Print Friendly

JAG EN AVHOPPARE

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JAG EN AVHOPPARE
CLAES-HÄKAN LINDHOLM
i11om den koml/Ilmala skolan var allt serverat. Hela verksamhete11 i skolan var i detalj reglerad. Varje försök
till förändring på det pedagogiska området mottogs av majoriteten av lärarna med mycket stor skepsis. Helst
sk 11lle man hålla sig till det gamla och beprövade och ir1te komma med några r1yheter.
E
fter en lång – 26 år –
och delvis brokig
pedagogisk bana inom den kommunala
skolans värld har jag
”hoppat av” och startat nytt inom en
friskola. Det finns mycket att berätta
möjligheter till praktik. Hela den
tredje terminen på utbildningen
tillbringade jag ute i en skolklass
vilken jag successivt fick överta
ansvaret for. Under de övriga fyra
terminerna var jag ute under kortare
pass på olika praktikskolor. All denna
från tiden som gått. praktik gjorde att vi som nyutexaFolkskollärare – så står det fort- minerade efter två och ett halvt år var
farande telefonkatalogen. Ett väl tränade i klassrumssituationen.
hederligt och rejält yrke som ingen
behöver skänmus for. Innan utbildningen påbörjades fick jag genomgå
ett intagningsprov. Vi fick hålla ett
muntligt anforande, sjunga, spela ett
instrument, göra ett prov i engelska
och genomgå ett psykologtest. Med
tanke på hur varierande kvaliteten på
nyutexaminerade lärare i dag är finns
det kanske skäl att återinfora denna
gallringsmetod.
Som lärarkandidat hade jag rika
CLAES-HÄKAN LINDHOLM är
rektor för Mo11fessoriskola11 Flada
Siiteri.
Ämneskunskaperna var det väl ibland
lite si och så med, eftersom det var så
mycket vi skulle lära oss.
Tillsynslärare
Min forsta tjänst fick jag i en helt ny
skola i fororten Backa i Göteborg.
Eftersom jag vid skolstarten var
ensam man i ett kollegium på cirka
15 personer så utsågs jag av rektom
genast till tillsynslärare. Jag utrustades
därvid med makt och myndighet att
lägga schema, göra inköp samt
bilägga de tvister av olika slag som
uppkommer på ställen där många
människor vistas – uppgifter som jag
som ny och oerfaren säkert inte var
SVENSK TIIJSKRIFT
mogen for. Som tur var fick jag hjälp
av mina mer erfarna kvinnliga kollegor.
När det gällde den nya skolans
utrustning behövde vi inte bekymra
oss så mycket. Det mesta var centralt
beställt enligt SÖs standardutrustningslistor. Allt kom prydligt
forpackat i lådor. Det var bara att
packa upp. Problemet var bara att en
stor del av utrustningen aldrig blev
använd, eftersom vi som skulle
använda den aldrig hade ratt chansen
att påverka vad som skulle köpas in.
Allt serverades färdigt. Hela
verksamheten i skolan var i detalj
reglerad. Minsta fråga kunde besvaras
genom att slå upp en paragraf i
skollagen, skolforordningen eller
någon annan foreskrift. Fristaden var
det egna klassrunm1et. Där var jag
kung – ingen ifrågasatte min auktoritet. Det var en lycklig och relativt
bekymmerslös tid.
Vid denna tid formligen exploderade den offentliga sektorn samtidigt som det centrala regierandet
15
firade triumfer. Tillgången på medel
verkade i princip obegränsad. Det
viktigaste verkade vara att pengarna
tog slut innan den 31 december, så
att man tilldelades mer nästa år.
När jag arbetat i två år tog jag
ledigt med B-avdrag. Det innebar att
jag kunde studera på heltid i ett år
med 70 procent av lönen i behåll.
Detta ansågs vara en rättighet inom
lärarkåren, och den som inte utnyttjade möjligheterna betraktades
som mindre vetande. Om utbildningen skulle komrna till användning
eller inte spelade ingen roll.
Pedagogisk värnplikt
Jag läste på detta år in 40 poäng
historia samt 40 poäng samhällskunskap. Blev jag sedan ämneslärare
på högstadiet? Svaret är nej. Centrala
regler och paragrafer satte effektivt
stopp for detta. Istället fick jag en
gänst som speciallärare i fororten
Angered. Min uppgift bestod i att
vara klasslärare for en hjälpklass i
årskurs sex. Det var nog mina bästa år
som lärare, en slags ”pedagogisk
värnplikt”.
Efter fyra år som speciallärare
tyckte jag att det var dags att utbilda
mig till detsamma. Dags igen for
nästa år med B-avdrag. Undervisningen präglades av relationer –
gruppdynamik, gruppterapi etcetera.
Linjen döptes i skämtsamma kretsar
till ”skiljelinjen” eftersom det
uppkom en hel del relationer som
inte var utbildarens avsikt.
Som utbildad speciallärare var det
inte svårt att ra arbete. Jag böljade på
16
en högstadieskola i Lerum. På
höstterminen samma år blev jag
invald i det lokala lärarfackets styrelse. Det stod inte länge på innanjag
blev utsedd till FFM – facklig
fortroendeman. Detta innebar att jag
forde lokalavdelningens talan i alla
MBL-frågor gentemot kommunen.
Medbestämmandelagen hade varit
i bruk i drygt två år och nu gällde det
for facket att minsann visa att vi
också skulle vara med och bestänuna.
Detta visade sig dock lättare sagt än
gjort. På många offentliga arbetsplatser inskränktes medinflytandet
snart till att kommunen tutade innan
den körde över de anställda.
För paragrafryttare var det ett
paradis. Det var MBL, AML, KHA,
LAS, LOA och – den viktigaste av
dem alla – Lagen om facklig
fortroendemans ställning på arbetsplatsen.
Lagarna blev verktyg i kampen
mot en motspänstig arbetsgivare. Om
kampen var till nytta for medlemmarna frågade vi oss sällan. Höjden
av lycka var om man kunde ra
anledning att påkalla tvisteforhandling och därvid sätta dit kmmnunen.
I en självkritisk backspegel var det
nog så att vi utvecklades till en
kontrollapparat. I stället for att hjälpa
verksamheten framåt så letade v1
ständigt efter fel och brister.
De kontakter jag fick via mitt
fackliga arbete ledde till att jag
erbjöds anställning på konununens
personalkontor. Att arbeta i en
offentlig forvaltning innebär att man
måste vara utrustad med en stor porSV ENSK TID SKRIFT
tion tålamod. Demokrati tar ju sin
tid. Dessutom är ”kreativitetsutrynunet” en aning begränsat.
Efter tre år på personalkontoret
ville jag tillbaka till skolan. Jag fick en
tjänst som resultatenhetschef samt
rektor i Vänersborg. En i raden av
omorganisationer hade just genomforts och jag fick ta hand om ett
område som bestod av två forskolor,
två låg- och mellanstadieskolor samt
en stor högstadieskola. På högstadieskolan var jag själv dessutom rektor.
Efter tre månader drogs den
biträdande rektorstjänsten på högstadieskolan in och jag blev ensam
kvar att sköta hela fogderiet. Slumpen- ingen behovsanalys-gjorde att
just min enhet drabbades. Tjänsten
upprätthölls nämligen av en vikarie
och man hade redan böljat diskutera
nästa omorganisation. I avvaktan på
denna skulle tjänsten därfor inte
tillsättas.
Vad har de nu hittat på?
Indragningen gjorde att arbetssituationen blev i det närn1aste omöjlig. Högstadieskolan hotades dessutom av nedläggning vilket gjorde
att lärarkåren resignerat mottog valje
nytt meddelande från kommunledningen med kommentaren: ”Vad
har de nu hittat på?”
Skolan befolkades av gediget utbildade lärare som hade arbetat där i
många år. Valje forsök till forändring
på det pedagogiska området mottogs
av majoriteten med mycket stor
skepsis. Helst skulle man hålla sig till
det gamla och beprövade och inte
o
m
z
o
.,
.,
m
z
r
Cl
>
m
z
kormna med några nyheter. Elever Vi driver skolan till lägre kostnad
som av olika anledningar inte hängde än den konmmnala främst beroende
med i den takt läraren bestämde på lägre kringkostnader. Däremot
betraktades av de flesta som störande lägger vi mer pengar på lärartimmar.
inslag vilka helst borde forpassas till Under årens lopp har jag samlat en
någon typ av skoldaghem eller hel del erfarenhet från skolan. Jag
”praktisk verksamhet”. tror att skolan misslyckas med att nå
fram till många elever. Det är då
Enighet om målen nästan alltid så att felet söks hos
När jag i våras blev kontaktad av eleven – antingen hos barnet själv
ordforanden i foräldraforeningen eller i hermniljön.
Montessoriskolan Floda Säteri och Det fel vi har begått är att vi har
blev erbjuden tjänsten som rektor på forsökt tvinga in alla barn i samma
skolan var det därfor inte svårt att fonn. Alla barn är inte lika. Det
anta erbjudandet. Här finns mycket måste vara så att det är skolan som
av det som jag saknat under årens anpassar sig till eleven och inte
lopp. Enighet om målet med verk- tvärtom.
samheten, enighet om pedagogiken,
foräldraengagemang och en entusiastisk personal. Att vi därtill har en
fantastisk miljö gör ju inte saken
sämre.
Vi måste riva de gamla strukturerna och bygga nya. Skolan måste
bli ett ställe dit barnen går for att fa
hjälp och handledning i sitt lärande,
inte ett ställe dit man skickas for att
SVENSK TID SKR.IFT
”När jag i våras blev
kontaktad av ordfö-
randen i föräldraföreningen Montessoriskolan Flada Säteri och
blev erbjuden tjänsten
som rektor på skolan
var det därför inte svårt
att anta erbjudandet.
Här finns mycket av
det som jag saknat under årens lopp.
”bli korvstoppad med kunskaper som
andra bestämt att man behöver.
Vi måste ta vara på den lust att lära
som finns hos alla, i stället for att ta
död på denna lust.
17
o
rn
z
o
rn
z
r
Cl
>
V>
rn
z

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner