Print Friendly

Johan Sundeen Andersson, Emil Uddhammar; Gemenskaparna – ett tidens tecken

Av Redaktionen | 31 december 1995


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GEMENsKAPARNA
ETT TIDENS TECKEN
JOHAN SUNDEEN ANDERSSON & EMIL UDDHAMMAR
Det tillhör kommunitärernas största förtjänster att ha sattfrågor om
värden, dygder, etik och moral i samband med politiken. Här har borgerligheten mycket att lära och inspireras av.
V
arje tankesystem med politiska implikationer kan
delas in i två nivåer, en
grundläggande och en operativ. Den grundläggande nivån utgörs av
ideologins fundamentala antaganden och
uppfattningar om människans, samhällets,
historiens och kunskapens natur, medan
den operativa nivån omfattar konkreta
ställningstaganden. Dessa ställningstaganden antas bygga på de grundläggande
föreställningarna. Samspelet mellan den
grundläggande och den operativa nivån
är emellertid inte enkelriktat, mellan dem
sker en återkoppling där en förändrad
verklighet påverkar den teoretiska ramen.
Denna bild kan vara värd att ha i
åtanke vid en diskussion om framväxten
av den rörelse som kallats kommunitä-
rema eller gemenskapama. Denna rörelse
kan sägas vara en reaktion både på dels en
JOHAN ANDERSSON SUNDEEN och EMIL
UDDHAMMAR är projektledare respektive rmedningsclrif vid Timbro.
upplevd torftighet och påtagliga brister i
den förhärskande politiska filosofin, dels
vissa allvarliga problem i de västerländska
demokratierna.
I föreliggande artikel skall vi, mycket
överskådligt, beröra såväl grundläggande
som operativa aspekter av den kommunitära agendan. Vi kommer först att skissera
en bakgrund till vad vi uppfattar som
jordmånen för detta tankesätt. Därefter
avser vi att diskutera den filosofiska basen
för gemenskapamas tänkande och peka
på några intressanta paralleller till aktuell
forskning inom human- och samhällsvetenskaperna. Avslutningvis diskuteras
några av de reaktioner som gemenskaparna, och med dem besläktade tankesätt,
har väckt hos sina liberala kritiker.
Ett rop på ljusfyrar
Någon klok person har konstaterat att
människan ofta inte förrnår uppskatta
saker i sin omgivning förrän de är försvunna. Det är först när vi konfronteras
154 SVENSK TIDSKRIFT

med den nakna tomheten som vi önskar
att något kunde fylla vakuumet. Kanske
är det inte en slump att intensiva diskussioner om dygder, identitet, tillhörighet
och moral, som så länge varit frånvarande
från de samhällsvetenskapliga och idepolitiska arenorna, uppstår i en tid som
forefaller lida brist på dessa foreteelser.
J?essa samhällsfundament har tidigare
antingen tagits for givna eller betraktas
som kuriositeter från en svunnen era,
utan relevans for den moderna människan och hennes samhälle.
Oumbärlig ingrediens
Under de senaste åren har emellertid en
mängd forskningsrapporter och debattskrifter väckt liv i medvetenheten om
civilitetens, medborgarskapets och de
naturliga gemenskapernas betydelse. Vid
sidan av staten och marknaden har det
civila samhället och dess formella och
informella institutioner kommit att
betraktas som en oumbärlig ingrediens i
samhället. Många hävdar att svaren på
svåra problem i Västerlandets välfärdsstater står att finna i en bristande civilitet
och i alltfor svaga intermediära enheter.
Kontrasten till Sydostasiens snabbt växande ekonomier med starka civila samhällen har framhållits i flera sammanhang.
Denna medvetenhet har delvis en
bakgrund i sociala problem som kriminalitet, drogmissbruk, familjesplittring,
utanforskap, ekonomisk nedgång och
medborgerlig apati. Den rationalistiska
samhällsfilosofin med dess forbiseende av
sociala kontexter, norrner och värden har
inte visat sig kunna tillhandahålla grundläggande perspektiv, vilka kan ~äna som
fyrar vars ljus visar vägen ut ur mörkret.
Den rena liberalismen och dess renodlade
individualism har lika lite som den rena
kollektivismen kunnat forklara omfattningen av de ovan skisserade problemen.
Det finns också en växande diskussion
om att många samhällsproblem kanske i
grunden är kulturella och etiska, snarare
än rent ekonomiska.
Möte mellan motsatser
Till detta skall läggas att både vänstern
och högern har upplevt svåra bakslag
under det senaste decenniet. Den reformerta vänstern har tvingats konstatera att
dess långtgående jämlikhetsambitioner
inte har kunnat forverkligas med välfärdsstaten som medel. Den ordning som vänstern investerat så mycket fortroendekapital i, har visat sig allt annat än robust.
För högern skapade detta haveri handlingsutrymme for ett antipolitiskt program med krympning av staten som
bärande tanke. Men varken i Reagans
USA, Thatchers England eller Bildts
Sverige bar strävandena frukt i den
utsträckning man hade tänkt sig. De ekonomiska problemen bestod, de sociala
problemen accelererade och medborgama forkastade i stor utsträckning forändringsprojekten som moraliskt illegitima.
Det är delvis i detta perspektiv som
det växande intresset for gemenskaparna
bör betraktas. En lång rad svåra samhällsproblem kräver lösningar, och över hela
det politiska fältet pågår ett sökande efter
SVENSK T!DSKRJFT 155
mer realistiska perspektiv. I detta sökande
öppnas också vissa möjligheter for möten
mellan tidigare motsatser. Den individualistiska högerns frihetspatos, den traditionella högerns moral-, ordnings- och
ansvarstänkande, vänsterns delaktighetsoch gemenskapsperspektiv, har alla något
viktigt att bidra med i utformandet av en
samhällsfilosofi som kan forena kraven på
dynamik och stablititet.
Vänsterns politik har varit ett befrielseprojekt, som i viss utsträckning har
varit nyttigt och framgångsrikt. Temat
togs över av 68-vänstern, och sedan av
nyliberalismen. Befrielse från en fOrvuxen välfärdsstats regleringar är en sak,
men befrielse i existentiell mening är
sannolikt bara möjlig att uppnå i
begränsad mening. Som människa ingår
man oundvikligen i ett socialt sammanhang som forr eller senare innebär att friheten begränsas av hänsyn till gemensamma intressen.
Den sökande diskussionen kring dessa
konkreta politiska problem har sin motsvarighet inom forskningsvärlden, där
tidigare vedertagna foreställningar och
teorier nu utmanas på en rad områden av
perspektiv som har det gemensamt att de
alla betonar den sociala kontextens och
de informella institutionernas betydelse.
Otillräckliga teorier
Problemet med de visserligen skilda, men
likväl utpräglat formalistiska och atomistiska perspektiven inom liberal teori som
John Rawls och den tidige Robert
Nozick representerade, var att de var
outvecklade och därfor inte relaterade de
liberala institutionerna till den sociala och
historiska kontext som dessa alltid ingår i.
För såväl en konservativ, en liberal som
en socialdemokrat framstår de liberala
institutionerna sedan länge som centrala
for ett anständigt samhälle. På grund av
de omtalade bristerna i den atomistiska
liberala teoribildningen, har dock på det
Kriser i välfärdsstaten hållet okunnigheten tilltagit om de cenCentrala problem i dag är hur våra trala problem som institutionerna står
kanske viktigaste samhällsinstitutioner – infor.
(1) demokratin och politiken, (2) rättsstaten och fri- och rättigheterna samt (3) I skottlinjen
ekonomin – skall fas att fungera på ett Detta är något av bakgrunden till den
tillfredsställande sätt. De befinner sig i vetenskapliga och politiska debatt som
dag i kris i flertalet mogna välfärdsstater, sedan flera år utspinner sig, och där den
inte minst i Sverige. Välfärdsstatemas for- formalistiska atomära liberalismen ofta är
måga att skydda enskildas egendom, liv i skottlinjen. Kritiken är alltså inte i forsta
och frihet, samt att garantera långsiktiga hand riktad mot de liberala institutiospelregler for det ekonomiska livet- cen- nema – de forsvaras – utan mot de outtrala värden enligt liberal doktrin – kan vecklade liberala och rationalistiska teoriexempelvis starkt ifrågasättas i dag. erna. På åtminstone fyra olika forsknings- 156 SvENSK T!DSKRIFT
fronter rör man sig nu framåt, förbi de
gamla och outvecklade liberala positionerna, får att erövra ny terräng och upprätta nya utsiktspunkter: komrnunitä-
rerna, rational choice, neo-institutionalismen och den empiriska forskningen
om civila samhällen i olika länder.
Gemenskaparna
De teman som gemenskaparna tar upp är
främst två: att människan alltid är kontextberoende, och att en förståelse av
hennes villkor och möjligheter måste ta
med detta i beräkningen. Dessutom diskuteras — särskilt av Charles E Taylor
och Alasdair Macintyre — människan
som moraliskt subjekt (se Uddhammar
(red.) (1993)) . Vilka är mina grundläggande värden? Hur kan jag fårstå dem?
Hur bör jag fårhålla mig till dem i mitt
dagliga liv? Taylor vill således i en tidig
uppsats göra åtskillnad mellan ”starka
bedömningar” och ”svaga”. Däremellan
finns en påvisbar kvalitativ skillnad,
menar han. Till de förra kan räknas mer
livsavgörande överväganden, exempelvis
sådana som var och en förr eller senare
hamnar i, då det gäller relationer till nära
medmänniskor. Till de senare hör
mindre innehållsladdade avgöranden och
val som till exempel om jag skall åka till
alperna eller tropikerna under en fårestå-
ende semester. Det är också en styrka
med gemenskaparna, att de bidragit till
att fåra in värdefrågorna i den vetenskapliga diskussionen. Dessa avskrevs från den
rationella debatten i vårt land med den så
kallade värdenihilismen, vilken, som Stig
Strömholm träffande uttryckt saken,
”förde ut något, som i tvåtusenfemhundraår diskuterats som ett eminent rationellt område, i den irrationella sfären. […]
En hel värld av rationell diskurs kastades
ut till nässlorna, till de icke argumenterbara känslornas rike.” (Strömholm &
Nycander 1991, s 114).
Rational choice
Hur uppstår samarbete? Varfår ägnar sig
inte människor i större utsträckning åt
försäkringsbedrägerier? Varfår ger du en
får dig helt okänd expedit i en affår fårtroendet att fårsvinna bakom ett skynke
med din tusenlapp under åberopande av
att han eller hon behöver hämta växel?
Om dessa och liknande frågor kring samarbete, fårtroende och sociala normer har
en stor del av det senaste årtiondets
rational choice-forskning handlat.
Nyttan motsvarar ej kostnaden
Det kollektiva handlandets logik och
rational-choice fårklarar främst varfår
människor inte organiserar sig får sina
intressen, inte röstar eller på annat sätt
inte samarbetar. De ”kostnader” av olika
slag som det medfår får en individ att gå
med i en organisation eller att rösta, motsvaras inte på långa vägar av den ”nytta”
samrna individ far ut av organisationen
eller valet, vilket Mancur Olson och
Anthony Downs tydligt visat. Särskilt bra
fårklarar dessa teorier så kallade
engångiga spelsituationer. Emedan verkliga sociala sammanhang är pågående
processer, tillkom redan tidigt ett antal
SVENSK T!DSKRIFT 157
”utomrationella” förklaringar till varfor that are the focus of this inquiry. In such
vissa grupper faktiskt organiserar sig, situations, individuals repeatedly earnröstar eller i hög utsträckning på annat municate and interact with one another
sätt samarbetar. in a localised physical setting. Thus, it is
Spelteoretiska experiment
En rational choice-forskare som har
kombinerat sin teori med traditionell
empirisk metod är Ostrom (1990). I sin
studie utforskar hon hur institutioner kan
utvecklas (och har utvecklats) for att hantera de problem som hänger samman
med enskildas nyttjande av lokala,
gemensamma resurser såsom allmänningar. Hon utgår från vissa spelteoretiska modeller, bl a The tradgedy of the
commons, som säger att icke-samarbete är
den dominanta strategin. Men i stället for
att teoretiskt införa villkor eller begränsningar i modellerna, jämför hon dem
med ett antal empiriska fall av privat
användande av allmänningar eller
Common pool resources (CPRs). Hon kartlägger de olika sätt på vilket samarbete i
verkligheten uppstått/inte uppstått.
Syftet var att utmana ”the presumptian
that universal institutional panaceas must
be imposed by externa! authorities to
solve smaller-scale, but still complex,
uncertain, and difficult, problems”. I
stora, anonyma system där deltagama har
liten möjlighet att kommunicera, uppstår
inget samarbete, precis som spelen The
tradgedy of the commons, Collective action
och Fångarnas dilemma förutspår:
”These models […] are far less useful
for characterising the behaviour of
appropriators in the smaller-seale CPRs
possible that they can leam whom to
trust, what effects their actions will have
on each other and on the CPR, and how
to organise themselves to gain benefits
and avoid harm. When individuals have
lived in such situations for a substantial
time and have developed shared norms
and patteros of reciprocity, they possess a
social capita! with which they can build
institutional arrangements for resolving
CPR dilemmas.” (Ostrom (1990) ss 183 fj
Nedbrytande mekanismer
Ostrom visar tydligt att spelteori och
rational choice på ett fruktbart sätt kan
integreras med empirisk analys. Också
Putnam (1993) framhåller att det är de
socialt täta och civiliserade relationerna
som utgör en motvikt till collective
action-problemens nedbrytande mekamsmer:
”Stocks of social capita!, such as trust,
norms, and networks, tend to be selfreinforcing and cumulative. Virtuous circles result in social equilibria with high
levels of co-operation, trust, reciprocity,
civic engagement, and collective wellbeing. These traits define civic community. Conversely, the absence of these
traits in the uncivic community is also
self-reinforcing. Defection, distrust, shirking, exploitation, isolation, disorder,
and stagnation intensify one another in a
suffocating miasma of vicious circles.”
158 SVENSK TiDSKRIFT
(Putnam (1993) s 177 )
Villkoren fcir att det skall uppstå
sådana sociala normer som uppfordrar de
enskilda individerna till samarbete,
handlar alltså om småskalighet, geografisk
närhet, ömsesidig kommunikation och
informella relationer. De villkoren uppfylls knappast inom stora kollektiva fcirsäkringssystem, offentliga eller privata,
och att fårsäkrade i sådana system väljer
strategin icke-samarbete är, mot bakgrund av dessa forskningsresultat, inte en
orimlig hypotes. Frågan om självriskens
betydelse i sammanhanget är då också av
intresse.
Socialt kapital
Den term som används mom sociologi
och nationalekonomi i detta sammanhang är socialt kapital. Douglass North
(1993) har påvisat betydelsen av informella institutioner i samhället såsom
sociala normer och medborgerliga
dygder: genom att de minskar transaktionskostnaderna bidrar de till att öka den
ekonomiska effektiviteten. Den ledande
amerikanske sociologen James Coleman
framhåller att de också kan öka den
sociala effektiviteten. När väl normer
etablerats, kommer de i många fall att
internaliseras och bildar på så sätt ett
”socialt kapital”. Begreppet socialt kapital
har sitt värde inte minst genom att det
identifierar vissa bestämda delar av den
sociala strukturen genom dessas funktion,
ungefår som begreppet ”stol” betecknar
ett fysiskt objekt med vissa funktioner.
Den funktion som identifieras med
begreppet ”socialt kapital” är, framhåller
Coleman, de delar av den sociala strukturen som underlättar samarbete mellan
människor. (Coleman (1990) s 261 f)
Gemensamt fcir rational choice-forskningen, som den här refererats, är att den
under senare år lämnat sin ”barndomsfas”,
där främst individers snäva egennytta stod
i fokus, fcir att också beakta de nätverk av
sociala relationer som rationella aktörer
efter hand bygger upp. Sådana sociala
relationer har ett annat namn: samhället.
Forskningsobjektet är således inte nytt,
men däremot angreppssättet och metoderna.
Det civila samhället i praktiken
En tredje spännande forskningsfront med
koppling till den kommunitära diskursen
är den nya empiriska forskningen om det
civila samhället. En av de mest intressanta
iakttagelserna därifrån är att flera forskare
fårsökt ställa tidigare vedertagna uppfattningar om vad som är den viktigaste förklaringsfaktorn bakom samhällsutveckling på huvudet. Länge har det ansetts
som en självklarhet att tyngdpunkten i
samhällsstudier bör läggas på makronivå,
på institutioner och aggregat. Dessa har
ansetts forma medborgarna, snarare än
tvärtom. Såväl Robert Putnam (1993)
som Victor M. Perez-Diaz (1993) framhåller dock att kärnan bakom framgång
(fungerande demokratiska strukturer,
respektive demokratisering) ligger i själva
samhällsandan, i hur medborgarna forhåller sig till varandra och samhällshelheten. Institutioner är viktiga, men deras
SVENSK TIDSKRIFf 159
lertid varje form av perspektiv som går
utöver ett minsta möjliga regelverk. I
förlängningen undergräver de därmed
frihetens förutsättningar. Fixeringen vid
rättigheter och individuell frihet leder till
ett negligerande av ansvar, deltagande
och tillhörighet, vilka är nödvändiga förutsättningar för frihetens bestånd.
också en funktion i skapandet av samhällets sociala kapital. Som forum för att
söka lösa gemensamma problem borde
inte minst den lokala demokratin kunna
stärka samhörigheten och minska nusstroendet och misstänksamheten.
Det medborgerliga ansvaret
Kommunitärernas avståndstagande Ett växande problem i dag är att ansvarsfrån värdeneutralismen sägs av liberaler
utgöra övergrepp mot den individuella
friheten och intrång i det privata. Här gör
sig emellertid kritikerna skyldiga till att se
friheten och den privata sfaren som absoluter. Det finns inte så strikta gränser
mellan det privata och det publika som
liberaler gärna vill tro. Hur Albert beter
sig i sin privata sfar påverkar sarnhällshelheten, vilket i sin tur påverkar Bertils privata sfar. Några definitiva skiljelinjer kan
därmed inte sägas existera. Mycket talar
exempelvis för att familjesplittring leder
till ökade samhällsproblem i form av kriminalitet, drogmissbruk och beroende av
offentliga bidrag, fenomen vilka i hög
grad påverkar andra människors möjlighet att leva det liv de önskar.
Av uppfattningen att människan inte
kan isoleras från sociala och kulturella
sammanhang, följer också att hon har
skyldigheter mot det som hon är en del
av. Synen på politiken blir därmed en
annan än den helt avvisande inställning
som vissa nyliberaler har gjort sig till
talesmän för. Politiken, inte minst i dess
lokala tappning, kan spela en viktig roll
som mötesplats och som förmedlare av
viktiga samhällsvärden. Politiken har
relationerna mellan medborgare och
politiker är dåligt utvecklade. I
Västerlandets välfardsstater slåss vissa
insiktsfulla politiker för att förklara för
väljarna att det inte går att tillhandahålla
förmåner som det inte finns pengar för,
och som tenderar att minska arbetsviljan.
En del av väljarna förstår detta, men de
demokratiska institutionerna tycks inte
avpassade för att kanalisera de rätta
ansvarsrelationerna. En debatt om hur
demokratins institutioner i detta avseende kan förbättras hänger samman med
gemenskaparnas insikter om att det inte
bara går att ”flyta ovanpå”, utan att medborgarskap kräver ansvar och delaktighet.
Kommunitärerna och med dem
besläktade kritiker av liberalismen har,
genom att peka på samhällets komplexitet, på det ohållbara i en värdeneutral
politik, på individens skyldigheter mot
nästan, samt på politikens positiva roll,
blivit en nagel i ögat på nattväktarstatsliberaler, och tonläget blir ofta- men långt
ifrån alltid – uppskruvat när invändningarna skall bemötas. Inte sällan är kritiken
också självmotsägande. I ena stunden sägs
kommunitärerna vara svåra att ta på
allvar, för att i nästa stund utmålas som
160 SVENSK TJDSKRIFT

framgång är beroende av den omgivande
kontexten. Hur medborgama beter sig
mot varandra är alltså inte egalt, utan
tvärtom centralt. Det spelar exempelvis
stor roll om befolkningen läser tidningar
och deltar i politiska diskussioner, eller
om de väljer att vända ryggen åt samhället.
Vi kan således tala om en renässans for
en samhällsuppfattning som poängterar
den sociala kontextens utseende, och
som framhåller vikten av dygder, etik och
medborgarplikter. Här finner vi en
intressant parallell till Douglass North
och den institutionella skolan, som
betonar betydelsen av informella restriktioner och etiska regelverk, t ex värderingar med grund kristendom.
Forskningen kring det civila samhället
ställer besvärliga frågor till dem som
hävdar att politiken inte bör/ får diskutera
normfrågor. Likaledes går det att på goda
grunder ifrågasätta påståenden om att det
ena är lika gott som det andra.
Negativ syn
Robert Putnams studie Making democracy
work handlar, som titeln indikerar, om
vad som kan forklara att politik i en viss
miljö upplevs tillfora samhället något,
medan medborgama i andra miljöer har
en närmast entydigt negativ syn på
politik. Putnam studerar regioner i
Italien. Till grund for studien ligger ett
tjugoårigt italienskt experiment med
regionala beslutsnivåer. I början av 1970-
talet infördes identiska politiska institutioner med samma uppgifter över hela
Italien. Putnam har följt dessa institutioners framgång och har alltså haft tillgång
till något så ovanligt som en verklighet
som samtidigt varit ett samhällsvetenskapligt laboratorium.
Olika syn på politik
Putnam konstaterar att det snart uppstod
anmärkningsvärda skillnader i prestation
mellan olika regioner, framfor allt mellan
regionerna i nord och i syd. skillnaderna
visade sig vara av bestående art. I nord är
medborgama relativt nöjda med sina
lokala politiker och med den lokala byrå-
kratin, och de diskuterar politik med
avseende på policy snarare än på personlig vinning. I de nordliga regionerna
fungerar också välfärdsproduktionen tillfredsställande, nytta skapas for skattemedel. Kontrasten till södern är tydlig:
här ses med misstro på politiker och byrå-
krati, och politik ses som ett medel att
vinna egna fordelar och inte som ett sätt
att lösa gemensamma problem. slutligen
är välfärdsproduktionen väsentligt
mindre framgångsrik än i nord, utbudet
av social välfärd är mer begränsat.
För att söka forklara de stora skillnaderna i prestation uppställer Putnam två
hypoteser. skillnaden kan foras tillbaka
antingen på socioekonomisk modernitet,
det vill säga industriell utveckling eller på
förekomsten av civilitet. I båda dessa
hänseenden råder det väsentliga skillnader mellan nord och syd. Nord är
industrialiserat medan syd till stora delar
fortfarande har en agrar eller en preindustriell produktionsstruktur. Vad avser civiSVENSK TIDSKRIFf 161
liteten så har nord en samhällsstruktur
som innefattar aktivt deltagande i föreningsliv, och relationer mellan medborgama som utmärks av ömsesidighet och
horisontella förhållanden. I syd råder brist
på motsvarande offentliga arenor, relationerna mellan medborgama är vertikala
och det saknas ett socialt kapital motsvarande det i nord.
Putnam anser sig, efter att ha prövat
sina båda förklaringsmodeller, kunna
konstatera att den socioekonomiska
modellen inte har någon självständig
påverkan, utan att den är beroende av
civiliteten. Civiliteten är förklaringen ri11
såväl de ekonorruska som de politiska
framgångarna i nord. Putnam skriver att
”Collective Iife in the civic regions is
eased by the expectation that others will
probably follow the rules”. När ömsesidighet och pålitlighet genomsyrar samhället underlättas ingåendet av avtal, och
kostnaderna för att komma överens
sjunker.
Värderingsmässigt tomrum
Victor M Perez-Diaz bok The return cif
civil society består av sex essäer, som
huvudsakligen handlar om framväxten
och konsolideringen av demokratin i
Spanien och dessa fenomens samband
med det civila samhällets mönster och
värden. Liksom Robert Putnam menar
Perez-Diaz att samhällets modernisering
och industrialisering inte är en tillräcklig
förklaring till etablerandet av en framgångsrik demokrati. En sådan utveckling
kan enligt författaren vara väl så förenlig
med auktoritära regimer som med demokratiska. Vårt intresse måste i stället i
första hand riktas mot tendenser till förändring på bred front i samhället vid
sidan av staten.
Demokratiseringen uppstod enligt
Perez-Diaz inte i ett värderingsmässigt
tomrum utan var tvärtom följden av en
forändring i samhällets kulturella klimat.
Genom att det kulturella klimatet, eller
om man så vill människors värderingar,
hade förskjutits i riktning mot att efterfråga ett öppet och pluralistiskt samhälle,
kom Francoregimen att framstå som ett
från samhället övrigt avvikande
fenomen.
Allmänt omfattade värderingar
Övergången ri11 demokrati hade alltså ett
förstadium i etablerandet av ett civilt
samhälle som utvecklade sina egna värdemönster. Av särskild betydelse var framväxten av institutioner inom vilka medborgarna lärde sig vikten av förhandlingar
och kompromisser, av förtroende och
ömsesidighet. Samhället började organisera sig självt efter andra normer än
Francostatens. Demokratiseringens framgång hade som förutsättning att det fanns
allmänt omfattade värderingar rörande
vikten av pluralism och öppenhet, samt
att olika samhällsklasser kunde känna visst
förtroende för varandra. En bas av
gemensamma värderingar etablerades.
Demokratins stabilisering byggde,
enligt Perez-Diaz, dels på dessa informella institutioner, dels på formella institutioner i form av samlande symboler
162 SVENSK T!DSKRIFT
som monarkin och konstitutionen. Det synsätt kan med andra ord ses som signya Spanien fick snabbt värden, ritualer naler på att något fattas i såväl samhällets
och en identitet att samlas kring. Att konkreta verklighet som i dess intellektuarmen accepterade en ny och begränsad ella överbyggnad.
roll var också av stor vikt for demokrati- Kommunitäremas kanske största forseringens framgång. tjänst är att de har fäst uppmärksamheten
på behovet av små gemenskaper, av delNormstruktur
Gemensamt for Putnam och Perez-Diaz
kan sägas vara att båda poängterar att
inforande av formella institutioner i sig
inte är en tillräcklig forutsättning for att
ett samhälle skall fungera; institutionernas
framgång är avhängig av att det finns en
normstruktur som bär upp dem. PerezDiaz skriver att medborgama måste ha
”the inner conviction that such rules, and
the corresponding inner space, are so to
speak sacred, and that these rules, and
their own attatchment to them, eonsritute the signs of identity of their membership in civilized society”.
Perspektiv som komplicerar
Att nya tankemönster växer sig starka är
ofta en foljd av att de i samhällsdebatten
dominerande synsätten forsummat viktiga aspekter av det mänskliga livet. Så
var sextiotalets vänstervåg till stor del en
protest mot tomheten och människans
främlingskap i det moderna industrisamhället, och så var nyliberalismen en reaktion mot bristen på individuell frihet i
välfärdsstaten. Som vi antyder med våra
resonemang i denna artikel finns det ofta
också viktiga paralleller mellan pågående
trender i forskningsvärlden och ramarna
for den politiska agendan. Framväxande
tagande i de gemensamma angelägenheterna, av normer och värden, av dygdiga
samhällsmedborgare, av kulturella och
sociala kontexter, samt av samlande referenspunkter. Mot kommunitärema kan
forvisso riktas kritik, men det är svårt att
se hur en seriös framtidsdebatt skulle
kunna undgå att söka svar på de frågor
som kommunitäremas kritik av liberalismen framkallar. Inte minst for dem
som säger sig vilja forsvara ett samhälle
där politikens roll är begränsad, vore det
naturligt att intressera sig for de perspektiv som kommunitärema har bidragit
till att återfora till debattagendan. Mycket
av den liberala kritiken forefaller dock
huvudsakligen handla om att avfärda synsätt som komplicerar den egna världsbilden.
Konununitärema har på ett for liberalerna besvärande sätt pekat på brister i
den atomistiska människosynen. Genom
att ifrågasätta uppfattningen att människan kan betraktas isolerad från sin
omgivning, har kommunitärema väckt
den känsliga frågeställningen om friheten
forutsätter vissa institutioner och värden.
Varje samhälle, inte minst det fria
samhället, behöver ett sammanhållande
kitt i form av normer och värdeforeställningar. Utrerade liberaler avvisar emelSVENSK T!DSKRIFT 163
stora hot mot friheten.
Förhoppningsvis är denna inställning
begränsad till ett fatal personer.
Borgerligheten har mycket.,inspiration att
hämta från såväl kommunitärer som
angränsande forskning. Här finns perspektiv som kan bidra till att bredda forståelsen av samhällets funktion, och att
bättre forstå vilka problem som passar
respektive inte passar for att hanteras
inom den politiska sfåren.
Rifutnstr
Coleman, James S (1990) Fomtdatiorrs of social theory.
Cambridge, Mass: &/knap
Downs, A (1957). An economic theory ofdemocracy. New York:
Harper & Brothers
North, Douglass C (199011993) Institutionerna, tillväxren och
välstdndet. Stockholm: SNS Förlag
Nozick, Robert (197411984) Anarchy, State a11d Utopia.
Oxford: Basil Blackweil
Olson, Manwr (1965) 17re logic ofcolleaive aaion: Publicgoods
artd the theory ofgroups. Cambridge, Mass: HanJord University
Press
Ostrom, Elinor (1990) Governing tlre commo11s: The evolution
of institutions for collective actiot~. Cambn’dge: Cambn”dgt
University Press.
Nrez-D(az, Victor M (1993) The return of civil society. The
emerge,tce of demoeratic Spain. Cambridge, Mass: Haroard
University Press
Putnam, Robert D. (1993) Making democracy work. Civic tra·
diriom in modem Jtaly. Princeton: Princeton Ur~iversity Press
Rawls,Jollll (197311986) A 17reory ofjustice. Oxford: Oxford
University Press
Strömholm, Stig och Nyca11der, Sva11te (1991) Makten över
rätten. Stockl•olm: Norstedts
Uddhammar, Emil (red) (1993b) Gememkapama. Stockholm:
Timbro
164 SVENSK TIDSKRIFf

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner