Print Friendly

JanErik Larsson; Det allra mest obegripliga USA

Av Redaktionen | 31 december 2003


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JANERIK LARSSON om
det allra mest obegripliga USA
I
Europa tror många att det demokratiska partiet i USA är ett socialdemokratiskt parti. Trots samverkan om ”tredje vägen” – Blair och Clinton- så
stämmer inte detta. USA har nämligen inget socialdemokratiskt parti, än mindre
något socialistiskt parti. Och något sådant har det aldrig funnits annat än som en
samling udda kufar.
Detta är ett mysterium för en del av dem amerikanska
vänster som onekligen finns – inte minst på universitetsorterna- och det är givetvis ett än större mysterium i Europa.
Den riktigt farliga, obehagliga och (ur den europeiska vänsters perspektiv) förfärande sanningen
är nämligen den att det självintresse, den
önskan om att försörjas av en stark stat
ledd av goda byråkratförmyndare som
onekligen finns på sina håll också i Sverige- ja, den finns inte i USA.
D
ETTA ÄR givetvis något tillspetsat. Men om man säger att det
inte finns någon politiskt relevant och
intressant strömning med det innehållet så finns det överväldigande data
från opinionsundersökningar som
styrker tesen.
I Sverige krossas ett borgerlig parti
om det skulle visa sig att en skattesänkning skulle innebära en fördel för
en enda välavlönad medborgare. Usch
fy ! I det senaste presidentvalet i USA
drog Al Gore fram siffror om hur
republikanernas skattepolitik gynnar de rika. Och nu,
efter mellanårsvalet, har republikanerna majoriteten
i kongressen vid sidan om presidentämbetet.
TIME frågade år 2000 väljare bland annat om de
såg sig själva som antingen tillhörande de l procent
rikaste amerikanerna eller om de trodde att de skulle
kunna komma att höra hemma i denna grupp. 19
procent av de svarande ansåg sig höra till de l procent
rikaste och ytterligare 20 procent svarade att de
räknade med att nå dit. 39 procent av väljarna struntade alltså helt i den inkomstomfördelning Al Gore
föreslog.
Sånt händer inte i Europa, inte i Sverige.
USA är fortfarande möjligheternas land. Ett rikt
IIJlSvensk Tidskrift l2oo3,nr 1 l
land där medborgarna ser en än bättre morgondag
framför sig. Om de jobbar hårt.
OCH DE BEUNDRAR DE RIKA. Inte de SOm lurats
och bedragits – reaktionen mot sådant som
Enron etc är oerhört kraftig- men de som gjort rätt
för sig och blivit förmögna – inte sällan förmögna bortom vad man kan fatta. Att rika
personer kan lyckas som politiker i USAmen inte i Europa- är ingen tillfällighet.
USA tror inte på permanenta sociala
konflikter. USA tror inte på klassamhället. Livet i USA är inte en tårta med
lager på lager utan som en matsal där
människor finns runt de olika borden
och menyn varierar en del men man
kan ganska lätt röra sig från bord till
bord om man har lust.
Detta kan verka rysligt enkelt. Det är
enkelt. Och detta är den enkla sanningen om
varför USA är och förblir rikare än resten av
världen. Och sannolikt sanningen om varför Europa
aldrig kommer att hinna ikapp USA i materiellt
välstånd.. .
Då måste vi nämligen lägga klasskampen åt sidan
och börja jobba hårdare.
J
AG TROR ATT DET ÄR VIKTIGT att vi tänker på detta
grundläggande förhållande också när vi diskuterar
USAs utrikespolitik. 2003 har ju inletts med en transatlantisk debatt med stor intensitet. Bakom USAs
position finns en bred, stark känsla av att landet utgör
en förebild för världen. Med sin starka, gamla demokrati. Med sin öppenhet för människor från hela världen. Med sina frihetliga värden. De sitter mycket fast.
Det är inte svårt att vara USA-vän ens i denna tid.
Janerik Larsson Uanerik.larsson@kreab.com) är konsult
på Kreab.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner