Print Friendly

Judo, demokrati och Putin

Av Bo Ture Larsson | 9 mars 2012

Foto: wwww.government.ru

Kent Härstedt, riksdagsledamot (S) och valobservatör med erfarenhet från Ryssland, har en sak gemensam med Vladimir Putin – intresset för judo.

Härstedt har varit ordförande i Svenska Judoförbundet. Och Putin är mycket stolt över sin judobakgrund, noterar Härstedt på ett seminarium om ryska presidentvalet, anordnat av Folk och Försvar.

En del av judons väsen är respekt för den som är högre i hierarkin.

Putin tycks ha fört över detta till politiken. Han har svårt för att bli ifrågasatt, säger Härstedt. Trots att detta är en del av den demokratins väsen.

Inför presidentvalet ansåg sig Putin inte ha tid att debattera med sina medkandidater. Han hade fullt upp med att regera, hette det. Samt med att i en rad artiklar i ryska tidningar leverera analyser, visioner och löften om Rysslands roll i världen, om näringsliv och försvar, om Rysslands mångetniska kultur, om skola, social rättvisa och förvaltning, kort sagt – allt.

Putin gav alltså väljarna en checklista för hans sex nya år som president efter skiftet i maj.
Putin lovar även att stärka demokratin. Folkval av provinsernas guvernörer återinförs, det kommunala självstyret stärks och det blir lättare att bilda partier och ställa statens företrädare till svars.

Är det en ny Putin? Eller en nygammal?

Det var faktiskt Putin som för tio år sedan förklarade:
”Ryska presidenter är som tsarerna förr. De bysantinska traditionerna är mycket starka, och det är min uppgift att göra allt för att omvandla presidentämbetet till en demokratisk institution. Det är därför jag går när min ämbetsperiod löper ut. Berätta det för alla dom där borta i väst.”

Mottagare av budskapet var Alexander Rahr, upphovsman till en biografi över Putin, Rysslandskännare och nu verksam vid tankesmedjan Deutsche Gesellschaft für Auswärtige Politik, Tyska sällskapet för utrikespolitik.

På tio år har en del hänt. De folkvalda guvernörerna gjordes till Kremls ombud. Så kallade ”administrativa resurser” användes för att eliminera riktiga alternativ till regimen. Och när Putins andra mandatperiod löpte ut 2008 sadlade han om till posten som premiärminister.
Formellt följdes reglerna, i praktiken gick Putin in i väntläge inför återkomsten som president.

Följaktligen sätts det frågetecken inför vad Putin menar med sina återupptäckta demokratiska ambitioner.

De märktes ju inte av inför valet till duman i december och nu presidentvalet.
Demokratiska stater tenderar därför att gardera de lyckönskningar som stater brukar framföra till nya stats- och regeringschefer.

Om Syriens president Bashar Assad var bland de första att lyckönska beskyddaren i Moskva och Kina konstaterar att valet genomfördes ”framgångsrikt” så är Rysslands partners i väst hövligt reserverade.

USA gratulerar ryska folket och ser fram emot att samarbeta med den tillträdande presidenten. EU:s utrikesansvariga Catherine Ashton säger att man noterat Putins övertygande seger.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy uttalar sitt uppriktiga stöd för Putins ansträngningar att utveckla ett demokratiskt samhälle.

Eftersom Sarkozy kan vara borta ur bilden redan efter det franska presidentvalet i april får vi väl hoppas att han har rätt om Putins egna ansträngningar.

Hur som helst – positivt tänkande snarare än kritik är receptet väst nu prövar för att påverka Rysslands framtid. (SNB)

Bo Ture Larsson är utrikesredaktör på Svenska Nyhetsbyrån (SNB).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner