Jonas Hellman; Dagens namn -Trevliga Harriet ville leda ett vanligt parti
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DAGENS NAMN
JONAS HELIMAN:
TREVLIGA HARRIETVILLE LEDA
ETTVANLIGT PARTI
I
Ian Wachtmeisters bok Krokodilerna, som utkom 1992, tillägnas
riksdagsledamöterna Bert Karlsson
ochJohn Bouvin var sitt helt kapitel. Ny demokratis Harriet Colliander
omnämns däremot bara en enda gång.
Skälet är att hon har råkat bli bänkkamrat
med Pierre Schori i Riksdagen. Så här
skriver W achtmeister om Schori:
”I Riksdagen är han hänkis med Harriet Colliander, ny demokratis representant i Konstitutionsutskottet. Snygg,
charmig och behaglig person från hjärtat
av Sörmland. Med sin bakgrund från
Länsmuseet i Nyköping är hon dessutom
kultiverad. En normalt funtad karl skulle
bli lycklig över att både fl hälsa på Harriet och sitta bredvid henne i Riksdagen
Pierre Schori sitter alltså bredvid Harriet Colliander. Första gången hälsade
han över huvud taget inte. Det tog tre,
fyra gånger innan han svarade på tilltal.
Var lär man sig sådana maner? I
Ceausescus Rumänien, Ortegas
Nicaragua eller kanske Kenneth
Kaundas Zambia?”
Underliga äro politikens vägar. Ingen,
absolut inge~ anade så sent som ett år i
JONAS HELLMAN är ledarskribent i Svenska
Dagbladet.
forväg att Harriet Colliander skulle bli ny
demokratis partiledare. Inte Ian Wachtmeister, inte riksdagskollegorna och inte
massmedierna. Innan hon blev vald till
ordforande i partiets riksdagsgrupp hade
det nästan inte gjorts några reportage om
henne i riksmedierna. Visst var hon omnämnd i tidningsklipp, men bara som en
av många nydemokratiska riksdagsledamöter.
En vanlig person
Den 51-årige Harriet Colliander framstår
som en mycket vanlig person. Trevlig
och kultiverad som Wachtmeister skriver, men vanligt. Hon är ingenjörsutbildad och har tidigare arbetat som
antikvarie. Hon är frånskild två gånger
och har två barn, Sophie 26 år och Erik
23 år. Av de intervjuer hon gett framgår
att hon är lättkonverserad och har vanliga
intressen. Hon läser böcker och gillar att
vara ute i naturen.
Så var det också en märklig process
som gjorde henne till partiledare. Bakgrunden till att hon kom med på ny
demokratis riksdagslista var, enligt hennes egen version, att hon hade en vän
som kände Ian Wachtmeister. Vännen
gjorde henne intresserad av ny demokrati. Efter att ha träffat Wachtmeister ett
210 SvENsK TIDSKRIFT
par gånger placerades hon högt upp – pä
tredje plats- pä partiets rikslista. Konstigare än sä gick inte utnämnandet av ny
demokratis riksdagskandidater till.
Ianfalangen
Fram till den avslutande partiledarstriden
i våras var Harriet Colliander en varm
Ian-anhängare. Hon har en borgerlig utstrålning och hon uppger att hon har röstat pä folkpartiet och moderatema i tidigare val. Hon räknades alltid till Ianfalangen i ny demokratis riksdagsgrupp,
när journalister gjorde sammanställningar.
Det var även som Ian-anhängare hon
enhälligt blev vald till ordförande för
riksdagsgruppen i februari. ”Jag har sagt
ifrån klart och tydligt att jag avgår om
personer inom gruppen ägnar sig ät politiska utspel som inte är förankrade hos
mig”, berättade hon i en intervju i
Svenska Dagbladet. ”I första hand är
detta riktat mot vice partiledaren Bert
Karlsson”, kommenterade tidningen.
’Jag stödjer helt valet av Colliander. Det
är den bästa lösningen för nyd”, sade Ian
Wachtrneister.
Kompromisskandidat
Harriet Colliander ansägs dä vara en av
partiets tunga riksdagsledamöter och
hade gott renomme även utanför de egna
leden. Men någon partiledarkandidat
uppfattades hon inte som. Snarare en
okontroversiell kompromisskandidat som
skulle dämpa oenigheten inom riksdagsgruppen fram till kongressen i april.
Välja sida
Men sä blev det inte alls. Någonstans pä
vägen bröt Colliander och större delen
av riksdagsgruppen med Ian Wachtmeister. Troligen för att den ansåg sig illa
behandlad. För SvD berättade Colliander
att Wachtrneister krävde att hon skulle
rapportera till honom vilka i gruppen
som var hans motståndare. Dä kände hon
sig tvingad att välja sida. När den forne
gruppledaren kallade sina partikollegor
för ”patrask” tyckte hon att han gick för
längt.
Gallionsfigur
Plötsligt framstod Bert Carlsson och Harriet Colliander som huvudmotständare
till Ian Wachtrneister. Colliander började
nämnas som partiledarkandidat, men a
tog hennes kandidatur pä allvar. Mänga
trodde att hon bara var en gallionsfigur
som Bert Karlsson sköt fram.
Inte ens Harriet Colliander själv verkar pä allvar ha betraktat sig som en partiledarkandidat. När hon tillträdde som
gruppledare sade hon sig inte vara beredd
att bli partiledare. Men kanske var uttalandet ett uttryck av falsk blygsamhet? Så
sent som ett par timmar före gruppmötet
där hon valdes till gruppledare sade hon
sig inte vara beredd att ta denna post.
Presenterade sig själv
I vilket fall som helst presenterades Harriet Colliander som valberedningens förslag till ny partiledare – av henne själv i
Ulf Elfvings radioprogram Efter tre.
SvENsK T!DSKRIFT 211
Valberedningens ordförande, Robert
Jousrna, dementerade omedelbart Collianders påstående. Enligt honom var hon
bara en av många som hade tillfrågats.
Senare föreslog valberedningen den
dittills okände Sten Dybeck till ny partiledare.
Harriet Colliander vann den andra valomgången av omröstningen på partistämman med rösttalen 101 mot 63. Ian
Wachtmeister gratulerade henne pliktskyldigt och filide ett bittert uttalande
om att hon måste lära sig bli en bättre ledare.
Markera mot regeringen
Politiskt har partiledarbytet inneburit att
ny demokrati börjat rösta för en del socialdemokratiska förslag i Riksdagen.
Bland annat har en majoritet av nydemokraterna röstat för ett avvecklande av
husläkarreformen, som de tidigare var
med och genomförde, samt stretat emot
ett införande av vårdnadsbidraget, som
de i valrörelsen lovat införa. Nydemokraterna anför en rad skäl för sina nya
ställningstaganden – men det viktigaste är
helt klart att de vill markera mot regeringen.
Harriet Colliander har beskrivits som
en mittenpolitiker i medierna, men enligt henne själv har hon inga avsikter att
vrida partiets politik åt vänster. Däremot
tycker hon att det är befogat att göra upp
med socialdemokraterna i vissa sakfrågor.
Om ny demokrati inte gör det far partiet
alldeles för lite inflytande, tycker hon.
Ville ha tacksamhet
I bakgrunden svävar en känsla av att de
nydemokratiska riksdagsledamöterna
tycker sig ha blivit illa behandlade av
regeringspartierna och lan Wachtmeister. I ett annat kapitel i Krokodilerna
berättar Wachtmeister om hur Carl Bildt
en kväll i december 1991 ringde och bad
honom att stödja regeringens förslag att
skjuta upp bambidragshöjningen. Wachtmeister lovade ställa upp, men tyckte att
han sedan bara fick ovett. Regeringsföreträdarna framställde honom som svag
och hans egen riksdagsgrupp kände sig
överkörd.
Nydemokraternas förändrade agerande är nog delvis en reaktion på den tidigare behandlingen av regeringspartierna. Men det ligger naturligtvis även taktiska avvägningar bakom. Enligt opinionsundersökningarna har partiet stöd av
mindre än fyra procent av väljarkåren.
Tidigare under mandatperioden har det
fatt ökat väljarstöd när det profilerat sig.
Otydligt parti
Taktiken tycks dock ha misslyckats.
Nydemokratema har redan förlorat sina
vänsterväljare och när de röstar emot regeringen gör de sig ovänner med sina
borgerliga väljare också. Det blir alltmer
otydligt vad partiet egentligen står för –
mer än just konflikter och opålitlighet.
Harriet Colliander framhåller gärna att
hon vill att ny demokrati skall bli ett mer
vanligt parti. Ett vanligt parti med en
vanlig folkrörelsestruktur och mindre
pajaserier. Hon och hennes riksdags- 212 SVENsK TIDsKRIFT
kollegor är nog ganska trötta på att bli
betraktade som de bortkomna kusinerna
från landet. De vill vara som de andra
riksdagsledamöterna, delta i förhandlingar och vara säkra på att ta sitta kvar
efter nästa val.
Röja runt
Den nya partiledaren har en mjukare och
seriösare framtoning än sin företrädare,
men därmed upplevs hon också som
mindre intressant av väljarna. lan
Wachtrnister och Bert Karlsson gick med
buskis och ironi till attack mot de etablerade partierna. De skulle in i riksdagshuset och röja runt några år, vara lite
kontrast till de övriga partierna. Det var
detta som deras väljare röstade för.
Galna kommunalpolitiker
Nu har Ian Wachtmeister och Bert
Karlsson blivit ovänner; båda verkar vara
på väg bort från politiken. Kvar står
nydemokraterna med sin riksdagsgrupp
och ett antal mer eller mindre galna
kommunlpoliriker, ledda av den trevliga
och charmiga Harriet Colliander. Alla
förvånas över hur bra hon gör sig i TV,
men vilken politik står hon för? Och den
avgörande frågan – vem vill rösta på ett
sådant konstigt parti? Harriet Colliander
passar på något sätt inte som ny demokratis partiledare. (Men så blev hon heller
inte långlivad.)
SVEN SK TIDSKI’.IFT 213
JONAS HELIMAN:
TREVLIGA HARRIETVILLE LEDA
ETTVANLIGT PARTI
I
Ian Wachtmeisters bok Krokodilerna, som utkom 1992, tillägnas
riksdagsledamöterna Bert Karlsson
ochJohn Bouvin var sitt helt kapitel. Ny demokratis Harriet Colliander
omnämns däremot bara en enda gång.
Skälet är att hon har råkat bli bänkkamrat
med Pierre Schori i Riksdagen. Så här
skriver W achtmeister om Schori:
”I Riksdagen är han hänkis med Harriet Colliander, ny demokratis representant i Konstitutionsutskottet. Snygg,
charmig och behaglig person från hjärtat
av Sörmland. Med sin bakgrund från
Länsmuseet i Nyköping är hon dessutom
kultiverad. En normalt funtad karl skulle
bli lycklig över att både fl hälsa på Harriet och sitta bredvid henne i Riksdagen
Pierre Schori sitter alltså bredvid Harriet Colliander. Första gången hälsade
han över huvud taget inte. Det tog tre,
fyra gånger innan han svarade på tilltal.
Var lär man sig sådana maner? I
Ceausescus Rumänien, Ortegas
Nicaragua eller kanske Kenneth
Kaundas Zambia?”
Underliga äro politikens vägar. Ingen,
absolut inge~ anade så sent som ett år i
JONAS HELLMAN är ledarskribent i Svenska
Dagbladet.
forväg att Harriet Colliander skulle bli ny
demokratis partiledare. Inte Ian Wachtmeister, inte riksdagskollegorna och inte
massmedierna. Innan hon blev vald till
ordforande i partiets riksdagsgrupp hade
det nästan inte gjorts några reportage om
henne i riksmedierna. Visst var hon omnämnd i tidningsklipp, men bara som en
av många nydemokratiska riksdagsledamöter.
En vanlig person
Den 51-årige Harriet Colliander framstår
som en mycket vanlig person. Trevlig
och kultiverad som Wachtmeister skriver, men vanligt. Hon är ingenjörsutbildad och har tidigare arbetat som
antikvarie. Hon är frånskild två gånger
och har två barn, Sophie 26 år och Erik
23 år. Av de intervjuer hon gett framgår
att hon är lättkonverserad och har vanliga
intressen. Hon läser böcker och gillar att
vara ute i naturen.
Så var det också en märklig process
som gjorde henne till partiledare. Bakgrunden till att hon kom med på ny
demokratis riksdagslista var, enligt hennes egen version, att hon hade en vän
som kände Ian Wachtmeister. Vännen
gjorde henne intresserad av ny demokrati. Efter att ha träffat Wachtmeister ett
210 SvENsK TIDSKRIFT
par gånger placerades hon högt upp – pä
tredje plats- pä partiets rikslista. Konstigare än sä gick inte utnämnandet av ny
demokratis riksdagskandidater till.
Ianfalangen
Fram till den avslutande partiledarstriden
i våras var Harriet Colliander en varm
Ian-anhängare. Hon har en borgerlig utstrålning och hon uppger att hon har röstat pä folkpartiet och moderatema i tidigare val. Hon räknades alltid till Ianfalangen i ny demokratis riksdagsgrupp,
när journalister gjorde sammanställningar.
Det var även som Ian-anhängare hon
enhälligt blev vald till ordförande för
riksdagsgruppen i februari. ”Jag har sagt
ifrån klart och tydligt att jag avgår om
personer inom gruppen ägnar sig ät politiska utspel som inte är förankrade hos
mig”, berättade hon i en intervju i
Svenska Dagbladet. ”I första hand är
detta riktat mot vice partiledaren Bert
Karlsson”, kommenterade tidningen.
’Jag stödjer helt valet av Colliander. Det
är den bästa lösningen för nyd”, sade Ian
Wachtrneister.
Kompromisskandidat
Harriet Colliander ansägs dä vara en av
partiets tunga riksdagsledamöter och
hade gott renomme även utanför de egna
leden. Men någon partiledarkandidat
uppfattades hon inte som. Snarare en
okontroversiell kompromisskandidat som
skulle dämpa oenigheten inom riksdagsgruppen fram till kongressen i april.
Välja sida
Men sä blev det inte alls. Någonstans pä
vägen bröt Colliander och större delen
av riksdagsgruppen med Ian Wachtmeister. Troligen för att den ansåg sig illa
behandlad. För SvD berättade Colliander
att Wachtrneister krävde att hon skulle
rapportera till honom vilka i gruppen
som var hans motståndare. Dä kände hon
sig tvingad att välja sida. När den forne
gruppledaren kallade sina partikollegor
för ”patrask” tyckte hon att han gick för
längt.
Gallionsfigur
Plötsligt framstod Bert Carlsson och Harriet Colliander som huvudmotständare
till Ian Wachtrneister. Colliander började
nämnas som partiledarkandidat, men a
tog hennes kandidatur pä allvar. Mänga
trodde att hon bara var en gallionsfigur
som Bert Karlsson sköt fram.
Inte ens Harriet Colliander själv verkar pä allvar ha betraktat sig som en partiledarkandidat. När hon tillträdde som
gruppledare sade hon sig inte vara beredd
att bli partiledare. Men kanske var uttalandet ett uttryck av falsk blygsamhet? Så
sent som ett par timmar före gruppmötet
där hon valdes till gruppledare sade hon
sig inte vara beredd att ta denna post.
Presenterade sig själv
I vilket fall som helst presenterades Harriet Colliander som valberedningens förslag till ny partiledare – av henne själv i
Ulf Elfvings radioprogram Efter tre.
SvENsK T!DSKRIFT 211
Valberedningens ordförande, Robert
Jousrna, dementerade omedelbart Collianders påstående. Enligt honom var hon
bara en av många som hade tillfrågats.
Senare föreslog valberedningen den
dittills okände Sten Dybeck till ny partiledare.
Harriet Colliander vann den andra valomgången av omröstningen på partistämman med rösttalen 101 mot 63. Ian
Wachtmeister gratulerade henne pliktskyldigt och filide ett bittert uttalande
om att hon måste lära sig bli en bättre ledare.
Markera mot regeringen
Politiskt har partiledarbytet inneburit att
ny demokrati börjat rösta för en del socialdemokratiska förslag i Riksdagen.
Bland annat har en majoritet av nydemokraterna röstat för ett avvecklande av
husläkarreformen, som de tidigare var
med och genomförde, samt stretat emot
ett införande av vårdnadsbidraget, som
de i valrörelsen lovat införa. Nydemokraterna anför en rad skäl för sina nya
ställningstaganden – men det viktigaste är
helt klart att de vill markera mot regeringen.
Harriet Colliander har beskrivits som
en mittenpolitiker i medierna, men enligt henne själv har hon inga avsikter att
vrida partiets politik åt vänster. Däremot
tycker hon att det är befogat att göra upp
med socialdemokraterna i vissa sakfrågor.
Om ny demokrati inte gör det far partiet
alldeles för lite inflytande, tycker hon.
Ville ha tacksamhet
I bakgrunden svävar en känsla av att de
nydemokratiska riksdagsledamöterna
tycker sig ha blivit illa behandlade av
regeringspartierna och lan Wachtmeister. I ett annat kapitel i Krokodilerna
berättar Wachtmeister om hur Carl Bildt
en kväll i december 1991 ringde och bad
honom att stödja regeringens förslag att
skjuta upp bambidragshöjningen. Wachtmeister lovade ställa upp, men tyckte att
han sedan bara fick ovett. Regeringsföreträdarna framställde honom som svag
och hans egen riksdagsgrupp kände sig
överkörd.
Nydemokraternas förändrade agerande är nog delvis en reaktion på den tidigare behandlingen av regeringspartierna. Men det ligger naturligtvis även taktiska avvägningar bakom. Enligt opinionsundersökningarna har partiet stöd av
mindre än fyra procent av väljarkåren.
Tidigare under mandatperioden har det
fatt ökat väljarstöd när det profilerat sig.
Otydligt parti
Taktiken tycks dock ha misslyckats.
Nydemokratema har redan förlorat sina
vänsterväljare och när de röstar emot regeringen gör de sig ovänner med sina
borgerliga väljare också. Det blir alltmer
otydligt vad partiet egentligen står för –
mer än just konflikter och opålitlighet.
Harriet Colliander framhåller gärna att
hon vill att ny demokrati skall bli ett mer
vanligt parti. Ett vanligt parti med en
vanlig folkrörelsestruktur och mindre
pajaserier. Hon och hennes riksdags- 212 SVENsK TIDsKRIFT
kollegor är nog ganska trötta på att bli
betraktade som de bortkomna kusinerna
från landet. De vill vara som de andra
riksdagsledamöterna, delta i förhandlingar och vara säkra på att ta sitta kvar
efter nästa val.
Röja runt
Den nya partiledaren har en mjukare och
seriösare framtoning än sin företrädare,
men därmed upplevs hon också som
mindre intressant av väljarna. lan
Wachtrnister och Bert Karlsson gick med
buskis och ironi till attack mot de etablerade partierna. De skulle in i riksdagshuset och röja runt några år, vara lite
kontrast till de övriga partierna. Det var
detta som deras väljare röstade för.
Galna kommunalpolitiker
Nu har Ian Wachtmeister och Bert
Karlsson blivit ovänner; båda verkar vara
på väg bort från politiken. Kvar står
nydemokraterna med sin riksdagsgrupp
och ett antal mer eller mindre galna
kommunlpoliriker, ledda av den trevliga
och charmiga Harriet Colliander. Alla
förvånas över hur bra hon gör sig i TV,
men vilken politik står hon för? Och den
avgörande frågan – vem vill rösta på ett
sådant konstigt parti? Harriet Colliander
passar på något sätt inte som ny demokratis partiledare. (Men så blev hon heller
inte långlivad.)
SVEN SK TIDSKI’.IFT 213