Print Friendly

Kremls krisbekämpning

Av Bo Ture Larsson | 20 augusti 2010

Det ryska folkets förtroende för president Medvedev och premiärminister Putin har visserligen minskat sedan de omfattande bränderna kommit igång, men det mycket mariginellt. Att överheten bär ansvar för brändernas omfattning vet ryssarna. Men högsta ledningen blir knappast lidande, inte i ett land där president Medvedev anklagar dem som kräver att andra än underhuggare ställs till svars för att försöka utnyttja katastrofen i politiska syften. Det skriver Bo Ture Larsson.

Foto från kremlin.ru

I augusti för 90 år sedan revolterade bönderna i centrala Ryssland, i protest mot regimens tvångsrekvisition av livsmedel. De krävde även politisk frihet. Det tog Lenin och hans kumpaner ett helt år att krossa rebellerna. Sedan dess har rysk politisk kultur hunnit förändras en hel del till det bättre. Men under epoken Vladimir Putin har det visat sig att varken han eller kollektivet makthavare tolererar en politisk opposition med minsta chans att vinna makten genom att göra sig till tolk för folkets missnöje – med exempelvis miljöproblem, arbetslöshet, eller förändringar av diverse subventioner från sovjettiden.

I tidningen Izvestija skrev en kommentator häromdagen att verkan av sommarhettan kan bli större politiskt än ekonomiskt. Men centralmakten torde inte behöva oroa sig. Enligt ett opinionsinstitut ansåg i början av juli 47 procent att Dmitrij Medvedev, president sedan 2008, skötte sig bra. Siffran för Putin, premiärminister, var 53 procent. Ett par veckor senare, när bränderna kommit igång och brödpriserna börjat öka, hade siffrorna sjunkit till 43 och 51. Enligt ett annat opinionsinstitut sjönk stödet för Medvedev från 62 procent i juni till 52 procent i juli. Men för Putin var det oförändrat – 61 procent.

Det är förstås inte uteslutet att skogsbränderna omvandlas till bränsle för en effektiv politisk opposition, efter mönstret av miljörörelsen, som i slutet av 80-talet var med om att undergräva sovjetsystemet. Men att döma av förtroendesiffrorna för Putin är det mindre sannolikt.

Putin hade ändå ansvaret när skogsförvaltningen reformerades. Han, som annars ville centralisera det mesta för att stärka staten efter Jeltsin-åren överlät här ansvaret till lokala makthavare, från guvernörer till skogvaktare. Så som Ryssland fungerar var detta som att placera Nalle Puh vid honungsburken. Skog och mark blev offer för kortsiktiga ekonomiska intressen.

Men högsta ledningen blir knappast lidande, inte i ett land där president Medvedev, han som kallas Kremls vänliga ansikte, anklagar dem som kräver att andra än underhuggare ställs till svars för att försöka utnyttja katastrofen i politiska syften.

Att överheten bär ansvar för brändernas omfattning vet ryssarna. Men några konsekvenser är det inte redo att dra, i alla fall inte enligt tidningen Moskva-Nytt, som finns i rysk och engelsk utgåva (Moscow Times). Tidningen skriver: – Den ryska ledningen försöker alls inte dölja att den behandlar medborgarna som idioter och kreatur. Men de flesta ryssar finner sig i det. Bränderna visar på regeringens och myndigheternas hjälplöshet, ineffektivitet och tvetalan. Men det kunde brinna lika mycket till utan att ändra på den allmänna beundran för Putin. (SNB)

Bo Ture Larsson är utrikeskommentator i Svenska Nyhetsbyrån.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner