Johan Wennström; Terrorns fiende heter demokratiska reformer
2004
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Terrorns fiende heter
demokratiska reformer
l av Johan Wennström
Stöd till islamska reformister i Mellanöstern är ett direkt stöd
för en fredlig utveckling i regionen.
D
E BRÄNDA, VRIDNA stålbalkarna i ruinerna
efter Tvillingtornen på Manhattan, bilderna på kringströdda kroppsdelar efter
Balibomben och ett på en telefonsvarare
inspelat förtvivlat skrik från en passagerare på ett av de tåg som attackerades i Madrid den l l
mars är vittnesmål från urskillningslösa massakrer och
den terror som drar fram över världen. Det har sitt
ursprung i Mellanösterns diktaturer där islamismen
praktiseras. Islamismen härrör ur det tidiga islam och
har i modern tid låtits växa fram ur Saudiarabiens statsreligion- wahhabismen- vilken är en puritansk version
av islam som uppkom under 1700-talet, grundad av
Mohammed Bin Abdul Wahab, och uppmanar till ett
strikt religiöst levnadssätt.
Wahhabismen är den radikala tanketradition som alQaida bekänner sig till. I samma anda som nazisters och
kommunisters hat mot individer, praktisering av folkmord och strävan efter världsherravälde har islamister
spridit sin våldsälskande dogm. Islamismen är det nya
århundradets stora farsot, världshistoriens tredje stora
totalitära rörelse efter nazismen och kommunismen.
Merparten av Mellanösterns diktaturer verkar på en
varierande skala efter islamismens läror. Saudiarabiens
regering talar om en ”egen version” av mänskliga rättigheter, och i Iran är islamismens inflytande ännu mer
uppenbart där man baserar sin regeringspolitik på ideologins heliga skrifter. I Mellanösterns muslimska diktaturer lever nära en halv miljard människor förslavade
i islamismens bojor, dess våldsglorifierande tradition
gör invånarnas liv närmast outhärdligt.
Samtidigt finns det liberala reformförespråkare i det
muslimska Mellanöstern som kräver frihet från politisk
repression i sina hemländer och Mellanöstern i stort. De
tar avstånd från islamismens våldsideologi och är inte
trogna någon regim. De är människor som, under dödshot, tror på pennan framför svärdet. De liberala reformisterna spelar en allt viktigare roll i det Mellanöstern
som efter Kabuls och Bagdads fall börjar se begynnelsen på en demokratisering av regionen. Det är mellan
reform och islamism, mellan demokrati och diktatur
som striden om Mellanöstern och västvärlden står.
”FRIHET ÄR VIKTIGARE ÄN BRÖD”
Tack vare Middle East Media Research Institute
(MEMRI; se www.memri.org) når reformförespråkarna
allt oftare västvärlden. MEMRI översätter arabiska och
iranska media, skolböcker och rnaskepredikningar med
målet att överbrygga det språkliga och kulturella avståndet som finns mellan det muslimska Mellanöstern och
västvärlden.
De reformförespråkare som vågar göra sina åsikter
kända ännu inte är så många, men de som träder fram
översätts och uppmärksammas för västvärlden. Mansour
Ibrahim Mousa Al-Nogaidan är en av dem. Han är en
trettiofyraårig saudier, en liberal journalist med en bakgrund i det religiösa etablissemanget, som bland annat
skriver för dagstidningen al-Ryiadh. Al-Nogaidans skriverier sticker onekligen i ögonen på härskaren Fahd bin
Abd al-Aziz Al Saud och hans regim. Särskilt kritisk är
Al-Nogadian mot Saudiarabiens teokrati och skriver på
Webbsidan elaph.com (där liberala reformister som har
svårt att nå ut i statliga medier kan publicera material):
”Idag har vi bland oss ett stort antal människor som
investerar sin energi i att återuppliva de mest efterblivna
ideer ur det islamska arvet. .. Många av de ideer som när
den ideologiska infrastrukturen hos dagens islamistiska
grupper växte inte upp ur ingenstans; de har stoppats in
i fickor och gömda fack i vår kultur likt landminor som
är redo att explodera […]”. Han fortsätter; ”Tankefrihet
och kritik, liksom rannsakning av de heligaste ideerna
var skälen till att kristendomen kunde förnya många av
sina religiösa ideer. Det är vad vi, muslimerna, behöver
idag[ …]”. Al-Nogaidan har fått en religiös dödsorder,
fatwa, riktad mot sig för att ha vädrat sina åsikter. Han har
också beordrats att uppsöka polisstationen i Riyadh för att
motta sjuttiofem piskrapp, en order han i skrivande stund
trotsat. Han vittnade om straffen för sin kritik i en artikel i New York Times (2003-11-28).
En annan självständigt tänkande saudier är kolum- $:
m
rr- )::>
z
Q:
Vl
-i
m
;o
z
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 21 m
z
a::
UJ
ft/)
:Q
z
<t
-’
-’
UJ
~
nisten Abdullah Abu Sameh som, i den statskontrollerade
dagstidningen Okaz, skriver att ”De extrema grupperna
har packat ungdomarnas sinnen fulla med en fanatisk
ideologi och en falsk tolkning av Jihad…, medan Jihad i
verkligheten betyder självförsvar. De [ungdomarna] har
blivit intalade att [Jihad] är ett verktyg för att förtrycka
och dominera andra”.
Ayatolla Khomeinis barnbarn Hussein är en framträdande kritiker av den iranska diktaturen. Hussein
Khomeini är eftersökt av det revolutionära gardet eftersom regimen fruktar att han kan bli en ny symbol för
motståndet mot mullorna. ”Frihet är viktigare än bröd”,
meddelar han från sin tillflyktsort i den irakiska shiadominerande staden Nayaf, varifrån han också säger att
”Vad vi behöver är internationell sympati och förståelse
för våra rättmätiga behov”. Hussein säger också till den
Londonbaserade tidningen Al-Sharq al-Awsat att Iran
behöver ”en demokratisk ledning som inte använder religionen till att förtrycka folket och strypa samhället” samt
att det är nödvändigt att ”separera religionen från staten”.
I Egypten finner vi Tarek Heggy, en högutbildad (han
har bland annat studerat i Geneve) strateg inom oljeindustrin, som också är en av landets främsta reformförespråkare. För sina åsikter och sin kritik mot islamisterna
brändes hans kontor ned. Kanske var det följande citat
som retade upp islamisterna: ”Vad som behöver göras i
detta läge är att öka upplysningen genom att stödja
moderata krafter och föra fram den humanistiska tolkningen av islam som den stora majoriteten muslimer en
gång bekände sig till. Ansträngningar i denna riktning
måste gå hand i hand med en motoffensiv på den rigida,
doktrinära, till och med blodtörstiga, versionen av islam”
(www.heggy.org) .
ISLAMISTERNA VÄSSAR KNIVARNA
– STÖD REFORMISTERNA
Den wahhabistiska, puritanska muslimska ordningen
som upprätthålls av den saudiarabiska regimen sprids
också utåt, inte bara genom al-Qaidas terror men också
genom en gigantisk operation ledd från Saudiarabien
med uttalat mål att ”sprida islam till världens alla hörn”.
Tusentals moskeer, muslimska skolor, universitet och religiösa centra upprättas och understöds med pengar från
den saudiska statskassan i USA, Europa och andra ickemuslimska länder. Detta är oroande, inte för att man vill
undervisa om islam, men för att det handlar om att sprida
den fundamentalistiska övertygelse som al-Qaida svär
trohet till och som islamismen växer ur. Att man i sina
skolor fostrar unga att bli soldater i wahhabismens armeer
och delta i kriget mot väst är oroväckande.
Därför är det av avgörande betydelse att beslutsfattare, opinionsbildare och liberala krafter i västvärlden
uppmärksammar, uppmuntrar och stöder Mellanösterns
IIISvensk Tidskrift 12004, nr 21
reformkrafter. Att reformisterna blir framgångsrika är
en förutsättning för fortsatt frihet även för oss. När den
islamistiska terrorn nu breder ut sig geografiskt är det
vårt stöd till reformisterna som kan se till att de inte
slängs i fängelse, torteras eller avrättas av härskarna i
Kairo, i Riyadh eller i Teheran. Att stärka reformisterna
innebär således att med fredliga medel stödja Mellanösterns demokratisering underifrån och att vi värnar om
vår frihet från islamismen. Det största hotet mot islamismen är demokrati i de länder den har sitt ursprung
i. Insikten om detta torde locka människor från samtliga politiska läger att dra en lans för demokratin i striden mot diktaturerna där totalitära ytterlighetsideologier närs och med full kraft far fram.
UNDANHÅLL DEM INTE FRIHETEN
Många svenska opinionsbildare och intellektuella, som
Anders Ehnmark, Jan Myrdal eller Jan Guillou, förefaller ha uppfattningen att demokratin är en västerländsk
tradition som inte kan ”påtvingas” Mellanösterns invå-
nare- som om araber och iranier inte skulle vilja leva i
fred och frihet. Detta är en självgod, vidrig och ignorant
föreställning. Dr. Sa’d Al-Din Ibrahim, doktor i samhällsvetenskap vid American University of Cairo och
enligt MEMRI en förkämpe för demokrati i Egypten,
som sommaren 2000 godtyckligt fängslades av regimen
för sina politiska åsikter, och dr. Matrauk al-Falih, doktor i statsvetenskap vid King Sa’ud University i Ryiadh
som för några dagar sedan arresterades av saudiarabiska
myndigheter för att, enligt Amnesty, ha kritiserat arbetet med mänskliga rättigheter där, och de syrier som nyligen kastades i fängelsehålorna för att ha surfat på politiskt kontroversiella Webbsidor, tillhör de som villleva
i ett demokratiskt samhälle med respekt för mänskliga
rättigheter och fritt från skruvade islamistiska fantasier.
Exemplen Ibrahim och al-Falih är karaktäristiskt för
de arabiska samhällenas brutala natur. Deras levnadsvillkor är främmande för oss som tar våra egna fri- och
rättigheter som självklara. Men i grunden är det ingen
skillnad mellan en äldre dam i Stockholm och en i Riyadh, en medelålders man i Göteborg och en i Kairo eller
en student i Malmö och en i Teheran- alla vill de leva i
fred, frihet och demokrati. När individerna i Mellanöstern får yttra sig utan risk för sina liv, när opinionsbildningen är fri, och när rättsstatens grundsatser har företräde framför våldets agenda, är vi också fria. Befriade
från den totalitära och våldsglorifierande islamismens
hot mot vår västerländska frihet.
Johan Wennström Uohan@mandagsrorelsen.nu) är en
av initiativtagarna till Måndagsrörelsen för demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern. Måndagsmöten äger rum varje måndag kl. 12 vid ’Frihetens Källa’ på Norrmalmstorg i Stockholm.
demokratiska reformer
l av Johan Wennström
Stöd till islamska reformister i Mellanöstern är ett direkt stöd
för en fredlig utveckling i regionen.
D
E BRÄNDA, VRIDNA stålbalkarna i ruinerna
efter Tvillingtornen på Manhattan, bilderna på kringströdda kroppsdelar efter
Balibomben och ett på en telefonsvarare
inspelat förtvivlat skrik från en passagerare på ett av de tåg som attackerades i Madrid den l l
mars är vittnesmål från urskillningslösa massakrer och
den terror som drar fram över världen. Det har sitt
ursprung i Mellanösterns diktaturer där islamismen
praktiseras. Islamismen härrör ur det tidiga islam och
har i modern tid låtits växa fram ur Saudiarabiens statsreligion- wahhabismen- vilken är en puritansk version
av islam som uppkom under 1700-talet, grundad av
Mohammed Bin Abdul Wahab, och uppmanar till ett
strikt religiöst levnadssätt.
Wahhabismen är den radikala tanketradition som alQaida bekänner sig till. I samma anda som nazisters och
kommunisters hat mot individer, praktisering av folkmord och strävan efter världsherravälde har islamister
spridit sin våldsälskande dogm. Islamismen är det nya
århundradets stora farsot, världshistoriens tredje stora
totalitära rörelse efter nazismen och kommunismen.
Merparten av Mellanösterns diktaturer verkar på en
varierande skala efter islamismens läror. Saudiarabiens
regering talar om en ”egen version” av mänskliga rättigheter, och i Iran är islamismens inflytande ännu mer
uppenbart där man baserar sin regeringspolitik på ideologins heliga skrifter. I Mellanösterns muslimska diktaturer lever nära en halv miljard människor förslavade
i islamismens bojor, dess våldsglorifierande tradition
gör invånarnas liv närmast outhärdligt.
Samtidigt finns det liberala reformförespråkare i det
muslimska Mellanöstern som kräver frihet från politisk
repression i sina hemländer och Mellanöstern i stort. De
tar avstånd från islamismens våldsideologi och är inte
trogna någon regim. De är människor som, under dödshot, tror på pennan framför svärdet. De liberala reformisterna spelar en allt viktigare roll i det Mellanöstern
som efter Kabuls och Bagdads fall börjar se begynnelsen på en demokratisering av regionen. Det är mellan
reform och islamism, mellan demokrati och diktatur
som striden om Mellanöstern och västvärlden står.
”FRIHET ÄR VIKTIGARE ÄN BRÖD”
Tack vare Middle East Media Research Institute
(MEMRI; se www.memri.org) når reformförespråkarna
allt oftare västvärlden. MEMRI översätter arabiska och
iranska media, skolböcker och rnaskepredikningar med
målet att överbrygga det språkliga och kulturella avståndet som finns mellan det muslimska Mellanöstern och
västvärlden.
De reformförespråkare som vågar göra sina åsikter
kända ännu inte är så många, men de som träder fram
översätts och uppmärksammas för västvärlden. Mansour
Ibrahim Mousa Al-Nogaidan är en av dem. Han är en
trettiofyraårig saudier, en liberal journalist med en bakgrund i det religiösa etablissemanget, som bland annat
skriver för dagstidningen al-Ryiadh. Al-Nogaidans skriverier sticker onekligen i ögonen på härskaren Fahd bin
Abd al-Aziz Al Saud och hans regim. Särskilt kritisk är
Al-Nogadian mot Saudiarabiens teokrati och skriver på
Webbsidan elaph.com (där liberala reformister som har
svårt att nå ut i statliga medier kan publicera material):
”Idag har vi bland oss ett stort antal människor som
investerar sin energi i att återuppliva de mest efterblivna
ideer ur det islamska arvet. .. Många av de ideer som när
den ideologiska infrastrukturen hos dagens islamistiska
grupper växte inte upp ur ingenstans; de har stoppats in
i fickor och gömda fack i vår kultur likt landminor som
är redo att explodera […]”. Han fortsätter; ”Tankefrihet
och kritik, liksom rannsakning av de heligaste ideerna
var skälen till att kristendomen kunde förnya många av
sina religiösa ideer. Det är vad vi, muslimerna, behöver
idag[ …]”. Al-Nogaidan har fått en religiös dödsorder,
fatwa, riktad mot sig för att ha vädrat sina åsikter. Han har
också beordrats att uppsöka polisstationen i Riyadh för att
motta sjuttiofem piskrapp, en order han i skrivande stund
trotsat. Han vittnade om straffen för sin kritik i en artikel i New York Times (2003-11-28).
En annan självständigt tänkande saudier är kolum- $:
m
rr- )::>
z
Q:
Vl
-i
m
;o
z
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 21 m
z
a::
UJ
ft/)
:Q
z
<t
-’
-’
UJ
~
nisten Abdullah Abu Sameh som, i den statskontrollerade
dagstidningen Okaz, skriver att ”De extrema grupperna
har packat ungdomarnas sinnen fulla med en fanatisk
ideologi och en falsk tolkning av Jihad…, medan Jihad i
verkligheten betyder självförsvar. De [ungdomarna] har
blivit intalade att [Jihad] är ett verktyg för att förtrycka
och dominera andra”.
Ayatolla Khomeinis barnbarn Hussein är en framträdande kritiker av den iranska diktaturen. Hussein
Khomeini är eftersökt av det revolutionära gardet eftersom regimen fruktar att han kan bli en ny symbol för
motståndet mot mullorna. ”Frihet är viktigare än bröd”,
meddelar han från sin tillflyktsort i den irakiska shiadominerande staden Nayaf, varifrån han också säger att
”Vad vi behöver är internationell sympati och förståelse
för våra rättmätiga behov”. Hussein säger också till den
Londonbaserade tidningen Al-Sharq al-Awsat att Iran
behöver ”en demokratisk ledning som inte använder religionen till att förtrycka folket och strypa samhället” samt
att det är nödvändigt att ”separera religionen från staten”.
I Egypten finner vi Tarek Heggy, en högutbildad (han
har bland annat studerat i Geneve) strateg inom oljeindustrin, som också är en av landets främsta reformförespråkare. För sina åsikter och sin kritik mot islamisterna
brändes hans kontor ned. Kanske var det följande citat
som retade upp islamisterna: ”Vad som behöver göras i
detta läge är att öka upplysningen genom att stödja
moderata krafter och föra fram den humanistiska tolkningen av islam som den stora majoriteten muslimer en
gång bekände sig till. Ansträngningar i denna riktning
måste gå hand i hand med en motoffensiv på den rigida,
doktrinära, till och med blodtörstiga, versionen av islam”
(www.heggy.org) .
ISLAMISTERNA VÄSSAR KNIVARNA
– STÖD REFORMISTERNA
Den wahhabistiska, puritanska muslimska ordningen
som upprätthålls av den saudiarabiska regimen sprids
också utåt, inte bara genom al-Qaidas terror men också
genom en gigantisk operation ledd från Saudiarabien
med uttalat mål att ”sprida islam till världens alla hörn”.
Tusentals moskeer, muslimska skolor, universitet och religiösa centra upprättas och understöds med pengar från
den saudiska statskassan i USA, Europa och andra ickemuslimska länder. Detta är oroande, inte för att man vill
undervisa om islam, men för att det handlar om att sprida
den fundamentalistiska övertygelse som al-Qaida svär
trohet till och som islamismen växer ur. Att man i sina
skolor fostrar unga att bli soldater i wahhabismens armeer
och delta i kriget mot väst är oroväckande.
Därför är det av avgörande betydelse att beslutsfattare, opinionsbildare och liberala krafter i västvärlden
uppmärksammar, uppmuntrar och stöder Mellanösterns
IIISvensk Tidskrift 12004, nr 21
reformkrafter. Att reformisterna blir framgångsrika är
en förutsättning för fortsatt frihet även för oss. När den
islamistiska terrorn nu breder ut sig geografiskt är det
vårt stöd till reformisterna som kan se till att de inte
slängs i fängelse, torteras eller avrättas av härskarna i
Kairo, i Riyadh eller i Teheran. Att stärka reformisterna
innebär således att med fredliga medel stödja Mellanösterns demokratisering underifrån och att vi värnar om
vår frihet från islamismen. Det största hotet mot islamismen är demokrati i de länder den har sitt ursprung
i. Insikten om detta torde locka människor från samtliga politiska läger att dra en lans för demokratin i striden mot diktaturerna där totalitära ytterlighetsideologier närs och med full kraft far fram.
UNDANHÅLL DEM INTE FRIHETEN
Många svenska opinionsbildare och intellektuella, som
Anders Ehnmark, Jan Myrdal eller Jan Guillou, förefaller ha uppfattningen att demokratin är en västerländsk
tradition som inte kan ”påtvingas” Mellanösterns invå-
nare- som om araber och iranier inte skulle vilja leva i
fred och frihet. Detta är en självgod, vidrig och ignorant
föreställning. Dr. Sa’d Al-Din Ibrahim, doktor i samhällsvetenskap vid American University of Cairo och
enligt MEMRI en förkämpe för demokrati i Egypten,
som sommaren 2000 godtyckligt fängslades av regimen
för sina politiska åsikter, och dr. Matrauk al-Falih, doktor i statsvetenskap vid King Sa’ud University i Ryiadh
som för några dagar sedan arresterades av saudiarabiska
myndigheter för att, enligt Amnesty, ha kritiserat arbetet med mänskliga rättigheter där, och de syrier som nyligen kastades i fängelsehålorna för att ha surfat på politiskt kontroversiella Webbsidor, tillhör de som villleva
i ett demokratiskt samhälle med respekt för mänskliga
rättigheter och fritt från skruvade islamistiska fantasier.
Exemplen Ibrahim och al-Falih är karaktäristiskt för
de arabiska samhällenas brutala natur. Deras levnadsvillkor är främmande för oss som tar våra egna fri- och
rättigheter som självklara. Men i grunden är det ingen
skillnad mellan en äldre dam i Stockholm och en i Riyadh, en medelålders man i Göteborg och en i Kairo eller
en student i Malmö och en i Teheran- alla vill de leva i
fred, frihet och demokrati. När individerna i Mellanöstern får yttra sig utan risk för sina liv, när opinionsbildningen är fri, och när rättsstatens grundsatser har företräde framför våldets agenda, är vi också fria. Befriade
från den totalitära och våldsglorifierande islamismens
hot mot vår västerländska frihet.
Johan Wennström Uohan@mandagsrorelsen.nu) är en
av initiativtagarna till Måndagsrörelsen för demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern. Måndagsmöten äger rum varje måndag kl. 12 vid ’Frihetens Källa’ på Norrmalmstorg i Stockholm.