Print Friendly

Kommunismen lever i Sveriges Riksdag

Av Ulrik Nilsson | 23 maj 2014

frivarld_banner_stor2

Det finns en stor politisk konflikt just nu gällande frihandelsavtalet mellan USA och EU. Ulrik Nilsson skriver om hur vänsterpartiet motsätter sig ett demokratiskt samarbete som skapar tillväxt.

Vänsterpartiet driver fortfarande kommunismens ideologi. Det offrar rättssäkerhet för majoritetens makt, och får det gå en ytterligare tid offrar de nog även mänskliga rättigheter.

Fredagen den 11 april var det interpellationsdebatt i riksdagen om TTIP, frihandels- och investeringsavtal mellan USA och EU, och dess instrument för tvistlösning, ISDS. Jag gick dit i tron att jag skulle få lite mer upplysning, däremot förväntade jag mig inte en uppvisning i nattstånden kommunism – men det fick jag.

Handel kan se ut på väldigt många olika sätt. I princip kan det slås fast att ju mer ömsesidigt engagemang som krävs mellan länderna desto bättre blir den långsiktiga utvecklingen, och ju mer ekonomierna länkas till varandra desto större blir den gemensamma säkerheten. Avtalet mellan EU och USA handlar just om detta, att skapa tillväxt genom såväl handel som investeringssamarbete.

TTIP är ett avtal som förenklar handel och investeringar mellan EU och USA men också ett avtal som förenklar för ett bolag i det ena området att investera i det andra. Tack vare ett gemensamt område för handel och investeringar så kan båda parters bästa förutsättningar användas gemensamt till nytta för såväl tillväxt som till sänkta priser för konsumenterna. Beräkningar visar att ett införande av TTIP-avtalet i genomsnitt ger varje svensk 1 700 kronor mer i plånboken varje år. Utöver de ekonomiska konsekvenserna så skapas också en gemenskap mellan demokratierna i EU och USA, och vi får ytterligare en ”demokratiernas klubb”, en klubb där medlemskapet betyder något. Detta är inte minst viktigt när vi ser att allt fler internationella organisationer inte längre står upp för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. I FNs säkerhetsråd var det till och med svårt att få tillstånd för ett uttalande mot Rysslands illegala annektering av Krim!

I TTIP-avtalet finns en tvistlösningsmekanism som syftar till att förenkla och skydda investeringar. Om ett företag gör en investering i ett annat land och det landet inför ny lagstiftning som på något sätt minskar värdet av företagets investering så kan en sådan situation prövas av en skiljenämnd istället för av domstolar. Detta för att undgå att domstolar agerar för att gynna det egna landets sak. Länder bör givetvis sträva efter att ha oberoende domstolar men det är nog så att investeringsklimatet gynnas om det finns tydliggjort att tvistlösningen sker i ett nationellt oberoende organ.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt har skrivit en interpellation om ISDS och om hur tvister ska lösas enligt avtalet. Utgångspunkten från vänster är att det är odemokratiskt när ett företag kan överpröva politiskt fattade beslut. I sak kan det möjligen invändas att själva överprövningen inte ska göras av anmälaren utan av skiljedomsnämnden, men mer intressant blir det att gå på djupet i vänsterpartiets argument.

Jonas Sjöstedt (V) sa i interpellationsdebatten i riksdagen: ”Nej, vi kan inte tänka oss något system där företag får överpröva demokratiska beslut. Företag har inte rätt att underkänna riksdagens beslut i ett tvistlösningsförfarande där vi inte kan påverka utgången”.

Jens Holm (V) hänvisar vidare till statistik från tvistlösning i liknande avtal och frågar: ”Tycker du [handelsminister Ewa Björling] att det är tillfredsställande att staterna hittills i de här separata mekanismerna bara har vunnit i fyra fall av tio?”

Dessa uttalanden väcker frågor. Menar vänsterpartiet att företag ska hindras från att överklaga offentlig upphandling? Handlar inte prövningen om vem som har rätt givet gällande regler – snarare än om rimligheten i statistiken? Staten borde vinna där den har rätt och förlora där den har fel. Nej, i grunden handlar vänsterpartiets inställning om statens överhöghet över medborgare och företag. Det är inget annat än statssocialism, även kallad kommunism.

För mig som liberal politiker bygger den goda staten på tre balanserande funktioner: demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. I min värld är det inte rimligt att politiskt fatta ett beslut, även om en majoritet stödjer det, som strider mot dessa grundläggande värden.

Det är ingen tvekan om att handel, öppenhet och kontakter med andra kulturer har gjort Sverige rikt och fortsätter att berika vårt land. Det är därför symptomatiskt att vänstern inte ser möjligheterna med ökad frihandel. Vänstern har alltid varit mer intresserad av att reglera, begränsa och fördela resurser än av att skapa resurser. Bidrag mot arbete.

Till detta hör att majoriteten har ett ansvar. 51 procent får aldrig kränka övrigas rättssäkerhet eller möjlighet att agera inom lagens råmärken. Vi värnar dessa principer för rättssamhället. Vänsterpartiet anser däremot att staten är ofelbar och att dess beslut inte ens får granskas eller överprövas i tvistlösning eller domstol. Och prövas det ska staten vinna processen. Jag tror på frihandel, samarbete och öppenhet. Vänstern vill minska möjligheterna till det. Jag tror på rättssäkerhet, vänstern gör det inte. I vart fall inte mellan ett företag och en stat. Här finns en stor politisk konflikt just nu.

Ulrik Nilsson (M) är riksdagsledamot i utrikesutskottet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism