Print Friendly

Konsten att luras

Av Tord Bergmark | 20 april 2012

Att den mänskliga naturen rymmer stor förmåga att luras betyder det inte att samhället har råd att acceptera fusket och dess skadeverkningar. Det skriver läkare Tord Bergmark som ger en rad exempel på hur vi agerar i rak motsats till de dygder som sägs vara en förutsättning för det goda samhället.

Ty en man som vill visa sin godhet i alla sina handlingar, går under bland alla dem som inte är goda.
– – –
En klok furste kan följaktligen inte och bör inte hålla ord, när detta är till skada för honom och när de skäl som förorsakade hans löften inte längre är för handen.
Niccolò Machiavelli, Fursten

Vi har skaffat oss en jättehjärna vars främsta uppgift är att minnas, vilket man behöver om man inte vill lurad eller för att kunna luras och komma med bra bortförklaringar.
Ernst Billgren, Vad är konst II?

Ganska tidigt i barndomen blev det uppenbarat att man inte ska lura andra, även om många lekar gick ut på att just lära sig luras och förställa sig. Att världen rymmer lögner och riktiga bedragare var självklart, men mest som undantag – normen var hederlighet.

Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors har i en bok om tänkandet sammanställt rön från djurstudier som visar nödvändigheten av att ha förmågan att kunna luras. Att det ibland är avgörande för både djur och människor när det gäller att skaffa sig fördelar, dominans, makt, och – ibland för att kunna rädda livhanken. Evolutionen har uppenbarligen gynnat utvecklingen av dessa egenskaper.1 ”Förmågan att luras och att genomskåda falskhet är så viktig i våra sociala roller att den kan ha legat bakom utvecklingen av våra hjärnor.” hävdar genetikern Marianne Rasmuson i en recension.2

Näst efter Aristoteles Politiken, som bl.a. behandlar tyranniets utövande, är Fursten3 av Machiavelli den klassiska skildringen av lögnen som medel; kanske den första skrift som uppriktigt söker visa hur makt bäst kan uppnås genom skickligt användande av bedrägligt beteende. Anders Ehnmark har i en längre essä om Machiavelli utvunnit mycket av mångtydigheten såväl som det aktuella i hans verk: ”Men i Machiavellis teori om förändring måste den blivande fursten, även om han har ett gott syfte, även om han företräder folkets intressen, agera själviskt för att samla makt som gör det möjligt att även agera osjälviskt”.4

I Machiavellis efterföljd har moderna handböcker om bedrägeriets konst och maktutövande inom näringsliv och politik hittat vägen till boklådorna. Här finns kapitelrubriker som Never put too much trust in friends, learn how to use enemies; Infection: avoid the unhappy and unlucky; Pose as a friend, work as a spy; Assume formlessness.5 Eller i ett exempel med både gammaldags moral och ögontjänande som medel för att uppnå mål: Stand up for others; Don’t gossip; Never lie, men också Know something others don’t know; Be on the right side of people who count; Know the system – and milk it.6

Små bedrägerier som alla känner till är förmågan – och inte sällan nödvändigheten – att kunna dölja sina verkliga känslor. Endast en kort period i det dynamiska sjuttiotalet rådde i delar av västvärlden idealet ”säg vad du känner!”. Därefter har praxis återgått till att på frågan ”hur mår du?” svara ”jo tack, bara bra” även om läget är allt annat än bra. Men förmodligen skulle vi digna av alltför mycken uppriktighet, och kriminellt är det ju inte.

Sissela Bok skrev på sjuttiotalet en problematiserande bok om att ljuga, med många exempel på lögnens användning, inte minst inom sjukvård och samhällsvetenskaper.7 Affärslivet är kanske det mest kända området för bedrägerier; allt från vilseledande varudeklarationer av livsmedel, äkta bluffakturor och fiktiva rotavdrag, till bankers svårgenomträngliga avgifter och förmåga att berika egna chefer och tjänstemän, något som väcker frågan om bankers egentliga uppdrag.8

I en serie om stora svindlare under finanskrisen 2008 och framåt innehas rekordet tills vidare av finansmannen Bernard Madoff, som förskingrat ca 500 miljarder kronor för sparare över hela världen och genererat sig 150 års fängelse.9 På hemmaplan har Joakim Posener (och medhjälpare) lyckats tömma ett företag på åtskilliga miljoner och har hittills kunnat hålla sig gömd i 14 år i väntan på att preskriptionstiden för brotten ska löpa ut 2012. Till och med den enkle och folkkäre Ingvar Kamprad har skildrats som en avancerad internationell skattesmitare i 100-miljarderklassen.10

Machiavellis inledande ord om risken att gå under bland dem som ”inte är goda” har noga besannats, t.ex. inom den överetablerade restaurangbranschen. Kraven på nyanställda att arbeta utan lön och kassaapparater som fifflar undan inkomster breder ut sig.

Utöver kriminella kretsar där verksamheten helt bygger på bedrägerier och lögner finns områden med mer eller mindre accepterat mörkande som i t.ex. politik. Ett exempel utgörs av ett parti inom den rödgröna alliansen som inför valet 2010 försökte dölja huruvida det partiet kan stödja Alliansen efter valet, om Sverigedemokraterna blir vågmästare – ”jag kan inte se att det är en möjlighet” – vilket naturligtvis kan ändras om möjlighet uppstår. I boken Vad är politik?och 100 andra jätteviktiga frågor ges underhållande svar, t.ex. med frågor som nr 28: Ska jag säga vad jag själv tycker eller vad väljarna vill höra?11

Läkemedelsindustrin försöker ibland dölja bristande effekter och/eller biverkningar genom selektiva publiceringar av forskningsresultat. Rent fusk inom medicinsk forskning är inte längre en ovanlig företeelse. Ett allvarligt hot mot folkhälsan utgör läkemedelsindustrins användande av anonyma spökskrivare till medicinska forskningsartiklar, där fördelar med preparaten förstärks och biverkningar undertrycks. Artiklarna undertecknas i slutskedet av välrenommerade forskare och leder till hög acceptans i ansedda medicinska tidskrifter. En sådan känd skandal utgörs av företaget Mercks preparat Vioxx (rofecoxib) mot ledvärk, som har bidragit till omkring 100.000 hjärtinfarkter världen över, varav en tredjedel med dödlig utgång.12 I Sverige drogs preparatet in i november 2004.

Inom sjukvården kan anställda luras genom att visa patienter vänlighet och gestaltad inlevelse som i en annan situation kan vara som bortblåst. Till de stora bedrägerierna utanför den offentliga hälso- och sjukvården hör s.k. alternativ medicin som inte prövats vetenskapligt. Dessa metoder beräknas globalt omsätta 500 miljarder per år.13 Bland dessa är homeopati ett särfall av vilseledande löften om bättring.14 Akupunktur, som en tid ansågs kunna hjälpa vid ett stort antal sjukdomstillstånd och därför blivit en del av den offentliga sjukvården, har visats i huvudsak bestå av s.k. placeboeffekter, d.v.s. metoden fungerar temporärt för (en del av) dem som tror på metoden.15 Elöverkänslighet har undersökts i många studier utan att sådan överkänslighet har kunnat påvisas. Ändå tilldelas Elöverkänsligas Riksförbund nära 1,8 miljoner per år av staten.16

Patienter kan av arbetsmarknads- eller andra skäl försöka ge intryck av att vara sjukare än de är. Simulerande patienter har länge betraktats som ett icke-existerande fenomen inom sjukvården, men har nyligen fått en intressant och mångfacetterad beskrivning.17 Antalet sjukskrivna och sjukpensionerade personer växte i slutet av nittiotalet lavinartat, med tilltagande belastning på de offentliga finanserna. Bland de svåraste uppgifterna för kliniskt verksamma läkare har blivit att bedöma när sjukskrivning är befogad på grund av nedsatt arbetsförmåga.18 Den goda och viktiga grundhållningen bland läkare – att alltid lita på patientens uppgifter – visade sig till slut otillräcklig gentemot en epidemisk utbredning av utbrändhet och av att gå in i väggen. Något som även mycket unga personer utan större erfarenhet av arbetslivet plötsligt kunde göra.

Samtidigt kom uppgifter om stigande medellivslängd i befolkningen och förbättrad hälsa långt upp i åren. I den nödvändiga korrigeringen av överutnyttjandet av det allmänna sjukförsäkringssystemet har ett antal svårt sjuka och arbetsoförmögna personer råkat illa ut.

Bland läkare finns en liten minoritet som mot betalning sysslar med överförskrivning av lugnande och smärtstillande medel och sålunda håller missbrukare kvar i sitt missbruk, helt i strid med läkaretiken. Trots att apoteken och Socialstyrelsen har kännedom om dessa läkare tycks möjligheten att stoppa dem nästintill omöjligt trots att fenomenet är känt sedan 1970-talet.

På senare tid har storskaliga bedrägerier avslöjats bland kommunala tjänstemän i Göteborgs stad. Vissa företag har skrivit (lättavslöjade) fakturor för arbeten inom kommunala verksamheter, som aldrig har blivit utförda utan använts till renovering av kommunala tjänstemäns privata hus och lägenheter. Liknande förhållanden kommer troligen att upptäckas i flera kommuner runt om i landet.

Ett nytt fall av ekonomisk brottslighet utgör ”Styrmansgården”, vars uppgift har varit att slussa ut kriminella personer och personer med missbruksproblem från anstalter. Vissa av klienterna har fått falska placeringar och släppts iväg med en summa pengar, medan de ansvariga har kvitterat ut miljoner från olika kommuner utan att ha fullgjort något av uppdraget. En tjänsteman från Järfälla kommun tog tjänstledigt för att arbeta en tid på Styrmansgården, återvände sedan till sitt jobb och började därefter skicka lämpliga kandidater till den med skattemedel betalda bluffvården.

I augusti 2010 beskrevs hur ett assistansföretag haft föräldrar, andra familjemedlemmar och vänner som personliga assistenter för personer med påhittade behov. Företaget hade under en femårsperiod kunnat kvittera ut 75 miljoner.19 Den växande bedrägerihärvan bland personliga assistansföretag i Väst- och Mellansverige betecknades några månader senare som toppen av ett isberg.20 Framgångsrika bedrägerier i kommuner och mot försäkringskassor på skattebetalarnas bekostnad kan fortsätta med hjälp av bristande kontroll av penningflödena. Ett annat exempel på den förslagenhet som även betrodda personer kan visa är en God man som förmått en dement kvinna att testamentera sin förmögenhet till hans hustru.

I och med privatiseringen av åldringsvård och apoteksverksamhet har utlandsbaserade s.k. riskkapitalistiska moderbolag lånat ut startkapital till entreprenörer mot höga räntor (ockerlån med Berglins träffande ord), vilket leder till att vinsten äts upp av de utländska räntorna. Detta leder i sin tur till att de svenska dotterbolagen begär ökat stöd från staten för att verksamheten ska bli lönsam.21 Att vara riskkapitalist tycks vara tämligen riskfritt med en stadig efterfrågan av tjänster inom åldringsvård och av läkemedel i kombination med tillväxt av obeskattade pengar utanför Sverige. Men orsakerna till den allt knappare vården av äldre ligger inte bara i girig skatteplanering. Kommunerna är ansvariga för luddiga avtal utan klara direktiv om t.ex. minsta bemanning. ”Man kan inte få en Mercedes om man beställer en Skoda!” som en facklig företrädare så väl uttrycker det.

Ett nytt område av korruption utgörs av besiktningsmän som skriver falska intyg om bostäders skick på uppdrag av mäklare enligt Uppdrag Granskning.22

Uttryck som ”det är bara tjyv- och rackarspel alltihopa” ligger onekligen nära verkligheten.

***

Att den mänskliga naturen rymmer stor förmåga att luras betyder det inte att samhället har råd att acceptera fusket och dess skadeverkningar. Förutom polisens och rättsväsendets insatser har en viktig del i universitetsutbildning inom sjukvård, socialtjänst och försäkringsbransch blivit att avslöja bedrägerier och brott.23 Ekonomijournalister som Olle Rossander, Joel Dahlberg och Gillian Tett har skrivit (be)lysande böcker över hur penningbegär inom bankvärlden nått nya höjder på spararnas (och skattebetalarnas) bekostnad.24

Förmågan att luras är så vanlig inom alla områden av samhället, att den numera får ses som normal praxis. Hederlighet och pålitlighet utgör undantag. Moralfilosofi och religion söker i en ojämn kamp lära oss hur bedrägerier kan hållas i schack. Konsekvenserna sträcker sig från det obetydliga till det oerhörda. I en artikel om tillit framhålls att ju högre nivån av tillit är i ett samhälle ”desto mer kan individerna tjäna på att bryta mot det sociala kontraktet och lura andra.” I ett sådant samhälle är möjligheten att komma undan för den som missbrukar tilliten också större.25

Möjligheten att finna nya sätt att lura andra på pengar underlättas förstås av att vi har en föreställning om att bedrägerier är ovanliga. Men det tycks också vara så att allt som är möjligt att göra när det gäller att komma över andras pengar, äger rum så länge verksamheten saknar kontroll och den allmänna moralen är låg. En Joakim Posener blir en signifikant personlighetstyp i vår tid.

Tord Bergmark är läkare och skribent.

Källor:

1 Peter Gärdenfors. Bedrägeri och Den machiavelliska intelligensen. I Hur homo blev sapiens. Om tänkandets evolution (Nya Doxa 2000, s. 97-106).
2 Marianne Rasmuson. Självbedrägeri gör oss till bättre lögnare (SvD 29/3 2012).
3 Niccolò Machiavelli. Fursten (Publicerad 1513. Natur och Kultur 1958/1983/1987).
4 Anders Ehnmark. Maktens hemligheter. En essä om Machiavelli (Norstedts 1986, s. 141).
5 Robert Green. The Concise 48 Laws of Power (Profile Books Ltd 1998/2002). ”Ha inte för mycket tillit till vänner, lär dig hur du kan utnyttja fiender; Infektionsrisk: undvik de olyckliga och misslyckade; Låtsas vara en vän, arbeta som spion; Ge sken av formlöshet”.
6 Richard Templar. The Rules of Work (Pearson Eduction 2003). ”Stå upp för andra; Skvallra inte; Ljug inte, men också Se till att veta sån’t som andra inte vet; Se till att hålla dig väl med de som räknas; Lär känna systemet – och mjölka det”.
7 Sissela Bok. Att ljuga. Moraliska val i offentligt och enskilt liv (Rabén och Sjögren 1978/1980).
8 Joel Dahlberg. Bankbluffen. Så blir du blåst på dina pengar (Ordfront 2009).
9 Daniel Kederstedt. Storsvindlarens sorti (SvD Näringsliv 5 november 2010).
10 Uppdrag granskning 26 januari 2011.
11 Carl Hamilton & Ernst Billgren. Vad är politik och 100 andra jätteviktiga frågor (Langenskiöld 2010).
12 Karl E Arfors, Tore Scherstén, Ralf Sundberg. Medicinska tidskrifter bör redovisa (Dagens Medicin nr 6 2011, s. 18).
13 Martin Ingvar, Mats Lekander. Förord. I Simon Singh, Edzard Ernst. Salvekvick och kvacksalveri. Alternativmedicinen under lupp. (Leopard Förlag 2008).
14 Ibid. Sant och osant om homeopati (s. 105-157).
15 Ibid. Sant och osant om akupunktur (s. 53-103).
16 Johan Norberg. Hallå, elöverkänslighet existerar inte (Metro 1 december 2011).
17 Peter W. Halligan, Christopher Bass, David A. Oakley. Malingering and Illness Deception (7Oxford University Press 2003/2004).
18 Mannelqvist, Karlsson, Järvholm. Läkarintyg om bedömning av arbetsförmåga klarar inte alltid rättslig prövning. (Läkartidningen nr 49/2010, s. 3125).
19 ”Tjänade 75 miljoner på organiserat bidragsfusk (DN 5 augusti 2010),
20 Sanna Rayman. Varje förfuskad miljon är en fräck stöld (SvD 18 november 2010).
21 Jacob Bursell. Riskkapitalister vill ha hjälp – av staten. (SvD Näringsliv 9 november 2011). Dan Lucas, Thorbjörn Spängs. De tjänar på vanvården av gamla och sjuka. (DN 12 november 2011).
22 Uppdrag granskning 16 november 2011.
23 Ola Kronkvist. Att avslöja lögn i rättväsende, sjukvård, socialtjänst och försäkringsbransch (Studentlitteratur 2007).
24 Olle Rossander: Fifflet, fuskarna, förtroendet (Kalla Kulor Förlag 2004); Det kidnappade kapitalet. På spaning i Skandiaaffärens skugga (Leopard förlag 2007); Vilse i finanskrisens labyrinter: spararens guide till finansvärldens obegripligheter (Beijbom Books 2010).
Gillian Tett: Fool’s Gold. How Unrestrained Greed Corrupted a Dream, Shattered Global Markets and Unleashed a Catastrophe (Little, Brown 2009).
25 Nima Sanandaji. Tillitens evolution (Axess nr 2/2012).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner