Print Friendly

Kan Duroxdunklet sprida ljus

Av Redaktionen | 31 december 1969


1969


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CARL SWARTZ:
Kan Duroxdunklet sprida ljus?
Redaktör Carl Swartz granskar närmare
Duroxaffären. Särskilt vänder sig förf
mot avsaknaden av löpande information
fr&.n företaget, n&.got som bjärt
kontrasterar mot kraven från
socialdemokratisk sida p& ökad insyn
i de privata bolagen. Förf utgår fr&.n
att den statliga företagsdelegation, som
tillsatts för att utreda de statliga
företagens organisationsform, knappast
kan undgJ. att ocksJ. ta upp
informationsfrågan. Aktieägarna, dvs
svenska folket, representeras nu oftast
p& bolagsstämman av någon
departementstjänsteman. Förf efterlyser
en”demokratisering” av bolagsstämman,
sJ. att förslagsvis rösträtten i företaget
delas upp på ett antal personer, som
utsetts på parlamentarisk väg.
Att den olycksaliga Duroxaffären varit
en för regeringen och de socialdemokratiska statsföretagsivrarna högst penibel
historia är ställt utom allt tvivel. Själva
handläggandet av affären som sådan,
från överbetalningen vid förvärvet till
avvecklingen, har väl vid det här laget
diskuterats så ingående att det i dessa
hänseenden inte torde finnas allt för
mycket nytt att tillägga. Det finns emellertid en del aspekter, som man i den
allmänna ivern från borgerligt håll att
brännmärka regeringen, inte tillräckligt
uppmärksammat, och där det lika andfådda socialdemokratiska försvaret vilat
på en ganska lös grund. Främst tänker
jag här på den löpande informationen
från företaget och möjligheterna till insyn utifrån. Den kritik, som i detta avseende verkligen har framförts gäller i
första hand den ömtåliga avvecklingen
av engagemanget, under vars förhandlingsskede tystnad och sekretess givetvis
varit påkallad. Med tanke på att det just
från socialdemokratiskt håll framställts
krav om ökad insyn i de privata bolagen, kunde man emellertid ha väntat
sig att de statliga företagen de senaste
åren skulle ha gått i spetsen för en ökad
öppenhet. I fallet Durox kan något så-
dant emellertid konstateras långt ifrån
ha varit fallet.
Ny motivering
Vad som i både informationshänseende
och med avseende på det uppnådda ekonomiska resultatet gör just Durox till
ett så intressant principfall, är kanske i
28
första hand att det här rörde sig om en
helt ny motivering för ”förstatligandet”.
Som skäl för förvärvet angavs ju, att
staten skulle inte bara få insyn i utan
också möjlighet att påverka prisutvecklingen på byggnadsmaterialmarknaden.
Dessutom hävdade handelsministern
med emfas, att det här rörde sig om ett
i högsta grad konkurrensdugligt företag, och försvarade det höga anskaffningspriset. De i extern informationsgivning (och för den delen också lönsamhetshänseende) förebildliga statsföretagen ASSI och LKAB har ju en annan
historisk bakgrund. Vad beträffar hela
raden av mindre informationsbenägna
statsföretag kan i en del fall de speciella
skäl, som föranlett deras tillkomst möjligen urskulda en viss tystlåtenhet. I varje fall torde försök till jämförelser mellan dessa senare och privatföretag i de
flesta fall vara tämligen meningslösa.
För en utomstående, som vill ta del
av utvecklingen inom Duroxkoncernen
under de senaste åren, finns i huvudsak
två källor – den officiella årsredovisningen och den departementalt utgivna
skriften ”Statliga företag”. Genom att
Duroxaktierna emellertid omgående
överläts till Svenska Skifferoljeaktiebolaget uppstod genast vissa svårigheter
att genom årsredovisningen erhålla en
klar bild av skeendet. Från den 1 januari
1966 övertog SSAB Duroxkoncernens
rörelse med vissa, inte helt specificerade
tillgångar och skulder. Samtidigt övertog för övrigt också SSAB från ASSI
aktierna i Laxå Bruk.
Torftig redovisning
skifferoljebolagets redovisningar har utmärkts av en viss torftighet och jämfö-
relser mellan de olika verksamhetsåren
har dessutom försvårats av de dispositioner, som vidtagits i samband med avvecklingen av Kvarntorpsrörelsen. Visserligen har man publicerat en balansräkning för koncernen, men någon motsvarande resultaträkning har inte synts
till. Utvecklingen i det hälftenägda
Rockwool (där andra hälften som känt
ägs av danska privatintressenter) har
inte alls berörts i SSAB:s årsredovisningar. Det hela blir inte bätre av att en
sammanblandning mellan koncern och
moderbolag skett i 1968 års upplaga av
”Statliga företag”.
Beträffande skeendet inom Duroxkoncernen under det första verksamhetsåret i statlig regi (omfattande 1 8
månader) är SSAB:s berättelse mycket
förtegen. Huruvida man lyckats påverka byggnadsmaterialmarknaden framgår inte alls. En kompletterande uppgift inte utan intresse återfinns dock i
”Statliga företag” för 1967, nämligen
den att ”prisnivån förbättrades något”
för lättbetongen under året. Med tanke
på statens motiv för förvärvet samt att
det var finansdepartementet som utgav
skriften, skulle ett förtydligande ha varit av värde. Innebar prisutvecklingen
en förbättring för bolaget eller för konsumenten? Och varför sades ingenting
om prisrörelserna i SSAB:s berättelse.
För att återgå till den statliga utgåvan
sägs där rent ut att mineralullspriserna
höjdes något vid årsskiftet 1966-67.
Var detta en förbättring eller ej?
Också i ett annat avseende är departementsskriften mera upplysande än årsberättelsen. I den senare redovisas nämligen endast produktionens volym, medan den förra även omtalar leveransvolymen. Samma förhållande gäller
också för verksamhetsåret 1967. När
det sålunda i bolagets senaste (sista?)
årsberättelse meddelas, att hela produktionskapaciteten av gasbetong kunde utnyttjas under 1967, får man onekligen
det intrycket, att försäljning och tillverkning löpt hand i hand. I varje fall
kan man inte i skifferoljebolagets berättelse läsa sig till att det under två
konsekutiva verksamhetsår uppstått en
lagerökning av lättbetong hos Duroxkoncernen på ca 40 000 kbm, motsvarande närmare ett kvartals normal produktion. Av denna lagerökning skulle
ungefär 15 000 kbm hänföra sig till
1967, under vilket år leveranserna av
färdiga hus från dotterbolaget Svenska
Stenhus minskade. Inte desto mindre
uppger årsberättelsen att en lagerminskning skett inom koncernen. Balansräkningen däremot upptar ett obetydligt
höjt lagervärde. Man kan möjligen gissa
sig till att värderingsprinciperna ändrats. skulle så vara fallet, kan det ju
hävdas, att bolaget lyckats åstadkomma
den sänkning av prisnivån, som man ursprungligen åsyftat, något som synbarligen kom att kosta mer än det smakade.
På samma sätt som ett närmare studium av verksamhetsberättelse och re- 29
sultaträkning ger upphov till en rad
frågetecken, blir en jämförelse mellan
förändringarna i moderbolagets och
koncernens balansräkningar mystifierande. Det skulle föra för långt att här gå
in på detaljer, det må räcka med att på-
peka, att den nya, med diverse ofullkomligheter utrustade skövdeanläggningen tydligen till vissa delar bokförts
hos moderbolaget, till andra hos dotterbolagen. Likaså tycks upplåningen härför ha fördelats mellan moderbolag och
koncernföretag.
Uttunnat statsinflytande
För statens del är ju Duroxaffären numera utagerad. Anmärkas bör väl dock
i sammanhanget, att statsrådet Wiekmans påstående, att staten genom det
med avvecklingen förbundna förvärvet
av en åttondel av aktierna i Gullhögen
skulle ha breddat sitt inflytande inom
byggnadsmaterialbranschen endast formellt är riktigt. Vad han glömde nämna
var, att den ökade bredden motsvaras
av en mycket starkare uttunning.
Det återstår att se om statsmakterna
i framtiden kommer att utnyttja de lärdomar, som Duroxfallet bör ha givit.
Skapandet av Swedish Machine Tools
kan ju förefalla rationellt och affärsmässigt. Man frågar sig bara om den i
strukturrationaliseringsfrågor betydligt
mera erfarna ”storfinansen” har sovit
eller om den möjligen undersökt projektet och funnit det förknippat med
vissa nackdelar. Ett annat statligt projekt, som kan ge anledning till viss tvek- 30
samhet är upptagandet av tillverkning
av hydraulgrävmaskiner i Kalmar Verkstads regi i Oskarshamn. Utan tvivel
finns det ett starkt intresse av att en
tung industri lokaliseras till den hårt
nedläggningsdrabbade staden. Har man
emellertid uppmärksammat att antalet
svenska tillverkare av dylika maskiner
härigenom på ett och ett halvt år ökat
från noll till tre? Kr man övertygad om
att marknaden räcker till? Det kan finnas en risk för att den småländska arbetslösheten i stället överförs till Skåne,
där för all del de alternativa sysselsättningsmöjligheterna är större.
Den statliga företagsdelegation, som
tillsatts för att utreda frågorna om de
statliga företagens organisation m m lär
väl inte kunna undvika att beröra även
informationsfrågorna i vidare bemärkelse. Kan det t ex vara riktigt, att undandra de statliga bolagen från den direkta
demokratiska kontrollen. Visserligen
finns det en lätt tendens, att styrelsevägen föra in ett visst mått av parlamentarism. Ett sådant handlingssätt torde
emellertid kunna komma att strida mot
det berättigade kravet på att styrelserna
skall vara effektivt arbetande och fackkunniga. Vore det inte tänkbart, att i
stället ”demokratisera” den högsta beslutande instansen, nämligen bolagsstämman. Aktieägarna, dvs svenska folket, företräds nu mestadels av en departementstjänsteman, utsedd på byråkratisk väg. En rimligare lösning är kanske
att dela upp den rösträtt, som statens
aktieinnehav medför, på ett antal (omkring 20 vore kanske lagom) på parlamentarisk väg utsedda personer. En öppnare diskussion kring de olika statliga
företagen skulle därmed bli följden, vilket i sin tur skulle främja en förbättrad
information till allmänheten. Den på-
gående översynen av den statliga företagsamheten bör givetvis ta upp även
frågorna om enhetliga externa redovisningar. Tag gärna ASSI som förebild;
bolaget var bl a det första statliga att
utfärda en delårsrapport.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner