs, men detta sker
sakligt. Vidare understryks beslutsfattarnas ärliga avsikter.
Intresseväckande
Mitt slutliga omdöme är mycket
positivt. Genomgående imponerar
forfattarens analytiska formåga. Ingen
frågeställning känns överflödig, ingen
orsak tycks utelämnad. Boken är
upplysande, intresseväckande och
medryckande. Jag har blott en
rekommendation, läs den.
Den amerikanska drömmen
lla har rätt till ett
arbete, brukar det
heta på valaffischerna får det
av våra riksdagspartier som sannolikt har minst
respekt av alla partier får individens
rättigheter. Denna, i vanliga fall lätt
förbisedda, paradox är faktiskt – tro
det eller ej – riktigt intressant vid en
utvärdering av den amerikanska
drömmen. Den gemensamma
nämnaren står att finna i krav på
något som inte finns.
Efter den stora depressionen och
andra världskriget formade amerikanarna om önskedrömmen. Den
urspnmgliga drömmen, innehållande
allas chans till framgång och lycka,
expanderade till att bli den slutgiltiga
The go od Iife and its discon tents . Robert J. Samuelson, Times Books,
Random House Inc. 1995.
48 SVENSK TIDSKR.IFT
lösningen – i positiv bemärkelse. Ett
frihetligt samhälle fyllt av rikedom,
men utan rasism, fattigdom, sociala
problem och konjunkturnedgångar,
skulle uppstå. För de som mot
förmodan inte på egen hand kunde
leva det goda livet (pga ålder,
handikapp eller otur) forväntades ett
generöst välfärdssystem agera garant
för livskvaliteten. Framsteg och
tillväxt var inte nog. Perfektion var
målet – Big Government, Big
Business och Gud medlen.
Robert J. Samuelson, kolumnist
Hörstadius tar i sin historieskrivning upp att socialdemokratin
ända sedan 1930-talet byggt mycket
av sin trovärdighet på att vara det
parti som klarar den fulla
sysselsättningen. Han går dock inte
vidare i analysen: vad händer i så fall
1998? Partiet går mot ett historiskt
nederlag. Deras standardknep, nya
BJÖRN JANSSON:
jobb i offentlig sektor, är inte ett
tillgängligt alternativ. Aterstår alltså
att ge sig över på traditionellt
borgerlig mark och främja ny
sysselsättning i den privata sektorn.
De senaste åtgärderna inger en lätt
känsla av att betrakta en åsna i en
porslinsbutik. Höjda energiskatter,
återställd arbetsrätt, värnskatter och
tidigarelagd moms. Och sedan
forväntar de sig att företagarna ska
leverera nya jobb. Obegåvat, typ.
Frågan är vad väljarna kommer att
göra åt detta? Vänja sig vid
arbetslösheten? Gå till vänster? Eller
rent av gå högerut, till partier som
har större trovärdighet när det
handlar om företagarvänlig politik?
Tiden bär alla svar.
Krigsherre till sen reträtt
ietnarnkriget engagerade i början
av sjuttiotalet
över en halv
miljon amenkanska soldater, men till vilken nytta?
Uppbackad av Kina och
var ändamålen och varfor sådana
medel? I boken In retrospect: the
tragedy and lessons of Vietnam
analyserar Robert S. MeNamara –
USAs forsvarsminister 1961-68
under presidenterna John F.
Kennedy och Lyndon B. Johnsson –
tarvande handlingskraft, korrekthet
och intelligens av stressade, splittrade
och ofullkomliga beslutsfattare.
MeNamara söker inte rättfärdiga
tvivelaktiga beslut eller handlingar,
snarare tvärtom. Kunskapsmässiga
försummelser och/ eller andra
Sovjetunionen segrade Nord- händelseförloppet. Utgående från tillkortakonmunden – vilka beteckvietnam. USA tvingades under
forödmjukande omständigheter
retirera. Över två decennier har
passerat men de av kriget skapade
såren är fortfarande klart framträdande i det amerikanska samhället.
Ännu idag ställs många frågor.
Helgade ändamålen medlen? Vilka
forfattarens unika perspektiv
presenteras, kommenteras och
kritiseras viktiga beslut. Läsaren
guidas, ackompanjerad av det kalla
krigets vinande vindar, till platser där
presidenter, rådgivare och militärer
resonerar och agerar. Vi möter
komplicerade problemställningar,
ltl retrospect: the tragedy at1d /esso11s of Vietnam. Robert S.
McNamara, Times Books, Random House Inc. 1995.
46 SVENSK TIDSKRIFT
nas som många – lyfts fram och
begrundas. Tveklöst överraskar forfattarens öppenhet. Politiker, om
MeNamara ursäktar uttrycket,
erkänner vanligtvis ogärna hopp i
galen (krigs)-tunna.
Inget val
Författaren slår fast att kommumsmens expansionssträvanden
Asien och övriga världen var orsaken
till det amerikanska engagemanget.
Om Sydvietnam blev kommunistiskt
riskerade närliggande stater att gå
samma öde till mötes. Den fria
världens främsta forkämpe, USA,
tvingades motarbeta utvecklingen.
Det fanns inget val. Idag ifrågasätter
forfattaren giltigheten i resonemanget. Att kommunismen behövde
bemötas och närhelst nödvändigt
bekämpas kritiseras inte, tvärtom.
Frågan är huruvida de amerikanska
krigsinsatserna i Vietnam, forlusten
beaktad, avskräckte kommunisterna
från expansionsforsök annorstädes i
världen? MeNamara tvivlar. ”…they
conclude that without U.S.
intervention communist hegemony
– both Soviet and Chinese – would
have spread farther through South
and East Asia … I seriously question
such judgements.” Inte nog med att
kriget forlorades. Alla uppoffungar
forklaras i en handvändning totalt
meningslösa.
Överskattade fiender
Varfor engagerade sig USA så
kraftfullt i ett, som MeNamara
uppfattar det, meningslöst krig? Hur
kunde supermakten forlora? Elva
övergripande orsaker, till viss del
forknippade med varandra, besvarar
frågorna. Exempelvis överskattades
huvudfiendernas Kina och
Sovjetunionen- expansiva kapacitet;
Ho Chi Mihns legitimitet
N ordvietnam, som forsta hand
nationalist och inte kommunist,
missuppfattades också, samtidigt som
sydvietnamesernas vilja att kämpa for
demokratiska värderingar övervärderades; betydelsen av högteknologiska
vapen överskattades; godtagbar
experthjälp saknades. Ingen av presidenternas rådgivare hade
tillfredsställande kunskaper om
Vietnam. Detta och det faktum att
kriget var ett bland många andra
problem Kubakrisen och
sexdagarskriget var ytterligare två –
rar oss att inse beslutsfattandets
komplexitet i vietnamkriget. Det
saknades tid att utforligt värdera olika
handlingsalternativ.
västerlandets demo-kratiska traditioner, eller kan icke-demokratiska
inslag accepteras? Vidare betonar
McNamara, sitt resonemang till trots,
national-staternas betydelse for
mycket. Kulturellt och ekonomiskt
är integrationen mellan världens
nationer idag mycket långt gången.
Den politiska makten är på
efterkälken, men beaktande kapitalets rörlighet är detta inte liktydigt
med den reella makten. Regioner,
internationella institutioner och
organisationer samt ekonomiska
centra har idag mycket större
inflytande än MeNamara tycks tro.
Lära av det förgångna
Men varfor väljer forfattaren, efter
nästan trettio år av tystnad, att berätta
sin historia nu? Varfor fick inte
krigets sår läka ifred? MeNamara vill
Författaren frågar sig sedan hur ra oss att lära av det forgångna.
erfarenheterna från Vietnam kan Upprepningar av historiska misstag
appliceras framtiden. Den kan inte undvikas om kunskap
multipolära världens framväxt i
spåren av det kalla krigets bipolära
uppdelning och nationalstatens allt
tydligare tillkortakommanden diskuteras. Alla staters ökade beroende av
andra stater och därn1ed strävan efter
kollektiv säkerhet under exempelvis
Förenta Nationerna eller Europeiska
Unionen begrundas. När resonemanget börjar likna världsfederalistiska tankegångar backar
forfattaren. Flera frågor lämnas
obesvarade.
Är MeNamara värderelativist eller
värdeimperialist? Skall det internationella säkerhetsbygget grundas på
SV ENS K TID SKRIFT
rörande dessa inte finns. Utan tvivel
fordjupar forfattaren våra historiska
insikter, men ytterligare en orsak,
som inte explicit erkänns, står att
finna. MeNamara forsöker stilla sitt
dåliga samvete. I folknmn var kriget
”McNamara’s war”. Övertygad om
det rätta i att kämpa och dö for
demokrati, nationen USA och
västerländska värden agerade
forsvarsminister McNamara, under
sma inledande ministerår, militär
hök. Bland andra erfor John F.
Kennedy detta. Att han sedermera
ändrade uppfattning och aktivt sökte
motarbeta den militära
47
upptrappningen ändrar inte
historien. MeNamara med flera drev
in USA i ett krig omöjligt att fora,
vinna eller med hedern i behåll
retirera från. Följande kommentar –
filld av Lyndon Johnsson som på
grund av problemen i Vietnam
forlorade presidentstolen – åskådliggör frustrationen som den till synes
olösliga gordiska krigsknuten skapade: ”Being president is like being a
jackass in a hailstorn1. There’s nothing to do but stand there and take it.”
Vidare berör boken implicit
BENGT LUDVIGSSON:
politikens roll i dagens USA. Många
amerikaner ifrågasätter den federala
statsmaktens existensberättigande.
Ökat regionalt självstyre efterfrågas.
Det kollektiva styret anses inskränka
individens självbestämmande for
mycket. Att den politiska maktens
stora kostym kritiseras är inte
konstigt. Omfattande politikerstyre
är inte eftersträvansvärt. Men när
extrema debattörer, som exempelvis
Rush Limbaugh, deklarerar sma
åsikter blir debatten groteskt ytlig
och missvisande. In retrospect
nyanserar diskussionen. Politikens
svagheter blottläggs, men detta sker
sakligt. Vidare understryks beslutsfattarnas ärliga avsikter.
Intresseväckande
Mitt slutliga omdöme är mycket
positivt. Genomgående imponerar
forfattarens analytiska formåga. Ingen
frågeställning känns överflödig, ingen
orsak tycks utelämnad. Boken är
upplysande, intresseväckande och
medryckande. Jag har blott en
rekommendation, läs den.
Den amerikanska drömmen
lla har rätt till ett
arbete, brukar det
heta på valaffischerna får det
av våra riksdagspartier som sannolikt har minst
respekt av alla partier får individens
rättigheter. Denna, i vanliga fall lätt
förbisedda, paradox är faktiskt – tro
det eller ej – riktigt intressant vid en
utvärdering av den amerikanska
drömmen. Den gemensamma
nämnaren står att finna i krav på
något som inte finns.
Efter den stora depressionen och
andra världskriget formade amerikanarna om önskedrömmen. Den
urspnmgliga drömmen, innehållande
allas chans till framgång och lycka,
expanderade till att bli den slutgiltiga
The go od Iife and its discon tents . Robert J. Samuelson, Times Books,
Random House Inc. 1995.
48 SVENSK TIDSKR.IFT
lösningen – i positiv bemärkelse. Ett
frihetligt samhälle fyllt av rikedom,
men utan rasism, fattigdom, sociala
problem och konjunkturnedgångar,
skulle uppstå. För de som mot
förmodan inte på egen hand kunde
leva det goda livet (pga ålder,
handikapp eller otur) forväntades ett
generöst välfärdssystem agera garant
för livskvaliteten. Framsteg och
tillväxt var inte nog. Perfektion var
målet – Big Government, Big
Business och Gud medlen.
Robert J. Samuelson, kolumnist