Print Friendly

Jan von Heland; Missbruk av symbolen demokrati

Av Redaktionen | 31 december 1987


1987


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JAN VON HELAND:
Missbruk av symbolen
demokrati
Vissa begrepp får stå som symboler för mycket mer än vad de
egentligen innebär. Ordet demokrati är ett exempel härpå.
Ekonomisk demokrati har av
många avslöjats som en omskrivning av socialism. Demokrati används här som en rättfärdigande symbol. Hade socialism haft motsvarande symbolvärde hade det använts.
Det finns all anledning för
dem som ogillar socialism att
söka förhindra att symbolvärdet
överföres till den nya tolkningen.
Fil kand Jan von Heland är doktorand i statskunskap och biträ-
dande borgarrådssekreterare.
~
ssa begrepp fungerar som symboler för något som går långt
utanför det vi menar är begreppens egentliga innebörd. Mest påtagligt
är detta för begrepp som fått fungera som
sammanhållande symboler i ett samhälle.
I takt med att tiderna förändras så har
dessa sammanhållande symboler bytts ut.
Gud och konungen har successivt ersatts
av fädernesland, fosterland och folk. I
modern tid har de geografiska och etniska symbolerna fått ge vika för mer
abstrakta företeelser som frihet och demokrati.
Möjligheten att exploatera dessa symboler har sannolikt ökat i och med övergången till abstrakta begrepp som symboler. Folk och fosterland hade en iakttagbar kärna som gjorde det lätt att avslöja
ett alltför vidlyftigt utnyt~ande av orden.
De parodier Strindberg skrivit om det
oscarianska samhället visar också på den
slagkraft ett avslöjande kunde ha.
Varning för missbruk
I dag lärs svenska värnpliktiga att de försvarar vår demokrati. Sannolikt har få av
dessa värnpliktiga en känsla av att demokrati enbart står för majoritetsstyre. Det
finns skäl att tro att rösträtt uppfattas som
centralt men därutöver finns en rad mer
ogripbara positiva saker som ”att ha det
bra” etc.
Därutöver har ordet demokrati fått en
moralisk kraft – demokrati är rätt, annat
är fel. När ett så värdeladdat ord används
i politisk debatt finns skäl att utfärda en
varning för missbruk.
Ett vanligt förekommande missbruk av
symbolen demokrati är när politiker försvarar sig mot kritik av ett beslut genom

att hänvisa till att det är ”ett demokratiskt
beslut”. Därigenom använder man sig av
symbolens moraliskt rättfärdigande kraft
för att bemöta frågor om det moraliskt
riktiga i beslutet. Tekniken att 1åtta ett
moralbegrepp mot ett annat är naturligtvis effektiv och menar man med demokrati majoritetsstyre så kan man inte ha
någon allvarlig invändning mot hur begreppet används.
Faran med denna användning av
symbolen är att den implicit ger ett
moraliskt rättfärdigande åt varje
majoritetsbeslut.
Missbruket består i att symbolen demokrati har fått den moraliska kraft som
utnyttjas från något mycket vidare än majoritetsstyre. Faran med att symbolen används på detta sätt är, att den implicit ger
ett moraliskt rättfärdigande åt varje majoritetsbeslut. Därifrån är steget inte långt
till uppfattningen att opposition är omoralisk; en naturlig tanke i öststater. l ett
öppet samhälle är dock en sådan tankegång lätt att avslöja, särskilkt om det inte
finns några starka intressen som vill fullfölja den.
Ekonomisk demokrati/socialism
Ett mer intrikat exempel är lanseringen
av uttrycket ”ekonomisk demokrati”.
”Ekonomisk demokrati” har av många
avslöjats som en omskrivning för socialism. I demokrati ligger visserligen en fö-
reställning om att all makt skall vara underordnad det kollektiva beslutsfattandet. Men detta är inte alls detsamma som
att alla beslut skall fattas kollektivt. Det
237
är inte ens detsamma som att det skulle
finnas ett samband mellan mängden kollektiva beslut och graden av demokrati.
Demokrati kan välja att inte lägga sig i,
och måste också göra det för att fortleva.
Det finns knappt något skäl att tro att
de som lanserat termen ekonomisk demokrati tar något intryck av sådana resonemang om innebörden av begreppet demokrati. Ordet demokrati används här
medvetet som en rättfärdigande symbol.
Hade ordet socialism haft motsvarande
symbolvärde hade naturligtvis det begreppet använts. Det hade också haft den
fördelen att innebörden bättre överensstämt med den företeelse som avsågs.
ldeema runt ekonomisk demokrati är
dock så pass väl utformade att de också
fungerar som bas för ett försök att ge begreppet demokrati en ny innebörd, eller i
alla fall för att ge dess gamla innebörd en
ny vinkling. Det finns ingenting skamligt
eller oetiskt i detta. Begreppens innebörd
är inte given av en högre makt. Däremot
finns all anledning för dem som ogillar
socialism att söka förhindra att symbolvärdet överförs till denna nya tolkning.
När medborgare i allmänhet förknippar
symbolen demokrati med kollektivt beslutsfattande är socialismens motståndare
i ett betydande underläge.
Om detta resonemang håller, finns skäl
att invända mot den uppfattning som i en
mycket svepande term brukar anges som
statsvetenskaplig, nämligen att demokrati
är det samma som majoritetsstyre. Denna
uppfattning är ett uttryck för en tendens
inom samhällsvetenskap att rensa bort för
att få grepp om det mest påtagliga. Ett
fruktbart tillvägagångssätt för vetenskaplig behandling av komplexa begrepp, men
sannerligen inget fungerande sätt att
238
möta missbruk av symboler. Man kan
inte utan vidare rensa bort det faktum, att
demokrati fungerar som symbol för något
övergripande gott i vårt samhälle. Ett försök att reducera denna symbol kan i
värsta fallleda till att man påskyndar den
utveckling man velat förhindra.
Behovet av symboler
Det är nödvändigt för varje samhälle att
ha sammanhållande symboler. De mekanismer som skapar sådana symboler är
starka. En reduktion av en symbol innebär att en annan symbol måste skapas.
Det finns naturligtvis ett antal möjliga
alternativa symboler. ”Folkhem” har väl
varit på tapeten en gång i tiden, liksom
”välfärdsstat”. Eventuellt kan vi förvänta
oss ”medborgarrättsstat” där ”kollektiv
frihet” råder. Symbolförslagen är visserligen en aning retoriska, det finns kanhända inget skäl att måla en viss potentat på
väggen, men det bör likväl påpekas att
det finns en vägg där han kan dyka opp.
När man läser igenom den debatt som
varit de senaste åren förefaller det inte
som om symbolernas betydelse varit särskilt uppmärksammad. Det tycks som om
Gösta Bohman har varit en av de få som
tagit fasta på att en betydande politisk
kraft är investerad i symboler och att det
är nödvändigt att finna ett politiskt gångbart sätt att neutralisera missbruk av denna kraft.
En betydande politisk kraft är investerad i symboler.
För att bevara symbolen demokrati är
det möjligt att den bästa metoden är att
ständigt förankra ordet med den långa
lista på individuella friheter och kollektiva skyldigheter som hittills varit symbolens grundval. I alla händelser är det först
när man har ett sådant arbete igångsatt
som man i lugn och ro kan sitta på kammaren och filosofera över begreppets
egentliga innebörd.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner