Print Friendly

Ingemar Karlsson; Civilisationernas kamp

Av Redaktionen | 31 december 1997


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

INGEMAR KARLSSON:
Civilisationernas kamp
I
en uppmärksammad artikel i
Foreign Alfairs sommaren
1993 med titeln The Clash of
Civilization (översatt till
svenska och utgiven av
Timbro) hävdade harvardprofessorn
Samuel Hurrtington att det världspolitiska skeendet var på väg in i en
ny era. De kommande krigen skulle
utkämpas mellan civilisationer med
djupa historiska rötter och inte mellan politiska ideologier eller stater,
löd huvudtesen.
Nu har Hurrtington utvecklat denna i boken The Clash of Civilizations
and The Remaking cif World Order
(Simon & Schuster, New York
1996). Frågetecknet i essäns rubrik
har tagits bort. Konflikter mellan civilisationer sägs vara oundvikliga och
de kommer enligt Hurrtington att utspela sig på två olika nivåer. På mikronivån strider olika angränsande
grupper längs kultursfärernas frontlinjer om herraväldet över territorium och varandra. På makronivån
strider stater från olika kulturkretsar
om relativ militär och politisk styrka,
om kontrollen över de internationella organen och om herraväldet över
tredje part.
Nio civilisationer
Hurrtington underbygger sina teser
med talrika exempel och de kan i
förstone låta bestickande men hans
resonemang har en rad svagheter.
Han delar upp världen i nio ”civilisationer”; en västlig omfattande Västeuropa och Nordamerika, en ortodox, en latinamerikansk, en siniskkonfuciansk, en japansk, en islamsk,
en hinduisk, en buddistisk och ”möjligen en afrikansk”.
The Clash of Civilization and The Remaking of World Order,
Samuel Huntington, Simon & Schuster, New York, 1996.
SVENSK TIDSKRIFT
Listan är märklig. Några civilisationer avgränsas med religiösa och
kulturella kriterier, andra med geografiska. Vad skiljer en latin-amerikansk civilisation från en västerländsk? Är det katolska Filippinerna
västerländskt eller asiatiskt? Hurrtington talar om en buddistisk civilisation
men vad forenar en thailändare, en
tibetan, en mongol och en kalmuck
från den ryska federationen?
”En sannolikt konfliktfylld frontlinje i den närmaste framtiden kommer att löpa mellan västerlandet och
åtskilliga muslimska eller konfucianska länder.” Så lyder en av bokens
huvudteser och Hurrtington underbygger denna med Nordkoreas och
Kinas vapenexport till Libyen, Irak,
Iran och Syrien. Dessa kontakter
mellan två diktaturer, ett Libyen som
styrs enligt Qadhafi.s bisarra gröna teorier och de sekulära och rivaliserande regimerna Damaskus och
Bagdad är självfallet inte ett uttryck
for ett ideologiskt frändskap eller en
islamsk-konfuciansk sammansvärj- 39
ning utan en kombination av militära
intressen och om profitbegär. Med
hänvisning till den amerikanska och
franska vapenexporten till Mellanöstern kan man med samma fog tala
om en kristen-muslimsk allians.
Ingen konflikt under 1900-talet
har framkallats av en kamp mellan civilisationer hur man än definierar
dessa. Det andra världskrigets aggressorer Italien, Tyskland, Sovjetunionen och Japan kunde samarbeta trots
sin hemhörighet i olika kulturkretsar.
När Hitler sedan attackerade Stalin
frågade inte Churchill och Roosevelt
efter om deras nye allierade var ortodox eller kommunist. De flesta krig
sedan 1945 har utkämpats mellan rivaler inom samma ”civilisation”;
Korea, Vietnam, Cambodja,
Somalia, Irak, Iran och Kuwait. Det
längsta och blodigaste kriget i
Mellanöstern på 80-talet ägde inte
rum mellan araber och judar utan
mellan muslimer (Iran och Irak).
Kamp om resurser
och territorier
Hurrtington går till och med Saddam
Hussein till mötes och betecknar
Gullkriget som ett krig mellan civilisationer. Ingen annan konflikt har väl
så tydligt demonstrerat att statsintressen tar sin hemhörighet i samma religiösa eller kulturella sfår. Först i efterhand motiverade Saddam Hussein
sitt angrepp mot Kuwait i religiösa
termer. Han drevs ut av en koalition
40
där Saudiarabien ingick tillsammans
med Turkiet, Egypten och Syrien
samt amerikanska, franska och brittiska styrkor.
Civilisationerna kontrollerar inte staterna. Tvärtom är det staterna som
kontrollerar civilisationerna och de
ingriper bara till sin egen civilisations
forsvar när det ligger i den egna statens intresse att göra så. Vad som vid
forsta påseende kan betecknas som en
civilisationernas kamp är vid närmare
analys en rivalitet mellan stater om
resurser och territorier, strategiska
fordelar och politisk prestige. Kriget
mot Saddam Hussein var inget civilisationskrig – civilisationer for inte
krig – utan en kamp om olja och den
strategiska balansen i Mellanöstern.
De civilisationer som Hurrtington
talar om är inte homogena tektoniska
plattor som slits mot varandra utan
synkretistiska och då inte bara i gränsområdena utan också i sin kärna.
Synkretismen är regel och inte undantag. Även islamska fundamentalister utnyttjar västlig teknologi och
antar därmed också ett tänkande är
främmande for deras kulturkrets.
1957 fanns 1,7 miljoner kristna i
Sydkorea for att ta ett annat exempel.
Nu är siffran mellan 14 och 17 miljoner eller 40 procent av befolkningen.
Strejkerna där nyligen var ett uppror
mot de forment konfucianska värden
som påstås ligga bakom det koreanska
ekonomiska undret.
Hurrtingtons tes är rent monokasuSVENSK TIDSKRIFT
al. Han bortser helt från marknadsekonomins verkningar for de politiska
systemen i Sydostasien och de krafter
som ekonomiska integrationsprocesser släpper fria. Antagandet att framtidens konflikter kommer att vara
fordelningskonflikter inom och mellan stater och inte kulturella har större trovärdighet.
Så sent som 1991 hävdade Hurrtington i en artikel med titeln
Religion and the Third wawe att ”argumenten att vissa kulturer utgör ett
permanent hinder for en utveckling i
en eller annan riktning måste mötas
med vis skepsis… Varje större kulturkrets, även Konfucianismen, har vissa
element som är forenliga med demokrati på samma sätt som både protestantismen och katolicismen har element som är klart odemokratiska”.
Ständiga kulturförändringar
Hurrtington har således själv levererat
de bästa argumenten mot sina teorier. Kultur, liksom de for dagen härskande trosföreställningarna, är stadda
i ständig förändring. Många kulturella element forblir konstanta, andra
ändrar sig under loppet av en eller två
generationer. Den ekonomiska utvecklingen är en huvudfaktor i denna
förändringsprocess. Så betecknades
den spanska kulturen på 50-talet som
traditionsmedveten, auktoritär, hierarkisk och religiöst orienterad. Nu
karaktäriseras Spanien inte längre i
sådana termer.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism