Print Friendly

Joakim von Braun; Sovjetisk desinformation

Av Redaktionen | 31 december 1987


1987


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JOAKIM VON BRAUN:
Sovjetisk desinformation
Sovjet använder s k ”aktiva åtgärder” för att påverka politiken i
omvärlden. De omfattar både
öppna och dolda metoder, vanlig propaganda som förfalskningar och desinformation samt
s k inflytandeagenter.
Artikeln ger en initierad bild
av hur sovjetisk desinformation
går till. Som exempel tar författaren upp den propaganda som
sprids om sjukdomen aids. Viruset sägs vara framställt som ett
led i militära, biologiska experiment i USA.
Joakim von Braun är utredningsskreterare vid Timbro Ide
med Sovjet som specialitet.
C
IA-experiment resulterar i AIDS.
Hemliga Pentagon-tester orsakar
AIDS. Sjukdomen hästammar inte
från Mrika- det är bara rasism. Sovjetmedborgare varnas för västerlänningar –
de är AIDS-smittade.
Den sovjetiska underrättelse- och sä-
kerhetstjänsten KGB har sedan ett och ett
halvt år tillbaka gång på gång spritt rykten,
förfalskade rapporter, anonyma brev etc
med innehållet att CIA och Pentagon skapat AIDS-viruset. Moskvas förmenta källor utgörs bl a av scientologernaiUSAoch
några forskare i Östtyskland.
Våren 1985 tog sovjetiska propagandister kontakt med ungdomar som skulle
delta i Internationella Ungdomskonferensen på Jamaica i april. Ryssarna varnade
ungdomarnaför AIDS ochhävdade attdet
intevar säkertför dem att deltaikonferensen. KGB spred en broschyr med titeln
”Jamaica … Varning … AIDS”. Den
”Tyska sektionen av Moral Majority” stod
som utgivare – Organisationen existerar
inte.
Under den Sovjet-regisserade Världsungdomsfestivalen i Moskva sommaren
-85 varnade KGB-funktionärer Sovjetmedborgareför att hanågon närmare kontakt med västerländska ungdomar. Dessa
beskylldes av KGB för att bära AIDssmitta.
Hösten 1985 började KGB för första
gången hävda att AIDS inte var en sjukdom somuppkommitpånaturlig väg. Iden
öppna sovjetiska propagandan påstods att
AIDS-viruset var framställt av människohand som ett led i militära, biologiska experiment i USA. ”Literatumaja Gazeta”,
som utkommer i Moskva, hävdade att ett
forskningsinstitut i Atlanta, uppfört 1977
och finansierat av det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon, hämtat
”patogena virus” från Latinamerika och
Afrika. Ur dessa virus skulle forskarna ha
isolerat ett tidigare icke käntvirus- AIDS.
KGB hade hämtat sin historia från den indiska tidningen ”Patriot”, som är knuten
till det pro-sovjetiska kommunistpartiet i
Indien. Denna tidning är tidigare känd för
att publicera sovjetisk desinformation,
som sedan tas upp av sovjetiska media och
vidarebefordras i västvärlden.
Men vissa problem uppstod denna
gång. Ryssama lyckades citera den indiska
nyhetsartikeln ur ”Patriot” innan den hunnit publiceras där!
Ut på arenan steg nu Radio Moskva
sominyhetssändningar på utländska språk
till länder med amerikanska militärbaser
proklamerade att ”utbrott av AIDS regelmässigt konstaterats i områden nära amerikanska krigsbaser”. AIDS-epidemin i
västvärlden beskrevs också här som ett resultat av fruktansvärda experiment.
AIDS ej från Afrika
Vid den alliansfria rörelsens möte i Harare
hösten -86 spreds ett nytt desinformationsmaterial framför allt till tredje världens delegater. Det var en pamflett med
namnet ”AIDS: USA bome-made evil,
not made in Africa”. Broschyren var skriven av forskarparet Jakob Segal och dennes hustru Lilli Segal. De beskrevs av
svenska Norrskensflamman och den ryska
presstjänsten Novosti’s stockholmsredaktion som ”franska forskare”. Det är dock
känt att Jakob Germanovitj Segal är ryss
frånbörden och född i Leningrad. Han har
tidigare bl a verkat på Kuba, och harunder
många år varit bosatt i Östberlin och arbetat på forskningsinstitut i DDR. Paret Segals historia om virusets uppkomst ploc- 65
kades i okober 1986 upp av den brittiska
tidningen ”SundayExpress” som skrevom
”mördarviruset” AIDS, och därifrån hamnade KGBsdesinformation direktiAftonbladet.
Ett stort problem för KGBs desinformatörer är att man har blivit emotsagda av
några av de mest framträdande sovjetiska
forskarna inom mikrobiologi, virologi och
epidemologi. Den välkände professom
Viktor Michajlovitj Zjdanov, har lämnat
uppgifter som till hundra procent strider
mot de paret Segal framfört.
Segals hävdar att AIDS togs fram 1977 i
samband med hemliga amerikanska experiment. Professor Zjdanov har i internationella fora hävdat att AIDS funnits i Sovjetunionen åtminstonesåtidigt som 1974. De
första fallen i USA dokumenterades 1978.
Så om det har skett några experiment för
att forska fram nya virus, tycks de inte ha
skett i Pentagons forskningsinstitut. Viktor Zjdanov hävdar vidare att allt pekar på
att AIDS-viruset härstammar från
Centralafrika och att det existerat där i
hundratals år.
Aktiva åtgärder
De sovjetiska försöken att påverka den
förda politiken i omvärlden sammanfattas
i termen ”aktiva åtgärder” (aktivnije
meropriatija). Aktiva åtgärder omfattar
både öppna och dolda metoder, vanlig
propaganda som förfalskningar och desinformation samt s k inflytandeagenter.
Den öppna propagandan följer ett gammalt mönster i Sovjetunionen. Den är ofta
utan större finesser och sprids i huvudsak
med samma metoder som på 1950-taletpropagandasändningar i radio på utländska språk, mångordiga nyhetsbulletiner till västliga massmedia, böcker och
66
broschyrer m m. Framförandet förbättras
dock sakta men säkert. Under de senaste
tio åren har de sovjetiska popagandisternas snabbhet i att svara på angrepp utifrån
och att följa upp problem i väst ökat.
Ryssarna går nu allt oftare ut med personliga debattartiklar i västpressen, där de
bemöter ”sovjetfientliga” nyheter och debattartiklar. Dagstidningarnaibl a Sverige
är numera mer villiga att publicera dessa
propagandaalster än tidigare.
Den dolda metod som fått störst uppmärksamhet i massmedia, är KGBs användning av olika typer av förfalskningar.
Detta förfarande riktas främst mot USA
och amerikanska intressen, men alstren
dyker då och då upp även i svenska media.
I Sverige harförfalskningarna oftast publicerats i vänstertidningar, t ex Norrskensflamman och Kommentar, men även
Aftonbladet och andra tidningar har
ibland låtit sig luras.
Den vanligaste typen av förfalskning är
brev. KGB har tagit brevkopior och låter
brevhuvud samt nederdel med avsändarens namnteckning vara kvar, för att sedan
skriva etthelt nytt eller delvis nytt innehåll.
I andra fall har ryssarna stulit brevpapper
och på dessa skrivit meddelanden med
egetinnehåll. Det typiska tillvägagångssältet är sedan att tillverkafotostatkopior och
sända dessa anonymt till både respekterade dagstidningar och prosovjetiska tidningar. Så fort någon tidning nappar kablar de sovjetiska nyhetsbyråerna Novosti
och Tass ut ”nyheten” över världen.
Internationella fronter
Ett annat instrument för Sovjetunionens
politiska ambitioner är internationella
frontorganisationer. I raden av fronter
finns bland andra Världsfredsrådet i Helsingfors, Fackliga Världsfederationen,
Kvinnornas Demokratiska Världsförbund, Demokratisk Ungdoms Världsförbun<;l, Internationella studentunionen
samt ytterligare ett halvdussin organisationer. De skapades på sovjetiska initiativ på
1950-taletoch har vanligtvis sinahögkvarter i Östeuropa. Dessas betydelse har
minskat något under det senaste decenniet
men fronternas möjlighet att påverka opinionen i västvärlden ärfortfarande relativt
stor. Inte minst den Sovjet-styrda Världsfredskongressen i Köpenhamn i oktober
visade detta.
I Danmark vägrade socialdemokraterna och majoriteten av de borgerliga partierna attdelta ikongressen. Den oberoende delen av den danska fredsrörelsen var
också avogt inställd. Förberedelsearbetet i
Danmark kom helt att domineras av det
Moskva-trognadanska kommunistpartiet.
I Sverige vägrade de största, oberoende
fredsorganisationerna – Svenska Fredsoch skiljedomsföreningen och Svenska
FN-förbundet- att delta. Däremot kom
ett antal mer eller mindre naiva fredsaktivister från folkpartiet och centern med i
den svenska delegationen som i övrigt
främst dominerades av kommunister och
medlemmar av olika svenska frontorganisationer.
Ur sovjetisk synvinkel måste Världsfredskongressen ha varit en stor besvikelse. Deltagama bestod i för hög grad av
redan trogna, den internationella publiciteten var inte särskilt omfattande och det
som skrevs var ofta mycket kritiskt. Dansk
press skrevocksåflera artiklar som pekade
ut några av de KGB-officerare som var
mest aktiva i propagandaarbetet under
kongressen. En stor försyndelse inom
KGB som ska ”verka men inte synas”.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner