Print Friendly

Intervju: Vilka värderingar är kristna?

Av Edvard Hollertz | 20 september 2019



Politiker efterlyser allt oftare kristna värderingar. Men vad innebär det egentligen? Edvard Hollertz intervjuar Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria och skribent.

Allt fler vill ha ett samhälle byggt på kristna värderingar, enligt en studie från Linnéuniversitetet publicerad tidigare i år. Men vad är kristna värderingar?

– Det är ett fluffigt begrepp. Jag tror folk tänker sig att kristna värderingar är att tala sanning, att arbeta och göra rätt för sig, att människan har ett okränkbart värde. En luthersk allmänmoral. Kyrkorna själva talar inte så mycket om värderingar, utan om dygder. Som tro, hopp och kärlek, eller rättvisa, vishet, tålamod, mod och liknande. Sådant som handlar mer om karaktär än abstrakta ideal.

Så när politiker talar om kristna värderingar i samhället är det ofta något annat än kyrkornas dygder?

– Det stora problemet är att politikerna tänker sig att de kan skilja ut värderingarna ur kristendomen. Man vill plocka de etiska russinen ur kakan. Man tror att man kan ta värderingen om människans okränkbara värde utan att ha teologin bakom. Resonemanget som leder oss till att människan har ett okränkbart värde utgår ifrån att hon är skapad som Guds avbild. Utan det faller resonemanget.

– Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson talar gärna om kristendomen, samtidigt som undersökningar visar att partiets väljare i stor utsträckning är ateister. Det tror jag inte fungerar. Värderingar och etik måste hänga samman. Kristna värderingar kan inte skiljas från gudstjänstfirande.

På senare tid har politiker föreslagit att det ska bli brottsligt att ett barn får se en misshandel och att hetsa folk till självmord på nätet. Kan det här vara ett försök att definiera dygderna i lagstiftningen?

– När den etiska värdegrunden krymper i samhället stramas lagstiftningen upp. Jag tror att utvecklingen går mot ett mycket mer reglerat samhälle, med fler förbud. Vi reglerar sådant som förr gick att hantera mellanmänskligt. Den hårdare sexualbrottslagstiftningen kan ses som en del i detta. När etiken inte längre finns måste lagstiftningen bli mer reglerande.

Det är alltså inte bara gängskjutningarna som gör att politiken driver på hårdare straff?

– Det kan finnas moraliska skäl för hårdare straff, men det ligger nog något i att vi i dag inte har annat att ta till än hårdare straff. Vi vet inte hur moralisk fostran ska se ut i dag. Vi försöker lämna över det till skolan, eftersom många föräldrar abdikerat från uppgiften.

Är det rimligt att allt man ogillar ska vara straffbart? Är vi för snabba att ta till bestraffningsvapnet, när den kristna grunden minskar?

– Vi ersätter etik med juridik. I den processen har en del proportioner gått förlorade och det har uppstått en puritansk strävan. Ta rökförbudet som exempel. Att människor vill röka och att det får en del att slappna av spelar inte någon roll om det är hälsovådligt. Då ska det förbjudas. Den moderna hälsoreligionen tar inga fångar.

Värdegrunder har blivit ett modeord i både offentliga och privata verksamheter. Kan demokratin på det här sättet bestämma vilka värderingar vi ska ha?

– Nej, jag tror att det är jättefarligt att lämna det etiska ansvaret enbart åt demokratin i benämningen folkviljan. Majoriteter kan rösta bort minoriteters rättigheter, det var den stora lärdomen från nazityskland. Samhället måste ha en grund som inte går att förhandla bort.

Hur bra är lagstiftning som värdegrund?

– Människor kan hållas i schack av lagstiftning, vilket Kina visar. Men för att det inte enbart ska bli en tunn fernissa måste människor ha en inre kompass. Sedan får man inte glömma att en av religionens viktigaste betydelser är kritiken av makten. Den försvinner om vi enbart lutar oss mot lagstiftningen.

Försöker vi med värdegrunder fylla en tomhet, både som människor och som samhälle?

– Jag tror att vi i en mening försöker att knyta an till varandra, ibland andligt. Att få dela något som inte bara är en arbetsgemenskap eller att vi lyssnar på samma musik. Det finns mycket ensamhet i samhället. Vi har en oförmåga att knyta an. Även personer som är omgivna av många människor knyter inte an, utan känner sig ensamma. Det är nog en bakgrund till växande populism. Tidigare fanns det mer som band samman människor.

Vem får man nåd av i ett samhälle där sociala medier är stora? Hur kan man sona sina synder i dag, när allt som skett är sökbart på internet?

– Vi har fått ett samhälle som kan bestraffa men inte benåda. Det finns ingen instans att vända sig till för det. Det man hoppas på är att minnet ska blekna, att folk ska glömma ens försyndelser.

– Det är märkligt att ett samhälle som inte vill tala om synd kan vara så obarmhärtigt. Man utmålar kyrkan i svarta färger för att den talar om synd, men erkänns inte synden finns ingen nåd. När samhället inte vill tala om synd, finns ingen nåd att få.

Är Sverige ett kristet land?

– Det svaret kan man ta på olika nivåer. Vi är ett land där de flesta inte går i kyrkan, det vill säga den kyrkliga seden är ganska låg. Men kulturellt är vi formade av kristendomen. Den märks i lagstiftningen, i landskapsbilden med kyrkorna och i hur vi mäter tiden med allt ifrån lediga söndagar till julfirande. Allt det formar vårt land.

– Sekulariseringen tog dock fart från 1950- och 60-talet. Då började människor på ett personligt plan koppla loss från den kristna traditionen. Nu börjar vi se konsekvenserna av den gradvisa uttunningen, i och med normupplösningen i samhället.


Edvard Hollertz är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism