Knut Carlqvist; Paljetter får sin egen kupé
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
FA Hayek
Få har spelat en så avgörande roll för försvaret
av det liberala samhället som nobelpristagaren,
ekonomen och filosofen FA Hayek.
Frihetens grundvalar
Pocket med förord av Johan Hakelius.
Vårt specialpris 89 kr (ord ca-pris 127, 611 sid).
Läs mer om Hayeks liv och gärning:
www.timbro.sejhayek
-..~ Timbro, Box 5234, 102 45 Stockholm,
TlMBHO Tel 08-587 898 00, Fax 08-587 898 55, info@timbro.se
Paljetter får s
l av Knut Carlqvist
I det korporativa samhället får man
bara kritisera medlemmar av den egna
gruppen. Och den som inte tillhör någon
korporation räknas inte alls.
N
U FÅR MAN INTE SÄGA nåt ont om bögar
heller. Om nån ska göra det är det Alexander Bard som har cred i kretsarna kring
Gay Pride och alltså får säga vad han vill.
Inte för att jag nödvändigtvis måste säga
nåt ont om bögar, men folk som anser att melodifestivalen är årets höjdpunkt och Cher russinet i poppuddingen drar på sig tanklösa kommentarer. Förkonstling
är inte min grej.
Inte heller får bögar diskrimineras. Den rättigheten
omfattar även invandrare, kvinnor och handikappade.
Kristian Gerner kvalade inte in i någon av de nämnda
kategorierna och det var på håret att han fick sin professur i historia i Lund.
Varför Alexander Bard kan säga saker som jag skulle få
schavottera för är märkligt. Det är tydligen inte vad man
säger utan vem man är som avgör. Vilken grupp man tillhör. För några år sedan skrev jag en bok om arbetslivet
och kom in på skolor och dagis. Det var också fel. Ingen
lyssnade, jag saknade befogenhet att yttra mig om skolor
och dagis. Lärare och dagisfröknar har vitsord, pedagogerna och Skolverket. Skolpolitikerna, med undantag för
majoren Björklund (som tituleras major just för att markera att han tillhör en annan korporation).
Fler än jag har visats av banan. 1984 skrev Göran
Hägg boken ”Kupesamhället” och trots ansenlig kulturell cred fick han matchstraff Men å andra sidan angrep
han inte någon enskild korporation utan hela systemet
med korporationer. Han citerade Hitlers rustningsminister Albert Speer, memoarerna:
”Ännu värre var inskränkningen av ansvar till ens
eget område. Var och en höll sig till sin grupp- arkitekter, läkare, jurister, soldater eller bönder. Folk var
instängda i isolerade, avskärmade områden av livet. Ju
längre Hitlers system varade, desto mer rörde sig folks
själsliv i sådana isolerade rum.”
Speer beskriver det korporativa samhället. Men, påpekar Hägg, han beskriver också tendensen i det moderna
administrations- och servicesamhället: ”Dess mest grundläggande kulturella egenskap.” Och grundläggande kultu- 1 egenkupe
rella egenskaper är de som delas av alla, det som uppfattas
som självklart och oantastligt bland hög som låg, höger
som vänster. Majoren Björklund står för tillfället ut, men
när striden är över kommer han att vara inkorporerad.
Diskriminering på grundval av ras, kön eller sexuell
läggning är som regel kontraproduktiv. En chef som väljer medarbetare efter pälsen är en enfaldig chef. Men diskriminering är heller inte något entydigt begrepp. Ingen
motsätter sig diskriminering på grundval av begåvning
eller händighet, medfödda egenskaper om några. Sedan
finns en gråzon, önskemålet att någon ska smälta in i gänget, inte fråga varför, jobba häcken av sig utan att någonsin
gå in i väggen eller helt enkelt vara gullig. Dessa mer eller
mindre rumsrena ambitioner kamufleras vanligen med
det nebulösa kravet ”social begåvning”. Ett så alldagligt
problem som handsvett är mer förödande för karriären
än bristande språkkunskaper eller mörk hudfärg..
FÖR NÅGRA ÅR SEDAN uppstod problem på ett av våra
större mediaföretag. En av de anställda utvecklade
en kurs. När tjejen kom tillbaka efter mammaledigheten
fanns inte jobbet kvar. Det blev ett herrans liv.
Tjejen hade lurat sin arbetsgivare. Hennes syfte med
att söka avsynarjobbet var säkerligen primärt att få upp
föräldrapenningen. I det här fallet skyddades hon av en
allmän opinion som utifrån lika allmänna ideer tar ställning i enskilda frågor. Schablonomdömen, skulle man
kunna säga. Eller fördomar om arbetsgivare, som i det
här fallet höll på att kosta en verkstadsägare hans företag.
Lika fel som det är att sparka en kvinnlig anställd för
att hon blivit gravid, lika fel är det av en gravid kvinna att
tillskansa sig ett jobb under falska förespeglingar.
D
ET KORPORATIVA SYSTEMET fungerar- SOm det nu
fungerar- med ett minimum av insatser och är i
stort sett självgående och självreglerande. Vad som saknas är feedback och utvärdering, eftersom det inte finns
någon extern bedömare (annat än Riksrevisionsverket,
som ingen lyssnar på). skolverketär-till exempel – part
i målet. Korporationerna fungerar var för sig, men det
innebär inte att de fungerar i förhållande till de övergripande samhällsmålen, i den mån sådana förekommer.
Varför i hela friden önskar landets ledning fösa ihop
landets bögar i en särskild korporation? De bedriver ju
ingen näringsverksamhet i denna sin egenskap. När det
allt mer provocerande beteenden: Han satte ringar i bröstvårtorna och förklarade att han
var piercad både här och var.
För att alla skulle få tillfälle att
”Nu får man inte säga nåt
gäller handikappade, invandrare och kvinnor kan diskrimineringslagstiftningen förklaras
med assymmetrier på arbetsmarknaden. Men bögar? När
ont om bögar heller.”
konfrontera sina fördomar tog han av sig skjortan till
fikat och solade i bara kallingarna på altanen. Han blev
naturligtvis allmänt avskydd men inom bättre mediefö-
retag måste man lägga band på sig. Så han fick hållas.
Kollegerna sökte sig till andra jobb.
Den här karlen hade naturligtvis inte fått jobb om han
uppträtt likadant vid anställningsintervjun. Hans ovanor
accelererade eftersom omgivningen tillät dem. Om någon
annan bög jobbat på redaktionen hade denne kunnat säga
ifrån, men så var inte fallet. Hans identitet på arbetsplatsen blev avhängig hans sexuella läggning, inte hans kompetens. Tillhörigheten till korporationen ”bögar” vägde
-just där och justdå-tyngre än hans yrkesidentitet
Det här var ett fall av utpressning. Men det skulle
knappast vara möjligt att vinna en process i Arbetsdomstolen, eftersom kollegernas reaktioner inte skulle
vara begripliga för domstolens ledamöter, som dessutom
haft ett getöga på pressen.
För några år sedan sökte en tjej vid bandet jobbet som
avsynare med högre lön på ett litet verkstadsföretag. Hon
sändes på kurs i sex veckor till en kostnad av 250 000 kronor, återvände och tog omedelbart mammaledigt. Arbetsgivaren rekryterade en ny avsynare och betalade för ännu
stämplade de på Arbetsförmedlingen sist?
Speers iakttagelse är nog riktig. Ett folk indelat i korporationer är lättare att styra. Korporationerna motsvarar på det sociala området de språkliga klicheerna. Vi
ser framför oss en Mustafa med mustasch, en frånskild
tvåbarnsmamma som jobbar som undersköterska och
en kille i rullstol. Numera ska vi se en lättsinnig festprisse i paljetter också. Men inte ens Sverige ser ut så.
Och myntet har en annan sida: Om du inte tillhör
en korporation så är du ingen. Blott som medlem av korporationen har du rättigheter, ibland ansenliga rättigheter, och du har dessa rättigheter gentemot andra, som
förväntas diskriminera dig. Dina medmänniskor är dina
presumtiva fiender. Det är därför du lyssnar till synpunkter från dina bröder och systrar i korporationen
men inte till invektiven utifrån.
Parallellen till Hitlers Tyskland är förstås obehaglig.
Men tredje riket var blott ett särfall i en europeisk tradition som bygger på skrån. Ordningen med patroner
och klienter betecknas av fackhistoriker som feodal.
Knut Carlqvist (knutc@algonet.se) är frilansskribent och
historiker.
(./)
OJ
3
::r
Q.):
([)
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-411!]
Få har spelat en så avgörande roll för försvaret
av det liberala samhället som nobelpristagaren,
ekonomen och filosofen FA Hayek.
Frihetens grundvalar
Pocket med förord av Johan Hakelius.
Vårt specialpris 89 kr (ord ca-pris 127, 611 sid).
Läs mer om Hayeks liv och gärning:
www.timbro.sejhayek
-..~ Timbro, Box 5234, 102 45 Stockholm,
TlMBHO Tel 08-587 898 00, Fax 08-587 898 55, info@timbro.se
Paljetter får s
l av Knut Carlqvist
I det korporativa samhället får man
bara kritisera medlemmar av den egna
gruppen. Och den som inte tillhör någon
korporation räknas inte alls.
N
U FÅR MAN INTE SÄGA nåt ont om bögar
heller. Om nån ska göra det är det Alexander Bard som har cred i kretsarna kring
Gay Pride och alltså får säga vad han vill.
Inte för att jag nödvändigtvis måste säga
nåt ont om bögar, men folk som anser att melodifestivalen är årets höjdpunkt och Cher russinet i poppuddingen drar på sig tanklösa kommentarer. Förkonstling
är inte min grej.
Inte heller får bögar diskrimineras. Den rättigheten
omfattar även invandrare, kvinnor och handikappade.
Kristian Gerner kvalade inte in i någon av de nämnda
kategorierna och det var på håret att han fick sin professur i historia i Lund.
Varför Alexander Bard kan säga saker som jag skulle få
schavottera för är märkligt. Det är tydligen inte vad man
säger utan vem man är som avgör. Vilken grupp man tillhör. För några år sedan skrev jag en bok om arbetslivet
och kom in på skolor och dagis. Det var också fel. Ingen
lyssnade, jag saknade befogenhet att yttra mig om skolor
och dagis. Lärare och dagisfröknar har vitsord, pedagogerna och Skolverket. Skolpolitikerna, med undantag för
majoren Björklund (som tituleras major just för att markera att han tillhör en annan korporation).
Fler än jag har visats av banan. 1984 skrev Göran
Hägg boken ”Kupesamhället” och trots ansenlig kulturell cred fick han matchstraff Men å andra sidan angrep
han inte någon enskild korporation utan hela systemet
med korporationer. Han citerade Hitlers rustningsminister Albert Speer, memoarerna:
”Ännu värre var inskränkningen av ansvar till ens
eget område. Var och en höll sig till sin grupp- arkitekter, läkare, jurister, soldater eller bönder. Folk var
instängda i isolerade, avskärmade områden av livet. Ju
längre Hitlers system varade, desto mer rörde sig folks
själsliv i sådana isolerade rum.”
Speer beskriver det korporativa samhället. Men, påpekar Hägg, han beskriver också tendensen i det moderna
administrations- och servicesamhället: ”Dess mest grundläggande kulturella egenskap.” Och grundläggande kultu- 1 egenkupe
rella egenskaper är de som delas av alla, det som uppfattas
som självklart och oantastligt bland hög som låg, höger
som vänster. Majoren Björklund står för tillfället ut, men
när striden är över kommer han att vara inkorporerad.
Diskriminering på grundval av ras, kön eller sexuell
läggning är som regel kontraproduktiv. En chef som väljer medarbetare efter pälsen är en enfaldig chef. Men diskriminering är heller inte något entydigt begrepp. Ingen
motsätter sig diskriminering på grundval av begåvning
eller händighet, medfödda egenskaper om några. Sedan
finns en gråzon, önskemålet att någon ska smälta in i gänget, inte fråga varför, jobba häcken av sig utan att någonsin
gå in i väggen eller helt enkelt vara gullig. Dessa mer eller
mindre rumsrena ambitioner kamufleras vanligen med
det nebulösa kravet ”social begåvning”. Ett så alldagligt
problem som handsvett är mer förödande för karriären
än bristande språkkunskaper eller mörk hudfärg..
FÖR NÅGRA ÅR SEDAN uppstod problem på ett av våra
större mediaföretag. En av de anställda utvecklade
en kurs. När tjejen kom tillbaka efter mammaledigheten
fanns inte jobbet kvar. Det blev ett herrans liv.
Tjejen hade lurat sin arbetsgivare. Hennes syfte med
att söka avsynarjobbet var säkerligen primärt att få upp
föräldrapenningen. I det här fallet skyddades hon av en
allmän opinion som utifrån lika allmänna ideer tar ställning i enskilda frågor. Schablonomdömen, skulle man
kunna säga. Eller fördomar om arbetsgivare, som i det
här fallet höll på att kosta en verkstadsägare hans företag.
Lika fel som det är att sparka en kvinnlig anställd för
att hon blivit gravid, lika fel är det av en gravid kvinna att
tillskansa sig ett jobb under falska förespeglingar.
D
ET KORPORATIVA SYSTEMET fungerar- SOm det nu
fungerar- med ett minimum av insatser och är i
stort sett självgående och självreglerande. Vad som saknas är feedback och utvärdering, eftersom det inte finns
någon extern bedömare (annat än Riksrevisionsverket,
som ingen lyssnar på). skolverketär-till exempel – part
i målet. Korporationerna fungerar var för sig, men det
innebär inte att de fungerar i förhållande till de övergripande samhällsmålen, i den mån sådana förekommer.
Varför i hela friden önskar landets ledning fösa ihop
landets bögar i en särskild korporation? De bedriver ju
ingen näringsverksamhet i denna sin egenskap. När det
allt mer provocerande beteenden: Han satte ringar i bröstvårtorna och förklarade att han
var piercad både här och var.
För att alla skulle få tillfälle att
”Nu får man inte säga nåt
gäller handikappade, invandrare och kvinnor kan diskrimineringslagstiftningen förklaras
med assymmetrier på arbetsmarknaden. Men bögar? När
ont om bögar heller.”
konfrontera sina fördomar tog han av sig skjortan till
fikat och solade i bara kallingarna på altanen. Han blev
naturligtvis allmänt avskydd men inom bättre mediefö-
retag måste man lägga band på sig. Så han fick hållas.
Kollegerna sökte sig till andra jobb.
Den här karlen hade naturligtvis inte fått jobb om han
uppträtt likadant vid anställningsintervjun. Hans ovanor
accelererade eftersom omgivningen tillät dem. Om någon
annan bög jobbat på redaktionen hade denne kunnat säga
ifrån, men så var inte fallet. Hans identitet på arbetsplatsen blev avhängig hans sexuella läggning, inte hans kompetens. Tillhörigheten till korporationen ”bögar” vägde
-just där och justdå-tyngre än hans yrkesidentitet
Det här var ett fall av utpressning. Men det skulle
knappast vara möjligt att vinna en process i Arbetsdomstolen, eftersom kollegernas reaktioner inte skulle
vara begripliga för domstolens ledamöter, som dessutom
haft ett getöga på pressen.
För några år sedan sökte en tjej vid bandet jobbet som
avsynare med högre lön på ett litet verkstadsföretag. Hon
sändes på kurs i sex veckor till en kostnad av 250 000 kronor, återvände och tog omedelbart mammaledigt. Arbetsgivaren rekryterade en ny avsynare och betalade för ännu
stämplade de på Arbetsförmedlingen sist?
Speers iakttagelse är nog riktig. Ett folk indelat i korporationer är lättare att styra. Korporationerna motsvarar på det sociala området de språkliga klicheerna. Vi
ser framför oss en Mustafa med mustasch, en frånskild
tvåbarnsmamma som jobbar som undersköterska och
en kille i rullstol. Numera ska vi se en lättsinnig festprisse i paljetter också. Men inte ens Sverige ser ut så.
Och myntet har en annan sida: Om du inte tillhör
en korporation så är du ingen. Blott som medlem av korporationen har du rättigheter, ibland ansenliga rättigheter, och du har dessa rättigheter gentemot andra, som
förväntas diskriminera dig. Dina medmänniskor är dina
presumtiva fiender. Det är därför du lyssnar till synpunkter från dina bröder och systrar i korporationen
men inte till invektiven utifrån.
Parallellen till Hitlers Tyskland är förstås obehaglig.
Men tredje riket var blott ett särfall i en europeisk tradition som bygger på skrån. Ordningen med patroner
och klienter betecknas av fackhistoriker som feodal.
Knut Carlqvist (knutc@algonet.se) är frilansskribent och
historiker.
(./)
OJ
3
::r
Q.):
([)
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 3-411!]