Print Friendly

Karin Larsson; Det är som att förbjuda regn

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Det är som
att förbjuda regn
Stureplan, Löberöd och Köpenhamn.
D
EN NYA EKONOMIN, vad betyder den egentligen för individen? Jag gav mig ut på en
resa för att tala med människor som på
olika sätt tagit konsekvenserna av den nya
tiden. Det blev samtal om arbete, Sverige
och- solidaritet.
Första anhalten är i Sveriges hjärta. Stureplan, Stockholm. Här möter den gamla världen den nya med en
lätthet, som om skiftet inte fanns. Gamla pengar i stenströms möter nya i Filippa K. Servitörerna på uteserveringarna tjänar dem alla; pengar luktar inte.
I ett av husen som kringgärdar Stureplan har jag en
träff med en ung kvinna som med stureptanitisk lätthet
surfar mellan den gamla och den nya världen. Hon arbetar som chef för kunskapsföretaget Universums undersökningsinstitut och heter Maria Persson. Verksamheten är internationell och i det närmaste oberoende av
årets växlingar, och Maria berättar att personalen arbetar på högtryck, trots att det är mitt i juli. I den stora
lokalen sitter bara några enstaka individer och knappar
på datorer. Det är alldeles lugnt. Var är personalen?
– Äh, de jobbar hemma, förklarar Maria senare när
vi samtalar inne i Sturehofs bar.
-Vår korrekturläsare Paula exempelvis bor och jobbar i Atlanta, USA.
Maria Persson är 28 år och utbildad vid Handelshögskolan i Stockholm. Det visar sig att hon alldeles snart ska
sluta på Universum och börja som human resource professiona! på McKinsey. En slarvig genomläsning av hennes
meritförteckning skulle ge den bäste fördomar. Men, som så
ofta är verkligheten mer spännande. Maria är ingen streber- ”jodå, det var väl det du trodde”- utan ägnade sig
mest åt kårlivet på Handels (”kåren är entreprenörsdelen
av Handels”), hamnade på Universum av en slump och
börjar på McKinsey för att hon vill prova på något nytt.
fl!] lSvensk Tidskrift 11999, nr 41
Finns det en ny ekonomi? Ekonomen kommer fram
i Maria.
– ”Nytt företagande” är en bättre term. Ny ekonomi
låter så makromässigt, säger hon strängt.
-Att folk kan sitta på olika ställen och jobba ihop är
nytt. Individen har ett större ansvar- det är upp till individen att säga till. Så länge man är tyst har man inget att
säga till om; då gillar man läget.
Hon berättar om en Universum-anställd som ville
lämna undersökningsavdelningen i Stockholm och börja
jobba med kommunikation på Universums kontor i New
York. För Maria ställde det till problem, eftersom hon
var tvungen att rekrytera ny personal, men för företaget i stort var det väldigt bra, eftersom kunskap behölls
och spreds inom företaget. Individualisering gör att helheten blir viktigare än delarna, paradoxalt nog.
DEN NYA EKONOMIN kräver ett nytt ledarskap.
-Det som krävs är inte att styra folk utan att stämma av med folk. Man får inte släppa kontrollen, man
måste kräva att tidsplaner och budgetar följs; ett lyhört
ledarskap i en mer individanpassad organisation. Det är
lite trixigt – man får inte styra, men man måste ändå
veta vad alla håller på med. Jag tror att det är ett ganska
kvinnligt ledarskap, lyssnande. Man förutsätter mycket
ansvar hos individen.
Men, säger Maria, alla klarar inte av detta ansvar.
Tydlig kommunikation mellan chef och anställd är viktig, och att chefen verkligen vågar säga ifrån om hon
märker att den anställde tappar taget.
Universums personallägger upp sitt arbete efter eget
huvud, och det är också en del av det nya. Men det är
ändå fyrtiotimmarsveckan som är mallen.
– En förutsättning i detta är att folk är ärliga – jag
kan inte kolla folk förrän det är deadline i projekten.
Folk bör stoppa in fyrtio timmar i veckan fördelat över
året, men jag har i sak inget emot om folk jobbar åttio
timmar ena veckan och tar ledigt den andra. När man tar
ifrån folk fikapauser och annat från den gamla ekonomin, gräver man in mer ineffektivitet i systemet.
Att få en vettig arbetsrytm är svårt med den flexibla
arbetstiden. För att kunna njuta av livet och av de pengar man tjänar, måste man strukturera upp sitt liv, ta
pauser.
-Problemet med den nya ekonomin är att folk jobbar åt helvete för mycket.
-Vår tid är bortskämd med att saker går så snabbt.
Kanske är det ett Stockholmsfenomen, men jag tycker
att det går snabbare rent
generellt nu. Gillar man att
det går snabbt, måste man
söka sig till framtidsföretag,
och inte till exempelvis
kommunalkontor.
Maria tycker att de flesta privata företag är framtidsföretag, och nämner
som exempel ABB, Kinnevik, Spray, Ericsson. Banker
och andra företag med
dresscode för sina anställda
tillhör inte framtiden,
menar Maria.
-På Vinge måste tjejerna ha nylonstrumpor året
om! Det har jag svårt att
respektera.
En person som representerar ett nytt, svenskt
näringsliv på ett bra sätt
tycker Maria är Icon Medialabs Johan Stael von Holstein, Sprays Per Bystedt och
Nyman & Schultz Maria
Lilja. Hjältarna är nyföretagarna.
Men vilken betydelse
har egentligen Sverige för MARIA PERSSON
en person som Maria? Som
språkkunnig ekonom borde hon stå högt upp på de
internationella rekryteringsföretagens önskelistor.
-Jag har jobbat i Sverige nästan hela tiden i en internationell värld. Det är viktigt med språkkontakter så att
man känner att man utmanas lite grann. Första året på
Handels ville vi alla flytta ut, men sedan blev vi lite mesigare och stannade. Man vet ju som högutbildad att man
skulle kunna få jobb utomlands, och säkert få bättre
betalt. Men när jag tänker på varför jag ändå stannar, är
det för att mina vänner är här.
Vem är det som gör karriär i den nya ekonomin?
– Vem som helst som har mycket driftighet kan
komma fram. Men man ser hur svårt invandrare har
att komma in på arbetsmarknaden. Får man en möjlighet att visa framfötterna, har alla chansen. Vore det
lättare att starta och driva småföretag skulle det komma
massor med nya stjärnor. Det ftnns så himla mycket att
göra.
NÄSTA ANHALT ÄR EN VILLA l LÖBERÖD, ett litet samhälle utslängt i slättlandskapet mellan Lund och
Hörby i Skåne. Luften dallrar i julihettan och det är
folktomt på gatorna.
Här bor paradigmmäklare Troed Troedson med
fru och tre barn. Villan har
också varit hans kontor,
men nu ska hans enmansföretag expandera. Två
personer ska anställas och
ftrman flytta in i Löberöds
gamla bank. Rekryteringen har skett lokalt – det
visade sig att det fanns två
utmärkta blivande konsulter i byn, så möjligheterna
för Löberöd att bli ett den
nya ekonomins Mekka har
ökat radikalt.
Jag bjuds på bröd från
byns bagare och kaffe på
verandan, som ännu är sval.
Paradigmmäklare, vad är
det?
– Jag försöker få organisationer och företag att se
att man sorterar in världen
i mönster, paradigm. De är
inte konstanta, och det är
abrupta skiften mellan
dem.
På olika sätt, från föreläsningar till konsultjobb,
visar Troed företagen och organisationerna på det paradigmskifte som han anser pågår nu och hur man kan
vrida verksamheten för att hänga med. Visst är det
många organisationer som har förstått att det är en förändring på gång, men det hjälper inte.
-De svänger allt vad de orkar, men inte fort nog.
Sedan mitten av 1980-talet är vi inne i ett paradigmskifte, menar Troed. Det var som om allt hände på en
enda gång. Finans-, fastighets- och arbetsmarknadskri- :l..
QJ
”C
:l..
:ta
>
E
o
c
o
…!:.:::
Q)
>.
z
J SvenskTidskrift 11999, nr 4J m
s..
QJ
”C
s..
=~
>
E
o
c:
o
….:::.:::
Q)
>.
z
serna avlöste varandra, samtidigt som alla blev överens
om att skolan och äldreomsorgen inte kunde bedrivas
som tidigare. I samband med Åsbrinks avhopp började
man diskutera statsministerns ledarstil, vilket inte hände
förr. Troed berättar att några kommuner i Nordvästskå-
ne som han arbetat med haft högre omsättning på förtroendevalda under den senaste mandatperioden än
under de tre föregående perioderna.
– Och kommer man till Brukshundsklubben klagar också de över att omsättningen av förtroendevalda
ökat.
Skiftet märks överallt. Man kunde tänka sig att Troed,
som har en bakgrund som socionom med personalinriktning och som anställd
arbetat kommunalt, senast
som utvecklingschef på
Helsingborgs kommun,
skulle vara lite gnällig och
tycka att finanskris och
massarbetslöshet var något
tråkigt, men nejdå, tvärtom.
-Arbetslöshet är resurser över. Det behöver inte
vara ett mått på ett samhälles fattigdom. Frågan är
vad vi ska göra med människorna när vi äntligen
fått ut dem ur bilfabriken.
Nu kan de ju göra något
mycket mänskligare.
Så det finns en ny ekonomi?
– Ja! Ekonomin bygger
på att det finns begränsade
resurser som blir värdefulla.
Det som händer är att
resurser som tidigare var
begränsade blir i princip
oändliga, till exempel
arbetskraft och information. Arbetskraften omvärderas alldeles. Vi är på väg
över i en verksamhet där TROED TROEDSON
man måste anställa människor som skapar värde just nu. Det gäller främst tjänsteföretag, men även andra, eftersom kraven på individualisering även av varor ökar.
Den nya ekonomin kräver ett nytt sätt att räkna och
tala. I industrisamhället producerades främst varor, och
där blev l+ l exakt 2. Men en kunskap plus en kunskap
blir inte två kunskaper. Information är värd något nyproducerad och under väldigt kort tid.
– Just nu händer detta i musikbranschen; den slåss
EiJ l Svensk Tidskrift 11999, nr 41
med näbbar och klor, och försöker med fysiska lås att
låsa in MP3-filen- men det lyckas den ju aldrig med;
det är ju som att förbjuda regn. Musiken är värdefull när
den är alldeles ny, sedan är den värdelös.
Förutom nya beräkningssystem behövs ledare som
har en förmåga att nätverka och vara ”socialt tänkande”. Men det behövs också en ny begreppsapparat.
– Om det är sant att ”företagets kapital går hem
klockan fem” blir balansräkningen värdelös. Sätter de
anställda sig i en buss och den blir påkörd så att alla dör,
blir företaget värdelöst. Vi blir tvungna att lära oss att
mäta detta. Vi kommer att hitta begåvningens motsvarighet till en kilowattimme. Man kommer kunna tala
om ”medicinsk kompetens”
på samma sätt som vi mäter
effekt. Och det är klart att
det går att mäta.
Förebilder i näringslivet
har Troed inte många.
– Dels ska det vara personer som gör rätt saker,
och det finns det några, till
exempel Hemfrids Monika
Lindstedt och Framtidsfabrikens Jonas Birgersson.
Dels måste det vara människor som gör saker på rätt
sätt. Jag har följt en del
Internetbyråers utveckling
med förvåning, för deras
inre struktur liknar Ericssons, även om personalen
inte bär slips. Så det behövs
alltså både företagsledningsförmåga och förmåga
att se vad som är rätt saker,
och det är ont om sådana.
Det kan bero på att den nya
ekonomin är så ny att man
inte kan ha hunnit få erfarenhet.
Han säger med ett snett
leende att Björn Rosengren
på besök i Bengtsfors
borde ha sagt att ”det var väl en herrans tur att vi blev
av med detta, nu har vi ett gyllene tillfälle till förändring.”
-Och så bygger de en ny bilfabrik med EU-pengar!
Antingen tror de på det gamla, eller så fattar de det nya
men tycker att detta är alltför politiskt riskabelt för att ta
konsekvenserna. I vilket fall som helst är det obehagligt.
Vad betyder Sverige?
-Det omedelbara svaret är: inget alls. Jag har nästan
alla mina kunder i Sverige, men nej. Svenskan som språk
är viktigt, men nationsbegreppen håller på att suddas
ut. Varför är det naturligt att jag delar mina intäkter med
dem som har det sämre än jag i Nikkaluokta än i Bremen
eller Bornholm som ligger närmare? EU är ett steg i rätt
riktning, liksom de globala försäkringssystemen, där jag
delar risken med dem som har samma inställning som
jag och inte nödvändigtvis har geografisk samhörighet
med.
Är Sverige värt något i kronor och ören?
-Nej, det är inte värt någonting. Att bo här är värt
väldigt mycket, men om landgränserna flyttades till
Hallandsåsen som förr, skulle jag inte lägga två ören
för att hamna i ”Sverige”
igen. Det är platsen där jag
är, och så är det resten av
världen. Det kommer bara
behöva finnas länder där
det krävs ett geografiskt
område, till exempel för
ordningsmakt, primärvård,
äldreomsorg, infrastruktur.
Vi är väldigt många som
har kulturell samhörighet
som inte sammanfaller
med nationen Sverige. Och
det finns många svenskar
vars kultur jag inte delar,
och som jag därför inte är
intresserad av att ingå i
samma socialförsäkringssystem med.
Men Troed, finns det inte
något som är bra i det gamla?
Tystnad. Följt på tystnad.
-Ja, det måste väl finnas
någonting. Jo, föreningsoch organisationskulturen.
Det stora samhällsengagemanget och solidariteten
som vi har i Sverige är bra.
Inte ens de mest rabiata diskuterar om vi ska vara soli- HENRIK CHALLIS
dariska, utan hur.
SISTA ANHALTEN är en vitmålad källare i Nyhavn,
Köpenhamn. Där, i samma hus som webfirman
Mousehouse och danska Yahoo, finns Henrik Challis, 28
år och en av medlemmarna i det sedan juni etablerade
YalaYala Consulting & Ventures. YalaYala är ett samriskföretag mellan fem ensamföretagare som tröttnade på
ensamheten och ville satsa på företagsamheten. Det är
både danskar och svenskar i gruppen, och gemensamt
för dem är att de har genomgått det danska ledarskapsprogrammet Kaospiloterna. Ett annat gemensamt drag är
att de alla arbetar professionellt med organisationsutveckling. YalaYala består av en del som är traditionell
konsultverksamhet ute på företag och organisationer,
och av en annan del där företag får stöd och hjälp att
hitta rätt på Oresundsmarknaden.
Det har gått väldigt fort för YalaYala. Två månader
efter start är redan tre företag knutna till YalaYala Ventures, och källarlokalen börjar kännas trång. Det finns
planer på att hyra en betydligt större lokal, där allmänhet och företagare ska kunna mötas på ett okomplicerat sätt. Henrik Challis berättar, när vi satt oss på det
närbelägna kafeet Zeleste
för att få lite lugn och ro,
att han fick en vision om
det perfekta kontoret när
han hade kommit över en
förstaklassbiljett och för
första gången gästade business lounge på Kastrup.
Precis så ska en arbetsplats
vara – flexibel, rofylld, bra
service med många möjligheter att knyta intressanta
kontakter.
Så till dagens fråga. Finns
det en ny ekonomi? Henrik
tvekar och väger sina ord.
– Som term, ja, men den
är ju inte ny. Saker kan ju
bara vara nya en kort
stund. Men jag började förstå att något hände, att det
var ett paradigmskifte på
gång, våren 1997 när jag
läste ett år i San Francisco
som ett led i Kaospiloterna. Tidningen Fast Company började bli populär,
Silicon Valley var inne, det
var en känsla av att ”wow,
nu händer något”, också för
att en så tidstypisk utbildning som Kaospiloterna började existera. Och nu- ja,
jag andas och lever i den nya ekonomin, så jag märker
den inte. Men den är säkert ny för den stora majoriteten.
Enligt Henrik består den nya ekonomin av olika faktorer. En ökad förändringstakt styrd av ökade fysiska
och virtuella kommunikationsmöjligheter ger en global arbets- och produktmarknad. En ökad automatisering leder till att färre arbetar i tillverkningsindustrin
och fler i tjänstesektorn. Det ger högre krav på inte!-
:l..
Q)
”C
:l..
:(!J
>
E
o
c
o
…::.::
Q)
>,
z
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 E!J
3..
QJ
”C
:l…
:ro
>
E
o
c
o
..:::.::.
Q)
>.
z
lektuell kompetens, eftersom det är viktigt att kunna
arbeta strukturerat efter modeller. Henrik tror även på
en ökad bytesekonomi, där allt fler byter tjänster med
varandra. Nätverksföretagsamhet ökar, där företaget
består av mer eller mindre löst anslutna människor,
varav många obetalda. En annan trend är att kunna
jobba där man helst vill vara, inte där någon annan sagt
att du ska befinna dig.
Företagen kan inte ge dig tryggheten som livstidsanställning, och du kan inte ge dem tryggheten att du
satsar ditt liv på dem. Organisationerna blir mer slimmade. Ett företag kan ha tio anställda, men bestå av
femhundra projektanställda personer vid arbetstoppar
om det skulle behövas. Och om trygghet inte är den
bindande länken mellan arbetsgivare och arbetstagare
blir delade värderingar och visioner en viktig anledning till att företagen tar ett större samhällsansvar och
är mer engagerade i det gemensamma.
Det är världen enligt Henrik, och så är Henrik ute i
världen. Han medger att det ibland förekommer kulturkrockar hos kunderna, men att YalaYala ändå vanligtvis träffar rätt.
-Vårt namn i sig är den nya ekonomin; yala yala,
snabbare, snabbare, bättre, bättre.
Det är hemma, i barndomens Stockholm, som de
största kulturklyftorna kan skönjas. Barndomsvännen är
glad över att ha fått fast arbete efter långtidsarbetslöshet- och Henrik tycker att det verkar som ”rena döden”.
-Arbetslöshet? Det finns inte! Du är projektarbetare, fri agent!
A
LLT KAN TYCKAS SÅ LÄTT dagar SOm denna, då firman
flyter på, solen skiner och turisterna trängs på
Nyhavns kroer med varsin Hof. Arbetslöshet är ett dilemma lämnat åt forntiden, eller? Nja, så enkelt är det inte.
Dock menar Henrik att det inte handlar om ett nollsummespel, där några är förutbestämda att gå under.
Frågan är snarare hur vi ska få så många vinnare som
möjligt, nu när paradigmskiftet händer. Väntar vi för
länge blir förlorarna fler, tror Henrik.
– Jag tror generellt att i paradigmskiften är det de
modiga som blir stjärnor. I det här paradigmskiftet är
det så snabbt, så det gäller att blunda och bara springa ut
i kosmos, släppa allt. Människor som vill vara flexibla
har större möjlighet än sådana som vill sitta under sitt
ekträd. Nyfikenhet är en viktig kompetens. Jag kastar
mig ut i projekt där jag vet att jag har otroligt dåliga
förutsättningar att lyckas, för att hålla mig vig.
Han berättar att bland de framgångsrika vännerna
finns det minst lika många från riktigt dåliga hemförhållanden som rikemansbarn. Det är modet som skiljer
agnarna från vetet, inte stamträdet.
-I industrisamhället var det de med vassa armbågar
fl] l Svensk Tidskrift 11999, nr 41
som kunde ta för sig som vann, medan det nu är de som
kan samarbeta och dela med sig som vinner.
Ledaren i den nya ekonomin ska sträva efter att skapa
kompetens hos medarbetarna, inte stå först i ledet själv.
Han ska leda genom att tjäna.
– Är han sjuk en vecka, ska företaget fungera perfekt.
Detta är naturligtvis svårt att genomföra. Dels är det
inte ett riktigt ”godkänt” förhållningssätt, bland annat
för att där kapitalet finns anses denna nya typ av ledare
för mesig och dålig. Dels för att det kräver en ledare med
god självkänsla, eftersom han eller hon får väldigt lite
direkt bekräftelse. Vem som helst kan inte bli ledare.
-En person med dålig självkänsla fungerar inte som
ledare i den nya ekonomin.
Nå, vad betyder Sverige för denne danske urstockholmare?
-Jag känner mig inte svensk. Jag är svensk, dansk
och till tio procent amerikan. Sverige som nationalstat
spelar allt mindre roll för mitt arbetsliv. Sverige som
självändamål existerar inte. Det är hög tid för oss att
sluta ha Sveriges gränser som mått för hur långt vi tänker. Öresundsregionen är ett föredöme.
-Jag är ofta i Sverige, har kunder där, men jag bor
här. Det som skulle kunna få mig tillbaka till Sverige är
inte sill och snaps eller patriotism, utan att det är enkelt
för mig att vara i Sverige, svenskan är mitt modersmål
och jag har kulturen i blodet. Och, jo, messmör! Och
mina föräldrar, och lillebror.
Vad är bra i det gamla?
Tystnad. Eftertanke.
-Att systemet var byggt på sköna värderingar. Värderingarna är fortfarande rätt, men systemet är fel. Jag
hoppas att Skandinavien behåller den gamla solidariteten, men med nya modeller som bygger på nätverksekonomin. Många kopplar nog den nya ekonomin med
nyliberalism. Men jag är övertygad om att det finns
rum för de gamla värderingarna i den nya ekonomin.
– Näringslivet sköter sitt förändringsarbete själva;
money talks, hullshit walks. Är det någonstans samhället ska lägga krut är det på skolan. Det behövs en skola
som skapar modiga, nyfikna människor. Allt måste vändas på: ska vi ha klassrum? Vad ska läraren göra? Vi
måste ändra de grundläggande sanningarna.
Karin Larsson (karin.larsson@goforgold.a.se) är skribent
och entreprenör.
Läs mer om företagen:
www.universum.se
www.troed.com
www.yalayala.com

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner