JanErik Larsson; Krönika


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JANERIK LARSSON om
entreprenörskap
I
sitt tal till den socialdemokratiska partikongressens debatt om partiprogrammet ägnar Göran Persson ett avsnitt åt den privata företagsamheten.
Avsnittet är anmärkningsvärt förvirrat, men det är kanske symtomatiskt för en
socialdemokrati och en partiledare som inte förstår sig på företagande och företagare.
Persson för ett närmast absurt resonemang om att
man vågar vara företagare för att man är trygg. ”Trygga människor blir skapande individer. Det är först när
vi känner trygghet som vi vågar göra det där lilla extra
som gör skillnad”, påstod han.
Inget kunde vara mera felaktigt.
Kanske är entreprenörskap något djupt osvenskt.
Fjärran från trygghet, ordning och reda. Företagande
är konkurrens, passion, brutalitet, snålhet…
FÖRETAGANDE ÄR aldrig riktigt politiskt korrekt.
Det är bara i riktigt stora företagsbyråkratier som
man kan odla föreställningen om det politiskt korrekta företagandet
Journalisten Bo Petterssons bok om Erling och
Stefan Persson, ”HandelsMännen” (Ekerlids förlag),
snuddar vid dessa drag. Beskrivningen av HMs företagskultur är spännande läsning. Boken är ett ypperligt reportage. En cover story från en bra affärstidning som expanderats en bit över 300 sidor. Den är
fylld av intressanta resonemang- till exempel om fördelar och nackdelar med att HM är börsnoterat. Här
finns en god skildring både av HM-ägarnas reaktion
på löntagarfondsdebatten och på den sentida, sällsamma lösning som innebär att Stefan Persson beskattas förmånligare än en fåmansföretagare.
Är det något man kan anmärka på så är det just
detta att passionen, den hårda drivkraften, betydelsen av snålhet/styrning/kreativitet i kombination, inte
lyfts fram tillräckligt. De båda HandelsMännen blir
en smula för folkhemska …
En annan duktig ekonomijournalist är Gunnar
Lindstedt. Hans första bok, om Trustor, blev en stor
framgång. Hans bok ”boo.com och !T-bubblan som
sprack” (Bokförlaget DN) har precis samma förutsättningar. Lindstedt skriver väl och har gjort tillräcklig research för att skildringen av boo.com-projektets
uppgång och fall ska bli spännande läsning. Det är en
skildring av ett fenomen från !T-bubblans tid. Men
Lindstedtär på tok för moraliserande i sin framställning. Det är för många, helt onödiga pekpinnar som
det viftas med. Genom att Lindstedt förvandlar boocom till en moralitet blir berättelsen inte vad den
egentligen är, nämligen en skildring av ett ytterligt
vanskött affärsprojekt. Det måste alltid förekomma
många sådana för att några ska lyckas. Det finns inget
konstigt, anmärkningsvärt eller omoraliskt i att vare sig
lyckas eller misslyckas. I entreprenörskapets förmåga
att ständigt omskapa världen ligger just detta dubbla:
den kreativa förstörelse som frambringar det nya,
spännande- som HM- men som också spolar iväg
det vanskötta, slösaktiga boo.com.
ULF DAHLSTEN är varken skribent eller företagare. I hans ”Nirvana kan vänta” (Forum)
skryter han med detta att han inte fått hjälp med
att skriva eller kolla fakta varför namn är felstavade och hans minnen kan vara felaktiga. Ulf Dahlstens minne har en sällsam förmåga att i efterhand
lägga saker till rätta så att Ulf Dahlsten framstår i
ett förklarat skimmer. Om detta kan man ironisera- Finanstidningens chefredaktör Johan Hakelius
skrev en recension av boken som var ett rent mord
på egotripparen. Men Dahlsten har intressanta berättelser att förtälja. Hans tid som chef för Posten är alldeles uppenbart en sådan berättelse. Men för att den
ska bli spännande och trovärdig behöver den kompletteras med andras utsagor. Hade Dahlsten låtit sig
intervjuas- som Erling och Stefan Persson motvilligt
gjort- kunde resultatet blivit mycket intressantare.
Dahlstens berättelse om sin långa karriär som politisk tjänsteman är ett intressant vittnesbörd om entreprenörskapets möjligheter och begränsningar i politiskt kontrollerade miljöer.
Hade Dahlsten lyssnat på goda råd hade hans karriär kunnat beskrivas på ett mera övertygande och
intressant sätt. Men boken tål absolut att läsas. Precis
som Petterssons och Lindstedts böcker förtjänar den
att läsas med kritiska och eftertänksamma ögon.
Janerik Larsson Uanerik.larsson@kreab.com) är konsult
på Kreab.
lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 611!J