Klarspråk om skatter

Eva-Lena Ahlqvist
Klarspråk om skatter
SNS Förlag, 2010

Vi befinner oss, i skrivande stund, i den lite märkliga situationen att en valrörelse delvis handlar om att sänka skatter. Framför allt för pensionärerna. Skattefrågor har vuxit i aktualitet under de senaste åren och förhoppningsvis kommer de att fortsätta vara viktiga frågor. Klarspråk om skatter utgår ifrån detta.

Eva-Lena Ahlqvist har skrivit sin bok för att försöka bena ut rätt och fel i skattefrågan. Boken är i huvudsak en deskriptiv bok som beskriver hur skattesystemet fungerar, vilka skatter som finns och hur de tas ut. Dessutom finns det lite skattehistorik och några allmänna diskussioner om skatt. Ahlqvists bakgrund på Dagens Industris ledarsida märks tydligt i de mer normativa inslagen. Hon förespråkar ett skatteuttag som gynnar tillväxt snarare än lika inkomster.

Boken pendlar mellan att vara ett slags ledare och att vara en grundläggande bok i nationalekonomi. Uppdelad i 30 mycket korta kapitel blir den väldigt lättläst och den går enkelt att hitta och slå i. Som referensbok är den ypperlig. Ahlqvist tar upp och diskuterar många skilda skatteslag och avdrag som RUT/ROT, moms, arbetsgivaravgifter, kommunal och statlig skatt. Liksom hur marginalskatten påverkar arbetsviljan, skattekilar och vad grundavdraget är.

Stat, kommuner och landsting tar varje år in ungefär 1500 miljarder i skatter. För de allra flesta hushåll är skatten den i särklass största utgiften. Ändå vet de flesta inte hur mycket skatt de betalar eller hur skattesystemet fungerar. Politiskt är detta ett problem eftersom det är svårt att utvärdera om det man får tillbaka i form av offentlig service motsvarar uppoffringarna i skatt om man inte vet hur mycket man betalar. Det försvårar medborgarnas ansvarsutkrävande. Om någon tror sig betala 100 000 kr men faktiskt betalar runt 150 000 skulle kanske kraven på kvalitet, tillgänglighet och service påverkas.

I genomsnitt betalar svenskar 63 procent i skatt inklusive arbetsgivaravgifter. Att arbetsgivaravgifter bör ses som en kostnad för löntagare och inte arbetsgivare beror på att det relevanta för en arbetsgivare är kostnaden för en anställd. Hur stor del som är nettolön, källskatt, arbetsgivaravgifter och liknande är inte viktigt utan är bara en fördelning av hur arbetstagaren använder sina pengar. På samma sätt som det inte är viktigt för en arbetsgivare om arbetstagaren köper mat eller kläder för lönen.

En intressant sak som tas upp är det delvis dubbla misstaget i kommunikationen kring jobbskatteavdraget. När regeringen inte lyckats kommunicera jobbskatteavdraget och hur det har ökat den summa pengar som blir kvar efter skatt misslyckas den samtidigt med att skapa den morot som var avsikten. Om man inte vet att det finns ett jobbskatteavdrag så kan man inte heller vilja ha det. Både den politiska vinsten och påverkan på ekonomin riskerar att förloras.

PRO och Socialdemokraterna har de senaste fyra åren drivit en kampanj mot regeringen där jobbskatteavdraget har kallats för ”pensionärsskatt”. Från början var det tänkt som ett sätt att skapa opinion mot jobbskatteavdraget men i stället har de lyckats lyfta skattefrågan till att bli en av de viktigaste i valet. Att tala om pensionärskatt är fel av många skäl. Det är bara förvärvsinkomster som får jobbskatteavdrag, och därför borde det i så fall talas om a-kasseskatter, sjukpensionsskatter etc. också. Men framför allt bygger resonemanget på felslutet att sänkningen av en skatt för några är samma sak som höjningen av en skatt för andra. Borgerligheten gör samma felslut när de talar om att oppositionen vill införa en ”ungdomsskatt”, när de rödgröna vill slopa en reduktion av arbetsgivaravgiften.

En märklig sak som Ahlqvist missar trots att hon sniffar på problemet är när politiker pratar om att ”låna till skattesänkningar”. Det är en snygg retorisk figur men den är helt absurd om man funderar på den. Skatterna är en inkomst för staten – att minska en inkomst är inte en kostnad utan ett inkomstbortfall. En parallell för en privatperson vore att gå ner i deltid. Det minskar inkomsten men ökar inte kostnaderna. Givetvis påverkar en skattesänkning statens intäkter och utgifter men problemet ligger på utgiftssidan. För att det skall vara rimligt att tala om skattesänkningar som kostnader måste man därför uppfatta alla löner som statliga kostnader, eller uppoffringar, och en så extrem syn på medborgarnas pengar har nog inte ens Lars Ohly. Det är en enorm skillnad på ett inkomstbortfall och en kostnad.

Ahlqvists bok kan verkligen rekommenderas. Inte bara som läsning inför valet utan också som en mer generell samhällsorienterande läsning. Den är lättläst, enkel att slå i och tydlig. Bakgrunden som ledarskribent märks i förmågan att förklara mycket med få ord. Tyvärr försvinner delar av djupet samtidigt.

Klas Hjort arbetar som handläggare åt Christofer Fjellner i Europaparlamentet.