Print Friendly

Ingegerd Troedsson; Välfärd på människornas villkor

Av Redaktionen | 31 december 1991


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

·—– ~ – -· ·–~–
INGEGERD TROEDSSON:
Välfärd på människornas
villkor
Den socialdemokratiska politikerstyrningen måste ersättas så
snabbt som möjligt av konsumentstyrning också inom vård,
omsorger och barntillsyn, skriver
Ingegerd Troedsson. Det långsiktigt möjliga får inte bli ett
hinder för snabba reformer på
dessa områden nu.
Alla skall vara garanterade
god vård och omsorg men finansieringen måste förbli gemensam och solidarisk. Det vore direkt oansvarigt att nu välja
en strategi utan solidarisk betalning av vård, omsorger och
grundpensionsförmåner när de
allra flesta tvingats inrätta sig
efter den förda politiken.
Riksdagens 1:e vice talman,
Ingegerd Troedsson, är 2:e vice
partiordförande i Moderata samlingspartiet.
I
det sista numret för år 1990 inbjuder
Svensk Tidskrift till en debatt om
välfärdspolitiken. Här några synpunkter.
Jag delar uppfattningen att frågan om
generell eller selektiv välfärd i mycket är
en fråga om definition.
Inom alla partier torde man vara överens om målet för välfärdspolitiken, att
alla, oberoende av egen ekonomi skall få
den vård, den omsorg eller det stöd i övrigt just de behöver.
Om detta skall kallas generell eller individuell välfärd må diskuteras. Avser
man med ”generell” att allt vad ekonomisk behovsprövning heter skall bannlysas hamnar man i den debatt som faktiskt
fördes i början av 1970-talet om ett allmänt folkbidrag. Det skulle vara så stort
att det täckte kostnaderna för en skälig
standard inom olika hushåll. Inkomstprö-
vade bidrag som bostadsbidrag, bostadstillägg och socialbidrag skulle då inte
längre behövas.
I dag torde få förespråka något sådant.
Kostnaderna skulle bli så höga att det i
många fall inte skulle löna sig alls att arbeta med katastrofala konsekvenser för
samhällsekonomin. Samtidigt skulle
många människor med handikapp av olika slag aldrig få uppleva tillfredsställelsen
att genom individuella stödinsatser kunna
stå för sin egen och de sinas försörjning.
Socialdemokratisk välfärdspolitik
Socialdemokraterna kallar ofta sin välfärdspolitik för generell. – Alla, inte bara
de rika … är ett kärt och återkommande
tema i deras propaganda.
Men deras välfärdspolitik är inte generell ens på de områden där den borde
42
vara det. Inte nog med att deras välfärd
utformas på statens villkor, helt oberoende om det passar den enskilde eller ej.
Många får i socialdemokraternas Sverige
inte ens erforderlig vård eller omsorg.
Detta gäller sjukvården, där köerna
också till livsviktiga operationer är oförändrat långa eller t o m växande. Kan inte
landstinget ställa upp med vård i tid är patienten rättslös. Det hjälper inte att ha betalat landstingsskatt i aldrig så många år.
De rika klarar sig alltid, men alla andra.
Detsamma gäller barnomsorgen, där
hela stödet går till den kommunala barnomsorgen. Denna den allra dyraste barnomsorgen gynnas så starkt att alla andra
alternativ förhindras. De som vill eller
· måste ordna sin barnomsorg på annat vis
tvingas ofta leva långt under den nivå som
annars uppfattas som godtagbar. solidariteten inskränker sig till att alla måste vara
med och betala.
Det är också väl känt att många av dem
som verkligen skulle behöva det allmännas kvalificerade insatser lämnas utan erforderligt stöd. Det gäller värstingarna, ett
begrepp som uppkommit genom att stat
och kommuner inte längre tillhandahåller
den verkligt kvalificerade vård just dessa
skulle behöva. Det gäller många alkoholoch narkotikamissbrukare, där insatserna
ofta sätts in för sent om ens alls. Det gäller
många andra sköra medmänniskor med
stort behov av individuellt stöd.
Tag hänsyn till skatteförmågan
Jag delar Svensk Tidskrifts uppfattning
att den enskildes välfärd i första hand
skall bero på hennes egna insatser. Det
kräver i sin tur ett skattetryck som gör det
möjligt för det stora flertalet att leva på sin
lön och att av egen kraft förbättra sin ekonomi. Det betyder också att skattesystemet måste ta hänsyn till skatteförmågan,
bl a genom grundavdrag för barn och avdrag för nödvändiga barntillsynskostnader. Helt kommer vi aldrig ifrån behovsprövade bidrag men de måste så långt
möjligt begränsas. En av de allvarligaste
bristerna i den nu genomförda skatteomläggningen är därför det kraftigt ökade
Socialdemokraternas välfärd utformaspå statens villkor, helt oberoende om det passar den enskilde eller
ej.
behovet av inkomstprövade bostadsbidrag. Ytterligare hundratusentals personer, främst föräldrar och ensamstående
låginkomstagare, hamnar härigenom i ett
bidragsberoende som dessutom kan medföra att de får behålla ännu mindre än tidigare av en inkomstökning.
Det är också riktigt, som Svensk Tidskrift anför, att moderaterna bejakar en
individuellt utformad välfärd genom system där skolpengen, sjukvårdsförsäkringen, äldreomsorger och barnomsorgsstöd
följer den enskilde. Detta leder i sin tur till
en generell politik i den bemärkelsen att
alla får garanti för god vård eller omsorg.
Kan t ex landstinget inte ställa upp med
god vård i tid kan ”alla, inte bara de rika
…” vända sig till ett annat landsting eller
en privat klinik, utan att det kostar mer.
Finansieringen förblir gemensam och
solidarisk, men valet blir den enskildes.
Två avgörande invändningar
Visst kan man vilja gå längre och förespråka att människorna genom t ex eget

trygghetssparande och frivilliga försäkringar skall klara både ålderdom, ohälsa
och andra risker. Men här finns två avgö-
rande invändningar.
Det vore för det första direkt oansvarigt att nu välja en strategi utan solidarisk
betalning av vård, omsorger och grundpensionsförmåner när de allra flesta
Ett första steg måste vara att sätta
tak för ATP-avgifterna vid ATP-taket och medge valfria pensionslösningarför inkomster däröver.
tvingats inrätta sig efter den förda politiken. Mycket få har möjlighet att betala
vård eller omsorger ur egen kassa. Och
försäkringssystem tar tid att bygga upp.
Den andra är enareheterna från andra
länder. I USA, som argumentfattiga socialdemokrater så ofta pekar på, är t ex
sjukvårdsförsäkringen inte obligatorisk.
Det gör att många får vård först när sjukdomen blivit akut och betydligt svårare att
bota. Ett sådant system är inte bara sämre
för de berörda utan sammantaget också
43
dyrare för folkhushållet. Alla bör således
vara obligatoriskt försäkrade. Detta utesluter inte att den enskilde på någon sikt
bör kunna välja mellan olika sjukvårdsförsäkringssystem.
sjukpenningsförsäkringen borde vidare återföras till den enskilde genom att
motsvarande arbetsgivareavgift omvandlas till lön. Den enskilde skulle då kunna
välja mellan olika antal karensdagar liksom, till viss del, nivå på sjukpenningen
Vad gäller pensionerna är det en gammal moderat tradition att slå vakt om en
icke inkomstprövad grundpension, folkpensionen. Men därutöver måste möjligheter skapas till mer individuellt utformade standardförsäkringar för äldre dar. Ett
första steg måste vara att sätta tak för
ATP-avgifterna vid ATP-taket och medge
valfria pensionslösningar för inkomster
däröver.
Det väsentliga nu är dock att så snabbt
som möjligt vrida över från socialdemokratisk politikerstyrning till konsumentstyrning också inom vård, omsorger och
barntillsyn. Det långsiktigt möjliga får inte
bli ett hinder för snabba reformer på dessa områden nu.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner