Print Friendly

Klas Östman; Krönika

Av Redaktionen | 31 december 2001


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ro
..::.::
c:
:o.._
:::.::::
KLAS ÖSTMAN om
fria eller ofria friskolor
B
orgerlig skolpolitik måste tänkas om. Mer betyg är kanske bra,
men inget som politiker skall bestämma om.
skolverket har gjort den obehagliga upptäckten att
åtskilliga av de nya friskolorna är just fria och följaktligen gör avvikelser från den stadfästa samhällsideologin. Såväl kristna som muslimska skolor har i
några fall visat sig benägna att tala tyst om evolutionen,
men högt om kreationism och andra vidskepelser,
eller att inta en ganska ljum hållning till ”det här med
homo”.
Enligt Dagens Nyheter har skolverkets generaldirektör Mats Ekholm i ett yttrande till regeringen
ifrågasatt om ”sammanslutningar som har betecknats
som skadliga sekter” verkligen skall få driva skolor.
Det är en intressant fråga, men skoldebattörer såväl till
vänster som till höger har anledning att avvakta med
stenkastningen några ögonblick.
MAN KAN BÖRJA MED att begrunda formuleringen
”sammanslutningar som har beskrivits som
skadliga sekter”. Vänta nu.. .låter inte det som en ganska träffande beskrivning av både skolverket och dess
föregångare, skolöverstyrelsen? Under flera decennier
har dessa två myndigheters fanatiska reformpedagoger
lagt ner all sin lidelse och energi på att riva det gamla
svenska skolsystemet i trasor. Invändningar och motstånd från den stora tysta majoriteten av lärare och
föräldrar har de inte beaktat ett ögonblick. Annat än
möjligen som utslag av falskt medvetande och därmed
som bekräftelser på att reformivrarnas egen världsbild
är den objektivt riktiga. En professionell avprogrammerare skulle kunna få hela sin livsförsörjning tryggade med klienter från flumpedagogernas sekt.
Vänstern bör alltså fråga sig om det verkligen finns
några sammanslutningar som skulle kunna ställa till
ett värre elände än vad aktörerna i den offentliga
sektorn – förutom skolverket också utbildningsministrar, riksdags- och kommunpolitiker, lärarhögskolor, med flera – redan har gjort.
Friskolesystemets tillväxt tvingar dock även borgerliga skoldebattörer att tänka igenom vilka grundläggande principer som skall styra utbildningspolitiken. Hur fria skall friskolorna egentligen vara? Så här
långt har varje ny friskota a priori hälsats med glädje
av högern, just eftersom man föreställt sig att det minskar Mats Ekholms och hans gelikars makt. Längre
än så har det hittills sällan funnits anledning att tänka.
Nu gör det det. Eftersom utbildningen är en gemensam politisk angelägenhet och även friskolor är offentligt finansierade måste en minimal kravnivå fastställas politiskt.
NYCKELORDET BÖR VARA just ”minimal’: Om några
av våra yngsta medborgare indoktrineras med
en världsbild som starkt avviker från det de flesta av
oss betraktar som vettigt så är det illa, men frågan är
om det verkligen skall vara statens uppgift att se till att
alla tycker likadant om ”det här med homo”. Vill vi
egentligen att Ingegerd Wärnersson skall styra över
alla svenska barns moraliska fostran?
Skall friskolorna faktiskt vara fria måste även en
del riktigt traditionstyngda delar av borgerlighetens
skolpolitik ifrågasättas. Kraven på mer betyg,
exempelvis.
Staten bör fastställa vilka kunskaper som alla barn
och ungdomar måste ha och sedan kontrollera att
målen uppnås, genom mycket flitigt bruk av nationella prov och externa censorer. Skolor som inte klarar
den kvalitetskontrollen – exempelvis därför att deras
elever blivit inbillade att världen skapades på sex dagar
– skall stängas i rödaste rappet, i barnens intresse.
Men exakt hur de enskilda skolorna bär sig åt för
att göra vad de är ålagda göra, det bör inte regleras
centralt. Somliga kanske vill ha betyg redan i tredje
eller fjärde klass (fanns sådana skolor skulle då jag
sätta min dotter där). Andra tror att man uppnår bättre resultat med så få betygstillfällen som möjligt. Det
skall stå dem fritt att pröva. Resultatet räknas, inte
hur det uppnås. Västerlandets välstånd skapades inte
genom tvingande normer för hur saker skall göras,
utan genom att olika metoder prövades i konkurrens
med varandra. Befria friskolamal
Klas Östman (klas.ostman@svensktidskrift.se) är redaktör
för Svensk Tidskrift.
[fJ j Svensk Tidskrjft l2oo1, nr 41

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner