Ingmar Karlsson; Fundamentalismens olika skepnader
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
fUNDAMENTALISMENS
OLIKA SKEPNADER
INGMAR KARLSSON
Begreppetfundamentalism förekommer i många olika skepnader och har kommit att användas
som beteckning på de mest skilda ting. Här gör UD:s Ingmar Karlsson några riflexioner kring
det aktuella begreppet.
O
rdet fundamentalism blev
ett inslag i det politiska
språket i samband med den
shiitiska revolutionen mot
shahens styre i Iran.
Sedan dess ses begreppet ju inte bara
som något karaktäristiskt for utan ofta synonymt med islam. Det är emellertid av
gammalt datum och uppstod i böljan av
1900-talet fcir att karaktärisera protestantiska kyrkosamfund i USA. Fundamentalister var en beteckning fcir dem
som sade sig forsvara kristendomens
grundläggande ideer och dogmer mot
den moderna tidens relativism och allmänna moraliska slapphet.
Historisk-kritisk bibelsyn
Till fundamenten hörde framfor allt tesen
om Bibelns ofelbarhet. Med böljan 1909
spreds en serie på tolv småskrifter med
Ambassadör INGMAR KARLSSON är cluf för
UtrikesdepartetnetJtets ide- och at~alysgrupp.
den gemensamma rubriken ”The fundamentals” som avvisade valje form av historisk -kritisk bibelsyn. De amerikanska
fundamentalisterna verkade också på det
politiska planet. Den omskrivna ”approcessen” 1925 är kanske det mest kända
exemplet. En rättegång inleddes då mot
en lärare som i sin undervisning hade
orienterat om Darwins utvecklingslära.
I USA är den kristna fundamentalismen
fortfarande en politisk faktor och Livets
ord är en svensk yttring av denna företeelse. Judendomen har sina fundamentalister med bosättarna på Västbanken som ett
exempel. Så har även t ex sikherna i Indien
med grupper som kräver en egen stat och
den singhalesisk-buddhistiska nationalismen på Sri Lanka är ett annat uttryck fcir
samma fundamentalism som således inte är
begränsad till Islam.
Flitigt använd etikett
Idag sätts emellertid begreppet som sagr i
forsta hand i samband med islam. Funda- 40 SVEN SK T!DSKRI FT
mentalism har blivit ett slags etikett som
klistras på snart sagt alla som säger
”Allahu akbar”.
Samtidigt förbehåller vi i väst oss själva
rätten att definiera vilka som är fundamentalister. Så länge den sovjetiska
ockupationen av Mghanistan pågick var t
ex de grupper som bekämpade denna
frihetskämpar. Det ”djihad” de förde
mot den kommunistiska regimen var
också västvärldens heliga krig. Med
perestrojkan och den röda armens reträtt
ändrades bilden över en natt. Moren
hade gjort sin plikt och moren kunde
därför gå. Vapenleveranserna inställdes
och de tidigare frihetskämparna forvandlades till fundamentalister.
sekelgammal kamp
När det sedan efter Najibullaregimens fall
och rebellernas intåg i Kabul visade sig att
dessa bestod av en rad rivaliserande grupper fick Hekmatyar överta rollen som
den elake fundamentalisten medan
Massoud fick epitetet moderat.
Fiendeskapen mellan de båda rebelledarna är emellertid inget uttryck fcir
motsättningar mellan en moderat och en
fantastisk variant av islam utan återspeglar
den sekelgamla kampen om makten i Kabul mellan pashtunerna i sydöstra delen
av landet och folken i dess norra och centrala delar. Begreppen moderat och fundamentalistisk har ingen som helst betydelse i detta sammanhang.
Komplicerade och historiskt betingade sociala och politiska forhållanden
ges även på många andra håll en enkel
förklaring genom etiketten fundamentalistisk som blir ett slags ”Sesam-öppnadig” fcir alla problem från Afghanistan till
Västra Sahara. Intifadan på Västbanken
och i Gaza var t ex i forsta hand en revolt
av muslimska och kristna palestinier mot
den israeliska ockupationen och bottnade
inte i en islamsk väckelse. Att den islamska dimensionen av revolten efterhand
blev alltmer framträdande berodde på att
organisationer som Harrras och Islamiska
Djihad på plats lättare kunde kanalisera
och styra protesten än PLO från sin exil i
Tunis.
Allt som förr
I det franska språkbruket används ofta i
stället beteckningen ”integrister” (”les
integristes”). Även här går man då tillbaka till ett kristet begrepp. Med integrister menades ursprungligen de grupper
som motsatte sig det andra vatikankonciliets reformer, i synnerhet reformerna i gudstjänstlivet. Integristema ville
t ex behålla den latinska mässan. Allt
skulle vara som fcirr. Le Monde däremot
använder i stället konsekvent termerna
muslimer och islamister. Med muslimer
menar man då alla som i någon mening,
kulturell eller religiös, har en anknytning
till islam, med islamister avses de som aktivt verkar fcir att koranen skall tolkas och
tillämpas som en särskild ordning fcir staten.
Går till rötterna
Muslimska Brödraskapet (i synnerhet 1
Egypten och Syrien), Jama’at-i lsJami i
SvEN sK TiosKRIFT 41
Pakistan och den Islamska Räddningsfronten i Algeriet men även radikala militanta smågrupper av revolutionär typ
som Djeich Muhammed i Jordanien,
Takfir wa Hidjra i Egypten och Hizbollah i Libanon är några exempel på
islamska organisationer som kan betecknas som fundamentalistiska eller islamistiska for att använda Le Mondes terminologi.
I det muslimska språkbruket forekommer emellertid inte dessa begrepp utan
dessa organisationer ger sig själva beteckningen ”usulijun”, ett ord som är härlett
ur ”asl”, rot, med pluralformen ”usul”.
En muslimsk fundamentalist är således en
person som ”går till rötterna”, varfor beteckningen radikaler vore mera adekvat.
Sann hermanssonit
De s k fundamentalistema har också en
hel del gemensamt med våra inhemska
radikaler. När striden mellan Shahen och
Khomeini stod som hetast deklarerade t
ex framträdande foreträdare for VPK i
revolutionär yra i riksdagen att partiets
kontakter med ayatollan visat att han innerst inne var en sann hermanssonit.
I dag kan våra radikaler i stället sägas
ha det gemensamt med fundamentalisterna att de liksom dessa har en ”hadith”, d
v s ett yttande som tillskrivs Muhammed,
som ledstjärna:
”Ta er i akt for nya saker, ty varje ny
sak är en innovation och varje innovation är ett misstag.”
42 SVE N SK TI OS KRIFT
OLIKA SKEPNADER
INGMAR KARLSSON
Begreppetfundamentalism förekommer i många olika skepnader och har kommit att användas
som beteckning på de mest skilda ting. Här gör UD:s Ingmar Karlsson några riflexioner kring
det aktuella begreppet.
O
rdet fundamentalism blev
ett inslag i det politiska
språket i samband med den
shiitiska revolutionen mot
shahens styre i Iran.
Sedan dess ses begreppet ju inte bara
som något karaktäristiskt for utan ofta synonymt med islam. Det är emellertid av
gammalt datum och uppstod i böljan av
1900-talet fcir att karaktärisera protestantiska kyrkosamfund i USA. Fundamentalister var en beteckning fcir dem
som sade sig forsvara kristendomens
grundläggande ideer och dogmer mot
den moderna tidens relativism och allmänna moraliska slapphet.
Historisk-kritisk bibelsyn
Till fundamenten hörde framfor allt tesen
om Bibelns ofelbarhet. Med böljan 1909
spreds en serie på tolv småskrifter med
Ambassadör INGMAR KARLSSON är cluf för
UtrikesdepartetnetJtets ide- och at~alysgrupp.
den gemensamma rubriken ”The fundamentals” som avvisade valje form av historisk -kritisk bibelsyn. De amerikanska
fundamentalisterna verkade också på det
politiska planet. Den omskrivna ”approcessen” 1925 är kanske det mest kända
exemplet. En rättegång inleddes då mot
en lärare som i sin undervisning hade
orienterat om Darwins utvecklingslära.
I USA är den kristna fundamentalismen
fortfarande en politisk faktor och Livets
ord är en svensk yttring av denna företeelse. Judendomen har sina fundamentalister med bosättarna på Västbanken som ett
exempel. Så har även t ex sikherna i Indien
med grupper som kräver en egen stat och
den singhalesisk-buddhistiska nationalismen på Sri Lanka är ett annat uttryck fcir
samma fundamentalism som således inte är
begränsad till Islam.
Flitigt använd etikett
Idag sätts emellertid begreppet som sagr i
forsta hand i samband med islam. Funda- 40 SVEN SK T!DSKRI FT
mentalism har blivit ett slags etikett som
klistras på snart sagt alla som säger
”Allahu akbar”.
Samtidigt förbehåller vi i väst oss själva
rätten att definiera vilka som är fundamentalister. Så länge den sovjetiska
ockupationen av Mghanistan pågick var t
ex de grupper som bekämpade denna
frihetskämpar. Det ”djihad” de förde
mot den kommunistiska regimen var
också västvärldens heliga krig. Med
perestrojkan och den röda armens reträtt
ändrades bilden över en natt. Moren
hade gjort sin plikt och moren kunde
därför gå. Vapenleveranserna inställdes
och de tidigare frihetskämparna forvandlades till fundamentalister.
sekelgammal kamp
När det sedan efter Najibullaregimens fall
och rebellernas intåg i Kabul visade sig att
dessa bestod av en rad rivaliserande grupper fick Hekmatyar överta rollen som
den elake fundamentalisten medan
Massoud fick epitetet moderat.
Fiendeskapen mellan de båda rebelledarna är emellertid inget uttryck fcir
motsättningar mellan en moderat och en
fantastisk variant av islam utan återspeglar
den sekelgamla kampen om makten i Kabul mellan pashtunerna i sydöstra delen
av landet och folken i dess norra och centrala delar. Begreppen moderat och fundamentalistisk har ingen som helst betydelse i detta sammanhang.
Komplicerade och historiskt betingade sociala och politiska forhållanden
ges även på många andra håll en enkel
förklaring genom etiketten fundamentalistisk som blir ett slags ”Sesam-öppnadig” fcir alla problem från Afghanistan till
Västra Sahara. Intifadan på Västbanken
och i Gaza var t ex i forsta hand en revolt
av muslimska och kristna palestinier mot
den israeliska ockupationen och bottnade
inte i en islamsk väckelse. Att den islamska dimensionen av revolten efterhand
blev alltmer framträdande berodde på att
organisationer som Harrras och Islamiska
Djihad på plats lättare kunde kanalisera
och styra protesten än PLO från sin exil i
Tunis.
Allt som förr
I det franska språkbruket används ofta i
stället beteckningen ”integrister” (”les
integristes”). Även här går man då tillbaka till ett kristet begrepp. Med integrister menades ursprungligen de grupper
som motsatte sig det andra vatikankonciliets reformer, i synnerhet reformerna i gudstjänstlivet. Integristema ville
t ex behålla den latinska mässan. Allt
skulle vara som fcirr. Le Monde däremot
använder i stället konsekvent termerna
muslimer och islamister. Med muslimer
menar man då alla som i någon mening,
kulturell eller religiös, har en anknytning
till islam, med islamister avses de som aktivt verkar fcir att koranen skall tolkas och
tillämpas som en särskild ordning fcir staten.
Går till rötterna
Muslimska Brödraskapet (i synnerhet 1
Egypten och Syrien), Jama’at-i lsJami i
SvEN sK TiosKRIFT 41
Pakistan och den Islamska Räddningsfronten i Algeriet men även radikala militanta smågrupper av revolutionär typ
som Djeich Muhammed i Jordanien,
Takfir wa Hidjra i Egypten och Hizbollah i Libanon är några exempel på
islamska organisationer som kan betecknas som fundamentalistiska eller islamistiska for att använda Le Mondes terminologi.
I det muslimska språkbruket forekommer emellertid inte dessa begrepp utan
dessa organisationer ger sig själva beteckningen ”usulijun”, ett ord som är härlett
ur ”asl”, rot, med pluralformen ”usul”.
En muslimsk fundamentalist är således en
person som ”går till rötterna”, varfor beteckningen radikaler vore mera adekvat.
Sann hermanssonit
De s k fundamentalistema har också en
hel del gemensamt med våra inhemska
radikaler. När striden mellan Shahen och
Khomeini stod som hetast deklarerade t
ex framträdande foreträdare for VPK i
revolutionär yra i riksdagen att partiets
kontakter med ayatollan visat att han innerst inne var en sann hermanssonit.
I dag kan våra radikaler i stället sägas
ha det gemensamt med fundamentalisterna att de liksom dessa har en ”hadith”, d
v s ett yttande som tillskrivs Muhammed,
som ledstjärna:
”Ta er i akt for nya saker, ty varje ny
sak är en innovation och varje innovation är ett misstag.”
42 SVE N SK TI OS KRIFT