Print Friendly

Janerik Larsson; Det amerikanska rikets nedgång och fall

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

256
toleransen inför olikhet klara av hoten
från religösa sekter, drogproblem och
moraliska avvikare som de homosexuella?
Personligen tror jag att Amerika som
JANERIK l.ARSSON:
varit ett dynamiskt föregångsland i över
tvåhundra år klarar ytterligare några generationer.Sverige borde ha mera respekt
för det Amerika som finns bortom Dallas
och Harlem.
Det amerikanska rikets
nedgång och fall
T:
dskriften The New Yorker är kanske mest känd för sina fina skämtteckningar, vars speciella charm är
de ofta smått geniala texterna. I bokhyllan
i mitt arbetsrum har jag en sådan skämtteckning inramad. Jag tycker att den så väl
sammanfattar en viktig sanning om amerikanskt politiskt liv.Teckningen visar en
man i en bekväm fåtölj. 1Vn står på och i
rutan ser man en 1V-kommentator. Texten återger vad kommentatom säger: Ronald Reagan won two vietories in the Se·
nate today, one vietory in the House, and
one vietory in House-Senate conference,
which gives him a career total of a hundred and ninety vietories – only thirty-nine
short of the world’s record of two hundred and twenty-nine victories, held by
Franklin Delano Roosevelt.”
Paul Kennedy: The Rise and Fall of the
Great Powers. Randoro House 1988
Texten alluderar på de amerikanska
sportjournalisternas fascination inför statistik. skämtteckningen åskådliggör tävlandets/sportens dominerande roll i amerikanskt samhällsliv. USA älskar vinnare
– också i politiken. Ett valår som detta
gör sig detta drag särskilt tydligt.
Den brittiskfödde Yale-historikern
Paul Kennedy kom på en genial formel
för en amerikansk bestseller när han gav
sig på ämnet ”The Rise and Fall of the
Great Powers”. Ända sedan slutet av sextitalet har ju den amerikanska opinionen
varit oroad över tanken att den amerikanska dominansen skulle vara på väg att urholkas av ett eller annat utländskt eller inhemskt hot – kommunismen, japansk industriell överlägsenhet eller något annat.
Kennedy kommer i sin bok fram till
slutsatsen att USA nu lever farligt. Innan
han nått så långt har han gått igenom
världshistoriens tidigare stormakter och
som den militärhistoriker Kennedy är fokuserar han på dessas oförmåga att balansera å ena sidan sina militära engagemang
och å andra sidan de ekonomiska resurserna.
Skräcken för nedgången är stor i USA.
Det finns en känsla av att fritt fall ner i avgrunden är det som väntar runt hörnet.
Ett sådant drag av paranoia är ständigt
närvarande i amerikansk samhällsdebatt.
De stora perspektiven ligger närmare till
hands än här i Europa där vi nu sedan
länge vant oss vid medelmåttighet och
långsamt förfall.
Jag fann Kennedys bok föga intressant
annat än som ett fenomen; dvs intressant
på samma sätt som New Yorkerteckningen är intressant. Kennedy lyckades under
en tid introducera en historisk determinism som ett debatterna i presidentvalrö-
relsen. Protektionismen gynnades av
Kennedys argumentation – ty om hoppet
är ute så är det dags att börja bygga Fortet
Amerika för att rädda vad som räddas
kan.
Amerikansk protektionism av 80-talssnitt ligger oftast nära den isolationism
P J ANDERS LINDER:
257
som var så stark på 20- och 30-talen. Bokens behandling av de ekonomiska frå-
gorna är allt annat än imponerande. Frå-
gan om skattetryckets betydelse för den
ekonomiska vitaliteten – och liknande
frågor som belyser ekonomins dynamiska
sida – tas inte upp till seriös behandling.
De politiska beslutsfattarna tillskrivs en
roll som de måhända haft iforna stormakter men som de inte har och sannolikt aldrig kommer att få i USA – åtminstone inte innan det är dags för det amerikanska
· rikets nedgång och fall. Så länge det är
ekonomins aktörer på marknaden som
har huvudrollen i amerikansk samhällsutveckling – inte politikerna – så torde det
nämligen vara för tidigt att börja förutspå
undergången.
Byalagets diskreta charm
E
uropadiskussionen har åter tag!t
fart. Bör Sverige gå med i EG? Ar
internationell integration över huvud taget av godo? Hör vi till den västeuropeiska kultursfåren eller bör vi, som
t ex Per Gahrton förespråkar i en nyutkommen bok, i stället söka utveckla samarbetet med de nordiska länderna å ena
sidan och med u-länderna å den andra?
Frågorna är många och någon bred konsensus har ännu inte hunnit bildas.
Du sköna gamla värld. sekretariatet för
Framtidsstudier 1987
Framför allt socialdemokrater och representanter för fackföreningarna uttrycker
dubier vad beträffar ett svenskt medlemskap i EG. De tycks misstänka att liberaler och konservativa använder frihandelsoch kulturargument endast i akt och mening att underordna Sverige ett system,
som skulle omöjliggöra de långtgående
offentliga ingreppen i det svenska samhället. De tror att EG-vännerna försöker liberalisera Sverige smygvägen.
Och kanske har de rätt när de vill göra
gällande att ett svenskt EG-medlemskap
skulle innebära att Sverige ympas med
tankar från en annorlunda tradition. Det
menar åtminstone idehistorikern Maciej
Zaremba i ”Byalagets diskreta charm eller
– – —–

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner