Print Friendly

Ingegerd Troedsson; Gånge hatt till och huva ifrån

Av Redaktionen | 31 december 1976


1976


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

INGEGERD TROEDSSON:
Gånge hatt till och huva ifrån
Regeringens ovillighet att göra något positivt
för småföretagen och särskiltförfamiljeföretagen har återigen demonstrerats, menar
riksdagsledamoten Ingegerd Troedsson.
Sambeskattningens orättvisor har ökats, och
hon lämnar drastiska exempel på vad som
kan hända i ettföretag, där man och hustru
arbetar gemensamt. Till och med egna barn
drabbas även om de är myndiga, om de
arbetar i ett avföräldrarna ägtfamiljeföretag. Märkligt är att de socialdemokratiska och kommunistiska kvinnorna
kunnat gå med på att arbetande kvinnor
diskrimineras och att deras arbete skall anses
vara värt hälften av mannens.
Småföretagsamhetens problem har kommit
i fokus, inte minst genom Astrid Lindgrens
angrepp på de marginalskatter på l00 procent och däröver, som i år kan drabba egenföretagare och det i inkomstlägen, som ger
dem mindre behållning än vad enbart parlamentarikernas riksdagsarvoden ger. Hårt
trängd har Gunnar Sträng till sist lovat att
söka råda bot på åtminstone de värsta
”oformligheterna”. Vad som kommer ut av
det löftet återstår dock att se.
Helt i skymundan tycks däremot en rad
beslut ha hamnat, som togs av riksdagen
strax dessförinnan och som också de intimt
berör flertalet småföretag i vårt land.Jag avser särskilt frågan om hur inkomsten från
ett företag skall fördelas på medarbetande
makar och barn.
Ända sedan särbeskattningen trädde i
kraft år 1971 har tiotusentals makar i företag, som drivits som enskild firma, betalat
betydligt högre skatt på familjeinkomsten än
de skulle ha gjort om de fått skatta var för
sig. Trots övergången till individuell beskattning och en enda skatteskala behölls nämligen den s k faktiska sambeskattningen, dvs
förbudet att dra av värdet av medhjälpande
makes arbete.
Från socialdemokratiskt håll har man varit
påfallande ovillig att rätta till de uppenbara
orättvisor, som den faktiska sambeskattningen inneburit. Inte ens talande exempel som
affärsföreståndaren, som övertog affaren
där båda makarna arbetade och därigenom
fick kanske tiotusen kronor mer i skatt på
samma familjeinkomst, har förmått socialdemokraterna att skynda på lösningen av denna fråga. Följden har naturligtvis blivit att en
lång rad småföretag övergått till aktiebolagseller handelsbolagsformen, e_ftersom inkomsten då ~unnat delas upp, skatten blivit
rättvisare och medhjälpande make också fått
motsvarande sociala förmåner.
Villkorlig frigivning
I samband med Haga 2-uppgörelsen lyckades de borgerliga med lottens hjälp få igenom ett krav på att den faktiska sambeskattningen skulle avvecklas från år 1976.
De förslag som regeringen till sist – i januari i år – förelade riksdagen vimlade av
restriktioner. Befrielsen från den faktiska
sambeskattningens orättvisor var inte bara i
högsta grad villkorlig utan åtföljdes också av
motsvarande skärpningar i beskattningen av
fåmansbolagen. Hur långt begreppet få-
mansbolag egentligen sträcker sig är dolt i
töcken efter riksdagsbeslutet. Klart står dock
att alla andra familjeföretag ingår, vare sig
de drivs som handelsbolag, aktiebolag eller
ekonomisk förening.
Vad innebar då regeringens förslag?
Förutsättningen för att medhjälpande make själv skall få beskattas för värdet av sitt
arbete är att det omfattar minst 6 OO
t i m m a r under året, dvs i stort sett en
tredjedel av full årsarbetstid.
Värdet av arbetet får då tas upp till marknadsmässig ersättning, dock högst till e n
t r e dj e d e l av nettointäkten av verksamheten.
Arbete i bostaden för medhjälpande make får endast räknas om det saknas
särskild arbetslokal för verksamheten och
synnerliga skäl föreligger.
155
Förbudet för avdrag för lö n t iIl e g n a
b a r n utvidgas till att gälla alla studerande barn, såvida inte uppehållet från studierria är minst en månad. Detta gäller också myndiga barn! Avdrag för lön till egna
barn mellan 16 och 18 år får endast göras
om arbetet är så mycket värt att det ensamt skulle föranleda skatteplikt. Och –
som sagts – då endast om arbetet utförs
under ferier på mer än en månad.
Också i fåmansbolagen begränsas möjligheterna att genom löneuttag fördela företagets inkomster mellan företagsledare
och dennes make och barn till i stort sett
vad som skulle gälla i de enskilda firmorna.
De föreslagna reglerna kompletterades inte bara med en starkt utvidgad
u p p gifts s k y!di g h et för råmansföretagen och dess delägare utan också med
en lång rad ytterligare restriktioner avseende tantiem, bilkostnader m m. Även om
dessa främst är avsedda att beivra skatteflykt av olika slag, kan de bli nog så kännbara också för de seriöst arbetande företagen och i många fallleda till en föga tilltalande dubbelbeskattning.
Under behandlingen i riksdagen delade
sig meningarna i hög grad mellan de borgerliga oci}. socialdemokraterna. De borgerliga
samlade sig i de viktigaste frågorna kring gemensamma reservationer, som i stort sett
motsvarade vad moderaternas representanter i skatteutn!l’iningen Eric Krönmark och i
företagsskatteberedningen Tage Magnusson tidigare fört fram.
I och för sig skulle något krav på minsta
arbetsinsats för medhjälpande make inte be- 156
höva ställas upp. Är denna förhållandevis liten, står några skatte- eller försäkringsmässiga fördelar inte att vinna. Av praktiska skäl
föreslog de borgerliga en timgräns på 4 OO
t i m m a r, vilket skulle innebära betydligt
mindre tröskelproblem än med regeringens
förslag.
De borgerliga delade uppfattningen att
det endast var verkliga arbetsinsatser som
skulle ersättas liksom att ersättningen inte
skulle få överstiga marknadsmässig lön. Men
detta innebar också att tredjedelsregeln –
förslaget att medhjälpande make aldrig
skulle få beskattas för mer än hälften mot
den företagsledande maken – borde utgå.
Avgörande för avdragsrätten måste vara arbetsinsatsens betydelse för företaget. Om arbetet är förlagt till bostaden eller inte borde
vara en sekundär fråga.
Slutligen menade de borgerliga att likställdheten krävde att marknadsmässig ersättning till egna barn – på samma sätt som
till andras – borde vara avdragsgill i företaget. Inte heller studier borde få utgöra nå-
got hinder. I många familjeföretag är föräldrarna helt beroende av att få sina studerande barn till hjälp under helger, kvällar,
jullov osv.
Lotten svek de borgerliga
Alla de gemensamma borgerliga reservationerna gick tilllottning i riksdagen. Dessvärre blev det överlag seger för den socialistiska
sidan. Endast i fråga om arbete i bostaden
hade de borgerliga fru Fortuna på sin sida.
Vad blir då konsekvenserna av dessa riksdagsbeslut, som gäller retroaktivt från l januari i år?
Efter fem års orättvisor skulle den faktiska
sambeskattningen bort. Ibland blir så också
fallet. Men resultatet blir väl ofta så att sambeskattningens orättvisor utvidgas till att
också omfatta många av de familjeföretag
som drivs i bolagsfo~m. Mängder av företag
där make och barn ryckt in vid behov – och
just därför utfört arbete som kanske varit
helt avgörande för företagets bestånd – förmenas rätten att dra av värdet av deras arbetsinsatser. De beskattas i stället långt hårdare på toppen av makens-företagsledarens
inkomst.
Herr Wärnberg – skatteutskottets och tilllika företagsskatteberedningens ordförande
– påpekade under debatten att skattevinster
på 15 till 20 000 kr kunde uppnås vid uppdelning av en familjeinkomst på l00 000 kr
genom utnyttjande av förvärvsavdrag och
flera grundavdrag samt genom lägre progression. Men motsvarande gäller ju om
man vänder på problemet! I alla de fall, där
make och barn verkligen utför arbetsinsatser i företaget men där avdragsrätt inte
medges, blir resultatet att samma belopp kan
komma att tas ut för mycket i skatt mot om
make och barn arbetade hos någon annan.
Bevisföringen ligger hos de skattskyldiga,
förklarade herr Sträng. Vad allt kan inte
detta komma att innebära i osäkerhet om
huruvida inkomsten verkligen får delas upp
och om vilken skatten blir, om skattetillägg
kommer att ”dömas ut”, om konsekvenser i
form av kvarskatt och kvarskatteavgifter, om
den medhjälpande maken får ATP och andra sociala förmåner eller inte osv.
Syftet att få neutralitet mellan företagsformer och att förhindra skatteflykt är vällovligt. Men det motverkas i allt för hög grad
genom diskrimineringen av dem som arbetar i det egna företaget men som inte uppfyller de hårt ställda villkoren för avdragsgillhet.
Den egna maken och de egna barnen får
företagaren i många fall inte längre råd att
anställa. Men att anställa andras makar och
andras barn går alldeles utmärkt. Med sådana regler har den socialistiska halvan i riksdagen ryckt undan en bra bit av grunden för
allt vad småföretagsamhet heter i det här
landet.
Gånge hatt till och huva ifrån
Besluten är också ur andra synpunkter diskriminerande. I det alldeles övervägande
antalet fall är den medhjälpande maken
hustrun i familjen. Det blir alltså hon som –
när arbetsinsatsen inte anses uppgå till 600
timmar – mister rätten att själv beskattas för
värdet av sin arbetsinsats och därmed också
blir utan motsvarande sociala trygghet.
Än märkligare är tredjedelsregeln – den
bestämmelse som innebär att medhjälpande
make anses värd högst hälften så mycket
som den andre, detta även om de skulle arbeta precis lika mycket i företaget. Endast i
de fall då taxeringsmyndigheterna bedömer
båda makarna som företagsledare kan en
annan fördelning godtas.
Tongångarna från Birger Jarls tid, då
man från principen Gånge hatt till och huva
ifrån gick över till ett system som innebar att
kvinnan i alla fall skulle få ärva hälften mot
mannen, ter sig med förlov sagt slående.
Men vi befinner oss inte på 1200-talet. Vi be- 157
finner oss nära år 2 000. Och vi befinner oss
i en period, som kännetecknas av en medveten strävan att minska inkomstklyftorna i
samhället. Vi befinner oss också i en period,
som kännetecknas av en medveten strävan
att ökajämställdheten mellan könen. Men så
långt som till den gifta kvinnan, som hjälper
sin make i den av honom bedrivna rörelsen,
sträcker sig uppenbarligen inte dessa bemö-
danden.
Tandsköterskan i folktandvården har 65
procent av tandläkarens inkomst i lön, och
det vare sig hon är gift med honom eller inte. Men skulle de bedriva egen verksamhet
och dessutom vara gifta med varandra, sjunker andelen genast till högst 50 procent!
I en branschtidskrift arbetar förutom fö-
retagsledaren några journalister, varav en av
dem är gift med honom. Om denna hustru
fortfarande skall kunna få ut och taxeras för
vanlig journalistlön måste mannen nära nog
fördubbla sin lön, något som företaget inte
skulle bära. Går hustrun i stället ned till en
tredjedel av den gemensamma inkomsten –
ca 70 procent av avtalsenlig lön – skulle detta betraktas som dumpning från fackets sida
och företaget förklaras i blockad!
Kort sagt: besluten i riksdagen är inte bara
ägnade att allvarligt försvåra många familjeföretags verksamhet. De kan också betraktas
som en ganska enastående diskriminering av
den medhjälpande maken – som i de allra
flesta fallen är hustrun – ännu i det tjugonde århundradet. Att de socialdemokratiska
och kommunistiska riksdagskvinnorna som
en man röstade för principen – kvinnan vare värd högst hälften mot mannen – gör
knappast saken bättre.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner