Print Friendly

Karin Larsson; Krönika

Av Redaktionen | 31 december 2000


2000


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

KARIN LARSSON om
Kreatörer och entreprenörer
‘ ‘
Entreprenör” blev ett modeord i början av 90-talet. Det var
entreprenörerna som skulle rädda Sverige ur den ekonomiska krisen.
Idag är det !T-entreprenörerna som driver börskurserna.
DET FINNS SKOLOR OCH BÖCKER SOm tar fram
entreprenören i dig. Men precis som andra tidens
ord är ”entreprenör” ett urvattnat ord.
På senare är har jag själv blivit betecknad ”entreprenör”, och nu kallar jag mig det själv när det krävs
en titel av mig, även om jag ser mig främst som skribent och kreatör. Vad är det då i entreprenörsbegreppet som gör mig obekväm?
Ett problem är att det är den kreativa sidan hos
entreprenören som ofta betonas. Entreprenören blir
ett ensamt, dynamiskt geni som knyter slipsen runt
pannan och skriker: ”Heureka!” Affärsiden kommer
till i ett lyckligt anfall av upplysthet. Och visst kan det
vara så för ett litet fåtal, men för den stora massan
utkristalliseras affärsiden efter en mer eller mindre
noggrann analys av omvärlden och marknaden. Vad
är det som saknas på marknaden? Kan två befintliga
produkter sättas ihop till ett smartare paket? Kan en
gammal ide användas på ett nytt sätt? Finns det nya
målgrupper att exploatera?
Visst är det påhittigt, men snarare affärsmässigt.
En forskare på läkemedelsfabriken kan fä fram nya
produkter ur grundforskning, inte genom sin kreativitet utan genom hårt arbete och sin vana att se möjligheter. För nya ideer brukar sällan rosas av marknaden. Däremot gillar marknaden, det vill säga vi,
saker som vi kan relatera till och där vi kan förstä varför de är bättre än det gamla.
ATT ODLA KREATIVITET ÄR UTMÄRKT, men det är
inte den som skapar nya företag. Affärsnäsan skapar affären. En grundare av en av alla de entreprenörsutbildningar som rosat marknaden det senaste
decenniet berättade för mig, att när de flygga ”entreprenörerna” examinerades, var det inte alla som kunde
flyga, oavsett hur duktiga elever de varit. I skolans
hägn hade de vägat släppa lös sin kreativitet och
komma på all sköns intressanta ideer. I verkligheten
tappade de sin geist eftersom de saknade förmågan att
skapa affären. De behövde någon att hälla i handen.
Jag har träffat flera före detta studenter från olika liknande utbildningar, och några har det naturligtvis gått
bra för. Frågan är om det inte hade gått bra för dem
ändå, utan utbildningen. Det kanske hade varit bättre för affärslivet och samhället om de studerat klassisk grekiska och triathlon istället för lateralt tänkande och yoga; bra nya företag är väl genomtänkta och
kräver god kondition; där finns inte rum för myspys.
E
TT ANNAT PROBLEM ÄR ATT DET ges en likformig
bild över hur en entreprenör ska vara och bete sig.
Det finns ett fåtal karikatyrer som jag har svårt att finna
samhörighet med. Dels är det den handelshögskoleeller KTH-utbildade, vite, unge mannen som skapar
ett snabbväxande företag inom IT och Internet.
Dels är det den manlige invandraren som skapar ett serviceföretag, gärna taxi eller städning. Och så är det ju inte, egentligen. Ett
fåtal entreprenörer som inte är av någondera typen börjar uppmärksammas, till
exempel Hemfrids Monika Lindstedt,
men det är inte tillräckligt för att få bilden
att nyanseras. Resultatet blir att man
måste klä ut sig för att få vara med i leken.
Ett tredje problem är att det är så inne att
vara entreprenör, att det snart säkert är ute
igen. Att göra flugor av samhällsförändringar
är inget vidare. Undersökningar visar att unga
hellre vill ha fast jobb än projektanställningar och egen låda. Det kan faktiskt vara bra med lite
motvind för att få engagerade entreprenörer. Jag och
mänga andra som hamnat i entreprenörskapet på en
räkmacka kan säkert lockas av en spännande, välbetald anställning på ett större, traditionellt företag när
ekonomin börjar svaja igen. För att ekonomin kommer att bli sämre någon gång, det är väl det som är
säkert. Frågan är om vi går på myten om entreprenö-
ren en gång till.
Vilket blir nästa inneord- ”trygghet”?
Karin Larsson (karin.larsson@msfreckles.com) är skribent och entreprenör.
lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 1 lI!J

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner