Print Friendly

Jan-Erik Lane; Mot en ny debatt om äganderätten

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JAN-ERIK lANE:
Mot en ny debatt
om äganderätten
Det finns en alltför tydlig skillnad
mellan den livliga internationella
debatten om äganderätten och
dess betydelse för ekonomiskt
välstånd och den sporadiskt
återkommande diskussionen i
Sverige.
Regeringen bör ta ett större
grepp på frågan om äganderättigheternas ställning i Sverige
och tillsätta en allmän egendomsutredning med sikte på att
avreglera hela området.
Jan-Erik Lane är professor i
statsvetenskap och administration l Oslo.
1
990-talets offentliga debatt kornmer
att ägna stor uppmärksamhet åt äganderättsfrågor. Den nu tillsatta utredningen för Utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter samt ökade
möjligheter till domstolsprövning av
normbeslut och förvaltningsbeslut (Dir
1991:100) måste ses som bara en början.
Det finns två huvudskäl till detta. För det
första syns en alltför tydlig skillnad mellan
den livliga internationella debatten om
äganderätten samt dess betydelse för ekonomiskt välstånd och den sporadiskt återkommande diskussionen i Sverige. För
det andra har förutsättningarna för att ta
upp äganderättsbegreppet ändrats påtagligt i det att den teoretiska grunden för att
negligera äganderättsfrågor i den s k
skandinaviska rättsrealismen inte längre
har samma giltighet. Jag skall här argumentera för att regeringen bör ta ett större
grepp på frågan om äganderättigheternas
ställning i Sverige.
Internationell rätt
Vilken tyngd skall äganderätten ha i förhållande till andra mänskliga rättigheter:
frihet från förtryck, samvetsfrihet och politiska rättigheter? Distinktionen mellan
negativa och positiva rättigheter löper
som ett tema från 1700-talets rättighetsdeklarationer till kodifieringen av mänskliga rättigheter under efterkrigstiden. Den
negativa friheten anger vad staten ej får
göra medan den positiva friheten föreskriver vad staten bör göra.
Filosofin om de mänskliga rättigheterna har utvecklats från en betoning av de
negativa rättigheterna till ett framhävande
av de positiva rättigheterna, vilket kommit att få genomslag i synen på äganderät- 232
ten. I deklarationerna från 1700-talet om
mänskliga rättigheter intar egendom samma rang som frihet och jämlikhet. Sedan
dess har man blivit alltmer lyhörd för att
det kan uppstå en konflikt mellan egendomsrättigheten och andra mänskliga rättigheter. Så innehåller FN:s Universella
förklaring om de mänskliga rättigheterna
från 1948 följande passus:
Envar har rätt att äga egendom såväl
ensam som i förening med andra. 2.
Ingen må godtyckligt berövas sin egendom. (Artikel17)
Men i Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
från 1966 finns inget om rättigheten till
egendom. Samma tveksamhet finns i
Europarådets kodifiering av mänskliga
rättigheter. I den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950) har egendomsrättigheterna
utelämnats. I stället ingår i Tilläggsprotokollet till konventionen följande paragraf:
Envar fysisk eller juridisk persons rätt
till sin egendom skall lämnas okränkt.
Ingen må berövas sin egendom annat
än i det allmännas intresse och under
de förutsättningar som angivas i lag och
av folkrättens allmänna grundsatser.
(Artikel l)
Ofta ställs äganderätten mot det allmänna
intresset, varvid det har ansetts rimligt att
det enskilda landet kan göra olika avvägningar när dessa två storheter – den enskildes äganderätt kontra det gemensamma bästa – skall brytas mot varandra.
De mänskliga rättigheterna tillhör den
svagt institutionaliserade internationella
rätten, men de kan överföras till ett lands
rättsordning genom beslut om att betrakta internationella konventioner som del
av landets gällande rätt. Den nya svenska
författningen från 1974 talade knappt alls
om äganderätten, men i den 1976 införda
18:e paragrafen i 2 kapitlets Grundläggande fri- och rättigheter stadgas, att den
som drabbas av expropriation skall vara
”tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag”.
Denna hänvisning till äganderätten innebär en svag konstitutionell reglering.
Den skulle dock delvis motverkas av att
Sverige ratificerat det s k tilläggsprotokollet om skydd för de mänskliga rättigheterna av Europarådet, men artikel l
från 1952 anses inte tillhöra gällande rätt i
Sverige. Förklaringen är att begreppet
positiv frihet anses kräva ett omfattande
offentligt engagemang i välfärdsstaten
som kräver att kompromisser måste göras
mellan äganderätten och allmänintressen.
I Sverige har den långvariga socialistiska
maktdominansen lett till en avvägning
mellan enskild äganderätt och samhällsintresse som är tveksam i det att för stor
vikt läggs vid det senare intresset.
Den nya ekonomin
I den internationella samhällsvetenskapliga forskningen under efterkrigstiden har
betoningen av äganderättsbegreppets relevans kommit till uttryck i den s k nyinstitutionalismen. Vad som bestämmer
den ekonomiska effektiviteten och rationaliteten i ett land är hur individernas rättigheter preciseras gentemot varandra,
speciellt däribland äganderättsliga regler.
Mänskligt växelspel kan enligt Douglas
North, Ronald Coase och Oliver Williamson lösas på basis av frivillig samverkan i
en långt större omfattning än vad som
föresv_ävat välfärdsteoretikerna i deras
modeller om marknadsmisslyckande,
nytto-kostnadsanalyser och regeringsingripanden. Detta förutsätter att institutioner utvecklas som är lämpliga för att hantera s k transaktionskostnader eller de
ansträngningar som två eller flera parter
måste göra för att komma fram till ett
samarbete eller avtal.
När rättigheter är oklara blir transaktionskostnaderna stora, vilket försvårar
resursallokeringen, inte minst i en marknadsekonomi. Principerna för den enskilda äganderätten och för aktiebolagsformen som ett ägande under bestämda och
begränsade ansvarighetsregler har stor
betydelse för hur marknadsekonomin
fungerar. Ju mera värdefulla resurser blir i
ekonomin, desto större är kravet på en
precisering av äganderättigheter liksom
nyttjanderättigheter. Här finns två vägar
att gå om·äganderättigheterna är diffusa:
mer av privat ägande eller mer av allmänt
ägande.
En vitalisering av svenskt samhälle och
ekonomi skulle kunna komma till stånd
om man reviderar inte bara någon del av
den nuvarande äganderättsliga lagstiftningen – t ex expropriationsersättningen
– utan diskuterar hela systemet. Det förutsätter att man överger den rättsfilosofi i
Sverige som i klar kontrast till den nya
ekonomin nedvärderar äganderättigheternas betydelse.
Rättsrealismen
De s k skandinaviska rättsrealisterna hävdade att äganderätten är en fiktion; detta
233
var kärnpunkten i den mot äganderätten
kritiska ideologin som haft stor praktisk
betydelse för den svenska lagstiftningen
sedan 1930-talet.
Rättsrealisterna angrep ”rättsideologin”, dvs äldre juridiska doktriner som
påverkats av naturrättsligt tänkande. Däremot intresserade man sig inte för vad rättigheter i allmänhet och äganderätt i synnerhet betyder för det ekonomiska systemet. Resultatet av deras analys blev att äganderättsbegreppet, om det verkligen hade någon reell innebörd, blott var ett
tekniskt hjälpmedel eller ett språkligt på-
verkansmedel.
Wilhelm Lundstedt hävdade att rättigheter i allmänhet och äganderättighet i
synnerhet inte existerar. Ord som ”rättsordning”, ”rättsrege!”, ”gällande rätt” är
vilseledande, ty vad folk i allmänhet föreställer sig med dem avviker från verkligheten. Gällande rätt eller rättsordningen
består inte av rättigheter och skyldigheter
utan av vad Lundstedt kallade det rättsliga maskineriet. Och Lundstedt angav det
s k samhällsintresset som grundval för
rekommendationer om stiftandet av lag
och talkandet av lag.
Tesen att det inte existerar rättigheter
och skyldigheter förkåstades av Ingemar
Hedenius. Hedemus skiljer mellan ”äkta”
respektive ”oäkta” rättssatser, dvs mellan
en lag och ett påstående om vad som är
lag. Det finns oäkta rättssatser som konstaterar vilka lagar och förordningar som
tillämpas eller utgör gällande rätt. Existensen av rättigheter är ingenting annat
än hur domarkåren agerar när den tillämpar lagar och förordningar.
Vi kan sammanfatta Hedenius’ rättsteori på följande sätt: Rättigheter är sociala fakta eller ”de faktiska regelbunden- 234
heterna hos myndigheternas tvångsutövning”. Hedenius menar att ”äganderättighet” enbart betecknar domarkårens beteende i fråga om utövandet av tvång under
vissa villkor eller förutsättningar. För att
få reda på vilka rättigheter som existerar
skulle man studera vanor hos myndigheterna eller domarkåren.
Enligt Alf Ross kan beskrivningen av
gällande rätt göras utan att använda rättighetsbegreppet Så skulle äganderättsbegreppet kunna reduceras bort genom
att man direkt knyter samman rättsfakta
som ett köp av egendom och rättspåföljd
som ett skydd mot intrång av egendom
utan att ta vägen över ett mellanliggande
led, nämligen äganderätten. Men om man
använder ordet som ett hjälpmedel för att
sammanfatta en rad förhållanden enligt
gällande rätt, måste det väl ändå vara så
att dessa förhållanden existerar?
I den skandinaviska rättsrealismen
hävdas att termen ”rättighet” inte betecknar något, men att det finns rättsliga realiteter som ligger under föreställningen om
rättigheter. Det finns två slag av rättsliga
realiteter som är relevanta: rättsfakta och
rättspåföljd.
Per-Olof Ekelöfs analys av rättighetsbegreppet avsåg hur termen ”rättighet”
används i rättstillämpning. Termen ”rättighet” kan då antingen utgöra slutsatsen
eller förledet i den juridiska argumentationen; i det förra fallet kan termen då
ersättas med ett komplex av rättspåföljder
medan i det senare fallet termen kan ersättas med ett komplext rättsfaktum. Ekelöf kom till slutsatsen att ”rättighet” betecknar rättspåföljder.
– Kari Olivecronas teori är att ordet ”rättighet” används i en handlingsdirigerande, i en upplysande och en sammanbindande funktion. Tag satsen ”Stora äger
Billerud”. Handlingsdirigering: ordet
”rättighet” påverkar handlandet därför att
det anger hur man skall handla, t ex hur
man skulle kunna köpa Billerud. Den
upplysande funktionen: Satser om rättigheter kan upplysa om förhållanden, dock
icke om rättigheters existens, t ex om man
vill ta reda på vad Stora äger. Den sammanbindande funktionen: en rad olika
rättsfakta kan åberopas som t ex juridisk
grund för en fordran, vilken i sin tur anförs som juridisk grund för ett krav på
betalning, t ex om man lånat pengar till
Billerud men ej erhållit överenskommen
ersättning.
Varför skulle man inte kunna använda
ett rättighetsbegrepp vid en beskrivning
av ägandets villkor i det svenska samhället? Man kan på goda grunder hävda att
det existerar inte bara ägande utan också
äganderätt vid sidan om andra slags rättigheter – privaträttsliga som offentligträttsliga.
Beskrivningen av rättsordningen kan
sägas vara en analys av olika s k rättsinstitut; olika slag av rättsinstitut föreligger i
förhållande tilllös och fast egendom, t ex
äganderätt, panträtt, nyt~anderätt och
servitut. Man kan säga att dessa rättsinstitut innehåller rättigheter och att rättigheter existerar i en utsträckning som svarar
mot institutionaliseringen av rättsinstituten. Låt oss kort skissera hur äganderättigheter inskränks i den nuvarande svenska lagstiftningen.
Äganderättens praxis i blandekonomin
Man brukar framhålla att äganderättigheterna har att göra med olika slags transaktioner i relation till egendomen: brukande, förvärv och försäljning. Det kan vara
fråga om olika rättigheter:
(l) Kravrättigheter: att kunna kräva nå-
got av en annan med rättsligt stöd.Det
föreligger en motsvarande plikt hos
den andra parten.
(2) Frihet: att kunna göra något utan att
en annan har ett krav eller plikt på att
man skall göra något annat.
(3) Kompetens: att en person kan ändra
sina rättsliga relationer till en annan
person genom t ex slutandet av avtal.
(4) Immunitet: att kunna skydda sig mot
att andra ändrar den egna rättsliga
situationen.
Man ser att krav och frihet reglerar hur
man brukar ett egendomsobjekt medan
kompetens och immunitet reglerar förvärv och försäljning. Den svenska äganderättslagstiftningen kan analyseras genom att man ser på den enskildes kravrättigheter, friheter, kompetens samt immuniteter gentemot i första hand stat och
kommun. I en blandekonomi av svensk
typ finns det en stor uppsättning lagar och
förordningar som reglerar krav, frihet,
kompetens samt immunitet i fråga om olika egendomsobjekt
Friheter
Att kunna bestämma över sin egendom
betraktas ofta som det utmärkande för
äganderätten till egendom. Man skulle
kunna bestämma äganderätten genom att
identifiera den som allt det som inte är
förbjudet. I dagsläget är det angeläget att
försöka bestämma det positiva innehållet
i äganderätten genom att se på vilka friheter som ägaren kan åberopa.
Den allmänna fastighetsrätten utifrån
Jordabalken innehåller en allmän be- 235
gränsning i fråga om nyttjandet; där stadgas att var och en vid nyttjandet av egendom skall taga skälig hänsyn till omgivningen. Det skulle kunna innebära stora
friheter att nyttja s k fast egendom så
länge som inte omgivningen kom till skada.
Nu innehåller den speciella fastighetsrätten emellertid en rad rättsinstitut som
tar bort en rad friheter för ägaren: PBLsystemet, miljöskyddslagen, skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Det s k PBLsystemet bygger på principen att kommunen måste godkänna hur en egendom
nyttjas så fort som det är fråga om icketriviala beslut – den s k lovinstitutionen.
Ägaren måste ha bygglov, rivningslov
samt marklov, vilket innebär att friheter
för ägaren ersätts med kravrättigheter för
kommunen.
Att använda fast egendom begränsas
också av Miljöskyddslagen, skogsvårdslagen samt Naturvårdslagen. Miljöskyddslagen syftar till att identifiera miljöfarlig
verksamhet och innehåller ett tillståndsgivningssystem. skogsvårdslagen tillhör
den speciella fastighetsrätten som ger fastighetsägaren ansvar för hur marken används samt en motsvarande tillsyn från en
myndighet, i detta fall skogsvårdsstyrelsen. Det är här fråga om detaljerad reglering som inte har någon motsvarighet vad
gäller andra fastigheter.
Naturvårdslagen anger ytterligare begränsningar i en fastighetsägares förfogande av sin mark. På samma sätt rymmer
den offentliga regleringen av bostadsfastigheter direktiv för vad ägaren är skyldig
att göra. Genom Bostadsanvisningslagen
måste husägaren ibland tilldela lägenheter till bostadssökande som kommunen
anvisar. Enligt Hyresförhandlingslagen är
236
hyresvärden skyldig att förhandla med
hyresgästorganisation. Med hjälp av bostadsförvaltningslagen kan s k förvaltningsåläggande och tvångsförvaltning införas gentemot fastighetsägaren.
Krav
Den s k speciella fastighetsrätten har alltså lagt en rad skyldigheter på egendomsägaren. Hur är det med dennes rättigheter
i fråga om krav? Två slag av krav är här
mycket väsentliga: skadeståndskrav mot
enskild samt rätten tiH ersättning från det
offentliga.
, Den allmänna fastighetsrätten tillerkänner ägaren rätt till skadestånd vid olika slag av intrång. Dessutom fastslår Jordabalken att ägaren kan kräva att intrånget avlägsnas. Ersättningsrätten har blivit
en mycket känslig fråga i den svenska
rättsordningen till följd av en rad begränsningar i den enskildes krav på full kompensation utifrån olika argument om allmännyttan. Kravet på ersättning finns i
olika rättsinstitut som expropriation och
PBL-systemet. Två frågor är här av speciell vikt för äganderättigheterna: värdestegringsfrågan samt problemet med s k
självrisk.
Stat och kommun tillerkänns rätt att
lägga beslag på fast egendom genom det
så kallade expropriationsinstitutet Expropriation skiljer sig från konfiskation
genom att det är fråga om en skyldighet
att ersätta ägaren. Expropriationslagen
lägger fast att fastigheten skall ersättas
ägaren till ”marknadsvärde”, men det
finns klara begränsningar av denna princip, av vilka värdestegringsregeln är en.
Vanligen exproprieras ett område för att
det skall användas för olika angelägna
syften, vilket kan öka den fasta egendomens värde. Expropriationslagen betraktar denna värdestegring såsom allmän
egendom:
Egendomsägarens krav på ersättning
kan även avse skador som det offentliga
på olika sätt vållar honom; här skall dock
avdrag göras för en s k självrisk. Om stat
eller kommun vid hanteringen av mark
eller genomförandet av naturvårdsinsatser kommer att skada helt eller delvis en
enskild ägares egendom anses inte full
kompensation vara berättigat. Det talas
om en rad anledningar för en procentuell
nedsättning, där storleken är omtvistad.
Fastighetsägarens självrisk motiveras
med bagatellskade-, egenrisk-, riskfördelnings- eller nyttighetsargumentet
Kompetens
Att en ägare har en bestämd förmåga att
sälja och köpa egendom brukar anses
som en kärna i äganderätten. Kompetensen att förvärva och sälja egendom kan
dock inskränkas genom att det offentliga
tilldelas uppgifter isamband med köp och
försäljning. Så är fallet i betydande omfattning i svensk rättsordning.
Jordförvärvslagen kräver i flera situationer tillstånd från en speciell tillsynsmyndighet, lantbruksnämnden inom länsstyrelsen. I Jordabalkens allmänna regler
om fastighetsköp finns inga restriktioner
beträffande förvärv och försäljning av
jordbruksfastigheter.Men jordförvärvslagen inskränker denna typ av äganderätt
till dylika fastigheter. Aena sidan har fysiska personer rätt att köpa jordbruksfastigheter, om de är svenska medborgare. A
andra sidan krävs tillstånd för juridiska
personer att förvärva dylika objekt. I glesbygdsområde finns en anmälningsplikt

·ven för fysiska personer. Tidigare gällane prisklausuler har tagits bort.
Lag om förvärv av hyresfastighet tillelar hyresnämnden tillståndsgivning för
öp och försäljning av hyresfastigheter.
ommunen i vilken fastigheten är belä-
en har en rätt till förköp.Den innebär att
ommunen tar över köparens roll liksom
et kontrakt som köparen och säljaren
ommit överens om. Detta kontrakt kan
ara ändras i speciella situationer.
Rätt till fastighetsförvärv för ombild- . g till bostadsrätt är en lag som stadgar
n rätt för hyresgästerna att genom en
ostadsrättsförening förvärva fastigheten
ör ombildning till bostadsrätt. Restriktioen beträffande ägarens möjlighet att säla till vem han/hon vill omfattar inte priet, men sedan väl föreningen tagit över
ontraktet kan inte andra bjuda över.
Den s k Fastighetsbildningslagen idenilierar hur fastighetsbildning skall gå till
utifrån givna kommunala planeringsförutsättningar. Fastighetsbildning betraktas
som en privat angelägenhet där det ankommer på ägaren och andra enskilda
intressenter att komma med initiativ men
där även offentligt satta mål och medel
skall styra hur fastigheter hanteras vid
ombildning eller nybildning av fastighet.
Det finns en rad begränsningar av hur
ägaren av en fastighet kan förfara när det
gäller att ombilda eller nybilda en fastighet. Bestämmanderätten tillkommer en
speciell myndighet- Fastighetsbildningsmyndigheten, som har att beakta olika ändamål vid sidan om vad fastighetsägaren
önskar.
Immunitet
Man kan generellt säga att den privata
egendomen inte utmärks av immunitet i
237
något avseende, eftersom expropriation
kan tillgripas på en rad grunder. Stat och
kornmun tillerkänns rätt att lägga beslag
på fast egendom genom det så kallade expropriationsinstitutet. Expropriationsinstitutet avser inte bara ett upphävande av
äganderätt utan omfattar även mindre rättigheter som nyttjanderätt och servitutsrätt som är knutna till fast egendom, t ex
rätt till elektrisk kraft och liknande.
Det finns inget generellt skäl som kan
åberopas för expropriering av fast egendom. Expropriationslagen nämner en rad
olika ändamål som kan läggas till grund
för denna åtgärd. Det finns ingen garanti
för att inte nya ändamål kan bestämmas
som grundval för expropriering.
Det skäl som kommit i förgrunden genom den kommunala expansionen under
efterkrigstiden är planläggningsskälet
Expropriation får ske för att ge kommun
möjlighet att förfoga över mark som med
hänsyn till den framtida utvecklingen krä-
ves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Reglerna för expropriation samt ersättningen är sådan att de kan förväntas leda
till tvistigheter om när expropriation får
genomföras samt om ersättningsbeloppet
för fastigheten. Tillstånd till expropriation
lämnas av regeringen eller länstyrelse och
tvist om expropriation avgörs i första instans av fastighetsdomstolen.
Det finns andra metoder att tving_a en
fastighetsägare att släppa till mark än att
använda expropriationsförfarandet. När
det gäller mark som behövs för vägar eller
för ledningssystem finns två andra lagar
som påminner om expropriationslagen –
ledningsrättslagen och väglagen.
ll
\
l
l
238
Avslutning
Förfogandet över egendom regleras genom olika rättsinstitut Dessa kan analyseras med ett vetenskapligt språk som tar
fasta på rättighetsbegreppet Man kan då
slå fast att det finns mycket av begränsningar genom olika lagar och förordningar i äganderättigheterna i Sverige.
Den allmänna fastighetsrätten i Jordabalken bygger på en avtalsrättslig grundval som behandlar fast egendom med
mera speciella regler än vad som gäller för
lös egendom men utan att beakta allmänna eller offentliga intressen speciellt.
Den speciella fastighetsrätten ställer olika
metoder till offentliga organs förfogande
som inskränker den enskildes rätt att bestämma över sin egendom. Hit hör t ex
planläggning och expropriation.
Andra inskränkningar beror av den
kommunala förköpsrätten och hyresnämndens ställning i relation till ägaren av
hyresfastighet. Vid fastighetsbildning
eller ombildning har lantmäteriet inte
bara att beakta enskilda parters egenintressen utan även att följa kommunens
intentioner samt beakta allmänna intressen. Lantbruksnämnden har fortfarande
en stark ställning i fråga om köp och försäljning av jordbruksfastighet. Ytterligare
begränsningar av förfogandet av mark
sätts genom t ex skogsvårds- samt naturoch miljövårdslagstiftningen.
Regeringen bör tillsätta en allmän
egendomsutredning med sikte på att avreglera hela området.
Litteratur:
Lane, J.E.och Skogh, G. (1992) Äganderätten
i Sverige. (Manus som publiceras höstterminen 1992)
Pärmarför inbindning av årgång 1991
kan rekvirerasfrån Svensk Tidskrifts
expedition, te/ 08-667 59 55, eller
genom insättning av kronor 70:- på
postgiro 72744-6

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner