Print Friendly

John Magnus Lindberg; Samhället och TCO

Av Redaktionen | 31 december 1978


1978


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JOHN MAGNUS LINDBERG:
Samhället och TCO
Tio av TCOs 24 förbundsordförande har
ingått i en utredning som tillsattes av TCOs
styrelse 1976. Utredningen offentliggjordes i
början av sommaren. Den redovisarförslag
till organisationens handlande inom
områden som den interna demokratin,
opinionsbildningen inåt och utåt, samt TCOs
samhällsbevakande uppgifter. Sammantaget
berör utredningenflertalet av de problem
som debatterats de senaste åren. Civilekonom
John Magnus Lindberg har läst utredningen
och ger i artikeln sina personliga synpunkter
och kommentarer.
Den omfattande lagstiftning på arbetsmarknadsområdet som skett under 1970-talet har
lagt en rad nya och utvidgade uppgifter på
de fackliga organisationerna. Medbestämmanderätt, förtroendemans ställning och betald facklig utbildning har givit fackföreningsrörelsen ökad makt och inflytande.
Parallellt härmed har allt flera samhällsfrå-
gor ansetts ha direkt betydelse från facklig
politisk synpunkt. Bevakningsområdet har
successivt vidgats.
Kring många av dessa samhällsfrågor har
det förts en engagerad debatt inom såväl
som utanför de fackliga organisationerna.
Av skilda anledningar har diskussionen stått
hetast kring TCOs utspel ·och ställningstaganden. För det partipolitiskt obundna
TCO har några frågeställningar med starka
politiska förtecken som skattefrågan, Sveriges Radios organisation och sist men inte
minst löntagarfondfrågan lett till en livlig
debatt. Den har delvis varit fylld av missförstånd och präglad av att debattörerna talat
förbi varandra. sakfrågorna har ofta kommit i skymundan. l stället har diskussionen
rört teman som fackets maktposition, graden av politisering samt påstådd brist på
överensstämmelse mellan TCOs handlande
och en bredare medlemsopinion.
TCO-ledningen har varit påtagligt irriterad över uppmärksamheten. Man har talat
om att vissa kretsar velat komma åt TCO.
Man har i övrigt hänvisat till att en särskild
utredningsgrupp tillsatts och att kongressen
1979 kommer att fastställa TCOs fortsatta
policy.
TCO har en framskjuten position i samhället. Organisationen utgör en tung faktor i
l
322
organisations-Sverige. Medlemsantalet växer
fortlöpande och uppgår i dag till en dryg
miljon. Detta medför ett betydande ansvar.
Det innebär också att TCO måste med gott
humör ta den diskussion om TCOs roll i
samhället som pågår. Tal om konspiration
eller hänvisning till ospecificerade mörksens
krafter bör föras ur debatten. En saklig diskussion om TCOs ställning i det svenska demokratiska systemet måste vara ett förstahandsintresse inom och utom TCO.
TCO i samhället
I december 1976 tillsatte TCOs styrelse en
utredning, TCO i samhället, med uppgift att
göra en samlad redovisning av – som det
hette i direktiven – TCOs mål, möjligheter
och medel i tillvaratagandet av tjänstemännens intressen i samhället. Utredningen avlämnade sin rapport i juni i år.
Engagemanget i mera allmänna samhällsfrågor utanför de egentliga avtalsfrågorna
har successivt vuxit sig mycket starkt. TCO
är representerat i ett stort antal statliga utredningar. Förra året avgavs 189 remissyttranden vartill kom en mängd framställningar och uttalanden. Till detta kan fogas styrelserepresentation i verksstyrelser och andra
officiella centrala organ samt ett inte ringa
engagemang på det regionala och lokala planet. Inga områden är främmande, inga frå-
gor för ringa. Under de senaste åren har
remissvar om arbetsförmedling varvats med
svar om kasinoverksamhet i Sverige, sysselsättningspolitiken med innehavet av taxitillstånd i kommunerna och familjepolitik med
registrering av fritidsbåtar.
Intresset för samhällsfrågor har också
kommit till uttryck genom det stora antalet,
delvis mycket omfattande, utredningar, rapporter och programskrifter som TCO offentliggjort. Dessa finns redovisade i en bilaga till utredningen. Det skulle också varit
intressant att erhålla en bild av TCOs totala
officiella representation. I utredningen talas
endast i mera allmänna ordalag om att TCO
måste verka för ”att organisationen bereds
ytterligare representation i olika offentliga
organ”.
Utredarna tar fram det tunga artilleriet
när det gäller kritiken mot TCOs alltför omfattande samhällsintresse. Det måste, understryks det i utredningen, tillkomma alla demokratiska organisationer i samhället att på
egen hand, utan någon inblandning utifrån,
fastställa såväl ramar som riktlinjer för verksamheten i den egna organisationen. Och
detta utan undantag. Härvidlag måste man
ge utredningen rätt. Detta är en intern
TCO-fråga som medlemmarna har att ta
ställning till.
Utredningen går emellertid längre än så.
För alla eventualiteters skull gör utredning·
en en helgardering. Principen att endast
medlemmarna kan fastställa vilka områden
TCO skall ägna sig åt innebär att den fackli·
ga ledningen är skyldig att föra fram och
driva de frågor, som medlemmarna i demo·
kratisk ordning funnit angelägna. Ledningen har initiativrätt, ja skyldighet, att i utredningar och på annat sätt verka, ej passivt
avvakta ”att medlemmarna skall ta ställning”. Ledningen har därutöver en opinionsbildande skyldighet. Denna skyldighet
innefattar en åsiktsredovisning.
J
”Medlemmarna har valt sina fackliga företrädare för att på bästa sätt kunna hålla sig
informerade om bl a aktuella samhällsfrågor
av betydelse för löntagarna och för att få
behovet av sakkunskap tillgodosett. De
åsikter som den fackliga ledningen därvid
omfattar är den skyldig att redovisa för medlemmarna”.
Har man med andra ord valt eller anställt
skickliga fackliga företrädare i ledningen för
TCO och dessa i mera allmänna samhällsfrå-
gor råkar ha en ensidig politisk förankring,
kan det förmenta kravet på en åsiktsredovisning få konsekvenser som medlemmarna
borde ha rätt att ställa sig frågande inför.
Medlemsopinionen
Vad vill då medlemmarna och vad tycker
de? Några entydiga svar på dessa frågor
finns inte. I samband med Industritjänstemannaförbundets 50-årsjubileum 1970 redovisades resultatet av en opinionsundersökning bland medlemmarna. Bland andra
hade de fått frågan, vilka punkter anser ni
vara viktigast i SIFs famtida arbete? Främst
bland svaren kom anställningstryggheten
(58,8 %). Därefter följde lönens storlek
(14,5 %), jämlikhet (8,9 %) samt medinflytande (3,8 %). Samhällsbevakningen erhöll
1,3 procent. En intressant iakttagelse var att
för samtliga frågor utom för just samhällsfrågorna var spridningen betydande vid en
jämförelse mellan olika åldersgrupper. Det
är med andra ord knappast troligt att inställningen till samhällsbevakningen till följd av
den åldersförskjutning, som skett under de
snart tio år som gått sedan opinionsundersökningen gjordes, kan ha påverkats. Där- 323
emot har mycket annat skett på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt som kan ha
givit samhällsfrågorna ett mera omfattande
medlemsengagemang. I ”TCO i samhället”
understryks att TCOs verksamhet är beroende av att de skilda medlemsorganisationerna tillfredställande förmår skapa uppslutning bakom riktlinjerna – som de själva
varit med om att fastställa – i de egna leden.
Det vore kanske dags för en ny opinionsundersökning omfattande hela TCO.
För många medlemmar i TCO måste samhällsfrågorna i den egna organisationens
tappning upplevas kontroversiellt eller i varje fall irriterande. Rader av motioner till
stämmor och kongresser tillsammans med
insändare och uttalanden pekar på detta.
Svensk Tidskrifts i detta nummer redovisade SCB-undersökning understryker detta
ytterligare.
Flertalet medlemmar anser inte att de.har
något avgörande inflytande på TCOs policy
i samhällsfrågorna. Många anser kanske
fortfarande att det är de rent fackliga frå-
gorna som är de väsentliga. Det är utifrån
dessa, och handläggningen av dem, som
man ser sitt medlemskap eller engagerar sig
i det fackliga arbetet, väljer sina förtroendemän och -kvinnor samt anställer sina ombudsmän.
För en utomstående iakttagare kunde det
ligga nära till hands att avfärda frågor av
detta slag med uttrycket att medlemmarna
har den topporganisation de förtjänar.
TCO uttalar sig
TCO intar emellertid en betydande position
l
324
med sina en miljon medlemmar när det gäller utspel i fackliga, arbetsmarknadspolitiska
och samhällsekonomiska frågor. Ola Ullsten
har som ensam partiledare vågat sig in i diskussionen om fackets maktposition och sammanfattat sin syn på följande sätt: ”Ibland
hörs irritation över att någon facklig organisation framför sin mening i en fråga som är
föremål för politisk debatt… Men eventuell
kritik skall rimligen riktas mot ståndpunkten, inte mot att den framförs. Och om de
politiska beslutsfattarna på något otillbörligt
sätt-skulle ta hänsyn till ståndpunkten är felet att politikerna gör en alltför självständig
bedömning, inte att den fackliga organisationen försöker påverka politikerna. Det har
de sin fulla rätt att söka göra.”
Politikerna måste med andra ord göra en
värdering. Ett TCO-uttalande i en arbetsmarknadspolitisk fråga måste förtjäna större
uppmärksamhet än ett som rör konsumentpolitiken. Bakom värderingen måste också
ligga en insikt om hur opinionsbildningen
sker inom TCO, hur en remiss eller ett uttalande kommer till.
Följande exempel är belysande. Vid
TCOs styrelsesammanträde den 12 december 1977 lämnades en muntlig rapport om
att utbildningsdepartementet förberedde en
proposition om Sveriges Radios framtida organisation med en uppdelning på fyra från
varandra fristående företag. styrelsen diskuterade rapporten och i protokollet antecknades: ”Under diskussionen framfördes bl a
synpunkter om att en uppdelning av Sveriges Radio skulle försvåra integriteten och
möjligheten för företaget att arbeta opartiskt. Styrelsen beslöt uppdraga åt Arne H
Nilstein och Östen Johansson att vidtaga erforderliga åtgärder för att framföra TCOs
uppfattning vad gällde den föreslagna
omorganisationen”. Detta beslut tages vid så
att säga sittandes bord av TCOs styrelse samtidigt som styrelsen är väl underkunnig om
att ett medlemsförbund, Sveriges Journalistförbund, tagit ett kongressbeslut om en uppdelning av Sveriges Radio.
Man måste också hålla i minnet en rad
andra fakta. TCO-medlemmarna har till
övervägande del sina sympatier hos de tre
icke-socialistiska partierna, 55 procent, mot
41 procent för socialdemokratin och 3 för
vpk (1976 års val). Bland de många medlemmar som innehar förtroendeposter är sannolikt förhållandena det motsatta. På de högre
förtroendemannanivåerna talar mycket för
att en ytterligare förskjutning sker mot vänster.
I detta sammanhang får man inte heller
glömma att av TCOs styrelse är 2/3 TCOanställda och endast 1/3 förtroendemän
från anslutna förbund!
TCO och demokratin
Drygt en fjärdedel av utredningen ägnas åt
dels Organisationerna – en garanti för demokratin, dels Demokratin i tillämpning.
Det förstnämnda avsnittet sätter in TCO i
folkrörelsesammanhang och utmynnar i
krav på ett utökat samhälleligt ekonomiskt
stöd för verksamheten. Det andra utmynnar
i ett engagerat försvar för den representativa demokratin. Man är emellertid samtidigt angelägen framhålla att en bredare förankring bland medlemmarna bör utgöra ett
normalt inslag vid beredning av viktigare
frågor.
Utredningen föreslår att TCO mer än vad
hittills varit fallet skall utarbeta fackligt politiska program i olika samhällsfrågor. Eftersom man avser att täcka in praktiskt taget allt
utom kyrka-statfrågan och försvarspolitiken
kommer ett program med den ideologiska
inriktning, som utredningens förslag förutsätter, att bli ett intressant komplement till
de politiska partiernas handlingsprogram.
TCO-utredarna vill att samhället i demokratins namn skall satsa medel för att få dessa
program på pränt. Politiska förtecken har
också utredningens förslag om ett utvidgat
och fördjupat samarbete med LO. Erfarenheten har visat, menar utredningen, att samarbetet mellan TCO och LO i samhällsfrå-
gor inte i något avseende har inkräktat på
TCOs partipolitiska obundenhet. Utredningen går emellertid inte längre i sin analys.
Allmänt hållen är också den del av utredningen, som redovisar de områden som i
fortsättningen skall ingå i TCOs samhällsbevakning. Med rätta framhålles de frågor
om hänger samman med inflationen, den
ekonomiska tillväxten, sysselsättningen samt
produktiviteten. De representerar områden
som ligger de fackliga intressena nära. Men
samtidigt för de automatiskt in på centrala
politiska frågeställningar. Den ökade produktivitet som skall ge full sysselsättning, en
till 30 timmar reducerad arbetsvecka med
ökad eller i varje fall bibehållen standard
kräver – för att citera utredningen – ett val
av ekonomiskt system.
325
TCO-syn på massmedia
Utredningen präglas i stora stycken av en –
medveten eller omedveten – försvarsattityd.
I avsnittet Massmedia ur facklig synvinkel
går utredarna till häftig attack. Röstläget blir
högt och gällt. Läsaren kommer att tänka på
det gamla talarrådet: tryter argumenten, höj
rösten. Här måste man sätta skrivningen i
samband med utredningens ordförande,
journalistförbundets ordförande, Östen Johansson.
Svenska massmedia påstås förmedla till
sina lyssnare, tittare och läsare propaganda,
osaklig och förvrängd information uppblandat med saklig och konekt information.
Massmedia undviker alltför ofta väsentliga
samhällsproblem genom ett snävt urval av
information och opinionsyttringar. Särskilt
illa tycks det stå till inom pressen. Här konstaterar utredningen att det föreligger en
väsentlig skillnad mellan pressens metod att
påverka opinionsbildningen och den som
den fackliga rörelsen tillämpar.
Utifrån dessa utgångspunkter finns endast en logisk slutsats, och den drar också
utredarna: att det skapas utrymme för en
ökad aktivitet från TCOs sida i massmediafrågor. För detta krävs förstärkta insatser
från samhällets sida. l övrigt avstår utredningen från en längre gående konkretisering; det faller utanför uppdraget att formulera ett program för TCOs massmediapolitik.
l debatten kring löntagarfonderna har i
TCO-tidningen (nr 18!1977) formulerats en
utgångspukt för ett sådant program: En tidnings rätt att bilda opinion måste ifrågasättas om den saknar anknytning till någon
326
samhällsgrupp (läs: folkrörelse) i vidare bemärkelse.
Avsnittet om massmedia är oklart till sina
motiv och syften, undanglidande i formuleringarna och slappt i slutsatserna. Det krä-
ver en mera allsidig och fördjupad kommentar än den som kan ges inom ramen för en
översiktlig redovisning.
Utredningens kravlista
Utredningen sammanfattar avsnitt för avsnitt sina krav och önskemål i ett antal attsatser. Dessa kan grupperas efter två huvudlinjer, externa och interna. Till de förra hör
främst kravet på ett utvidgat ekonomiskt
stöd från samhället. Stödet bör vara utan de
specificerade villkor som för närvarande gäller. Man kräver också rättvisare skatteregler,
.som tillåter att större delen av de fackliga
avgifterna skall vara avdragsgilla. När det
gäller inflytande- och bevakningsfrågorna
föreslås utvidgad rept·esentation i verksstyrelser och andra offentliga organ, samt en
sådan ställning att organisationen centralt
kan medverka när det gäller strukturella förändringar av industrigrenar eller hela branscher. Till denna grupp hör också kravet på
inflytande på den privata sektorns utbud av
varor och tjänster. Sist men inte minst vill
utredningen att TCO skall ges möjlighet att
aktivt påverka utbudet av information i
massmedia.
När det gäller krav och önskemål internt i
TCO understryker utredningen, att den interna debatten skall stimuleras, men ställer
samtidigt som ett oeftergivligt krav att det är
TCO centralt som har det yttersta ansvaret.
Samhällsfrågorna och arbetet med dessa bör
i framtiden grundas på ett system med handlingsprogram. Till de tunga önskemålen hör
också ett utvidgat och fördjupat samarbete
med LO.
Fortsatt debatt
”TCO i samhället” skall nu sändas ut på
remiss till medlemsorganisationerna. Därefter lämnar styrelsen sitt utlåtande inför
TCO-kongressen nästa år. Såsom utredningen i skilda sammanhang framhållit är det
medlemmarna som skall avgöra verksamhetens mål och inriktning, men de yttringar
denna verksamhet får måste bedömas – och
därmed debatteras – av alla i samhället, oavsett om de är medlemmar eller ej i TCO.
Det finns anledning att särskilt uppehålla
sig vid följande fyra frågeställningar. TCO
intar redan i dag en stark maktposition. Enligt utredningen finns det behov av ytterligare kraftig framflyttning av TCOs inflytande
i samhället. Samtidigt har man mycket noga
framhållit att varje korporativistiskt inslag är
TCO främmande. Det är ett självklart demokratiskt krav. Lika självklart är att vakthållningen tillkommer alla och envar.
Ansvaret för de politiska besluten tillkom·
mer enligt våra demokratiska spelregler regering och riksdag. Opinionsbildningen är
fri. Organisationer och enskilda har samma
rätt. Politikerna svarar för erforderlig utvärdering och det är givetvis då nödvändigt au
ha en god kunskap om skilda opinionsyttringars bakgrund. TCO har en miljon medlemmar, men bakom ett uttalande från
TCOs styrelse har många gånger stått en
betydligt glesare skara. Genom det centrala
agerandet i en rad frågor har TCOs trovärdighet vad gäller representativitet måst sättas i fråga. Här krävs större insatser än utredningens önskemål om en vidgad intern
debatt.
Under utredningens gång har det pågått
en delvis inflammerad diskussion kring frå-
geställningen ”Har TCO politiserats?” Utredningen har inte ansett sig behöva ta upp
frågan till öppen behandling. Genom att
hävda att det är en skyldighet för alla som
327
har en central uppgift i TCO att redovisa
sina (personliga) ståndpunkter, genom att
framhålla vikten av ett politiskt engagemang
från de anställdas sida, genom att påstå att
ett utvidgat och fördjupat samarbete med
LO kan ske med full integritet, har utredningen på olika sätt närmat sig denna väsentliga fråga. Den interna debatten inom TCO
har emellertid visat att det krävs ett bättre
klarläggande än det utredningen i denna
omgång mäktat åstadkomma.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism