Print Friendly

Kan en högskola ha 300 studenter?

Av Peter J Olsson | 8 juni 2018



Kanske kom det lite i skymundan i och med kritiken om transportstyrelseskandalen och regeringens kampanj för plats i FN:s säkerhetsråd, men konstitutionsutskottet fann också att ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson via sin statssekreterare ägnat sig åt olämpligt ministerstyre. Men kritiken är inte mindre allvarlig, den akademiska friheten är en av grundstenarna i det fria samhället, menar Peter J Olsson.

Man gick in och uttryckte styrande synpunkter på ett ärende inom högskolan, vilket inte är tillåtet när det gäller någon myndighet.

Särskilt olämpligt, och faktiskt extra olagligt är det när det gäller universitet och högskolor.

I högskolelagen står det: ”En högskola beslutar om sin interna organisation utöver styrelse och rektor”. Inte statssekreterare eller ministrar.

Överlag har den akademiska friheten ansetts viktig för dessa institutioners möjlighet att fullgöra sin samhällsuppgift, som bland annat är att stå för en oberoende och kritisk men på vetenskap byggd granskning av samhället. Och även av regeringen.

Idén om det fria universitetet är av västerlandets grundpelare.

På många sätt är det därför illavarslande när den rödgröna regeringen börjar se universiteten som vanliga förvaltningsmyndigheter som ska göra det politikerna hittar på. Kritiken från KU gäller det formella, att statssekreteraren via ett offentligt uttalande i tidningen Universitetsläraren tog ställning i den interna frågan, men kritik bör också gälla när regeringen detaljstyr på mer juridiskt korrekta sätt, till exempel genom ändringar i budgetskrivningar och regleringsbrev.

Därför var det naturligt att den som kritiserades av statssekreteraren, rektorn Anders Hederstierna, strax därpå tog sin hatt och avgick.

Och nu får sin upprättelse via riksdagen och konstitutionsutskottet.

Det är bra att man klämmer åt regeringen för detta. Regreingen styr riket, men den måste agera under både lagar och politiskt mandat.

Men sakfrågan är också intressant. Bakgrunden är att Blekinge tekniska högskola BTH sett en stor minskning av studieplatser och studerande. Därför började man titta på det förhållande att den i dag är lokaliserad på två platser, huvuddelen med kanske 2000 studenter i Karlskrona och så 300 i Karlshamn. I Karlshamn finns främst spelutbildning, som verkar i samklang med lokala företag. Tanken var nu att samla all utbildning i Karlskrona och därmed förbättra studiemiljö och stärka högskolans konkurrenskraft.

Mot detta protesterade då lärarna i Karlshamn, spelföretagen i Karlshamn, Karlshamns kommun. Och så statssekreteraren.

Kommunen ser en flytt från Karlshamn som ett slag mot bygden och hävdar att det måste finnas någon högskoleutbildning där. Vidare sägs att de som kommer dit vill ha sin utbildning, de behöver ingen studiemiljö eller tillhöra någon större högskola.

Det är säkert orättvist, men man får bilden av spelprogrammerare som tillbringar sin tid framför skärmar i en källare drickande Jolt Cola och att tala föraktfullt om studenterna i Lund med sina nationspubar, baler och studentmössor.

Och det är klart att en bra utbildning är viktigare än att dricka punsch.

Men i idén om det fria universitetet är det faktiskt viktigt att inte bara högskolan som institution är fri, utan även att dess lärare och forskare har sin frihet att utan instruktioner söka sanningen. Och faktiskt även studenterna.

En bra högskolemiljö betyder då inte bara en skräddarsydd utbildning som säkert behövs inom det lokala spelklustret, utan möjlighet att ta fler och andra kurser – att botanisera i ett stort forskningsbibliotek. Och att umgås och diskutera med dem som har annan studieinriktning. Kanske också ta ansvar för studentmiljöns organisation och nöjen i studentkår, föreningar, nationer och annat sådant. Skriva i studenttidning, sända studentradio eller ordna karnevalståg.

Min tanke är att 300 studenter, som byts ut med hundra varje år är en för liten kritisk massa för att den rätta akademiska miljön ska infinna sig. Det kan vara bra utbildning i alla fall och bidra till välstånd och företagande på orten, och därmed säkra jobben för dem som utbildar sig. Men är det en riktig högskola? Ska den kanske ligga under näringsministern i stället?

Näringspolitik, regionalpolitik, lokaliseringspolitik i all ära, de är erkänt ineffektiva men kan ha sin plats. En utbildningspolitik som garanterar akademisk frihet har genom århundradena visat sig både fungera och ge resultat.

Jag skulle alltså snarare vilja att konstitutionsutskottet någon gång kritiserar ministern för högre utbildning och forskning för att studenterna dricker för lite punsch! Om nu ministrar och riksdagar skulle ha med det att göra.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner