Print Friendly

JanErik Larsson; Om marknadssamhället och tryggheten

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LITTERATUR KRON l KA
JANERIK LAR.SSON:
Om marknadssamhället
och tryggheten
V
ad är Marknaden?
Det är med största
sannolikhet den centrala politiska frågan
– inte bara i Sverige
– under överskådlig framtid. Om
man ser bakåt upplevde vi i västvärldens demokratier under 1900-talet
en mycket lång period då Staten dominerade. Efterhand hade Staten fatt
så många uppgifter att detta system
bröt samman – med början under
70-talet – för att under de senaste två
decennierna ersättas av att individen
återtog mera ansvar för sitt eget liv.
Med individens makt följde naturligen Marknadens eftersom Marknaden ju är summan av de på olika
marknader agerande individerna.
Så enkelt är det förstås inte.
Individen George Soros har en smula
mera makt än Janerik Larsson. Och
JANERIK LAR.SSON är författare och
VD för Gamla StatJs lrtformation
AB.
Staten har sannerligen inte mist all sin
makt, se bara på högskattesamhällen
som det svenska. Det är främst i USA
och Storbritannien som marknadsdemokratin verkligen slagit igenom.
Här finns en högre acceptans av risktagande och risktagandets belöning;
här finns en högre grad av acceptans
av förändring, dynamik, växt.
D et gamla labourp artiet
Larry Elliotts och Dan Atkinsons The
Age of Insecurity (Verson, 1998) är en
välskriven och stimulerande uppgö-
relse med marknadssamhällets
otrygghet, en appell till det gamla labourparti som nu ”trollats bort” av
Tony Blair att återta makten och införa alla de regleringar och kontroller
som behövs för att skapa ett stabilare,
lugnare, tryggare och mindre förändringspressat samhälle. De båda författarna är journalister vid The
Guardian och de skriver med mycken
humor och frän iakttagelseförmåga.
Deras kunskaper om brittisk populärkultur under de senaste decennierna
SVENSK TIDSKR.IFT
är enorma. Man behöver verkligen
inte hålla med vare sig om diagnosen
eller den föreskrivna kuren för att stimuleras av denna bok.
Det som slår en svensk läsare är att
de svenska debattörer som har en
snarlik syn på liv och politik t ex
Johan Ehrenberg eller Göran Greider
är så platta som skribenter, så enfaldigt nostalgiska i sitt perspektiv.
Medan de inte förmår att skriva om
annat än de förflutna handlar The Age
ofInsecurity om en framtidssyn – grön
keynesianism – som säkert har politisk potential. Denna bok lär nu bli
obligatorisk läsning i Göran Perssons
statsrådsberedning.
En mycket mera lämplig läsning
där är Diane Coyles The Weightless
World – Strategies for Managing the
Digital Economy (Capstone, 1997)
men tyvärr är det en läsupplevelse
som ger träsmak. Men i sak är den
spännande – för den som orkar – och
givetvis relevantare som framtidsbild
än The Age of Insecurity. För ett stelt
gammalt industrisamhälle som det
39
svenska innebär den viktlösa ekonomins tid enorma utmaningar. Sannolikheten att förändringskrafterna i
Sverige ska ha förmåga att pedagogiskt och ödmjukt föra ut bilden av
framtidens värld till svenska folket
tycks mig dock just nu liten. I så fall
kommer den svenska välfärdsstaten
inom någon generation att vara ett
minne blott.
Elegant stilist
Kort före riksdagsvalet utkom Mats
Johanssons De svarta åren – minnen
från andra sidan (Timbro, 1998),
SvD-kolumnisten m m Mats Johansson är en elegant stilist med betydande förmåga att hitta träffsäkra formuleringar. Många som likt mig är kraftigt överåriga minns Onkel H,
Gunnar Unger, när vi läser hans krö-
nikor och kåserier (bakom SvDs
”Körsvennen” döljer sig nog ganska
oftajust Johansson). Denna memoarbok avslöjar en ny sida av Johanssons
politiska journalistik – den känsliga
politiske ”sluggern” Johansson som
en verklig poet. Läs!
En annan känslig skribent är
Staffan Heimerson. Hans USA-bok
Med Dolly Parton i baksätet (1997) är
det bästa som skrivits om USA på
mycket länge. Tänk att USA ska vara
så svårt att förstå! Heimersons höstbok Jorden är platt kommer säkert
också den att bli en bestseller, men
denna kåserisamling har inte samma
tematiska kraft som USA-boken. En
del av de roligaste kåserierna är minnen från Staffans första tid som journalist.
Svårigheten att förstå USA -landet
och folket som varit drivkraften bakom det mesta som varit positivt under detta århundrade – är stor i
Europa. Det finns många infallsvinklar på 1900-talets USA, men journalisten Samuel G. Freedman har hittat
en ovanligt lättläst och lättbegriplig
sådan när han genom att porträttera
tre familjer ger en bild av de senaste
70 åren i USA: The Inheritance- How
under året. Miranda France är en ung
brittisk frilansjournalist som i Bad
Times in Buenos Aires f:illeidenfeld &
Nicolson, 1998) ger en spännande
och roande närbild av Argentina.
Hon är inte så kåserande som Staffan
Heimerson, men hon har samma öga
för de absurda detaljerna. Hennes
skildring av det argentinska samhälle
hon mötte saknar förvisso inte de
riktigt mörka sidorna, men åtminstone jag upplevde boken som berikande och perspektivskapande.
Årets bästa bok har jag sparat till
sist. Den amerikanske journalisten
Chuck Sudetics Blood and Vengeance
(Norton, 1998) är berättelsen om en
stor familjs öden under kriget i
Bosnien. Till skillnad från det mesta
som skrivits om inbördeskrigen på
Balkan är Sudetic en stentuff reporter. Han skriver hur det var utan att
diskutera politik, skuldfrågor etc.
Han skildrar människorna i sin storhet och sin vidrighet. Det är en
ohygglig skildring av krig och brutamänniskan bakom den tuffa masken. three families and America moved from litet.
Vi som känner författaren blir kanske Roosevelt to Reagan and beyond (Simon
inte så överraskade, men det finns i and Schuster, 1996). Freedman har Tänkvärt om serber
De svarta åren en sårad ömsinthet som
ger denna betraktelse över hur det
var att inte höra till 68-vänstern viktiga dimensioner. Att skriva med
känsla är svårt, men Johansson lyckas
knappast sitt hjärta hos den klassiska
liberalismen i Reagans tappning,
men han skildrar på ett rakt och trovärdigt sätt livserfarenheter som förkroppsligar den förändring och vitaliMen den är oändligt tänkvärd och
den enda bok på svenska som jag associerar till är Finn Norgrens utmärkta Får man tycka om serber?
(Fischer & Co, 1997), som också är
mycket väl. Man kanjämföra Johans- sering som USA genomgick efter en förödande uppgörelse med
sons uppgörelser med Per Ahlmarks; Jimmy Carter. mänsklig svaghet. I Norgrens fall
medan den känslige poeten Ahlmark Till slut ska jag nämna två reporta- handlar det inte minst om FN-systebedriver politiskt räfst och rättarting geböcker som var och en på sitt sätt mets alla svaga, korrumperade mänpå en hård, okänslig prosa skriver den hör till det mest läsvärda jag stött på niskor.
40 SVENSK TIDSKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner