Print Friendly

JanErik Larsson; När är Sverige i pyramidspelens era

Av Redaktionen | 31 december 1997


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NÄR ÄR SVERIGE
I PYRAMIDSPELENs ERA?
JANERIK LARSSON
Moderaternas manifest är välskrivet. Rentav småmysigt att läsa. Men är ideerna som
presenteras tillräckliga för att göra Sverige till just ett land för hoppfulla?
et albanska sammanbrottet utlöst
av pyramidspel
skickade kalla kå-
rar längs mm
ryggrad. När är Sverige där? Kort
innan mediafokus hamnade på dessa
kedjebrev och dess konsekvenser
hade Sverige befunnit sig i en Jokerhysteri som föga reflekterande politiker och regleringsbyråkrater omgå-
ende sökte kurera med en maxgräns
för vinster.
Sverige som kedjebrev är en oroande tanke. Delvis är ju livet ett
kedjebrev, generationerna hakar i
varandra och inga premiereserver i
världen kan undvika ett beroende av
energin och kraften hos nästa generation. Men i vårt konventionella
tänkande är det numera alltid ”någon
annan” som bär ansvaret, någon
JANERIK LARSSON är vice VD för
Kinnevik.
10
annan som ska lösa rmna problem
alternativt se till att mina ”rättigheter” säkras.
Inflationen i ”rättigheter” torde
vara den svåraste kvardröjande inflationen inte bara i Sverige.
Lundeli flyr
Jag läste i Expressen att Ulf Lundell,
vår tids Bellman, tröttnat på Sverige
och vill fly till Norge. Sverige lider
av en identitetskris, säger han: ”Jag
känner inte längre igen mig i detta
land jag vuxit upp i.”
Tala om tidens tecken.
Norge- detta oljeschejkparadis där
naturens rikedomar ger samma fördelar som Sveriges oförstörda produktionsapparat gav direkt efter
andra världskriget.
Jag läste i Mtonbladet en intervju
med Djurgårdens sportchef efter att
hans hockeylag förlorat mot AIK.
”Vi saknar den mentala hårdheten”,
säger han och hävdar att detta varit
lagets problem i 5 – 6 år.
mentala hårdheten att ligga i elitseriens topp?
Moderaternas manifest för ett nytt
sekel, Land för hoppfulla, kan testas
mot dessa båda uttalanden. Finns här
nostalgi? Finns här en mental hårdhet
för en ny tid?
Ja, det finns en god dos patriotisk
nostalgi. Och vad gäller mental hårdhet är ju paradoxen att eftersom ”alla
vet” att moderater är känslokalla rå-
skinn så spelar det kanske inte så stor
roll vad man skriver eller hur man
skriver för att uppfattas som hård.
Med folkpartiet är det väl ungefår
samma sak fast tvärtom. Folkpartiets
programförslag är skrivet med en
vassare retorik än det moderata
manifestet, men omvärldsbilden är så
präglad av de föreställningar som redan finns att främst mediabilden blir
en annan.
Formen som moderatmanifestet
valt är bra. Språket är mindre retoriskt glansfullt än fp-programmets
men mera lättillgängligt, ja rentav
Hur länge har Sverige saknat den småmysigt. Manifestet är ganska
SVENSK TIDSKRIFT
mycket en samtalsinbjudan. ment, en produkt av den partilojala
Kombinationen av politikerspråk apparatpolitiken. Flumvisionera
och vad jag anar är Helena Rivieres gärna om personval – men gör för
(till skalpell omvandlade) penna är helvete inte allvar av saken!
mycket effektivt. Avsnittet Skatter och Manifestet är alltså en välformumoral är t ex fylld av citat och lerad inbjudan till eftertanke och
iakttagelser som man känner Igen dialog. Men frågan är om denna
från hennes artiklar, bl a i SvT. framtoning också är partiets framAvsnittet Frustration i invandrar- toning i andra sammanhang? Det kan
kapitlet har säkert också i hög grad man kanske inte påstå. Däri finns ett
formats av hennes klarsyn och orädd- trovärdighetsproblem. Den som ena
het för det inopportuna. Det förvånar
mig att man inte där förmått arbeta in
de synpunkter Thomas Idergard och
Anna Kinberg anför i sin reservation.
Negativt om personval
Det förvånar mig också att de båda
inte invänt mot den synnerligen avmätta formuleringen rörande personval. Det var för mig den mest negativa upptäckten i hela texten. Här
tecknas med rätta en bild av sammanstörtande gamla politiska strukturer
och så problematiserar man till döds
den kanske enda faktor inom systemet som har sprängkraft. På något
sätt anar jag här ingripande från
moderata samlingspartiets Establishdagen inbjuder till samtal och nästa
dag med språklig brutalitet klubbar
ner varje antydan till självständigt
tänkande som avviker en millimeter
från partiledningens åsikt far vissa
kommunikativa problem som inte
ens den bäste informationskonsult
kan lösa.
Edouard Balladur skrev i mars i
The Economist om Frankrike vid vägskälet. Den franska dysterheten är
djup. Få fransmän tror att deras barn
far ett bättre liv än de själva.
Tocqueville sa, skriver han, att det är
i balansen mellan ”fruktan att falla”
och ”hoppet komma upp” som det
fria samhällets drivkraft finns. När
fruktan att falla helt dominerar blir
SVENSK TIDSKRIFT
effekten att samhället paralyseras. Så
ser dagens Frankrike ut. Balladur
säger: vi måste ge människorna
hoppet åter.
Sverige är mycket likt Frankrike –
Sveriges kris är lika mycket en EUs
kris varför EU som källa till hopp blir
m-manifestets svagaste del – och
frågan är om Landför hoppfulla bidrar
till att skapa ett land för hoppfulla.
Långt till vändpunkten
Det tror jag. Men det är en bit kvar
och i huvudsak handlar det om en
fortsatt städning i de nostalgiska föreställningarna om att återskapa en tid
som varit. Än mer klarsyn kanske
inte vore politiskt korrekt eller
möjlig att förankra i partiet. Men vad
Sverige behöver är ju likt andra forna
öststater – Sverige förblir mentalt en
öststat än i denna dag – reformatorer
som förmår genomdriva en chockterapi och som gör så med demokratisk legitimitet och folkligt stöd.
Risken är väl att eländet måste bli
mycket värre innan vi är där. Det är
långt till botten och därför långt till
vändpunkten.
11
r
z
o
c
r
r

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner