Print Friendly

Klas Östman; Hitlers kamp mot brott

Av Redaktionen | 31 december 2001


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

tidigare förlöjligades, Erich Honecker främst bland dem.
TYSKLAND BILDADES
UTAN VÄNSTERN
Men Gysi är också medveten om att
Västtyskland var tvunget att göra sig
av med DDR:s elit, trots att det
hjälpte hans parti, för ”det finns
inget svårare i politiken än att inleda
en kritiserad utveckling i vetskap om
att man därigenom förhindrar en
värre”, i detta fall ”ostalgin” och
PDS:s framgång. Sällsynt är den
politiker som talar så öppet om sig
själv och sin roll.
Gregor Gysi älskas av väljarna
men är villebråd för alla andra.
Ingen tysk politiker har smädats och
utsatts för så många personangrepp
som han. När han inte kallas marxist av motståndarlägret kallas han
opportunist av sina egna. Visserligen är hans ställning inom PDS oantastlig, men det faktum att han
accepterar någon form av marknadsekonomi och en tysk nationalstat passar inte vissa partikamrater.
Särskilt de västtyska kommunister
som sällat sig till PDS och gör partiet större skada än nytta kan inte förlika sig med tanken på att en kommunist kan finna något gott i Tyskland. Gysi observerar att nationsbildandet i Tyskland, till skillnad från
exempelvis Italien, skedde från ovan
och utan vänstern. Vänstern har därför alltid varit skeptisk mot den tyska
nationen, och dess problem i efterkrigstyskland, skriver Gysi, är att den
har accepterat att Hitler representerade Tyskland. Därför måste vänstern alltid vända sig mot Tyskland,
om det så gäller att heja på motståndaren i en landskamp. Och detta
är kontraproduktivt: ”Så länge en del
av den tyska vänstern kämpar. ..mot
den tyska nationen kommer högerextremister och nationalister kunna
ta allt nationellt. Vänstern kan …
NAZISMEN
Hitlers l<amp mot brott
Av Klas Östman
Nazistregimen byggde upp stort folkligt stöd genom
att ta hand om buset utan att bry sig om rättegångar
och annat trams.
H
UR KUNDE det hända?
Det är det ständigt
upprepade frågan om
Hitlers förintelseläger.
Och om man betraktar Treblinka
eller Sobibor som etablerade faktum,
så att säga, blir de särdeles svårbegripliga. Hur, i Guds namn, kunde
Tyskland på ett decennium gå från
den problemtyngda men ändå ganska normala Weimarstaten till detta?
På senare år har flera historiker
försökt att rent konkret och vardagsnära kartlägga de olika stegen
på vägen mot terrorstaten. I den nya
standardbiografin över Hitler har
Ian Kershaw framhävt att tyskarna
gradvis vandes vid ett allt större mått
av brutalitet. Treblinka kunde inte
ha inrättats 1933, utan var möjligt
först efter att det kollektiva samvetet dövats med storskaligt dödande
av utvecklingsstörda samt övergreppen under det polska och sedan det
ryska fälttåget.
Robert Gellately skildrar nu i
Backing Hitler koncentrationslägren
bara nå framgång om den bevisar att
den är ett bättre alternativ för och
inte mot nationen.”
För deras egen skull får vi hoppas att Tysklands vänsterfolk, västtyska kommunister och östtyska
nostalgiker tillika, läser Gysis bok.
Han kan, som titeln antyder, hjälpa
dem att ta ett steg framåt, och det
skulle faktiskt också hjälpa Tyskland.
Och så uppfriskande och tankeväckande är Tysklands mest okonventionelle politikers uppteckningar att jag
önskar den en plats under många
julgranar i år.
Elisabeth Braw (elisabethbraw@
aol.com) är frilansskribent.
BOKFAKTA
Författare: Gregor Gysi
Titel: Ein Blick zuriick, ein
Schritt nach vorn
Förlag: Hoffmann und Campe,
2001
och de andra delarna av förtrycksapparaten inom själva Tyskland,
och vad mannen på gatan fick veta
om dem. Bokens intressantaste parti
är kanske det som behandlar uppbyggnadsfasen under 30-talet. Gellately redogör bland annat för vad
som skrevs i nazisttidningen Völkischer Beobachter, som blev Tysklands största, och i den från början
liberala Berliner Morgenpost.
Koncentrationslägren i Tyskland
var inte riktigt samma sak som 40-
talets förintelseläger i Polen. Ett koncentrationsläger var ett fångläger, en
utbyggnad av fångelsesystemet, och de
fångar som inte dog av brutal behandling kunde i princip förvänta sig att
bli frisläppta någon gång. Men redan
vid öppnandet av lägret i Dachau i
mars 1933 offentliggjorde Berliner
Morgenpost klart och tydligt att fångarna- till en början mest kommunister – sändes dit utan rättegång.
Det väckte inga protester i folkdjupet. Tvärtom, hävdar Gellately,
lSvensk Tidskrift lzoo1, nr siED
lQ)
…::.::
u
😮
co
byggde naziregimens ökande popularitet under 30-talet just på att man
visade ”handlingskraft” och öppet
redogjorde för åsidosättarrdet av alla
hävdvunna rättsprinciper. Vanebrottslingar, arbetsskygga (exempelvis zigenare), prostituerade, homosexuella och andra osunda element
skulle hindras från att gömma sig
bakom (judiskt) lagvrängeri och
advokatyr. Träsket av kriminalitet,
pornografi och andlig förorening
skulle rensas upp utan att en massa
”Treblinka kunde inte ha
inrättats 1933.”
formalia stod hindrande i vägen.
Rättsstatens motto nullum crimen
sine lege, inget brott utan en lag, förklarades ändrat till nullum crimen
sine poena, inget brott utan ett straff,
en fras som snabbt plockades upp
som slagord i pressen. Polisen, inte
bara Gestapo utan också Kripo, kriminalpolisen, fick under 30-talet
nästan gränslösa befogenheter. Det
kunde räcka med att kriminalpolisen ”ansåg” att någon var brottslig i
största allmänhet för att vederbö-
rande skulle spärras in på obestämd
tid. Även detta var allmänt känt och
populärt.
Backing Hitler understryker ett
par viktiga lärdomar om vägen till
totalitär diktatur. För det första
att renhetssträvandena brukar
ingå. Det gällde Kambodja
(minns P O Enquists ord om att
rensa upp i horhuset) och Kuba
(grånade kamrater kan fortfarande
framhäva att Castro åtminstone
stängde Batistas kasinon och bordeller) likaväl som Tyskland. Vill
man ha demokrati bör man också
STORBRITANNIEN
Mammig statschef
brittisl< imperiesymbol
Av Carl Johan Ljungberg
Mot sin vilja blev drottning Victoria den första riktigt
offentliga brittiska kungligheten. Hon gav britterna en
trygg gestalt att samlas kring under mer än 60 år av
snabba förändringar.
S
OM FÅ TIDER lockar den
viktorianska, mellan 1839
och 1901. Där jagar detektiver råa mördare, söker
vetenskapsmän utröna
gorillans människolikhet, och frilägger teologer trons väsen. Allt med
flit och fasta värden som röd tråd.
Från 1830-talet var England järnvägarnas, de nya industriernas och
de excentriska bildningshjältarnas
land. Till och med samhällets brister och ondska tycktes på sätt och vis
uthärdliga, eftersom framstegstron
bar genom svårigheterna.
Den stilla medelpunkten för allt
detta var en undersätsig dam, inte
särskilt intelligent eller märklig, vars
lugna sätt gav nationen framtidstro.
Med Queen Victoria: A personal history ger oss den produktive Christopher Hibbert, som det brukar heta,
människan bakom myten.
Under Victorias dryga sextio år
mlSvensk Tidskrift l2001, nr sl
vara beredd att tåla osunt leverne
och allmän dekadens.
Den andra lärdomen är att ett
starkt grundlagsskydd för den
enskildes rättigheter är bättre för det
öppna samhället än frasmakeri. Det
finns de som vill värna den svenska
demokratin med att tala om tolerans
och samtidigt inskränker yttrandefriheten, exempelvis genom att
utvidga lagen om hets mot folkgrupp till att omfatta allt större
områden. Sådant är verkligen att
sätta vargen till fåraherde.
Klas Östman (klas.ostman@telia.com)
är redaktör för Svensk Tidskrift.
BOKFAKTA
Författare: Robert Gellately
Titel: Backing Hitler: Consent and
Coercion in Nazi Germany
Förlag: Oxford University Press, 2001
på tronen reformerades engelsk politik, ekonomi och utbildningsväsen.
Då steg ett- ännu delvis primitivtland in i den moderna världen. Vi
slipper gudskelov för nära inblickar
i Victorias privatliv. Brev och dokument visar dock en ganska lynnig
person, som ibland kunde bli närmast hysterisk. Drottningen besteg
ju tronen som mycket ung, och på
ett sätt förblev hon livet genom en
tonåring vars starka bindning till den
kloke maken, prins Albert, var den
till en fadersgestalt.
Victoria sökte visa pliktkänsla,
disciplin och självkontroll. Ändå
hade hon ofta svårt att leva upp till
dessa drag, och visade även flyktimpulser. I tidens anda drömde hon sig
bort, köpte i Skottland det murriga
slottet Balmoral där hon fick leva
ostörd. Om inte andra tryckt på
hade hon kanske slutat som krävande ensling i stället för att bli den första riktigt offentliga brittiska kungligheten.
I Victorias barndom var ännu
romantik på modet. Tillbaka till

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner